Skandal och missbruk passerar ostraffat rakt framför våra ögon

I dagarna har LO just publicerat sin årliga rapport om upphandling av kommunerna i Stockholms län. Resultatet är entydigt: skattebrott och ekonomisk brottslighet är ett genomgående drag i verksamheten och kommunerna gör i stort sett ingenting  för att förhindra detta.

I länet får endast en kommun, Järfälla, godkänt för sitt sätt att hantera upphandlingen. Alla öviga får mer eller mindre grava anmärkningar och ett par, framför allt Stockholms stad, får klart underkänt. "Enligt rapporten leder skattefusket till att Stockholms län varje år förlorar dryga 50 miljarder kronor. Pengar som egentligen ska gå till länets gemensamma kostnader" skriver svt.

En händelse som ser ut som en tanke är att denna rapport, som borde vara skakande men väl lär mottagas med en axelryckning från de ansvariga, kommer samtidigt som de första (säkerligen i en lång rad) avslöjandena om egendomligheter i finansieringen av de gigantiska Skussenprojektet i Stockholm. Upphandlade Skanska har redan fått två kontrakt. På bolagets begäran hålls anbudshandlingarna hemliga. Kontrakten innebär att arbetet skall ut föras på löpande räkning. Det betyder att någon bestämd kostnad inte finns utan det hela får kosta vad det kostar. Någon "broms" finns alltså inte, inte heller någon offentlig insyn. Vidare har staden avbrutit försöken att få till stånd en extern revision av projektet  och i stället genomföra en begränsad granskning utförd av staden själv.

Allt detta sker dessutom redan innan ett politiskt belut har fattats om att genomföra projektet: det lär skola ske nästkommande måndag. Sedan lång tid har omfattande förberedelsearbeten (som skapat svåra trafikhinder) företagits på Slussen. Som vanligt utan kontroll eller debatt.

Antag att det naturligtvis helt orealistiska skulle hända att ett tillräckligt stort antal ledamöter tog sitt förnuft till fånga och lät sitt samvete tala och stoppade beslutet för att kunna överväga andra lösningar än de föreslagna. Då skulle staden stå där med dyra kontrakt som man måste upphäva. Det är naturligtvis otänkbart och visar att politiken enbart blivit en lekboll för övermäktiga ekonomiska och byggnadsindustriella intressen. Men det var naturligtvis i grunden tidigare politiska beslut som möjliggjort detta. Man borde ställa sig frågan: Cui bono? dvs Vem är det som tjänar på det här? Vart tar pengarna vägen?

Normalt sett  skulle hela processen betraktas som en stor politisk skandal och ansvariga ställas till svars. Men i det här fallet finns ingen som har eller kan ta det övergripande ansvaret och så kan stadhuspolitikerna och byggnadsindustrin göra precs som man vill, dv det som lönar sig bäst.

(Gabrielle R.W. skriver i liknande anda och ger dessutom flera länkar till relevanta artiklar.)

Den hycklande vägrarfronten

4 länder, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien  röstade nej till det förslag om obligatorisk fördelning av 120 000 flyktingar som antogs av EU:s ministerråd i tisdags.Finland avstod från att rösta eftersom regeringen är i klorna på de avgrundsextrema Sannfinnländarna.

I ett inlägg på Euroflarn Att bita den födande handen diskuterar jag denna brist på solidaritet och avsteget från de europeiska värdena.Visste ni att de 4 länderna tillsammans fick mer än 10 % av EU:s utgifter som understöd år 2013? Att Polen svängde i sista minuten kanske hade något att göra med att man kom att tänka på att man faktiskt får mer än 9 % av den samlade EU-budgeten i understöd vilket möjligen kunde tänkas motivera en viss solidaritet med övriga länder.

Men Slovakiens Fico tänker inte släppa in nåra muslimer i landet så länge han är premiärminister och Ungerns Orban skickar beväpnade soldater med tårgas till gränsen för att hindra flyktingar.

Läs mer på Euroflarn.

Vägrarländernas triumf

Visserligen skriver DN just nu att EU-länderna "enats" om att ta emot ett antal "kvotflyktingar". Den som läser den kommuniketext (som just i ögonblicket bara finns som utkast) ser dock snabbt att överenskommelsen egentligen är till intet förbindande. Som vanligt har ministrarna inte vågat tackla de medlemmar som driver en politik som strider mot de europeiska värdena.

Jag skriver om detta på Euroflarn inklusive ett nedrigt personangrepp på en slapp journalist. Läs alltså. Vem pratar hon med?

Anteckningar från ett källarhål

(klickbara bilder)

Eller, ja, det är ett ganska rymligt utrymme som vi nu inrett med IKEA-hyllor och staplar kartonger med Saker som vi dragit på oss under åren och inte riktigt har hjärta eller förstånd att kasta bort. Man kan ju aldrig veta...

I kalkbrottet på Oaxen med öns vattentäkt

Dock har det varken blivit tid eller förmåga till koncentration för någon seriös bloggning. Det är mycket jag skulle skriva:exempelvis diskutera  på Copyriot varför krisen (eller "kapitalismens kris") inte är mera allvarligt än ett scenario ur "Second Life" om någon kommer ihåg det. Från en "vänsterborgerlig" debattör till en "paleomarxist" så att säga. Eller fortsätta att diskutera på Ekonomistas (se kommentarerrna) varför deflation är bra och sambandet mellan penningmängd och inflation är ett spöke som likt vanliga sådana numera kan förpassas till fablernas värld. Eller be Per "Regeringen" Bolund förklara varför det är OK att leasa sin bil men inte att leasa pengar för att köpa en bostad.

Riddarfjärden från Bastugatan

Men som saken är kan man bara resignera: hösten  står och stampar i förmaket. Om jag säger så. Jag tillgriper A:lfr-ds ord och hoppas att eventuella kvarvarande läsare tar hans uppmaning på allvar:

Nu föll det sista plommonet för året
föll tungt av dagg, som vätte mig i håret
...
Blott innan sista plommonet jag äter,
Ert hedersord, att Ni mig ej förgäter!