I djupa källarvalven

För att i någon mån kyla ner känslorna inför vad som pågår i Österrike passar  jag på att återpublicera en text från 2008 för en stunds läsning. Den är av personlig karaktär och handlar om ett möte med en trevlig och vänlig FPÖ-sympatisör och är trots sin ålder relevant än idag.  Enda skillnaden är att tanken att åter låta partiet nalkas maktens grytor då var ett stort tabu både för konservativa och socialister medan man idag närmast funderar på om man själv skall få tag i sked för att dela soppan.

Läs alltså gärna texten I djupa källarvalven.

Lotta, Boris och Godwin. Och Gustav.

"As a Usenet discussion grows longer, the probability of a comparison involving Nazis or Hitler approaches one."

Boris Johnson lär ha liknat EU med Hitler. The EU wants a superstate just as Hitler did enligt en artikel i The Telegraph. Ett vackert exempel på den s.k. Godwins Law (vars ursprungliga formulering citeras ovan) som säger att ju längre en diskussion varar desto större är sannolikheten för att en jämförelse med Hitler görs. En följdsats till lagen är att den som gör jämförelsen har förlorat och att vidare diskussion är meningslös.

Rätt skall emellertid vara rätt. Jämförelsen mellan EU och Hitler gjordes redan 2003 av det svenska miljöpartiets (vem annars?) dåvarande språkrör Lotta Nilsson-Hedström, Material på nätet finns naturligtvis inte kvar men hon lär ha citerat "Ein Volk, Ein Reich, Ein Führer",

I en TT-intervju hette det:

TT: Hitler och Napoleon var diktatorer. Kan man jämföra dem med EMU?
L N-H:  Ja. Det handlar till exempel om Sveriges möjligheter att inlägga veto

Kritiken blev mycket hård och talröret fann sig föranlåtet att precisera "att hennes parallell inte omfattar Hitlers fascistiska tankegods".

Vad blir det kvar då kan man fråga sig.

En hundvänlig vegan som "gjorde tokiga saker"?  (Jmf Maud Olofsson här)

Men det här var länge sedan. Och kanske bara dumheter jämfört med Fridolins envetna vägran att se de övertramp som med jämna mellanrum poppar upp i hans parti som annat än "misstag" som vem som helst kan göra. Att en religiös fjant vill ha uppmärksamhet genom att vägra att ta kvinnor i hand är en sak, förre bostadsministerns långvariga balansgång, inklusive övertramp, på gränsen till islamismen är betydligt allvarligare.

Kompromissdemonstration

(Foto Mksson)

Den megafonförsedda marschledaren för vänsterpartiets förstamajtåg med Adidasreklamen på tröjan under blågula fanor.

Mera revolutionärt var det längre bak i tåget där "Tantpatrullen" entusiastiskt sjöng riktiga kampsånger från 70-talet som "Tjejer" och "Vi äro många".

En annan megafonledd grupp skulle just klämma i med "Röda fanan" men sången dränktes av en blåsorkester på trottoaren som körde "Internationalen"  så det dånade. Kanske var det en efterklang från de fraktionsstrider som alltid präglat vänsterismen.

Emellertid skall ni inte behöva gå miste om "Bandiera rossa". Här är en länk: Röda fanan.

Översättningen är av Lars Forsell. Men det låter bättre på italienska. Därför var det också den versionen som användes när de blivande näringslivstopparna och jag skrålade sången i Handelshögskolans källare i forna tider. Man kan undra varför kommunister och socialister alltid haft de bästa sångerna. 

Det var en härlig vårdag så min toleransnivå var okaraktäristisk hög.

Tårtkränkning

"Livet är katten så besynnerligt" skrev Hjalmar Söderberg en gång när han besökte någon som envisades med att Söderberg skulle skriva något tänkvärt i gästboken. Utan alla jämförelser i övrigt (nåja...) känner sig även krönikören på Flarnfri att skriva om något väsentligt mitt i ett uppehåll påtvingat av diverse förkylning o.dyl.

För ett par år sedan var det högsta mode i Sverige att känna sig "kränkt" (eller "krängt" som det stavades av åtminstone en universitetsstuderande som fick för dåligt betyg). Det verkar som om luften gått ur denna bubbla numera. Man ser mindre ofta nyhetsmeddelanden i stil med att någon blivit kränkt och fått ett skadestånd på 4000 kr eftersom han tilldelats ett personnummer med fel slutsiffra. (Sant även om länk saknas).

Men kanske kan kränktheten komma tillbaka? I dagen tidning läser jag nyheten att en skola i Lund där man tydligen har en "ridlinje" förbjudit s.k. Tvångstårtor.  Det har tydligen funnits en lång tradition att den som trillat av hästen måste bjuda på en tårta. Det verkar inte som om trillande elever känt sig särskilt kränkta, det verkar mera vara rektorn som är panikslagen inför risken för ett drev. "Det är viktigt att akta sig för sådant som kan bli en kränkning" anser han.

Besynnerligt var ordet.

Tankar efter att ha läst en runa

People expect old men to die,
They do not really mourn old men.
Old men are different. People look
At them with eyes that wonder when…
People watch with unshocked eyes;
But the old men know when an old man dies.

Ogden Nash

För litet muntrare tonarter se min text Rim och reson från 2008.

En rimsmeds frånfälle

Ser just att Svenska Arbetsgivarföreningens förre VD Curt-Steffan Giesecke har avlidit 94 år gammal. Artikeln i Sv,D, ger också ett prov på de limerickar som Giesecke skrev. Här är två andra som jag citerar ur minnet.

En känd alpinist ifrån Bayern
var alltför förtjust i Tokajern.
Han linbanan tog
men störta och dog
för hans andedräkt frätte på vajern.

Det var två bröder Montgomery
som aldrig drack annat än Pommery
och gav man dem vatten
så sa dom "fy katten
det där är ju sånt man omkommer i."

Det var alltså inga fräcka verser av det slag man numera förknippar med limericks men fulla av spiritualitet och rimkonst.

Jag undrar om Carola Lemne eller Tordvaldson (stavning?)  skriver några limerickar?

Vad skulle Jesus ha sagt?

Varför är det bland de demokratiska partierna just de som gör anspråk på att vara kristna och t.o.m. bär epitetet i sitt namn som är mest hårdhänta och avvisande gentemot flyktingar? CSU och KD är värst i sina respektive länder, låt vara att i det senare fallet en omedveten komik i partiledarens framträdanden bidrar med ett om än minimalt försonande drag.

Är det helt enkelt undergångshotade partier med en irrelevant ideologi som försöker profilera sig?

Kristna fundamentalister i USA körde åtminstone förr i tiden med slagordet "What would Jesus do?" Borde inte deras meningsfränder i Europa och Sverige ställa sig samma fråga  emellanåt? Vi andra kunde ju fundera litet över vad humanism innebär i det konkreta fallet.

Sympathy for the devil?

Polens utrikesminister Witold Waszczykowski förklarar den nya lagstiftningen i sitt land: det gäller att försvara de nationella värdena och hålla inhålla Polen fritt från "a world made up of cyclists and vegetarians, who only use renewable energy". För detta man har han fått inhösta en hel del kritik. Som invånare på Söder i Stockholm där detta hot är högst reellt känner man dock - men enbart i detta avseende - en viss förståelse för den svåruttalade herr Waszczykowski.

I lokalbladet "Mitt i Södermalm" läser jag dessutom att stadsdelsnämnden bryter sitt löfte att införa mindre barngrupper i förskolan (=fler förskollärare) och att garantera sommarjobb för ungdomar. I stället satsar man pengarna på "ekologisk mat...ett nätverk för genus och normmedvetenhet och att minska kemikalierna".

Vi får väl vara glada för det inte finns någon herr Waszczykowski på Söder (det vore ju dessutom på grund av vokalbristen mycket svårt att utttala) men en liten utvald del av hans tänkande vore kanske värd att fundera på?

Sockerbagarens arv

Konditori Demels traditionella skyltning med marsipansfigurer var inte speciellt märklig detta år. Oftast brukar man illustrera någon aktuell politisk eller kulturell händelse i marsipan och deras skyltfönster på Kohlmarkt drar alltid många besökare.

Sätter upp den här bilden bara för att "osökt" kunna länka till min berättelse En sockerbagare här bor i staden från 2011 om konditorn och  massmördaren Udo Proksch, god vän till högt uppsatta politiker och ingift i släkten Wagner (till Winifreds stora förargelse).

Proksch designade också ett smycke, en slags fingertuta i guld som han kallade "Goldfinger". Ian Fleming såg den på en utställning, köpte själva idéen av Proksch. The rest is history.

Vilket slags samhälle har vi halkat in i?

Reklamskylt i Stockholms tunnelbana. "Just smile!"

1  Säkerhetsanvisning via högtalarsystemet på Stockholm C, på svenska och engelska: "Låt inte obekanta personer hjälpa er med bagaget vid av- och påstigning av tågen."

2  Två damer i 25 - 30-årsåldern i konversation. Den ena: "och han envisades med att hålla upp dörren för mig precis som om jag inte kunde göra det själv. Jag blev så förbannad!"

3  Jmf ovan. Andra två damer i samma ålder. Den ena: "Mitt emot mig på tunnelbanan satt en karl och log emot mig. Det var så obehagligt att jag steg av och tog nästa tåg."

Facklitteratur

Under förhöstens nödtvungna utrensning av böcker från mitt bibliotek var huvudprincipen att i första hand rensa ut skönlitteratur med baktanken att den vore ganska lätt att få tag på på bibliotek. Facklitteraturen behöll jag i stort sett. Definitionerna var ibland flytande.

Vid ett nyligt besök på Akademibokhandeln i Stockholm ser jag att man öppnat en specialavdelning för Kvalfack. Det låter inte trevligt. För min del vore det verkliga kval att behöva läsa  t.ex. böcker om hjälp till självhjälp, "hur kan jag komma i kontakt med mitt inre jag", mindfulness, alternativmedicin, walmartpedagogik, "rädda klimatet genom rätt lufttyck i däcken",  eller på det ekonomiska området "ansvarsfull  budgetpolitik",  krona-för-krona, guldmyntfot, bitcoin, "eurokrisen"  etc. Eller studier som visar att kunskap i skolan kväver kreativitet och sjävständighet.

Men nu behöver jag ju inte det .Även den ytligaste skumning av dagspress och teve gör det dock omöjligt att slippa ifrån det hela.

Happy Halloween

Det var natt, var en natt i oktober,
då förvissningen fräter och tär
och himlen ett askhölje bär.
Det var natt i den kulna oktober
av det år, som mitt mörkaste är.
Det var tätt vid det dimmiga Auber
i den töckniga nejden av Weir
ner vid stranden av tjärnet vid Auber
i det griftskumma skoglandet Weir.

..vi stodo helt tvärt vid en dyster
portal till ett tillmurat rum
likt de avdödas helgade rum.
Och jag sade:Vad står det min syster
över dörren där dagern är skum?
Hon skrek till: Ulalume, Ulalume
Det är graven du byggt Ulalume!

Ur den mest skräckinjagande dikt jag vet. Poe's Ulalume i Frödings svenska version. Som vanligt sönderanalyserad av all världens experter vilka inte minst letat efter förebilder bakom de geografiska namnen i dikten.  Men många av oss har väl var och en på sin ort erfarit skräcken i det dimmiga Auber i den töckniga nejden av det griftskumma Weir och behöver inga ytterligare förklaringar.

Dagens text. Och morgondagens.

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

När det behövs ser ändå ingen klart.
Nej, bara när det gäller att slå ner
och arma ut vad hjärtat sammanspart
av dröm att leva på i onda kalla år.

(Aniara, sång 26)

På fredag kväll

Jonas Söderström på Blind Höna funderar över begreppet "process" (läsvärt) men länkar i förbifarten också till ett gammalt inlägg om "Vi ska se över våra rutiner".  I sammanhanget hittar jag en rutin av "DJ Beppo" om samma ämne: jag råder er allvarligt att lyssna på den.

Jag finner det fullständigt oacceptabelt att använda detta uttryck för att nu tillgripa en annan klyscha som används för att uttrycka ogillande av allting från drunknade flyktingar på medelhavet till cyklister som kör mot rött på Götgatan.

Inflationen äntligen besegrad?

Jag har iofs samlat ihop en del aktuellt material för ett inlägg om den ostrukturerade odling av tulipanarosor som den svenska ekonomiska "politiken" f.n.  utgör. Ett sådant inlägg kommer kanske också men har egentligen blivit onödigt när jag i dagens inkomna nummer av Grönköpings Veckoblad läser om ett nytt djärvt initiativ för att komma till rätta med det uppenbarligen största ekonomiska problemet just nu: bristen på inflation.

Behjärtade Grönköpingsbor har nämligen startat föreningen Inflationsfrämjandet som skall söka underminera det stabila penningvärdet via höga lönekrav, motarbetande av prisförbilliganden m.m. Pengar skola falla i  värde så att alla har råd med dem, framhåller man. Ett medel blir återinförd priskontroll: lokaltelevisionens Uppdrag Uthängning har redan hunnit brännmärka en handlare som sänkt mjölkpriset med flera öre.

Riksbankens mål om futtiga 2 procent nöjer sig Inflationsfrämjandet inte med. En känd riskkapitalist påpekar att en hög inflation medför att de inledningsvis väldiga lån man dragit på sig därigenom kommer att smälta ihop till en ofarlig småskuld. Med erfarenhet från förkrigstidens Tyskland påpekar en bankdrektör att om man får ordentlig fart på inflationsbrasan blir så småningom alla miljonärer vilket ju vore en glädjande sak.

Endast en äldre medborgare håller inte med. Allt blir ett elände, kaffet blir dyrare och pengarna i spargrisen räcker inte till säger hon.  Tidningen påpekar dock att saken måste ses i ett makroekonomiskt sammanhang vilket kan vara svårt att förstå för den som bara har en 6-årig folkskola i bagaget. (1)

Flarnfri har sökt Stefan Ingves, Magdalena Andersson och Per "Regeringen" Bolund för en kommentar men det tutar bara upptaget.


(1) Dock ser jag i senaste numret av Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt att även en emeriterad professor i ämnet har svårt att förstå varför inflation skall vara så bra och varför den i så fall skall vara just 2 procent. En av de vice riksbankscheferna förklarar dock att det måste vara så och att anledningen till att det är 2 procent är att man valt just detta tal.

Anteckningar från ett källarhål

(klickbara bilder)

Eller, ja, det är ett ganska rymligt utrymme som vi nu inrett med IKEA-hyllor och staplar kartonger med Saker som vi dragit på oss under åren och inte riktigt har hjärta eller förstånd att kasta bort. Man kan ju aldrig veta...

I kalkbrottet på Oaxen med öns vattentäkt

Dock har det varken blivit tid eller förmåga till koncentration för någon seriös bloggning. Det är mycket jag skulle skriva:exempelvis diskutera  på Copyriot varför krisen (eller "kapitalismens kris") inte är mera allvarligt än ett scenario ur "Second Life" om någon kommer ihåg det. Från en "vänsterborgerlig" debattör till en "paleomarxist" så att säga. Eller fortsätta att diskutera på Ekonomistas (se kommentarerrna) varför deflation är bra och sambandet mellan penningmängd och inflation är ett spöke som likt vanliga sådana numera kan förpassas till fablernas värld. Eller be Per "Regeringen" Bolund förklara varför det är OK att leasa sin bil men inte att leasa pengar för att köpa en bostad.

Riddarfjärden från Bastugatan

Men som saken är kan man bara resignera: hösten  står och stampar i förmaket. Om jag säger så. Jag tillgriper A:lfr-ds ord och hoppas att eventuella kvarvarande läsare tar hans uppmaning på allvar:

Nu föll det sista plommonet för året
föll tungt av dagg, som vätte mig i håret
...
Blott innan sista plommonet jag äter,
Ert hedersord, att Ni mig ej förgäter!

Från högsta ort

(Tid och inspiration till mera seriösa inlägg fattas så eventuella läsare får nöja sig med några personliga reflektioner utan större eftertanke. Glöm inte att klicka på bilderna!)

"Bibliotek borde brännas då och då eljes blir bagaget för stort att släpa på."

Strindbergcitat på Drottninggatan, Stockholm. Tröst för ett tigerhjärta hos en EU-migrant med reducerat bokhylleutrymme.

Men att vandra längst "Världens längsta bokbord" på Drottninggatan i Stockholm måste väl vara ungefär som en nykter alkoholist på, Systemet. Men jag har det helt under kontroll och kan sluta när jag vill.

Dagens skörd begränsade sig till ett medlemskap i Frank Hellersällskapet, en bok om Heller/Serners äventyr i Monte Carlo samt en essä av Örjan Lindberger om Eyvind Johnsons "Hans Nådes Tid" (10 SEK). (Den bloggarkollega som fick låna mitt förra ex kan alltså med gott samvete behålla det...) Dessutom "Spårvägsspelet 1921" - ett tärningsspel där varje spelare satsar 5 öre och därefter förflyttar sig efter diverse spårvägslinjer för att komma fram till Roslagstull. Men det finns hinder på vägen tex.:"Att komma till Slakthuset farligt det är/ du blir inte slaktad men dör ändå där." Men mot att betala dubbel insats (10 öre) kan man återupplivas och hamnar kanske nästa gång på Odengatan 30:
"I Pappershandeln köper du/något trevligt till din fru."

Spelet är uppenbarligen avsett enbart för män men att dessa också bör tänka på sina fruar framgår av den annons från Gasverket som sponsrat spelet. En Husmor som inte har någon gasspis "förstör sig helt" på den dyra vedspisens sot och rök. Så: "Använd Gas! Det är enda sättet/att undvika veden den dyra/Vad du sparar det ser med lätthet/ du på Utställningen Kungsg. 54."

Så när vi beger oss ut på stan som präglas av Kulturfestival (mest trummor), Zombiewalk och Midnattsloppet och runt hörnet ser vi det här:

En imponerande syn. Ett jättelikt kryssningsskepp förankrat praktiskt taget mitt i Stockholms City. Men när de ko-rumpade småpåvarna i stadshuset och det byggnadsindustriella komplexet får genomföra sin planer blir det till att stirra in i ett smutsigt glashus i stället.

Samma personer har låtit åtala och bötfälla tre 80-åriga damer som "klottrat" ett Rädda Slussenbudskap nere vid trafikkarusellen. Inget att säga om det iofs, klotter är klotter, men troligen är detta det enda fallet där klottrare åtalats och dömts i Stockholm. Samtidigt har dessa personer lagt ner tiotusentals (eller kanske hundratusentals) skattekronor på att först låta måla Kolingsborg vit, sedan engagera kända klottrare att "pryda" byggnaden med sina konstverk. Allt naturligtvis för att göra det omöjligt att bevara byggnaden.

(Ko-rumpade är ett ord jag hittat på för att beskriva något sävligt och klumpigt och som man skall undvika att komma i vägen för eftersom man aldrig vet vad som kan komma ut. Om ni skulle associera till något annat får det stå för er själva, åtminstone tills jag hunnit skaffa utgivningsbevis.)

Att vara ogiltig

Århundradets lågtryck eller hur det var gjorde inte någon större succé i Stockholmsområdet. Fram på eftermiddagen tittade t.o.m. solen fram mellan molnstackarna. Bäst att passa på och utnyttja situationen till en liten eftermiddagsutflykt. Med en trevlig fika på kafeet vid China Slott på Drottningholm kunde vi sitta ute en bra stund i en trots allt ganska värmande sol.

Hemvägen tänkte vi göra via den trevliga färjeleden Ekerö - Slagsta. Vi har ofta åkt där genom åren. Vid färjeläget ser vi att det numera blivit obligatoriskt att köpa biljett innan ombordstigningen istf på båten som förut. Nåja, man får stå i kö en stund framför automaterna men det är inte så farligt. Men sedan. En ganska komplicerad och svåröverskådlig procedur tar sin början. (Jag lägger f.ö. märke till att alla ganska krångliga anvisningar bara finns på svenska.) En bra bit in i kedjan kommer jag till uppmaningen:"Knappa in bilens registreringsnummer".  En kall hand griper mitt hjärta - jag förstår att det är kört. Det går faktiskt att skriva in mitt fortfarande österrikiska nummer men sedan slår det tvärstopp. Men dessutom blir mitt betalkort (svenskt) fastlåst i automaten Bara av en slump upptäcker jag att  efter ca 5 minuter (färjan hinner lägga ut) en liten lampa tänds och kortet lossnar.

Det blir till att vända och köra tillbaka över Ekerö, förbi Drottningholm och Bergslagsvägen till Västerbron.

Jag borde ha vetat bättre efter att ha vägrats boka tid på Volvos serviceverkstad, köpa biljett i SL:s kortautomater, betala en prenumeration på DN eller köpa tågbiljetter på nätet (icke nordiska (!) betalkort gäller inte).

Till  en början känns det litet förargligt att nu och då bli betraktad som ogiltig. Men så småningom förstår man ju att så måste det vara när det finns så många terrorister runtomkring. "Da könnte ja ein jeder kommen" som man säger i Euroland i liknande situationer.

Uppdatering 28/7: Som svar på ett mail från mig med länk till detta inlägg skriver Trafikverket: "Det finns massa möjligheter att göra fel med automaten".  Vidare att de inte kan "göra mer än att beklaga att det gick fel".

Inte för att jag hade väntat att de "skulle se över sina rutiner" eller förklara att det var "oacceptabelt" vilket ju annars numera är ansvariga personers och myndigheters standardreaktion på allting från tågförseningar till massdrunkningar i Medelhavet.

Stenåldersfantasi?

OK - försök till nystart. Vi går ut litet löst.

DN berättar att man på Själland hittat en hel massa guldspiraler från bronsåldern och arkeologerna står som vanligt alldeles handfallna och fattar ingenting."Spiralerna har kanske fästs på en tråd och tjänat som fransar till en hatt eller ett parasoll. Kanske har de vävts in i håret eller broderats på kläderna. Faktum är att vi inte vet, men jag tenderar att tro att de var en del av en religiös ledares dräkt eller huvudbonad" säger en expert. En annan menar att "Hövdingen kanske bar...guldspiraler på sin dräkt eller i hatten, så att de lyste som solen under de rituella solceremonierna" säger en annan. Man har med andra ord inte en aning utan får hitta på någonting.

Det enda som förvånar  mig är att arkeologerna inte menat att det är "ett kultföremål" eller "en fruktbarhetssymbol" vilket annars är standardförklaringen för allt som man inte har en aning om.

Det leder tankarna osökt till en av Österrikes mest kända damer, den något korpulenta Venus från Willendorf, kanske 25000 år gammal men bara någon decimeter hög.

Här har ju arkeologer och prehistoriker firat orgier men konsensus är naturligtvis att det är en "fruktsamhetssymbol." Det tror jag inte ett dyft på. Mycket sannolikare är väl att det är någon förhistorisk lerknådare som tyckte det var kul att göra en bild av en tjock tjej, Eller kanske t.o.m. någon dåtida föregångare till dagens grafittiklottrare som knådade till något halvpornografiskt i protest mot stenålderns förstenade kulturklimat.

Vad vet jag. Men jag tilltror de forntida människorna bra mycket mera fantasi och öppenhet än den som experterna vill tvinga in dem i. Jag lanserar härmed teorin att de själländska guldspiralerna är forntida preventivmedel - alltså så långt bort från fruktsamhetssymboler som man rimligtvis kan komma.

Hiatus

Som någon kanske gissat sig till i det dunkla budskapet nedan blir det nu ett uppehåll på Flarnfri och troligen även på Euroflarn. Om tillfälligt efter ej får framtiden utvisa.

Skrivlusten sitter nog i men hur kommer den till uttryck i ett klimat där den lägre medelmåttigheten blivit norm och där påtvingad "tolerans" sedan länge överskridit gränserna till intoleransens och feghetens mörker? Hur länge kan man upprätthålla sin självständighet och kritiska blick i dunklet utan att helt halka över i tjatigt gnäll över allt och alla?

Jag har flyttat mellan olika länder tidigare och aldrig upplevt annat än nya perspektiv och upptäckarglädje. Men som "utlänning" har jag alltid kunnat åtnjuta en viss "Narrenfreiheit". Det dubbla främlingskapet har skapat en tillflyktsort. Att vara "främling i ett främmande land"  är inte så tokigt. Att vara främling i ett välbekant land är svårare.

Fast man kan ju alltid blogga om den fantastiska blodpuddingen på "Tradition" eller Wallenbergarna på "Nordens ljus."

Uppdatering 8/7:  Ett extrainkallat toppmöte mellan EU:s regeringschefer skall hållas på söndag för att diskutera den grekiska krisen och eventuellt ta beslut som kan påverka hela EU:s framtid. Den svenska EU-nämnden måste därför inkallas för att förbereda Sveriges ställningstaganden. Sveriges statsminister vill inte avbryta sin semester för en sådan småsak  och åker inte till Stockholm. Om han åker till Bryssel är oklart. Kanske han skickar Åsa Romson som Sveriges representant....

Och den här verkligheten skall man kliva in i?!