Berlinmurens fall- en som var med

Den tidigare bloggaren och värderade kommentatorn på denna och andra bloggar Jens Christian Brandt skriver i dagens DN (nät) om När Västberlin sveptes bort. Ett delvis annorlunda perspektiv - det var inte bara Östberlin som förändrades i grunden.Läser ni inget annat så läs JCB:s krönika.

Grattis Günter Schabowski!

Hur pinsamt det kan bli när statsmän inte håller ordning på sina papper har vi ju nyligen upplevt när Sveriges statsminister bluddrade bor sig om klimatmålet och dessutom glömde namnet på sina inbjudna gäster.

Pinsamt. Nåväl.Om det funnes en utmärkelse för klantighet i det offentliga med världspolitiska konsekvenser skulle denna utan tvekan gå till Günter Schabovski som i dagarna fyller 85 år. Men med ett vänligt leende - hans misstag fick i huvudsak positiva konsekvenser och han har -som en av de få i hans ställning- offentligt tagit avstånd från sin verksamhet i DDR.s högsta kretsar. I sin självbiografi skrev han "Vi gjorde allting fel". Och "Jag skäms för den stat som jag in i det sista trodde på."

På hösten 1989  var den så kallade Tyska Demokratiska Republiken, DDR, i full upplösning. Det stod klart att något stöd från Gorbatjevs Sovjetunion inte vara att räkna med. Den gamle och sjuke Honecker hade ersatts av Egon Krenz som ansågs var bättre lämpad att behärska situationen. Men tusentals människor demonstrerade på gatorna i tyska städer och skanderade: "Wir sind das Volk" och även "Egon Krenz/wir sind die Konkurrenz."  Många tusentals östtyskar reste till Ungern som redan hade öppnat sin gränser till väst.

Den 9 November gav Schabowski en presskonferens på uppdrag av Centralkommittén vars talesman han var. Schabowski var en högt uppsatt partimedlem, medlem av politbyrån och tidigare chefredaktör för partiorganet Neues Deutschland.

Feghetens och lättjans ideologi

"Den fackförening som inte vill ha fascistiska förtroendevalda kallas ”antidemokratisk”. Den 16-åriga skolflicka som protesterar mot rasistisk agitation kallas ”antidemokratisk”. Den kristne som psalmsjungande sätter sig fredligt ner framför marscherande nazister kallas ”antidemokratisk” och åtalas av staten. Den som blir nerriden av polisen då hen ropar ut sin avsky mot judehatet kallas ”antidemokratisk”. Samtliga mordhotas intensivt dagen efter på ultranationalisternas webbplatser, samtidigt som de blir utskällda av förment liberala ledarskribenter. Till slut vet ingen vad demokrati egentligen är längre."

(Henrik Arnstad i DN idag (nät)

Och vi kan fylla på: Den som vill stoppa den kriminella nazistpropagandan på gator och torg kränker yttrandefriheten (trots att nazistpropaganda faktisk är olagligt i Sverige.) Den rektor som vill förbjuda Svenskarnas Parti i skolan måst då också förbjuda alla andra partier. Osv. osv.

Exempel från våldsvänstern och identitetspolitiker - se valfri dagspress. Främst Aftonbladet.

Den sköna slappheten kan bli kostsam.

"Ich muss wieder einmal in Grinzing sein"

Grinzing är en berömd stadsdel i Wien. Dvs. egentligen är det en vinodlarby som ca 1890 inkorporerades i staden Wien. Den är omsjungen i en mängd Wienerlieder; på svenska har några sjungits in av en sångare som hette Per Grundén som fanns förr i världen (kanske känner ni till honom som Wall Enberg i ett par filmer om Jönssonligan eller, om ni besöker filmmuséet, som direktör Volkswagner i Änglamark) .

Ich muss wieder amal in Grinzing sein
beim Wein, beim Wein, bei Wein.

Grinzing har egentligen en ganska intressant historia och var alltså länge en "äkta" vinodlarby dit stadsborna kunde göra utflykter  och ta del av det lokala vinet och litet kallskuret som serverades av värdshusvärdarna om man nu inte hade egen picknick med sig. När så en spårvagnslinje inrättades kom fler och fler gäster och platsen rykte började spridas, så småningom även utomlands.  Vid förra århundradets mitt var Grinzing en turistmagnet och snart började bussarna rulla in. Det blev också början till Grinzings undergång, området gentrifierades, en del vinstugor förvandlades till kinesiska restauranger eller snabbmatsställen, de gamla husen moderniserades och lyxvillor växte upp, inte minst i vingårdarna trots att dessa är skyddade av någon sorts "plan". Har man rätt parti- och plånbok är emellertid inte detta något hinder.

Vin odlas fortfarande kring Grinzing och den som känner till området kan ännu leta upp en något så när orörd serveringslokal, en Heuriger , som inte förstörts av massturismen. Men de flesta lokaler har specialiserat sig på bussturism och inköpt vin. Någon timme sitter turisterna där och skrålar "Trink, trink, Brüderlein trink" eller eventuellt "Ack Värmeland" eller "Helan går" om musikanterna listat ut att det är en svensk buss. Sen hoppar man i i bussen igen i tron att man upplevt något "äkta Wienskt" eller kanske t.o.m. "Österrikiskt." Ett sorgligt skådespel.

Den som vill uppleva en något sånär äkta Heurigenkultur får leta rätta på något kanske i Heiligenstadt, Neustift im Walde eller till Stammmersdorf eller Seibersdorf på andra sidan Donau. Har man tur kan då få höra äkta Wienerlieder, en gamal musikform som faktiskt har lyckats leva vidare och även utvecklats t.ex. till Wiener Blues  eller Extremschrammel.

Ett skräckexempel på Weinseeligkeit  kan ni hitta här. Någon av de sånger som varnar för den utbredda vinalkoholismen, som t.ex. "Der Wein is a Luder" hittar jag tyvärr inte på nätet. Men här är ett fint (verkligen) exempel på den Wiener melankoli som så ofta infinner sig efter ett antal viertel Grüner Veltliner eller kanske Gemischter Satz.

Ana hat immer des Bummerl
ana muß immer verlier'n
I' hab' mei Lebenlang das Bummerl
weil ich vom Glück ein Stiefkind bin

Bilden överst visar ingången till en litet speciell vinstuga ("Heuriger"). Förutom vinet och buffén bjöd man också på operettsång: sångare som pga av ålder eller annat inte längre var så efterfrågade på de stora teatrarna i stan uppträdde här med de gamla slagnumren från Glada Änkan, Läderlappen, Grevinnan Maritza, Czardasfurstinnan osv. Kanske vill ni se hur det ser ut idag. Så här:

Jag lägger upp ett antal texter om Grinzing med omnejd som jag skrivit under åren:

2005    Ordet gräver där det står (Om Grinzings uppgång och förfall)
2005    Röta i vingården (Om ädel och oädel röta)
2006    En vålnad (Om en bortglömd staty i skogen och Hitlers läromästare)
2007    Ordet nischar ner sig (Om en gammal vinstugas förfall - med bildspel.)

Något tålde hen skrattas åt...

Den som följt internationella media har inte undgått att se hur man på diverse håll roat sig över den svenska ubåtsjakten. Först och främst naturligtvis i rysk TV och press men även i västliga media.

Idag sprids en berättelse om att Taxi Stockholm erbjuder psykologisk rådgivning åt sina kunder under taxiresan. En legitimerad psykolog åker med och pratar med kunden. I Stockholm finns det nämligen en mycket stor andel "one-person households" och då är det lätt att man blir deprimerad. Särskilt på hösten och vintern förstås.

Nu får det erkännas att källorna är en smula suspekta.  RT verkar vara först ut med Therapists in cabs? Yes, if you live in Stockholm. Skandalblaskan  Daily Mail Online fyller på med "The taxis in which the passengers get tips! Cab firm puts therapists in back of its cars to counsel lonely Swedes."

Men seriösa österrikiska Der Standard hakar på: "Auf Wunsch fährt ein Psychologe in schwedischen Taxis mit". Man åberopar sig på en Natalia Santos. Daily Mail har däremot talat med en Mia Fahlen,en psykolog som ingår i programmet, som menar att "even a ten-minute trip could be enough to get to the bottom of a customer's problems - or at least point them in a direction that could change their lives for the better." Mia påpekar att hon normalt sett debiterar 1200 kr/timme och man får åka bra mycket taxi för att komma upp i den summan.

Det verkar ju som hittat. Men oavsett om det är sant eller inte kan ni räkna med att det blir ett "meme" som kommer att gå igenom världspressen och givetvis "sociala" media.

(Anm.: Rubriken är lånad från en dikt ur Fänrik Ståls Sägner, en bok som fanns förr i världen. Dikten heter Lotta Svärd om vilken det heter: "Något tålde hon skrattas åt/men mera att hedras ändå.")

Liten uppdatering till föregående

Bristen på reaktioner på Dambergs undertecknande av Camerons och andras brev till Juncker där man krävde att den omstridda investeringsskyddsmekanismen ISDS måste bibehållas förbluffar mig. Eller kanske inte: det är ytterligare ett tecken på den klumpighet och det ointresse för EU-frågor som den nya regeringen lagt i dagen.  Lyckligtvis för MP har man nu fått en knarkaffär att koncentrera sig på vilket naturligtvis effektivt tar bort all uppmärksamhet från så  triviala saker som ett frihandelsavtal. Här var Romson och Fridolin kvickt ute med brösttoner om försoning och sånt. Att den regering som de ingår i och för vars politik de rimligen har ett visst ansvar tar ställning för ett förslag som kan innebära att privata företag kan stämma stater och vinna över beslut som fattats i demokratisk ordning är tydligen inte lika intressant.

(Naturligtvis är det som Löfven och andra säger att vi inte har livstidsstraff i Sverige och att man kan sona sina brott. Men kan man verkligen ha förtroende för en politiskt sakkunnig som bara för ett par år sedan i svårt alkoholiserat tillstånd smugglat och använt knark?  Reinfeldts statssekreterare fick avgå för att hon varit full på krogen - det var bra så och nu har hon ett annat bra icke-politiskt jobb och en viss ställning. Också bra. Men inget offentligt uppdrag längre.)

Katrine Marçal (née Kielos) har dock uppmärksammat denna vad hon kallar "politiska såpa." Men i dagspressen verkar hon vara den enda.

När jag ändå har ordet: Ni bör läsa Juholts artikel  "Motståndets matadorer gav den dödande stöten." Jag läser den med ett visst vemod: hans stil höjer sig skyhögt över era run-of-the.-mill politikers och hans politiska idéer kunde ha fyllt ett vacuum och blivit dödsstöten åt den "triangulering" som nu gör svensk inrikespolitik till en enda mittenliberal sörja. Men han hade inte de personliga kvaliteter som krävs av en ledare i den situationen.  Synd.

(Jag har inte läst Suhonens bok och tänker inte göra det - det verkar mest skvaller. Men jag roades ordentligt av artikeln  Därför är mordet på Caesar alltid aktuellt i politiken av en "docent i Antikens kultur". Artikeln är bra och man får en kort sammanfattning av den romerska politiken och Caesars roll - bra repetition. Men docentens motiv  för detta lärdomsstycke är huvudsakligen att visa hur fel det är av Suhonen att hänvisa till "vår tids mord på Caesar". Bl.a. finns det ingen Brutusfigur i s-såpan. Det skulle vara Suhonen själv då men han lever ju i högönsklig välmåga och kanske även välstånd efter sin bestseller. Docentens artikel får kanske ses som ett försök att skjuta en gök med luftvärnskanon.)

Vi ses vid Filippi!

Blair eller Cameron - alltid Sveriges ledstjärnor

"They spik Inglisch you no."
 (Huvudprincipen för svenskt alliansbildande inom EU)

Det här inlägget hör väl närmast till vad som normalt avhandlas på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv men jag vill gärna att även ev. läsare som inte brukar klicka dit uppmärksammar de senaste inläggen. I korthet går det ut på att Sverige, i skepnad av näringsminister(?) Mikael Damberg, ganska förbehållslöst ställt upp på på Mr. Camerons krav att det nya "frihandelsavtalet" med USA skall innehålla den mekanism för investeringsskydd som föreslagits. Mekanismen "Investor-state dispute settlement" kort ISDS innebär att företag skall kunna stämma stater på skadestånd om dessa fattat politiska beslut som anses skada den fria handeln. Som exempel kan nämnas utfasning av kärnkraft, rökförbud eller alltför stora varningstexter på cigarettpaket o.dyl. Troligen också alltför ingående krav på innehållsdeklarationer i livsmedel, läkemedel osv. Ett hypotetiskt (och troligen i sig orealistiskt) exempel: om en framtida regering skulle införa förbud mot vinster i välfärden eller starka inskränkningar skulle amerikanska företag som är verksamma i branschen omedelbart kunna stämma Sveriges regering. Det krävs inte ens att man verkligen har verksamhet i Sverige, bara att man genom beslutet hindras att etablera sig där på sina egna villkor.

Flera viktiga länderi EU, t.ex. Tyskland och Frankrike, samt Kommissionspresident Juncker är starkt skeptiska till en sådan mekanism eftersom den nationella lagstiftningen anses ge ett tillräckligt skydd för utländska investerare. Men Sverige, åtminstone Mikael Damberg, hoppar glatt på det hyperliberala engelska tåget precis som alla hans företrädare gjort ända sedan Toni Blairs tid.

Läs alltså gärna mina texter:  Sverige stöder omstridda ISDS i frihandelsavtalet liksom Uppdatering om Sverige och investeringsskyddet. Där finns också länkar till andra texter om sakfrågorna.

Tillägg:  Så här kan det bli: "The Marlboro maker is suing Uruguay – population 3.4 million – over its decision to increase the size of health warnings on cigarette packets from 50 per cent of the cover to 80 per cent." (The Independent) OK Damberg?