För att i någon mån kyla ner känslorna inför vad som pågår i Österrike passar jag på att återpublicera en text från 2008 för en stunds läsning. Den är av personlig karaktär och handlar om ett möte med en trevlig och vänlig FPÖ-sympatisör och är trots sin ålder relevant än idag. Enda skillnaden är att tanken att åter låta partiet nalkas maktens grytor då var ett stort tabu både för konservativa och socialister medan man idag närmast funderar på om man själv skall få tag i sked för att dela soppan.
Läs alltså gärna texten I djupa källarvalven.
Visar inlägg med etikett Samhällskritik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samhällskritik. Visa alla inlägg
23 maj 2016
9 maj 2016
Vi läser lokalpressen
Men dessa de mycket fattiga
dem gör det mej ont att se.
De får aldrig ett bröd från Frälsningsarmén
och aldrig ett ord i Clarté.
dem gör det mej ont att se.
De får aldrig ett bröd från Frälsningsarmén
och aldrig ett ord i Clarté.
Jag orkar inte förklara vad Clarté var och förresten finns den kanske inte längre. Frälsningsarmén finns nog men man märker den aldrig. Att versen skrevs av "busen Fabian" kanske någon lägger märke till.
Jag lägger märke till en artikel i alldeles utmärkta tidningen "Södermalmsnytt" som berättar om hur en grupp volontärer varje helg delar ut kaffe och mat till hemlösa personer vid Björns trädgård vid Götgatan. Det speciella är dock att man bara delar ut till hemlösa svenskar - eftersom dessa enligt en representant för volontärerna är de sista som får hjälp. "Den gruppen som är minst gynnad...De som inte får kaffe vid centralen och alltid kommer in sist på härbärgena" säger hon vidare. Tidningen skriver att gruppen har "beskyddare med kopplingar till Sverigedemokraterna, Soldiers of Odin (!) och Nordisk ungdom".
Ett motinitiativ med namnet "Fika för alla" har bildats.
I ett brett uppslag berättar tidningen om något som gått rikspressen alldeles förbi. Att man skall bygga modulhus för 2 810 flyktingar på tillgängliga ytor runt Stockholm har kanske omnämnts men den kraftiga ilska, inte helt fri från rasism som det verkar, bland lokalbefolkningen som riktats mot frånvarande politiker har jag inte läst något om tidigare. En stackars tjänsteperson har avdelats till att handskas med denna folkliga ilska. Naturligtvis har hon blivit hotad och trakasserad och vill inte uppträda i bild i intervjun. Den ansvariga politikern, Karin Wanngård, tar dock det hela lugnt och menar att bristen på information beror på att man inte hade tid att lämna någon sådan. (Tid hade hon dock att hålla ett helt irrelevant tal om Nobelprisets betydelse i fullmäktige när det gällde byggandet av det förgyllda bilbatteriet på Blasieholmen.). "Vi måste hjälpas åt" säger Wanngård som har kritiserats hårt för att inte en enda modul byggts i innerstaden.
Där har jag ett konstruktivt förslag. Bredvid Medborgarplatsen på Södermalm finns en stor cirkulär lergrop som går under namnet Fatbursparken. "Fatbur" förstår man men begreppet "park" verkar helt malplacerad på detta ett av huvudstadens största planeringsfiaskon. Jag har länge pläderat för att byta namn på "parken" till "Piazza Benito Mussolini" eftersom den är omgiven av en arkitektur som kunde vara direkt hämtad ur Musses jätteprojekt, förorten EUR, i Rom. Här finns plats för ett stort antal modulhus - centralt belägen och "parken" skulle äntligen komma till vettig användning.
Men det blir nog inte så. Däremot kommer man att bygga 80 lyxbostadsrätter på en remsa av parkens norra sida,
Det gäller att prioritera.
29 apr. 2016
Någonting har brustit
Kartongerna har lämnat vår distributör i Malmö och gått vidare till posten men där vet man inte var de är.
Vi har hittat pallarna säger Postnord.
det är tydligt att något har brustit."
Citat från DN --nätupplagan- idag. Jag noterar att Posten som vanligt tänker "se över sina rutiner" men att man glömt att använda standardfrasen "det är fullkomligt oacceptabelt".
Ja visst är det fint ordnat nu för tiden att det alltid finns någon annan att skylla på. I gårdagens "Uppdrag granskning" t.ex. berättades om hur en väl inarbetad grupp av nyanlända fick sparken från sina jobb som receptionister och kökspersonal på ett asylboende från ena dagen till den andra och ersattes med arbetsförmedlingens hjälp av en grupp avsevärt billigare "praktikanter" från en ort 400 km därifrån. Arbetsförmedlingen säger att man bara gör som "klienten" önskar, "klienten" säger att den tidigare personalen jobbade för en "underleverantör" och att man enligt avtal haft rätt att säga upp kontraktet med denne. Arbetsförmedlingens chef säger att det är så arbetsmarknaden fungerar, Asylboendets ägare som fakturerat mångmiljonbelopp från Migrationsverket tillbringar vintern i Florida och säger att han har alltför många järn i elden för att hålla reda på allting. Under tiden går en grupp nyanlända som faktiskt lyckats komma in på arbetsmarknaden plötsligt arbetslösa uppe i Ljusdal.
En annan granskning av SVT har visat att "gode män" som är tillsatta för att förvalta ekonomin åt personer som själva har svårigheter att klara av detta- mer eller mindre regelmässigt svindlar åt säger den förvaltades pengar. Bara i det stickprov som SVT tagit hittade man 27 försnillade miljoner. Det finns s.k. "överförmyndare" som skall ha uppsyn över detta och väl också utövar denna men enbart slumpmässigt och ganska översiktligt. Någon polisanmälan av oegentligheter förekommer i stort sett inte (i 1 fall av 27 granskade av SVT) eftersom detta enligt en intervjuad kommunchef skulle kunna "försvåra rekryteringen av gode män."
Dags att se över sina rutiner kanske? Eller vore det oacceptabelt?
Inom offentlig sektor ger missbruk av systemet med "offentlig upphandling" utomordentliga möjligheter att komma undan ansvar. Ett vacker exempel är hanteringen av hushållssopor i delar av Stockholm när det "upphandlade" företaget fick sitt bud som låg 20 % lägre än konkurrenternas antaget. Det visade sig omedelbart att man var fullkomligt ur stånd att fullgöra sina förpliktelser varpå ett Neapelliknande sopkaos bröt ut i delar av huvudstaden, Den myndighet som skall ansvara för sophanteringen slår upprört ifrån sig: de har bara följt reglerna för upphandling.
Den ansvarsabdikation som är en grundpelare in den nyliberala ideologin har spridit sig som mögelsvamp genom hela samhällssystemet. Skönt och lönsamt för de som kan utnyttja systemet, snopet för de som litar på myndigheter, storföretag och banker, katastrofalt för de som är beroende av deras verksamhet för liv och uppehälle.
Men för att sluta men litet ljusare ton har jag in bilden ovan. Våren, ungdomens tid, börjar nalkas så sakteliga. Fy fan va vi ä bra.
17 apr. 2016
Den förolämpade sultanen
En hel del har skrivits om president Erdogans avsikt att dra en tysk "satiriker" inför rätta och hur han fått förbundskansler Merkels erforderliga tillstånd att genomföra detta. Yttrandefrihetsfundamentalister (till vilka jag avgjort räknar mig) har närmast ryckt på axlarna. Alla snälla människor som menar att man måste "ta hänsyn", "lämna i fred" eller i värsta fall "avstämma" (Rosenberg...) med offren har också hållit sig märkvärdigt tysta. Det ger väl inte så många kulturhipsterpoäng att ömka Erdogan som att bekymra sig för den lilla minoritet på en fjärdedel av världens befolkning som oftast kommer i skottgluggen. Eller bakom den, as the case may be.
Men missförstånden om den tyska affären har varit många. För den intresserade tänkte jag bidra med några länkar, något som tyvärr nästan alltid utelämnas i tryckt press.
Det hela började med en visa i satirprogrammet "extra 3" i NDR (Nordwestdeutsche Rundfunk). med refrängen "Erdowie, Eerdowo, Erdogan". Här är en länk som i skrivande stund fungerar:
https://youtu.be/R2e2yHjc_mc
Visan är en travesti på en känd schlager från 1984 med omkvädet "Irgendwie Irgendwo Irgendwann" framförd av artisten Nena. (Nena är f,ö tillsammans med Nina Hagen en av de få artister som i någon mån kan få en att försonas med tysk populärmusik. Här är en länk till Nina Hagens framförande av "The Lady is A Tramp" - litet orepresentativ men kul och som hon sjunger: The Lady Is A Punk".)
Nåväl. Även med fragmentariska kunskaper in tyska kan man nog få ut en del av travestin, t.ex. om hur Erdogan bidragit till ökad jämlikhet för kvinnor eftersom de numera också misshandlas på samma sätt som männen. Det satt naturligtvis inte så bra hos sultanen av det nyottomanska riket i sin 1000-rums villa. Den tyske ambassadören blev uppkallad till regeringen och man krävde officiellt att Tyskland skulle ta bort inslaget från videoarkiv och Internet. Den gången reagerade ambassadören och officiella tyska talespersoner föredömligt och försvarade det fria ordet och att speciellt ledare och statsmän var tvungna att tåla kritik och satir. Även från Bryssel kom liknande tongångar.
"Extra 3" var naturligtvis överlycklig över all uppmärksamhet och utnämnde Erdogan till "Månadens medarbetare". Men det var bara början på historien. Den rikstäckande kedjan ZDF förde saken vidare i sitt eget satirprogram, på ett sätt som blivit grundligt missförstått både i Tyskland och andra länder, även Sverige. Programledaren Jan Böhmermann tog upp och lovordade NDR-inslaget men berättade sedan att det även enligt gällande tysk lag fanns saker som absolut inte får sägas,s.k. Schmähkritik. Som exempel läste han sedan upp en självskriven vers om Erdogan där denne förolämpades på det värsta. Här gällde det inte bara politiken som i NDR:s program utan Erdogan tillvitades allehanda perversa vanor och åsikter t.ex. som utövare av tidelag. Naturligtvis var avsikten att förolämpa presidenten men den huvudsakliga tanken var naturligtvis att belysa den groteska lagstiftningen vilket Böhmermann hela tiden återkom till i sin uppläsning: "Så här får man alltså inte säga."
Men nu tog det verkligen hus i h-e. Genom att versen var så vulgär och tarvlig försvann alla andra perspektiv och det var svårt att försvara texten med yttrandefrihetsargument. Den tyska strafflagen innehåller ganska stränga paragrafer om "Förolämpning av institutioner och företrädare för utländska stater". (Paragrafen i sin helhet här.) Genom juridiska spetsfundigheter som blir alltför krångliga att redovisa här kan den förolämpade anmäla saken till åtal vilket Erdogan gjort. Emellertid lrävs godkännande av den tyska regeringen för att anmälan skall beaktas vilket Merkel redan medgivit. (Om någon verkligen är detaljintresserad finns en utförligare förklaring i den här artikeln. /(Tyskvarning). Böhmermann har också fått åtminstone tillfälligt yrkesförbud och allt tagits bort från nätet och från kanalens s.k. Mediatek.
När jag skriver detta hittar jag en artikel i Sydsvenskan med rubriken "En satirisk fullträff. Förolämpningen mot Erdogan träffar hela EU". Artikeln beskriver det mesta av vad jag försökt säga men på ett betydligt klarare och mera lättläst sätt. "Detta underfundiga metaperspektiv är finessen med hela situationen. Poängen är inte i första hand att reta Erdogan. Poängen är att trampa på lagen " skriver tidningen helt riktigt.
Men nu finns lagen och åtal lär det väl bli. Även om han fälls anser många att Europadomstolen för människorättsfrågor kommer att upphäva en eventuell bestraffning vilket man tydligen gjort tidigare i samband med politisk satir.
Lagen i fråga tillkom 1851. Man skulle kanske kunna förklara lagen som "totes Recht" , dvs.låta den vara kvar tills ett eventuell avskaffande men underlåta att tillämpa den. Prejudikat finns i viss utsträckning. I sammanhang med utvidgningen av EU uppstod en skarp konflikt mellan Tjeckien och Tyskland . Tjeckien vägrade absolut att avskaffa de s.k. Benesdekreten vilket var ett oavvisligt krav från tysk sida, Båda parter enades till slut att förklara dekreten som "totes Recht" och så gick det som det gick. Situationen nu är emellertid betydligt svårare: genom flyktingavtalet har Turkiet hela EU i sin hand och lär knappast visa sig medgörligt. Kanske får vi alltså snart se en tysk journalist skaka galler för något han sagt och skrivit. Sitt syfte att uppmärksamma den antediluvianska lagen och bidra till dess avskaffande skulle han ju dock ha uppnått.
Videon med Böhmermann finns på nätet men tas bort i snabb takt. När jag skriver detta kan man dock se den under denna länk. Bäst att snabba på in sultanens digitala janitsjarer slår till.
Not: Även i Sverige finns exempel på vad som förmodligen räknas som "död rätt". Byggningabalkens kapitel 12 från 1736 är fortfarande gällande lag med rubriken "Hur svin må i ollonskog släppas." Dock kanske mindre kontroversiell än kapitel 11 "Om mulbete, hjordavård, och vallgång" där det stackars vallhjonet hotas med skadestånd i tredje paragrafen: "Tappar vallhjon bort fä, eller gör vilddjur skada, där vallhjonet prövas det hindra kunnat; umgälle det med sin lön, eller arbete."
Men missförstånden om den tyska affären har varit många. För den intresserade tänkte jag bidra med några länkar, något som tyvärr nästan alltid utelämnas i tryckt press.
Det hela började med en visa i satirprogrammet "extra 3" i NDR (Nordwestdeutsche Rundfunk). med refrängen "Erdowie, Eerdowo, Erdogan". Här är en länk som i skrivande stund fungerar:
https://youtu.be/R2e2yHjc_mc
Visan är en travesti på en känd schlager från 1984 med omkvädet "Irgendwie Irgendwo Irgendwann" framförd av artisten Nena. (Nena är f,ö tillsammans med Nina Hagen en av de få artister som i någon mån kan få en att försonas med tysk populärmusik. Här är en länk till Nina Hagens framförande av "The Lady is A Tramp" - litet orepresentativ men kul och som hon sjunger: The Lady Is A Punk".)
Nåväl. Även med fragmentariska kunskaper in tyska kan man nog få ut en del av travestin, t.ex. om hur Erdogan bidragit till ökad jämlikhet för kvinnor eftersom de numera också misshandlas på samma sätt som männen. Det satt naturligtvis inte så bra hos sultanen av det nyottomanska riket i sin 1000-rums villa. Den tyske ambassadören blev uppkallad till regeringen och man krävde officiellt att Tyskland skulle ta bort inslaget från videoarkiv och Internet. Den gången reagerade ambassadören och officiella tyska talespersoner föredömligt och försvarade det fria ordet och att speciellt ledare och statsmän var tvungna att tåla kritik och satir. Även från Bryssel kom liknande tongångar.
"Extra 3" var naturligtvis överlycklig över all uppmärksamhet och utnämnde Erdogan till "Månadens medarbetare". Men det var bara början på historien. Den rikstäckande kedjan ZDF förde saken vidare i sitt eget satirprogram, på ett sätt som blivit grundligt missförstått både i Tyskland och andra länder, även Sverige. Programledaren Jan Böhmermann tog upp och lovordade NDR-inslaget men berättade sedan att det även enligt gällande tysk lag fanns saker som absolut inte får sägas,s.k. Schmähkritik. Som exempel läste han sedan upp en självskriven vers om Erdogan där denne förolämpades på det värsta. Här gällde det inte bara politiken som i NDR:s program utan Erdogan tillvitades allehanda perversa vanor och åsikter t.ex. som utövare av tidelag. Naturligtvis var avsikten att förolämpa presidenten men den huvudsakliga tanken var naturligtvis att belysa den groteska lagstiftningen vilket Böhmermann hela tiden återkom till i sin uppläsning: "Så här får man alltså inte säga."
Men nu tog det verkligen hus i h-e. Genom att versen var så vulgär och tarvlig försvann alla andra perspektiv och det var svårt att försvara texten med yttrandefrihetsargument. Den tyska strafflagen innehåller ganska stränga paragrafer om "Förolämpning av institutioner och företrädare för utländska stater". (Paragrafen i sin helhet här.) Genom juridiska spetsfundigheter som blir alltför krångliga att redovisa här kan den förolämpade anmäla saken till åtal vilket Erdogan gjort. Emellertid lrävs godkännande av den tyska regeringen för att anmälan skall beaktas vilket Merkel redan medgivit. (Om någon verkligen är detaljintresserad finns en utförligare förklaring i den här artikeln. /(Tyskvarning). Böhmermann har också fått åtminstone tillfälligt yrkesförbud och allt tagits bort från nätet och från kanalens s.k. Mediatek.
När jag skriver detta hittar jag en artikel i Sydsvenskan med rubriken "En satirisk fullträff. Förolämpningen mot Erdogan träffar hela EU". Artikeln beskriver det mesta av vad jag försökt säga men på ett betydligt klarare och mera lättläst sätt. "Detta underfundiga metaperspektiv är finessen med hela situationen. Poängen är inte i första hand att reta Erdogan. Poängen är att trampa på lagen " skriver tidningen helt riktigt.
Men nu finns lagen och åtal lär det väl bli. Även om han fälls anser många att Europadomstolen för människorättsfrågor kommer att upphäva en eventuell bestraffning vilket man tydligen gjort tidigare i samband med politisk satir.
Lagen i fråga tillkom 1851. Man skulle kanske kunna förklara lagen som "totes Recht" , dvs.låta den vara kvar tills ett eventuell avskaffande men underlåta att tillämpa den. Prejudikat finns i viss utsträckning. I sammanhang med utvidgningen av EU uppstod en skarp konflikt mellan Tjeckien och Tyskland . Tjeckien vägrade absolut att avskaffa de s.k. Benesdekreten vilket var ett oavvisligt krav från tysk sida, Båda parter enades till slut att förklara dekreten som "totes Recht" och så gick det som det gick. Situationen nu är emellertid betydligt svårare: genom flyktingavtalet har Turkiet hela EU i sin hand och lär knappast visa sig medgörligt. Kanske får vi alltså snart se en tysk journalist skaka galler för något han sagt och skrivit. Sitt syfte att uppmärksamma den antediluvianska lagen och bidra till dess avskaffande skulle han ju dock ha uppnått.
Videon med Böhmermann finns på nätet men tas bort i snabb takt. När jag skriver detta kan man dock se den under denna länk. Bäst att snabba på in sultanens digitala janitsjarer slår till.
Not: Även i Sverige finns exempel på vad som förmodligen räknas som "död rätt". Byggningabalkens kapitel 12 från 1736 är fortfarande gällande lag med rubriken "Hur svin må i ollonskog släppas." Dock kanske mindre kontroversiell än kapitel 11 "Om mulbete, hjordavård, och vallgång" där det stackars vallhjonet hotas med skadestånd i tredje paragrafen: "Tappar vallhjon bort fä, eller gör vilddjur skada, där vallhjonet prövas det hindra kunnat; umgälle det med sin lön, eller arbete."
27 feb. 2016
Back to the future
(Detta inlägg har samtidigt publicerats på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv)
Så här skriver Rickard Swartz i dag på DN:s nätupplaga:
Att – som Sverige – vara kvalificerat för en gemensam valuta, men ändå välja att hålla sig med en egen, bidrar inte till gemenskapen, däremot till en irriterad atmosfär. Storbritanniens beslut att folkomrösta om sitt medlemskap kan nog bara där uppfattas som ett försök att ”reformera” EU, på annat håll som ren egoism. Att som Tyskland och Frankrike sätta sig över gemensamma budgetregler är ett arrogant precedensfall som kan komma att åberopas av de mindre medlemsstater som förväntas att strikt hålla sig till regler som uppenbarligen inte gäller för alla.
Swartz text erinrade mig om en text jag lade upp 2007 med en smärre uppdatering 2010. Jag lägger upp den igen här i det nya formatet med rubriken Gränslöst. Mot bakgrund av Swartz text och den faktiska situationen i Europa idag ter sig mina funderingar från 6 -9 år sedan som tämligen naiva.
Min text utgår från en berättelse av Jolo från 1971 där han berättar
11 feb. 2016
Ytterligare en nål i woododockan!
Oj! Riksbanken sänker reporäntan med 0.15 %! Där fick alla "experter" som hade gissat på 0.10 procent! Nu skall väl inflationsbrasan äntligen ta sig.
Visserligen går ekonomin bra enligt vad man säger och arbetslösheten minskar ganska ordentligt. Samtidigt gnider experter och politiker sina geniknölar för att hitta sätt att försvåra för folk att låna pengar till en bostad, alternativt förhindra att man har råd att bo kvar. En ytterligare räntesänkning kanske då inte går i rätt riktning men som vi alla vet är ju det viktigaste av allt att få upp konsumentprisindex. (Min text om ett lyckat privat initiativ i den riktningen med den något missvisande rubriken: Inflationen äntligen besegrad? )
Riksbanken oroas över att den svenska kronan är för stark. Under 2016 sjönk emellertid kronan gentemot euron med 38 öre redan före dagens räntesänkning. Jag har inget exakt tal men enligt presstext trillade kronan ner ytterligare 10 öre efter räntebeskedet men klättrade upp till föregående nivå under dagen.
Att enögt fixera sig vid ett inflationsmål är ungefär lika intelligent som att mixtra med febertermometern för att kunna visa att man är sjuk eller eventuellt frisk. Den "åtgärder" som sätts in har ungefär samma effekt som nålar i en woododocka. (Den som vill öva privat kan få vägledning här. )
Det är dags att inse att penningpolitiken har nått vägs ände, Den var alltid ett instrument härlett ur teoretiska modeller i stället för ekonomisk och social verklighet. I gamla tider spelade detta ingen större roll men allt eftersom vanliga människors "riktiga" pengar i form av pension och sparande i allt högre grad kommit att satsas i marknadens ädelkasino kan sagda marknads irrationella beteende få allvarliga konsekvenser för den enskilde,
Att politiker nu slår sig för bröstet och förklarar att "ekonomin går som tåget" innebär i själva verket att man accepterar en arbetslöshet på 6 - 8 % med mångdubbelt högre tal för speciellt utsatta grupper. Man accepterar de upprörande brister inom vård, omsorg och utbildning som vi konfronteras med varje dag. Och naturligtvis accepterar man att de människor som sökt skydd här från krig och lidande inte kan tas hand om ordentligt.
Någon skrev nyligen -tråkigt nog har jag tappat bort länken- att det inte är så att det skulle innebära en börda för våra barn och barnbarn om staten ökade den s.k. statsskulden ( i begränsad mån och inom EU:s ramar). Tvärtom är det ett svek mot kommande generationer att inte utnyttja detta troligen unika tillfälle att låna (eller trycka) pengar för att bygga bort de uppenbara brister som har uppkommit i samhället.
Men vem vet, kanske det hjälper att sänka reporäntan med 0.15 %. Och sen är ju regeringen ute för att kursa stridsflygplan till det behövande Indien, Det kanske också ger litet klirr i statskassan.
Visserligen går ekonomin bra enligt vad man säger och arbetslösheten minskar ganska ordentligt. Samtidigt gnider experter och politiker sina geniknölar för att hitta sätt att försvåra för folk att låna pengar till en bostad, alternativt förhindra att man har råd att bo kvar. En ytterligare räntesänkning kanske då inte går i rätt riktning men som vi alla vet är ju det viktigaste av allt att få upp konsumentprisindex. (Min text om ett lyckat privat initiativ i den riktningen med den något missvisande rubriken: Inflationen äntligen besegrad? )
Riksbanken oroas över att den svenska kronan är för stark. Under 2016 sjönk emellertid kronan gentemot euron med 38 öre redan före dagens räntesänkning. Jag har inget exakt tal men enligt presstext trillade kronan ner ytterligare 10 öre efter räntebeskedet men klättrade upp till föregående nivå under dagen.
Att enögt fixera sig vid ett inflationsmål är ungefär lika intelligent som att mixtra med febertermometern för att kunna visa att man är sjuk eller eventuellt frisk. Den "åtgärder" som sätts in har ungefär samma effekt som nålar i en woododocka. (Den som vill öva privat kan få vägledning här. )
Det är dags att inse att penningpolitiken har nått vägs ände, Den var alltid ett instrument härlett ur teoretiska modeller i stället för ekonomisk och social verklighet. I gamla tider spelade detta ingen större roll men allt eftersom vanliga människors "riktiga" pengar i form av pension och sparande i allt högre grad kommit att satsas i marknadens ädelkasino kan sagda marknads irrationella beteende få allvarliga konsekvenser för den enskilde,
Att politiker nu slår sig för bröstet och förklarar att "ekonomin går som tåget" innebär i själva verket att man accepterar en arbetslöshet på 6 - 8 % med mångdubbelt högre tal för speciellt utsatta grupper. Man accepterar de upprörande brister inom vård, omsorg och utbildning som vi konfronteras med varje dag. Och naturligtvis accepterar man att de människor som sökt skydd här från krig och lidande inte kan tas hand om ordentligt.
Någon skrev nyligen -tråkigt nog har jag tappat bort länken- att det inte är så att det skulle innebära en börda för våra barn och barnbarn om staten ökade den s.k. statsskulden ( i begränsad mån och inom EU:s ramar). Tvärtom är det ett svek mot kommande generationer att inte utnyttja detta troligen unika tillfälle att låna (eller trycka) pengar för att bygga bort de uppenbara brister som har uppkommit i samhället.
Men vem vet, kanske det hjälper att sänka reporäntan med 0.15 %. Och sen är ju regeringen ute för att kursa stridsflygplan till det behövande Indien, Det kanske också ger litet klirr i statskassan.
13 dec. 2015
Allt väl ombord i det sjunkande skepet
Har äntligen kommit mig för att skriva en post på Euroflarn med rubriken Allt under kontroll på det sjunkande skeppet. Jag har egentligen aldrig bekymrat mig mycket för den s.k. "eurokrisen" (kanske mest därför att jag aldrig riktigt fattade vari den bestod) eller för "Greklandskrisen" (vars dimensioner var så små att den naturligtvis skulle lösas om det blev riktigt allvarligt och för att "grexit" var ett komplett omöjligt alternativ). "Brexit" som ansågs och anses som en ödesfråga ser jag snarare som en win-winsituation. Det verkliga problemet enligt min mening var den ekonomiska stagnationen och de ökande sociala klyftorna, allt frambringat av en primitiv och föråldrad ekonomisk politik. Men opinionen mot denna politik växte sig allt starkare.
Medlemsländernas reaktioner på inströmningen av flyktingar från krigshärjade områden liksom från länder där möjligheterna till utbildning och arbete är obefintliga och deras sabotage av de åtgärder som Kommission och Råd beslutat om är av en helt annan dignitet. Det är här fråga om ett återfall i avgrundsdjup nationalism som en reaktion på och underblåst av invandringsfientliga rörelser med ideologi från vanlig patriotism till nyfascism. Alltså ett frontalangrepp på de värden som skapat den europeiska unionen och som vi gärna förknippar med en sekulär värdegrund baserad på upplysningens ideal.
När vi samtidigt ser att demokratifientliga rörelser dominerar i USA och Ryssland och att religion blivit en allt viktigare drivkraft för att attackera dessa värden finns det anledning att se mörkt på utvecklingen. Någon väsentlig motreaktion för att försvara demokrati, sekularism och öppenhet ser vi knappast. Yttersta höger och yttersta vänster må inbilla sig att man bekämpar varandra: i realiteten drar man åt samma håll. Avgrunden.
Om någon vill läsa litet mer kan ni alltså gå till Euroflarn. Om inte annat kan ni lyssna på Udo Jürgens, salig i åminnelse.
Medlemsländernas reaktioner på inströmningen av flyktingar från krigshärjade områden liksom från länder där möjligheterna till utbildning och arbete är obefintliga och deras sabotage av de åtgärder som Kommission och Råd beslutat om är av en helt annan dignitet. Det är här fråga om ett återfall i avgrundsdjup nationalism som en reaktion på och underblåst av invandringsfientliga rörelser med ideologi från vanlig patriotism till nyfascism. Alltså ett frontalangrepp på de värden som skapat den europeiska unionen och som vi gärna förknippar med en sekulär värdegrund baserad på upplysningens ideal.
När vi samtidigt ser att demokratifientliga rörelser dominerar i USA och Ryssland och att religion blivit en allt viktigare drivkraft för att attackera dessa värden finns det anledning att se mörkt på utvecklingen. Någon väsentlig motreaktion för att försvara demokrati, sekularism och öppenhet ser vi knappast. Yttersta höger och yttersta vänster må inbilla sig att man bekämpar varandra: i realiteten drar man åt samma håll. Avgrunden.
Om någon vill läsa litet mer kan ni alltså gå till Euroflarn. Om inte annat kan ni lyssna på Udo Jürgens, salig i åminnelse.
26 nov. 2015
Kålrotsräknarnas triumf
Det känns svårt och futtigt att blogga mot bakgrunden av den apokalyptiska stämning som med tsunamins kraft brutit in över Europa de senaste månaderna och i en blink ödelagt så mycket av vad vi under decennier byggt upp och visat på ihåligheten i de värden som vi optimistiskt etiketterat som "europeiska" och trott vara en stabil grund för framtida utveckling. När detta skrivs är inte ens väpnade konflikter mellan "väst" och "öst" otänkbara -jag tänker på "incidenten" med Turkiets nedskjutning av ett ryskt stridsflygplan.
Mitt i den existensiella ovissheten finns det fortfarande personer som lägger ner mycket tid och digitalt bläck på att diskutera oväsentligheter. (1) Rubriken till inlägget syftar på Gunnar Strängs föraktfulla beteckning på ekonomer som han inte tyckte om.(2) Nog lyssnade han på sina rådgivare i departementet och även på utomstående experter men när det kom till kritan gjorde han konjunkturbedömnigen själv genom att ringa upp en gammal fackkompis på SJ och höra sig för om utvecklingen på fraktmarknaden.
Men hela diskussionen om budgetunderskott, överskottsmål och utgiftstak är i egentligen bara ett gräl mellan kålrotsräknare.
Sveriges statskuld är f.ö. den lägsta inom EU-15 (dvs. exkl.östeuropa) med undantag för Luxemburg. Den uppgår till ca 45 %. Tillåtet enligt EU:s regler är 60 %. (Här är en intressant jämförelsetabell för det makroekonomiska läget mellan EU:s medlemslämder. Klicka på bilden för läsbar version.)
Från alla vettiga ekonomiska utgångspunkter kan alltså Sverige lugnt acceptera de ekonomiska konsekvenserna av flyktinginströmningen. En progressiv politik skulle t.o.m. kunna öka utgifterna för att snabbt producera bostäder och kraftiga åtgärder för utbildning och integration av flyktingarna.
Men så blir det naturligtvis inte. Kommunerna vill inte ha flera utlänningar än man absolut måste och det är lätt att hänvisa till bristande resurser. Eldunderstöd får man då från de "experter" och politiker som vägrar att acceptera den makroekonomiska verkligheten. Eller som kanske inte förstår vad det är frågan om.
Men skam den som ger sig. En skara debattörer med DN:s Johan Schück i spetsen tillsammans med professor Lars "Än slank han hit och än slank han dit" Calmfors med KD-ledaren Ebba Bush Thor som comic relief har kommit på att det finns något som heter "utgiftstaket" som definitivt hotas av merkostnaderna för flyktingmottagandet. Nu är "utgiftstaket" en självpålagd restriktion, konstruerad i ett helt annat konjunkturläge som kan ändras genom ett enkelt riksdagsbeslut om den politiska viljan finns. Det är en ren formalitet utan några som helst realekonomiska konsekvenser. Dessa bestäms ju till större delen av de storheter jag redovisat ovan ang.budgetunderskott och statsskuld. Ebba och Lars tror att det skulle kunna påverka "marknadens förtroende" för Sverige negativt. Oklart vad detta i så fall skulle betyda och personligen är jag rätt övertygad om att "marknaden" har andra bekymmer just nu.
Liksom den allmäneuropeiska politiken nu är helt i händerna på på osolidariska nationalister är alltså den svenska flyktingpolitiken i händerna på kålrotsräknare. Eller de fungerar kanske snarare som nyttiga idioter för en invandringsfientlig allmänhet och dess politiska representanter.
1) Mera roande än allvarligt är kanske Folkpartiets självmordsförsök att döpa om sig till "Liberalerna". Bortsett från att det väl retar upp en del allianskamrater inom (c) och (kd) som nog anser sig ännu mer liberala så kommer naturligtvis många väljare att medvetet eller omedvetet associera namnet med den så grundligt diskrediterade "nyliberalismen" - en politisk rörelse som givit oss tokprivatiseringar, nedskärningar i vård, skola och omsorg, ett groteskt järnvägskaos, reducerat strandskydd och i stort sett eliminerat begrepp som ansvar och solidaritet ur samhällslivet. Men var så god: en upprensning i det svenska partilandskapet vore väl enbart välkommet.
Mitt i den existensiella ovissheten finns det fortfarande personer som lägger ner mycket tid och digitalt bläck på att diskutera oväsentligheter. (1) Rubriken till inlägget syftar på Gunnar Strängs föraktfulla beteckning på ekonomer som han inte tyckte om.(2) Nog lyssnade han på sina rådgivare i departementet och även på utomstående experter men när det kom till kritan gjorde han konjunkturbedömnigen själv genom att ringa upp en gammal fackkompis på SJ och höra sig för om utvecklingen på fraktmarknaden.
Men hela diskussionen om budgetunderskott, överskottsmål och utgiftstak är i egentligen bara ett gräl mellan kålrotsräknare.
It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.
(Macbeth, Act V, Scene v)
Kostnaderna för flyktingmottagandet diskuteras hejvilt mellan politiker och journalister. Jag har redan tidigare skrivit om att merkostnaden för flyktinginströmningen är en nullitet som på intet sätt kan skada varken Sveriges ekonomi eller statens finanser. Ekonomistyrningsverket beräknar att den offentliga sektorns underskott kommer att öka från 1 % av BNP till 1.3 % 2017. EU:s budgetregler tillåter 3 %. Man har dessutom beslutat att tillåta överskridande av målet för extra kostnader betingade av flyktingkrisen. Eftersom Sverige skulle kunna låna upp vad som behövs till en obetydlig kostnad (eller egentligen gratis om man vågade sig på att låna i Riksbanken - enda hindret för detta är grovpopulistisk propaganda mot att "trycka pengar".)Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.
(Macbeth, Act V, Scene v)
Sveriges statskuld är f.ö. den lägsta inom EU-15 (dvs. exkl.östeuropa) med undantag för Luxemburg. Den uppgår till ca 45 %. Tillåtet enligt EU:s regler är 60 %. (Här är en intressant jämförelsetabell för det makroekonomiska läget mellan EU:s medlemslämder. Klicka på bilden för läsbar version.)
Från alla vettiga ekonomiska utgångspunkter kan alltså Sverige lugnt acceptera de ekonomiska konsekvenserna av flyktinginströmningen. En progressiv politik skulle t.o.m. kunna öka utgifterna för att snabbt producera bostäder och kraftiga åtgärder för utbildning och integration av flyktingarna.
Men så blir det naturligtvis inte. Kommunerna vill inte ha flera utlänningar än man absolut måste och det är lätt att hänvisa till bristande resurser. Eldunderstöd får man då från de "experter" och politiker som vägrar att acceptera den makroekonomiska verkligheten. Eller som kanske inte förstår vad det är frågan om.
Men skam den som ger sig. En skara debattörer med DN:s Johan Schück i spetsen tillsammans med professor Lars "Än slank han hit och än slank han dit" Calmfors med KD-ledaren Ebba Bush Thor som comic relief har kommit på att det finns något som heter "utgiftstaket" som definitivt hotas av merkostnaderna för flyktingmottagandet. Nu är "utgiftstaket" en självpålagd restriktion, konstruerad i ett helt annat konjunkturläge som kan ändras genom ett enkelt riksdagsbeslut om den politiska viljan finns. Det är en ren formalitet utan några som helst realekonomiska konsekvenser. Dessa bestäms ju till större delen av de storheter jag redovisat ovan ang.budgetunderskott och statsskuld. Ebba och Lars tror att det skulle kunna påverka "marknadens förtroende" för Sverige negativt. Oklart vad detta i så fall skulle betyda och personligen är jag rätt övertygad om att "marknaden" har andra bekymmer just nu.
Liksom den allmäneuropeiska politiken nu är helt i händerna på på osolidariska nationalister är alltså den svenska flyktingpolitiken i händerna på kålrotsräknare. Eller de fungerar kanske snarare som nyttiga idioter för en invandringsfientlig allmänhet och dess politiska representanter.
1) Mera roande än allvarligt är kanske Folkpartiets självmordsförsök att döpa om sig till "Liberalerna". Bortsett från att det väl retar upp en del allianskamrater inom (c) och (kd) som nog anser sig ännu mer liberala så kommer naturligtvis många väljare att medvetet eller omedvetet associera namnet med den så grundligt diskrediterade "nyliberalismen" - en politisk rörelse som givit oss tokprivatiseringar, nedskärningar i vård, skola och omsorg, ett groteskt järnvägskaos, reducerat strandskydd och i stort sett eliminerat begrepp som ansvar och solidaritet ur samhällslivet. Men var så god: en upprensning i det svenska partilandskapet vore väl enbart välkommet.
2) Det finns många anekdoter om uppkomsten av detta uttryck. Följande är belagt. Under Strängs tid fanns en institution som hette "Ekonomiska planeringsrådet" i vilket han var ordförande. Medlemmarna var Sveriges ledande ekonomer och cheferna för näringslivets och fackföreningsrörelsens organisationer. Jag var själv några gånger föredragande i rådet. Palme var inte formellt medlem men satt ofta med i samanträdena. Under en särkilt hetsig och förvirrad denbatt skickade Palme en lapp till Sträng med texten "Hur har du stått ut med det här i 18 år?" Sträng skickade tillbaks lappen med texten. "Förstår du nu varför jag kallar dem kålrotsräknare.". Ett annat bevingat uttryck från Sträng var "andens lättmatroser" varmed han avsåg dagspressens journalister. Huvudet på spiken kanske...
10 nov. 2015
Det europeiska skymningslandet
Det har inte blivit många uppdateringar här och speciellt inte på Euroflarn på senaste tiden. Det känns snarast motbjudande att skriva även om det europeiska samarbetet väl aldrig har stått i centrum till den milda grad som nu är fallet, även i Sverige. Men tyvärr är det alltså bristen på och sabotaget av detta samarbete som står i centrum där medlemsländerna gör allt vad de kan för att undandra sig sitt gemensamma ansvar och den nationalism som i slutändan leder till fascism har blivit den allt överskuggande ideologin, praktiskt taget utan undantag. Schengensamarbetet som tillsammans med den gemensamma valutan hör till de absolut största framgångarna för EU har kollapsat. Överallt reses nya gränser och taggtrådsstängsel.
Högerextrema och fascismanstuckna partier går framåt över hela linjen. I många länder, nu också i Sverige, försöker de gamla partierna att förhindra väljarflykt genom att antingen "samarbeta" med de extrema eller genom att delvis överta deras politik i ett försök att ge den ett mera demokratiskt ansikte. Allt genom historien välkända förlorarstrategier.
Flyktingkrisen har ju dessutom dolt andra allvarliga problem som finns kvar även om ingen verkar ha tid eller ork att tänka på dem. Situationen med Grekland är på intet sätt löst och kommer troligen att bli akut igen. Utvecklingen går mot ett nej till fortsatt medlemsskap i UK och någon förnuftig strategi för att underlätta en "Brexit" finns inte trots att en sådan borde ligga högt på EU:s agenda. Den vanvettiga åtstramningspolitiken fortsätter att vara det yttersta goda även om ett allt större antal förnuftiga bedömare, ekonomer och politiker ifrågasätter det vettiga i denna inriktning.
Ett Frankrike med le Pen som president och ett USA under republikanskt styre ter sig allt sannolikare. (Enda sättet att undvika det senare vore väl om man verkligen nominerade Trump eller Carson som kandidat. I grunden desillusionerad vad gäller den politiska mognaden i USA har jag ändå svårt att tro att någon av dem skulle kunna bli vald. En kandidat som t.ex. Rubio, i grunden lika extrem som de nämnda men mera polerad, skulle däremot ha goda chanser att "krossa socialismen" i landet.)
Trots allt vill jag passa på att hänvisa till en ledare i dagens Industri med titeln Camerons sak är inte Sveriges där Sverige uppmanas att inte i alltför hög grad gå Cameron till mötes utan koncentrera sig på samarbete med exempelvis Frankrike och Tyskland. Ihåligheten i Camerons just redovisade "krav" reduceras också till sitt rätta värde. Att dessa åsikter inte kommer att sitta väl hos UK-groupies som Gunnar Jonsson, Katrine Marçal (Kielos), Carl Bildt och Mikael Damberg kan man ta för givet.
Off topic (lyckligtvis): I senaste laget (man stänger på fredag) vill jag rekommendera fotoutställningen "Vårt 80-tal" på S:t Paulsgatan 2. Någon ev. läsare kanske t.o.m. var med på 80-talet och minns husockupationerna t.ex. på Skaraborgsgatan och kvarteret Mullvaden. Mycket intressanta tidsdokument i form av bilder och videos. Avslutningsfest på fredag "med musik och dans" som det står på webbsidan. Intressant också för att man kan träffa tidigare ockupanter och demonstranter numera i tamare form som akademiker, mediafolk och artister men med samma brinnande ande.
En annan utställning som är värd att ses är öppen ända till den 17 januari, nämligen Olafur Eliassons "Verklighetsmaskiner" på Moderna Muséet. Det är en fantastisk rolig utställning av vad man vid mitten av förra århundradet brukade kalla "modern konst". Man ser den inte ofta utställd nu för tiden, senast minns jag utställningen "The World is Yours" på Louisiana 2009 (Min text: Fallfrukt) . På Centre Pompidou som brukade vara ett centrum för detta slags konst finns den numera såvitt jag kunnat finna endast representerad av en maskin av Tinguely som man kunde knäppa igång var 20:e minut.
Analysen av konstverken lämnar jag med varm hand åt andra (Gabrielle B.?) och nöjer mig med att rekommendera en trevlig upplevelse. Tag gärna med barnbarnen om sådana är för handen.
Högerextrema och fascismanstuckna partier går framåt över hela linjen. I många länder, nu också i Sverige, försöker de gamla partierna att förhindra väljarflykt genom att antingen "samarbeta" med de extrema eller genom att delvis överta deras politik i ett försök att ge den ett mera demokratiskt ansikte. Allt genom historien välkända förlorarstrategier.
Flyktingkrisen har ju dessutom dolt andra allvarliga problem som finns kvar även om ingen verkar ha tid eller ork att tänka på dem. Situationen med Grekland är på intet sätt löst och kommer troligen att bli akut igen. Utvecklingen går mot ett nej till fortsatt medlemsskap i UK och någon förnuftig strategi för att underlätta en "Brexit" finns inte trots att en sådan borde ligga högt på EU:s agenda. Den vanvettiga åtstramningspolitiken fortsätter att vara det yttersta goda även om ett allt större antal förnuftiga bedömare, ekonomer och politiker ifrågasätter det vettiga i denna inriktning.
Ett Frankrike med le Pen som president och ett USA under republikanskt styre ter sig allt sannolikare. (Enda sättet att undvika det senare vore väl om man verkligen nominerade Trump eller Carson som kandidat. I grunden desillusionerad vad gäller den politiska mognaden i USA har jag ändå svårt att tro att någon av dem skulle kunna bli vald. En kandidat som t.ex. Rubio, i grunden lika extrem som de nämnda men mera polerad, skulle däremot ha goda chanser att "krossa socialismen" i landet.)
Trots allt vill jag passa på att hänvisa till en ledare i dagens Industri med titeln Camerons sak är inte Sveriges där Sverige uppmanas att inte i alltför hög grad gå Cameron till mötes utan koncentrera sig på samarbete med exempelvis Frankrike och Tyskland. Ihåligheten i Camerons just redovisade "krav" reduceras också till sitt rätta värde. Att dessa åsikter inte kommer att sitta väl hos UK-groupies som Gunnar Jonsson, Katrine Marçal (Kielos), Carl Bildt och Mikael Damberg kan man ta för givet.
Off topic (lyckligtvis): I senaste laget (man stänger på fredag) vill jag rekommendera fotoutställningen "Vårt 80-tal" på S:t Paulsgatan 2. Någon ev. läsare kanske t.o.m. var med på 80-talet och minns husockupationerna t.ex. på Skaraborgsgatan och kvarteret Mullvaden. Mycket intressanta tidsdokument i form av bilder och videos. Avslutningsfest på fredag "med musik och dans" som det står på webbsidan. Intressant också för att man kan träffa tidigare ockupanter och demonstranter numera i tamare form som akademiker, mediafolk och artister men med samma brinnande ande.
En annan utställning som är värd att ses är öppen ända till den 17 januari, nämligen Olafur Eliassons "Verklighetsmaskiner" på Moderna Muséet. Det är en fantastisk rolig utställning av vad man vid mitten av förra århundradet brukade kalla "modern konst". Man ser den inte ofta utställd nu för tiden, senast minns jag utställningen "The World is Yours" på Louisiana 2009 (Min text: Fallfrukt) . På Centre Pompidou som brukade vara ett centrum för detta slags konst finns den numera såvitt jag kunnat finna endast representerad av en maskin av Tinguely som man kunde knäppa igång var 20:e minut.
Analysen av konstverken lämnar jag med varm hand åt andra (Gabrielle B.?) och nöjer mig med att rekommendera en trevlig upplevelse. Tag gärna med barnbarnen om sådana är för handen.
4 nov. 2015
Facklitteratur
Under förhöstens nödtvungna utrensning av böcker från mitt bibliotek var huvudprincipen att i första hand rensa ut skönlitteratur med baktanken att den vore ganska lätt att få tag på på bibliotek. Facklitteraturen behöll jag i stort sett. Definitionerna var ibland flytande.
Vid ett nyligt besök på Akademibokhandeln i Stockholm ser jag att man öppnat en specialavdelning för Kvalfack. Det låter inte trevligt. För min del vore det verkliga kval att behöva läsa t.ex. böcker om hjälp till självhjälp, "hur kan jag komma i kontakt med mitt inre jag", mindfulness, alternativmedicin, walmartpedagogik, "rädda klimatet genom rätt lufttyck i däcken", eller på det ekonomiska området "ansvarsfull budgetpolitik", krona-för-krona, guldmyntfot, bitcoin, "eurokrisen" etc. Eller studier som visar att kunskap i skolan kväver kreativitet och sjävständighet.
Men nu behöver jag ju inte det .Även den ytligaste skumning av dagspress och teve gör det dock omöjligt att slippa ifrån det hela.
23 okt. 2015
22 okt. 2015
Jag blir så trött...
Det accelerande inflödet av flyktingar och asylsökande till Sverige medför en oförutsedd ökning av det offentligas utgifter. Såvitt jag förstått av dagens nyheter beräknar man nu en merkostnad av 30 miljarder kronor utöver vad som redan budgeterats.
Omedelbart svartnar tidningar av rubriker i typsnitt som normalt sett är avsedda för katastrofer. I TV uttalar sig experter i dystra tonfall. Finansministern varnar för nedskärningar och ökat budgetunderskott. Det kommer att bli ännu svårare att uppnå balans ochunderskott (skall vara:"överskott"! Mr. Freud var framme) säger hon.
Man talar om nedskärningar i vård och kostnader för personliga assistenter. Flyktingmottagandet finansieras ur biståndsbudgeten. Kostnaderna för katastrofen får alltså bäras av de svagaste och fattigaste, inklusive de fattigare länderna där befolkningen inte haft möjlighet att fly ur eländet.
Så ställs grupp mot grupp, ändamål mot ändamål. De främlingsfientliga och nationalistiska kretsarna gnuggar händerna.
Om jag nu räknat rätt i hastigheten uppgår den beräknade merkostnaden till ca 1 % av Sveriges statsskuld. Denna "skuld" uppgår i sin tur till mindre än 40 % av BNP. Endast Luxemburg har en lägre statsskuld av de s.k. "EU-15" (dvs östländerna oräknade). EU:s regler tillåter 60 %.
Sanningen är alltså att merkostnaden för det oförutedda inflödet av flyktingar är en spottstyver i sammanhanget som dessutom vore mycket lätt att finansiera utan att skära ner antalet personliga assistenter. Ev nästan gratis om man skulle våga sig på att låna i Riksbanken. Sverige har gott och väl råd att ta på sig denna kostnad.
Att för rubrikernas skull framställa kostnaderna som en stor belastning för samhällsekonomin tjänar bara till att gynna de främlingsfientliga krafterna - jag såg redan ett ytterst otrevligt uttalande av en SD-man i "Rapport" och till att skrämma upp en allmän opinion som tvångsmatats med det i nuläget grundfalska mantrat att "den som är satt i skuld är icke fri".
Svårigheterna att ta emot och ta hand om flyktingarna ligger på ett helt annat plan. Låt inte positivt inställda personer börja tveka och avskräckas genom en falsk matematik!
Omedelbart svartnar tidningar av rubriker i typsnitt som normalt sett är avsedda för katastrofer. I TV uttalar sig experter i dystra tonfall. Finansministern varnar för nedskärningar och ökat budgetunderskott. Det kommer att bli ännu svårare att uppnå balans och
Man talar om nedskärningar i vård och kostnader för personliga assistenter. Flyktingmottagandet finansieras ur biståndsbudgeten. Kostnaderna för katastrofen får alltså bäras av de svagaste och fattigaste, inklusive de fattigare länderna där befolkningen inte haft möjlighet att fly ur eländet.
Så ställs grupp mot grupp, ändamål mot ändamål. De främlingsfientliga och nationalistiska kretsarna gnuggar händerna.
Om jag nu räknat rätt i hastigheten uppgår den beräknade merkostnaden till ca 1 % av Sveriges statsskuld. Denna "skuld" uppgår i sin tur till mindre än 40 % av BNP. Endast Luxemburg har en lägre statsskuld av de s.k. "EU-15" (dvs östländerna oräknade). EU:s regler tillåter 60 %.
Sanningen är alltså att merkostnaden för det oförutedda inflödet av flyktingar är en spottstyver i sammanhanget som dessutom vore mycket lätt att finansiera utan att skära ner antalet personliga assistenter. Ev nästan gratis om man skulle våga sig på att låna i Riksbanken. Sverige har gott och väl råd att ta på sig denna kostnad.
Att för rubrikernas skull framställa kostnaderna som en stor belastning för samhällsekonomin tjänar bara till att gynna de främlingsfientliga krafterna - jag såg redan ett ytterst otrevligt uttalande av en SD-man i "Rapport" och till att skrämma upp en allmän opinion som tvångsmatats med det i nuläget grundfalska mantrat att "den som är satt i skuld är icke fri".
Svårigheterna att ta emot och ta hand om flyktingarna ligger på ett helt annat plan. Låt inte positivt inställda personer börja tveka och avskräckas genom en falsk matematik!
11 okt. 2015
Val i Wien (2)
Den första något så när tillförlitliga prognosen över valutgången har just kommit, baserad på 48 % av rösterna. Även om tendensen är den förutsedda måste siffrorna ses som en mindre sensation och har också uppfattas så. SPÖ förlorade visserligen men förlusten begränsar sig till strax under 5 % (istf väntade 7 - 10 %). FPÖ vann med en vinst som begränsades till ca 5 %- iofs en hög siffra men mycket lägre än väntat. De gröna förlorade något men inte mer än att en fortsättning av koalitionen röd/grön ter sig som det enda möjliga regeringsalternativet. De konservativa (ÖVP) förlorade stort och är nu endast det fjärde största partiet i Wien. Delvis kan detta förklaras med att det relativt nya marknadsliberala partiet NEOS nådde ett aktningsvärt reultat om strax över 6 %.
Valdeltagandet låg ca 5 % högre än föregående val. Kanske något att fundera på för SD:s motståndare i Sverige också.
(Litet lustigt att se den jublande segerstämningen hos SPÖ när första prognosen kom, trots att man alltså förlorat 5 % av sina väljare. Men farhågorna var mycket värre.)
Valdeltagandet låg ca 5 % högre än föregående val. Kanske något att fundera på för SD:s motståndare i Sverige också.
(Litet lustigt att se den jublande segerstämningen hos SPÖ när första prognosen kom, trots att man alltså förlorat 5 % av sina väljare. Men farhågorna var mycket värre.)
I förbifarten: Pact sunt servanda!
Jag har alltid haft en känsla, kanske felaktig, att Sverige är ett avtalstrohetens land. När två eller flera parter kommit överens kunde man praktiskt taget alltid lita på att ett ingånget avtal också skulle hålla. Det skapade en sorts trygghet eller snarare visshet om var man befann sig. Vad gäller politik kunde man tycka vad man ville om innehållet i avtalet. Att det överenskomna skulle gälla kunde man däremot som regel lita på. Därmed visste man alltid var man var även om man inte gillade läget.
Den s.k. decemberöverenskommelsen, DÖ, var impopulär i vida kretsar. I en grotesk överdrift ansåg man bl.a. att det betydde att det inte fanns någon opposition i Sverige, bortsett från SD. Man kan tycka vad man vill men det var dock ett överenskommet och undertecknat avrtal mellan 7 riksdagspartier som skulle gälla en längre period. När ett litet parti som kämpar, förgäves hoppas jag, för sin politiska överlevnad bryter avtalet efter några månader kan det kanske tas med jämnmod. Men att det ledande oppositionspartiet omedelbart förklarar att det betyder att hela överenskommelsen är ogiltig är egentligen en oerhörd händelse.
Moderaternas agerande är ett allvarligt grundskott mot den grundkonsens som trots allt alltid legat i botten av svensk riksdagspolitiken. Att hålla avgivna löften och avtal var en viktig del av detta. Uppenbarligen kan man inte längre lita på att överenskommelser hålls.
Avtalsbrottet är ett stort steg mot den "normalisering" av relationerna till SD som så många på den högra delen av värdeskalan förordar. Troligt är väl att nästa regering kommer att innefatta eller åtminstone stödja sig på ett parti med djupa rötteri rasistisk och fascistisk ideologi. Som Danmark, Norge och Finland.
Den s.k. decemberöverenskommelsen, DÖ, var impopulär i vida kretsar. I en grotesk överdrift ansåg man bl.a. att det betydde att det inte fanns någon opposition i Sverige, bortsett från SD. Man kan tycka vad man vill men det var dock ett överenskommet och undertecknat avrtal mellan 7 riksdagspartier som skulle gälla en längre period. När ett litet parti som kämpar, förgäves hoppas jag, för sin politiska överlevnad bryter avtalet efter några månader kan det kanske tas med jämnmod. Men att det ledande oppositionspartiet omedelbart förklarar att det betyder att hela överenskommelsen är ogiltig är egentligen en oerhörd händelse.
Moderaternas agerande är ett allvarligt grundskott mot den grundkonsens som trots allt alltid legat i botten av svensk riksdagspolitiken. Att hålla avgivna löften och avtal var en viktig del av detta. Uppenbarligen kan man inte längre lita på att överenskommelser hålls.
Avtalsbrottet är ett stort steg mot den "normalisering" av relationerna till SD som så många på den högra delen av värdeskalan förordar. Troligt är väl att nästa regering kommer att innefatta eller åtminstone stödja sig på ett parti med djupa rötteri rasistisk och fascistisk ideologi. Som Danmark, Norge och Finland.
8 okt. 2015
Inflationen äntligen besegrad?
Jag har iofs samlat ihop en del aktuellt material för ett inlägg om den ostrukturerade odling av tulipanarosor som den svenska ekonomiska "politiken" f.n. utgör. Ett sådant inlägg kommer kanske också men har egentligen blivit onödigt när jag i dagens inkomna nummer av Grönköpings Veckoblad läser om ett nytt djärvt initiativ för att komma till rätta med det uppenbarligen största ekonomiska problemet just nu: bristen på inflation.
Behjärtade Grönköpingsbor har nämligen startat föreningen Inflationsfrämjandet som skall söka underminera det stabila penningvärdet via höga lönekrav, motarbetande av prisförbilliganden m.m. Pengar skola falla i värde så att alla har råd med dem, framhåller man. Ett medel blir återinförd priskontroll: lokaltelevisionens Uppdrag Uthängning har redan hunnit brännmärka en handlare som sänkt mjölkpriset med flera öre.
Riksbankens mål om futtiga 2 procent nöjer sig Inflationsfrämjandet inte med. En känd riskkapitalist påpekar att en hög inflation medför att de inledningsvis väldiga lån man dragit på sig därigenom kommer att smälta ihop till en ofarlig småskuld. Med erfarenhet från förkrigstidens Tyskland påpekar en bankdrektör att om man får ordentlig fart på inflationsbrasan blir så småningom alla miljonärer vilket ju vore en glädjande sak.
Endast en äldre medborgare håller inte med. Allt blir ett elände, kaffet blir dyrare och pengarna i spargrisen räcker inte till säger hon. Tidningen påpekar dock att saken måste ses i ett makroekonomiskt sammanhang vilket kan vara svårt att förstå för den som bara har en 6-årig folkskola i bagaget. (1)
Flarnfri har sökt Stefan Ingves, Magdalena Andersson och Per "Regeringen" Bolund för en kommentar men det tutar bara upptaget.
(1) Dock ser jag i senaste numret av Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt att även en emeriterad professor i ämnet har svårt att förstå varför inflation skall vara så bra och varför den i så fall skall vara just 2 procent. En av de vice riksbankscheferna förklarar dock att det måste vara så och att anledningen till att det är 2 procent är att man valt just detta tal.
Behjärtade Grönköpingsbor har nämligen startat föreningen Inflationsfrämjandet som skall söka underminera det stabila penningvärdet via höga lönekrav, motarbetande av prisförbilliganden m.m. Pengar skola falla i värde så att alla har råd med dem, framhåller man. Ett medel blir återinförd priskontroll: lokaltelevisionens Uppdrag Uthängning har redan hunnit brännmärka en handlare som sänkt mjölkpriset med flera öre.
Riksbankens mål om futtiga 2 procent nöjer sig Inflationsfrämjandet inte med. En känd riskkapitalist påpekar att en hög inflation medför att de inledningsvis väldiga lån man dragit på sig därigenom kommer att smälta ihop till en ofarlig småskuld. Med erfarenhet från förkrigstidens Tyskland påpekar en bankdrektör att om man får ordentlig fart på inflationsbrasan blir så småningom alla miljonärer vilket ju vore en glädjande sak.
Endast en äldre medborgare håller inte med. Allt blir ett elände, kaffet blir dyrare och pengarna i spargrisen räcker inte till säger hon. Tidningen påpekar dock att saken måste ses i ett makroekonomiskt sammanhang vilket kan vara svårt att förstå för den som bara har en 6-årig folkskola i bagaget. (1)
Flarnfri har sökt Stefan Ingves, Magdalena Andersson och Per "Regeringen" Bolund för en kommentar men det tutar bara upptaget.
(1) Dock ser jag i senaste numret av Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt att även en emeriterad professor i ämnet har svårt att förstå varför inflation skall vara så bra och varför den i så fall skall vara just 2 procent. En av de vice riksbankscheferna förklarar dock att det måste vara så och att anledningen till att det är 2 procent är att man valt just detta tal.
5 okt. 2015
Skattefinansierad vandalisering
(alla bilder klickbara)
Lars Epstein skriver i dagens DN (nätuppl.) om rivningen av Kolingsborg på Slussen i Stockholm. Artikeln är rikt illustrerad med bilder av den skattemedelsfinansierade nedklottringen av byggnaden som just nu har börjat rivas. Där finns också bilder av de kulturhistoriskt intressanta muralmålningarna på insidan av bygnaden som skildrar scener ur hamnarbetarnas, sjåarnas, liv. I Kolingsborg utropades varje morgon lediga hamnarbetarjobb som fördelades efter en first come first served princip. Dessa målningar har inte ansetts värda att bevaras till eftervärlden av den s-ledda stadsregeringen.
Här är ett exempel som jag helt fräckt stulit från Epsteins krönika. (Klickbar bild)
Jag är glad att Epstein dokumenterat den nedklottrade byggnaden. Jag har många egna bilder men tycker det är obehagligt att sprida dem. Att de "stått i tidningen" gör dem kanske mer neutrala.
Klottret har alltså finansierats av Stockholms Stad. Stolt presenterar man alla som varit inblandade i projektet:
En av "konstnärerna" är den person som för några år sedan vandaliserade och förstörde en tunnelbanevagn som examensarbete på "Konstfack". Ostraffad så vitt jag vet och numera alltså skattefinansierad prominent konstnär. (Skällsordet "statskonstnär" har alltså fått en annan innebörd...)
Konstnärerna själva -eller kanske deras fans- har signerat konstverket:
I förbifarten har likasinnade signerat fasaderna på andra byggnader på Södermalm. I dessa fall är det själva signaturerna,"gatukonsten", som utgör själva konstverket.
Det finns emellertid en solid politisk majoritet i Stockholms Stadshus för Slussenprojektet vilken illustreras på en banderoll från en liten men tapper protestgrupp:
Jag har i ett tidigare inlägg erinrat om det finansiella vansinne som redan brutit ut med kontrakt på löpande räkning och ingen extern revision av projektet. Sett i det perspektivet är kanske finansieringen av ett antal klottrare (och därmed legitimeringen av deras verksamhet) en bagatell. (Vi får givetvis inte veta hur mycket det hela kostat). Men det är ett vackert uttryck för den bulldozermentalitet som styr politiker, tjänstemän och byggindustri - här hjälper inga protester från medborgare och skattebetalare. Speciellt inte om man tillhör de grupper av historiskt intresserade, esteter, kulturarbetare, folk som gillar vackra utsikter, åldringar och andra som enligt de beryktade yimbyiterna (som verkar ha tystnat nu när slaget är vunnit) inte tillhör "målgrupperna" och inte skall ha någon talan.
Update 6/10: Rivningen påbörjad idag. Se Epsteins fotodokumentation.
Lars Epstein skriver i dagens DN (nätuppl.) om rivningen av Kolingsborg på Slussen i Stockholm. Artikeln är rikt illustrerad med bilder av den skattemedelsfinansierade nedklottringen av byggnaden som just nu har börjat rivas. Där finns också bilder av de kulturhistoriskt intressanta muralmålningarna på insidan av bygnaden som skildrar scener ur hamnarbetarnas, sjåarnas, liv. I Kolingsborg utropades varje morgon lediga hamnarbetarjobb som fördelades efter en first come first served princip. Dessa målningar har inte ansetts värda att bevaras till eftervärlden av den s-ledda stadsregeringen.
Här är ett exempel som jag helt fräckt stulit från Epsteins krönika. (Klickbar bild)
Jag är glad att Epstein dokumenterat den nedklottrade byggnaden. Jag har många egna bilder men tycker det är obehagligt att sprida dem. Att de "stått i tidningen" gör dem kanske mer neutrala.
Klottret har alltså finansierats av Stockholms Stad. Stolt presenterar man alla som varit inblandade i projektet:
En av "konstnärerna" är den person som för några år sedan vandaliserade och förstörde en tunnelbanevagn som examensarbete på "Konstfack". Ostraffad så vitt jag vet och numera alltså skattefinansierad prominent konstnär. (Skällsordet "statskonstnär" har alltså fått en annan innebörd...)
Konstnärerna själva -eller kanske deras fans- har signerat konstverket:
I förbifarten har likasinnade signerat fasaderna på andra byggnader på Södermalm. I dessa fall är det själva signaturerna,"gatukonsten", som utgör själva konstverket.
Det finns emellertid en solid politisk majoritet i Stockholms Stadshus för Slussenprojektet vilken illustreras på en banderoll från en liten men tapper protestgrupp:
Jag har i ett tidigare inlägg erinrat om det finansiella vansinne som redan brutit ut med kontrakt på löpande räkning och ingen extern revision av projektet. Sett i det perspektivet är kanske finansieringen av ett antal klottrare (och därmed legitimeringen av deras verksamhet) en bagatell. (Vi får givetvis inte veta hur mycket det hela kostat). Men det är ett vackert uttryck för den bulldozermentalitet som styr politiker, tjänstemän och byggindustri - här hjälper inga protester från medborgare och skattebetalare. Speciellt inte om man tillhör de grupper av historiskt intresserade, esteter, kulturarbetare, folk som gillar vackra utsikter, åldringar och andra som enligt de beryktade yimbyiterna (som verkar ha tystnat nu när slaget är vunnit) inte tillhör "målgrupperna" och inte skall ha någon talan.
Update 6/10: Rivningen påbörjad idag. Se Epsteins fotodokumentation.
1 okt. 2015
En dag i Stockholm
(alla bilder klickbara)
Stockholm Waterfront
Coprinus comatus (skäggig bläcksvamp) på Bankbrinken mellan Högbergsgatan och Fatbursparken (a.k.a. Piazza Benito Mussolini). Bör ej intas tillsammans med alkohol. Egentligen inte alls.
Stockholm Waterfront igen
Provisoriskt övergångsställe på Torkel Knutsonsgatan. Enl. artikel i Metro är det ett officiellt ritat övergångsställe p.g.a. gatuarbeten. Fiffig lösning i krona-för krona tider.
Och så dagens viktigaste nyheter enligt landets största tidningar. OBS det ringade området - gratistips till den paleomarxistiska analysen - ett nytt och angenämare sätt att ta sig ur krisen.
(Foto: Monica Karlsson)
25 sep. 2015
Skandal och missbruk passerar ostraffat rakt framför våra ögon
I dagarna har LO just publicerat sin årliga rapport om upphandling av kommunerna i Stockholms län. Resultatet är entydigt: skattebrott och ekonomisk brottslighet är ett genomgående drag i verksamheten och kommunerna gör i stort sett ingenting för att förhindra detta.
I länet får endast en kommun, Järfälla, godkänt för sitt sätt att hantera upphandlingen. Alla öviga får mer eller mindre grava anmärkningar och ett par, framför allt Stockholms stad, får klart underkänt. "Enligt rapporten leder skattefusket till att Stockholms län varje år förlorar dryga 50 miljarder kronor. Pengar som egentligen ska gå till länets gemensamma kostnader" skriver svt.
En händelse som ser ut som en tanke är att denna rapport, som borde vara skakande men väl lär mottagas med en axelryckning från de ansvariga, kommer samtidigt som de första (säkerligen i en lång rad) avslöjandena om egendomligheter i finansieringen av de gigantiska Skussenprojektet i Stockholm. Upphandlade Skanska har redan fått två kontrakt. På bolagets begäran hålls anbudshandlingarna hemliga. Kontrakten innebär att arbetet skall ut föras på löpande räkning. Det betyder att någon bestämd kostnad inte finns utan det hela får kosta vad det kostar. Någon "broms" finns alltså inte, inte heller någon offentlig insyn. Vidare har staden avbrutit försöken att få till stånd en extern revision av projektet och i stället genomföra en begränsad granskning utförd av staden själv.
Allt detta sker dessutom redan innan ett politiskt belut har fattats om att genomföra projektet: det lär skola ske nästkommande måndag. Sedan lång tid har omfattande förberedelsearbeten (som skapat svåra trafikhinder) företagits på Slussen. Som vanligt utan kontroll eller debatt.
Antag att det naturligtvis helt orealistiska skulle hända att ett tillräckligt stort antal ledamöter tog sitt förnuft till fånga och lät sitt samvete tala och stoppade beslutet för att kunna överväga andra lösningar än de föreslagna. Då skulle staden stå där med dyra kontrakt som man måste upphäva. Det är naturligtvis otänkbart och visar att politiken enbart blivit en lekboll för övermäktiga ekonomiska och byggnadsindustriella intressen. Men det var naturligtvis i grunden tidigare politiska beslut som möjliggjort detta. Man borde ställa sig frågan: Cui bono? dvs Vem är det som tjänar på det här? Vart tar pengarna vägen?
Normalt sett skulle hela processen betraktas som en stor politisk skandal och ansvariga ställas till svars. Men i det här fallet finns ingen som har eller kan ta det övergripande ansvaret och så kan stadhuspolitikerna och byggnadsindustrin göra precs som man vill, dv det som lönar sig bäst.
(Gabrielle R.W. skriver i liknande anda och ger dessutom flera länkar till relevanta artiklar.)
I länet får endast en kommun, Järfälla, godkänt för sitt sätt att hantera upphandlingen. Alla öviga får mer eller mindre grava anmärkningar och ett par, framför allt Stockholms stad, får klart underkänt. "Enligt rapporten leder skattefusket till att Stockholms län varje år förlorar dryga 50 miljarder kronor. Pengar som egentligen ska gå till länets gemensamma kostnader" skriver svt.
En händelse som ser ut som en tanke är att denna rapport, som borde vara skakande men väl lär mottagas med en axelryckning från de ansvariga, kommer samtidigt som de första (säkerligen i en lång rad) avslöjandena om egendomligheter i finansieringen av de gigantiska Skussenprojektet i Stockholm. Upphandlade Skanska har redan fått två kontrakt. På bolagets begäran hålls anbudshandlingarna hemliga. Kontrakten innebär att arbetet skall ut föras på löpande räkning. Det betyder att någon bestämd kostnad inte finns utan det hela får kosta vad det kostar. Någon "broms" finns alltså inte, inte heller någon offentlig insyn. Vidare har staden avbrutit försöken att få till stånd en extern revision av projektet och i stället genomföra en begränsad granskning utförd av staden själv.
Allt detta sker dessutom redan innan ett politiskt belut har fattats om att genomföra projektet: det lär skola ske nästkommande måndag. Sedan lång tid har omfattande förberedelsearbeten (som skapat svåra trafikhinder) företagits på Slussen. Som vanligt utan kontroll eller debatt.
Antag att det naturligtvis helt orealistiska skulle hända att ett tillräckligt stort antal ledamöter tog sitt förnuft till fånga och lät sitt samvete tala och stoppade beslutet för att kunna överväga andra lösningar än de föreslagna. Då skulle staden stå där med dyra kontrakt som man måste upphäva. Det är naturligtvis otänkbart och visar att politiken enbart blivit en lekboll för övermäktiga ekonomiska och byggnadsindustriella intressen. Men det var naturligtvis i grunden tidigare politiska beslut som möjliggjort detta. Man borde ställa sig frågan: Cui bono? dvs Vem är det som tjänar på det här? Vart tar pengarna vägen?
Normalt sett skulle hela processen betraktas som en stor politisk skandal och ansvariga ställas till svars. Men i det här fallet finns ingen som har eller kan ta det övergripande ansvaret och så kan stadhuspolitikerna och byggnadsindustrin göra precs som man vill, dv det som lönar sig bäst.
(Gabrielle R.W. skriver i liknande anda och ger dessutom flera länkar till relevanta artiklar.)
26 aug. 2015
Nå blir det någon börskrasch eller inte?
Den kinesiska devalveringen orsakar panik på världens börser. Kurserna rasar neråt i accelererande takt och allmänheten matas med råd från finansexperter om hur man skall rädda sitt sparande nämligen genom att omedelbart sälja sina aktier eller också genom att behålla dem så länge som möjligt.
Jaså, det var i går det! Nu går det uppåt igen. Att man aldrig kan lita på någonting! Men pressens ekonomikolumnister vässar sina pennor (bildlikt talat) och försöker formulera nya råd utan att helt förlora ansiktet.
Jag återpublicerar nedan en text som jag först skrev 2004 och sedan upprepade 2007. En del detaljer har ändrats, andra är aningen daterade men i princip håller texten än idag och kommer säkert att göra det även i framtiden. Alltså i versionen från 2007:
Börserna faller! Oj. Som en rasande präriebrand obönhörligt påfjuttad av morgonsolen under dess vandring från bottersta Asien till yttersta aftonlandet. Indexserier rasar, valutor ramlar ner i en grop där endast den tappra lilla svenska kronan inte låter sig överrumplas. Förmögenheter löses upp i luft, sparande och pensioner får sig en ordentlig törn. Hur skall detta gå? Det ryktas om en utebliven räntehöjning i USA. Katastrof. Mer luft i bubblan som oundvikligen måste brista. Sälj, sälj för brinnande livet!
Men vänta! Det vänder visst uppåt igen. Det kanske inte var så farligt. Och dessutom tror vi att spekulanterna tror att vi tror att alla kurvor nått botten. Det måste vi utnyttja. Köp, köp, köp allt vad du kommer över!
Index går upp. Valutorna återhämtar sig. Kronan knegar på. Förmögenheterna återskapas ur tomma luften genom marknadens magik - låt vara i andra händer än tidigare. Du kan lugnt placera dina surt förvärvade pengar på börsen - i det långa loppet har den alltid gått upp och då måste det bli så också i fortsättningen.
Och det globala marknadskasinots ädelcroupierer i banker och fondbolag gnuggar sina händer. Ännu ett lönsamt gupp i kurvorna.
.....
Krönikörer i press och teve och bankernas chefsekonomer försöker få oss att tro att börsnedgången i Europa beror på att att den kinesiska industrin och ekonomin kommer att försvagas och att det blir mindre lönsamt att investera i kinesiska företag. Så är det ju inte alls. Nedgången beror i stället på att aktieägare tror att alla andra tror att kurserna kommer att gå ner ännu mer och därför är det bäst att stiga ur så snabbt som möjligt innan alla andra hinner göra det. Med den reala ekonomin, dvs produktion, handel och konsumtion av varor och tjänster och de människor som jobbar med sådant har detta föga eller inget att göra.
Men om handeln på börsen skulle avslöjas som det Bingolotto den är utan egentligt samband med den verkliga ekonomin skulle horder av finansvalpar, finansexperter, journalister och banktjänstepersoner bli arbetslösa. Lyckligtvis har ju dessa grupper dock tillräckliga instrument för att se till att detta inte kommer till allmänhetens kännedom..
Jaså, det var i går det! Nu går det uppåt igen. Att man aldrig kan lita på någonting! Men pressens ekonomikolumnister vässar sina pennor (bildlikt talat) och försöker formulera nya råd utan att helt förlora ansiktet.
Jag återpublicerar nedan en text som jag först skrev 2004 och sedan upprepade 2007. En del detaljer har ändrats, andra är aningen daterade men i princip håller texten än idag och kommer säkert att göra det även i framtiden. Alltså i versionen från 2007:
På förekommen anledning
Men vänta! Det vänder visst uppåt igen. Det kanske inte var så farligt. Och dessutom tror vi att spekulanterna tror att vi tror att alla kurvor nått botten. Det måste vi utnyttja. Köp, köp, köp allt vad du kommer över!
Index går upp. Valutorna återhämtar sig. Kronan knegar på. Förmögenheterna återskapas ur tomma luften genom marknadens magik - låt vara i andra händer än tidigare. Du kan lugnt placera dina surt förvärvade pengar på börsen - i det långa loppet har den alltid gått upp och då måste det bli så också i fortsättningen.
Och det globala marknadskasinots ädelcroupierer i banker och fondbolag gnuggar sina händer. Ännu ett lönsamt gupp i kurvorna.
.....
Krönikörer i press och teve och bankernas chefsekonomer försöker få oss att tro att börsnedgången i Europa beror på att att den kinesiska industrin och ekonomin kommer att försvagas och att det blir mindre lönsamt att investera i kinesiska företag. Så är det ju inte alls. Nedgången beror i stället på att aktieägare tror att alla andra tror att kurserna kommer att gå ner ännu mer och därför är det bäst att stiga ur så snabbt som möjligt innan alla andra hinner göra det. Med den reala ekonomin, dvs produktion, handel och konsumtion av varor och tjänster och de människor som jobbar med sådant har detta föga eller inget att göra.
Men om handeln på börsen skulle avslöjas som det Bingolotto den är utan egentligt samband med den verkliga ekonomin skulle horder av finansvalpar, finansexperter, journalister och banktjänstepersoner bli arbetslösa. Lyckligtvis har ju dessa grupper dock tillräckliga instrument för att se till att detta inte kommer till allmänhetens kännedom..
28 juli 2015
Islams svärd och maffian i Kärnten
En "domstol" i Libyen har dömt förre diktatorns näst äldste son, Saif-al-Islam ("Islams svärd") Khadaffi till döden. Det finns egentligen ingen anledning att känna medlidande med denne man men dödsstraff hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, speciellt inte om det är utfärdat av någon självutnämnd instans i bakvattnet till den arabiska "våren" som givetvis genast övergick i kallaste höst och vinter utan någon som helst ljusning i sikte.
Dagens Nyheter har en kort notis om domen, Manchester Guardian en längre artikel.
Under Khadaffis tid ansågs Saif av många som ett framtidshopp. Han pratade mycket om demokrati och likaberättigande och tycktes på ytan omfatta många västerländska värden, åtminstone sådana som uttrycktes i snabba bilar, vackra flickor och lyxigt boende. På 1990-talet studerade Saif vid en internationell skola i Wien, lärde sig tyska och blev mycket god vän med Jörg Haider.
 |
| Lägg märke till dryckesvalet. Otypiskt för Haider. Men mycket halal. |
(Klicka nedan för att läsa vidare)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)