EU Parlamentet förkastar Rådets budgetförslag

Europaparlamentet förkastade med överväldigande majoritet det budgetförslag som i hemlighet förhandlats fram i slutna (och förmodligen rökfyllda) rum av unionens finansministrar (506 mot 161 röster med 23 nedlagda).  Genom den nya tjänsten Votewatch finns nu utomordentliga möjligheter att i detalj konstatera hur enskilda ledamöter, partigrupper, länder etc. röstat i olika frågor.

Av partigrupperna var det bara den betydelselösa gruppen  ECR (European Conservatives and Reformists) som består av engelska konservativa och ett par ytterlighetspartier från Polen och Tjeckien som ställt sig bakom rådets budgetförslag. (Vanliga konservativa, som t.ex. svenska (m) , finns i den mäktiga EPP.)  Nu var dock "rebellerna" i de olika partigrupperna förhållandevis många. Innebörden av detta rebellerande är olika beroende på bl.a. majoritetsförhållandena i hemlandet. Nu kan vi  se att praktiskt taget alla svenska parlamentariker röstade mot sin egen partigrupp, endast två, Göran Färm (s) och Alf Svensson (kd) etiketteras som "lojala", dvs. de röstade för parlamentets resolutionsförslag och alltså mot rådets budgetförslag.

Att en överväldigande majoritet rösta ned budgetförslaget är i och för sig mycket glädjande. Att bara två svenska parlamentariker ställde upp på detta och alltså föll till föga för Reinfeldts och Borgs order att rösta som man gör hemma är däremot ytterst beklämmande. Att se t.ex. Marit Paulsen, Åsa Westlund och Cecilia Wikström i denna grupp är trist. Pipipartisten Engström avstod, ungefär som bankdirektörerna i Junilistan brukade göra, likaså vänsterns Gustafsson.

Nu blir det knepiga förhandlingar mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Omröstningen får närmast ses som en demonstration mot rådets allmakt och den odemokratiska beslutsprocessen. När man kommer till sakfrågorna kan man inte förvänta sig att de olika partigrupperna sluter upp på samma sätt. Man får räkna med att den populistiska budgetnedskärningen går igenom men det finns en hel del intressanta tankar i parlamentsmotionen t.ex. om  senare revision av beslutet, omfördelning mellan utgiftskategorierna och att icke utbetalade medel inte skall återbetalas till medlemsländerna utan omfördelas till andra områden. Det verkar också som om man vill ta upp en diskussion om s.k. "egna medel" - en ytterst viktig fråga som i förlängningen skulle kunna positivt bidra till unionens utveckling mot de mål som ursprungligen var tanken bakom samarbetet.

Ja, där är vi ju inte än Men när det för en gångs skull händer något positivt kan man väl spinna en smula. Andra gör det ju för jämnan.

Litet meta

Jag vet inte hur många (om någon?) använder Google Reader för att kolla när Flarnfri har uppdaterat. Emellertid meddelar Google just nu att man kommer att lägga ner denna tjänst den 1 juli.

Jag använder själv Google Reader för detta ändamål (även om jag mycket sällan läser själva blogginläggen i GR). Jag prenumererar på rssflöden hos ett 50-tal bloggar uppdelade på olika kategorier och får omedelbart se vilka som uppdaterat och ungefär vad det handlar om. (För bloggar med massor med dagliga uppdateringar som t.ex  Global Voices är detta ovärderligt).

Om någon läsare använder denna teknik blir det dags att byta till en annan rssläsare. Ni kan läsa här på TKJ blogg.  En tjänst som heter Feedly lovar att automatiskt överföra alla preumerationer från GR. Men jag har ingen egen erfarenhet av hur Feedly fungerar. Jag kan rekommendera TKJ blogg för att följa diskussionen om detta.

En ropandes röst

Kurt Bayer heter en österrikisk ekonom som under många år arbetat som finansexpert  hos det välrenommerade forskningsinstitutet WIFO och därefter i ledande positioner hos Världsbanken och sedan 2008 i styrelsen för EBRD (European Bank for Reconstruction and Development). (Hans blogg här, ömsom på tyska, huvudsakligen på engelska, ibland på båda språken.) Han vet alltså vad han talar om.

Artikeln Populists or Banking Lobbyists rekommenderas till läsning.  Att den nuvarande ekonomiska politiken i Europa motverkar sina egna syften och dessutom tjänar till att driva fram fenomen som Grillo, UKIP, "Gyllene gryning" osv. och andra verkar vara en insikt som sakta men säkert sprider sig bland bedömare. Konkreta alternativ ser man dock mera sällan. Bayer presenterar dock ett sådant där han bl.a. argumenterar för att "government debt financing should be taken away from financial markets and turned over to a publicly accountable public institutions (the ECB or the ESM with a banking licence)."

Så här då?

 Bangladesh: deadly clashes over war crimes sentence | euronews, no comment

Gloomy Sunday

The Old Man and the See

Som jag skriver detta bullrar klockorna i S:t Jacobs kyrka i Heiligenstadt ut sin litania över grannskapet. En gammal man drar sig tillbaks från jobbet och går in i en måhända välförtjänt pension. En enorm tillgivenhet har strömmat mot honom de senaste dagarna och de problem han lämnar efter sig verkar inte bekymra någon.  Hans motstånd mot andra kyrkor och religioner, hans insisterande att präster som förgripit sig på barn skall stå till svars inför Gud men inte för de världsliga makterna, hans tolerans gentemot förintelseförnekande biskopar och annat är glömt. Ingen minns att kardinal Ratzinger var chef för den institution som var den katolska inkvisitionens direkta efterföljare.

Nåväl. Alla kan vi göra fel men om man är chef för en världsomspännande organisation med miljarder medlemmar blir det ju knepigt.

Efterträdaren blir naturligtvis en konservativ italienare. Inte vågar man välja någon från Afrika eller Latinamerika. Halvt på allvar, halvt på skämt har jag på en annan blogg föreslagit att man borde välja Angela Merkel. Dels vore det en lättnad för Europa, dels finge kyrkan en tuff person i spetsen som inte skulle tolerera något nonsens från de trogna och absolut inte från de otrogna.

Fru Merkel har dock ett svårt handicap: hon är protestant  men en snabbkonvertering kan säkert ordnas. Kanske tänker hon i likhet med Henrik IV: Rom kan var värt en mässa.

Italien

Åke Malm skriver på Dixikon om valvakan, läget kl 19:20. En bra sammanfattning av den snåriga situationen.

Det verkligt sorgliga här är att clownerna runt "komikern" Grillo var så många som 25 % av väljarna och får nästan 60 platser i andra kammaren. Det blir väl troligen den faktor som kommer att göra Italien oregerbart för lång tid med alla konsekvenser.

Hoppas det blir en minnesbeta för svenska väljare som tänker kasta bort sina röster på pipipartiet, Junilistan, Feministiskt Initiativ och andra småsmulor till partier som aldrig kan komma  i riksdagen och aldrig påverka politiken inte ens i sina hjärtefrågor.  Bättre då att rösta blankt - man fullgör sin plikt men vägrar att ta ställning mellan partier som i grunden alla har samma politik.