24 dec. 2013

Rent mjöl i påsen?

Santa Claus is coming to town
He's making a list
And checking it twice;
Gonna find out Who's naughty and nice
Santa Claus is coming to town
He sees you when you're sleeping
He knows when you're awake
He knows if you've been bad or good
So be good for goodness sake!

Flarnfri bjuder er på ett avslöjande i bästa Snowdenstil. Tomten jobbar tydligen också för NSA!

Men det kanske ni redan visste. F.ö. är jag övertygad om att alla som har det goda omdömet att läsa Flarnfri även i övrigt har rent mjöl i den s.k. påsen. Så då kan tomten sitta där med sin lista!. Och det bör vara helt riskfritt för er krönikör att tillönska er alla en riktigt god jul. Vilket han härmed med största glädje ber att få göra.

Ol' Blue Eye's version: (the best!)




19 dec. 2013

18 dec. 2013

Det blev ingen julgröt men ändå en glad julafton

Vi fortsätter vårt botaniserande i gamla jultexter och återger här vårt bidrag till Joruns Adventskalender 2009 i förhoppning om att väcka en smula eftertanke hos alla litteraturkritiskt inställda läsare. Skriver ni bättre själva?

Visst var allting bättre förr, folk var snällare och författarna skrev så man begrep? På det förträffliga Internet hittar vi en berättelse som har fått ge rubriken till denna text. Vad kunde vara bättre  ämne i en adventskalender? Vi upptäcker till vår förvåning att berättelsen  är skriven  av ingen mindre än Anna Maria Lenngren. Nå, desto bättre tänker vi och kastar oss ivrigt över det hela.

Ett bra betyg får hon av Franzen som skriver till Carl Birger Rutström, en annan gammal bekant: "Det förträffliga stycket ’Det blev ingen julgröt’ är säkert av fru Lenngren. Tacka henne därför på mina och otaliga finnars och finskors vägnar som alla läst det med tårar. O natur! natur! Detta är naivitet,"

Det börjar bra: "Få vi sötgröt i afton, Mamma? sade den lilla Marie till sin goda mor, den fattiga Clara."  Men redan då var det bättre förr: "Ach! när Pappa levde, sade Fredrica, då var det alltid så roligt om Julafton. Då fick Mamma så många Julklappar, och syster och jag så vackra kläder."

Mamma levererar nu en klänning som hon sytt åt den rika och förnäma fru von Agio som emellertid prutar ner sylönen från 5 till 2 Riksdaler. Till råga på allt råkar moder Clara springa på en fordringsägare på vägen hem som tar även dessa 2 Riksdaler som avbetalning på en skuld. Det blir ingen rolig julafton men barnen är förstående och gör allt för att trösta sin moder. Fru Lenngren reflekterar: "Den som har känsla begriper lätt, att dessa små oskyldigas bemödande att trösta var bittrare för Claras hjärta, än själva nöden". Men då!  Som Deus ex machina dyker svåger Adolph upp. Han hade "varit lycklig på sin OstIndiska resa" och kommer nu med "Nankins, Bomullslärfter, Silkesdukar etc. … Gott vin i flaskfodret och friska pengar i bröstfickan."  Någon julgröt kunde man inte få vid det laget men med järpar och saffransbullar blev det en glad julafton.

Och, tillägger fru Lenngren, nog var "deras sällhet tusenfalt större än den Fru von Agio i sitt palats, med all sin överdådiga yppighet åtnjöt".

Tjenligt åt den dumdryga fru von Agio. Men, erkänn kära läsare, nu sitter ni där och tänker så här: gud så pinsamt. Vilket pekoral: vilka klicher av fattigdom och elände! Och så ett lyckligt påklistrat  slut. Tacka vet jag Lotta Lotass, där får man klistra själv. Genusperpektivet saknas fullständigt. Och dessutom: det är en berättelse. Djupare kan man inte sjunka.

Men hörni: vad är det ni sitter där och tänker?  Skall vi alltså förakta en text som visar hur lyckan plötsligt kan drabba även de mest eftersatta i samhället?  Får man inte skriva en snäll berättelse eller är det bättre att vara elak och dyster och skriva att Claras stackars barn drivs ut på gatan och blir offer för nattens rovdjur medan Clara själv går under som alkoholiserad hemlös (om hon har råd med spriten) samtidigt som Adolph satsar sina ostindiska tillgångar i futures och derivatives och blir oförskämt rik?

Jorun vill ju ha multimedia i kalendern och vi kan i sammanhanget inte tänka oss en bättre sammanfattning än den här:


(Den som eventuellt vill ha ännu en julberättelse ur kalendern hänvisas till Den gamle kamrerns julafton från 2008. Men sen är det slut.)

15 dec. 2013

Wokad lutfisk

Idag rekommenderar jag starkt en blogpost från Tidens Tecken kallad just "En jultidning". Som Torsten Kälvemark skriver "de blickar tillbaka till en sedan länge förgången tid". Jag rekommenderar särskilt bloggarens sammanfattnig av novellerna "Hembygdens jul" och "Gården därhemma" från 1933/34.

Men det finns fortfarande jultidningar faktiskt, låt vara av ett mera portmodernistiskt slag. Med anledning därav bidrog jag till Joruns adventskalender 2007 med en lucka om detta som jag tar mig friheten att återge här med Joruns tillåtelse.



Långsamt kryssar vi oss fram mellan de lattesörplande småbarnsmammorna som parkerat sina terränggående barnfordon i serveringen i nya ”Skrapan” på Götgatan och snubblar in i bokhandelns vänligt öppna famn. Det första vi ser är ett skyltställ med ”Jultidningar”. Finns det sådana fortfarande undrar vi och drar oss till minnes hur skolbarn brukade gå omkring och teckna prenumerationer på ”Julstämning”, ”Julkväll” och allt vad de hette. För varje tecknat abonnemang fick man poäng som sedan kunde inlösas mot någon lockande pryl ur tidningsförlagets premiekatalog, en ficklampa, en fickkniv eller kanske rentav någon julduk som kunde bli en julklapp till mamma.

Det ringde en flicka på vår dörr
med en jultidning i sin hand.
Vad det var roligt med sådana förr
i ett nu försvunnet land!

Vi drar ut ”Julstämning” ur skyltstället och genast faller några lösa blad ner på butiksgolvet. Det visar sig vara bilder av konstnären Billgren och föreställer någon sorts djur som bär på ljusstakar. Innehållsförteckningen omfattar artiklar om Linné, klimatförändringen, Fuglesang (!), Bellman och Gustav III m.m. Det enda julaktiga, förutom omslagets reproduktion av Jenny Nyströms gråklädda tomte, verkar vara en samling recept på lutfisk i form av lutfiskgratäng, wokad lutfisk och gyllenbruna lutfiskkakor. En eftergift åt årstiden kanske är att den annars allerstädes närvarande tzatsikin (filmjölk med gurka) saknas. Även ruccolan verkar lysa med sin frånvaro.

Hur korrekt och samhällstillvänd har inte jultidningen blivit i dessa tider när det är obligatoriskt att protestera mot kommersialiseringen, frosseriet, jäktet, köpruschen osv. Mänsklighetens djupt rotade begär efter kitsch förnekas och förträngs vilket naturligtvis skapar dolda traumata vilket förr eller senare kommer att framkalla en motreaktion. Vi förutser en ny era där vi utan skamkänslor och med en öppenhet som numera endast visas sexuella ting får ägna oss åt skinkor, syltor och grisfötter, dansa runt granen och droppa brännhett rött lack på julklappspaketen.

Vi erinrar oss när vi i strikt vetenskapligt syfte på KB gick igenom Skolbarnens jultidning Jultomten, årgång 1891 – 1934. Då var det inte tal om klimatförändringar eller ens Bellman utan där varvades julberättelser av exempelvis Elsa Beskow, Topelius, Anna Maria Roos, Jeremias i Tröstlösa och Hugo Gyllander med färgsparkande helsidesillustrationer av Carl Larsson och Louis Moe. ”Vi tillstå gärna, att vi aldrig sett någon bättre jultidning för de små till så lågt pris” skriver Ystad Allehanda 1895 och Karlstads-Tidningen fyller på med ”Jultomten häfdar äfven i år sin första-rangsställning inom den för barnen afseda jullitteraturen.”

Du land där ett halvt dussin julgransljus
spred ett sken som var rikt och stort
och vi kände var vrå i Carl Larssons hus
och var kulla som Zorn hade gjort.

Faktiskt ringde även en flicka på vår dörr i Stockholm och sålde jultidningar i höstas. I tidens anda tyckte vi dock att vi måste förmana henne och fråga om hon inte borde ha vuxensällskap när hon gick och ringde på främmande dörrar. En konstig och obehaglig känsla och kanske bara en föråldrad persons beskäftighet.

Armodets tid är dessbättre förbi
och vi fick det så bra, så bra.
Flickans jultidning inköpte vi
men den var inget att ha

(Vers av Alf Henrikson: Jultidningen)

14 dec. 2013

Sover "sociala" media?

Jag läser i DN:s nätupplaga att ett svenskt kryssningsfartyg gått på grund utanför Finland och tar in vatten. Från rederiets sida bagatelliserar man det hela men har ändå skickat dit helikoptrar och dykare (!).

Trots usla erfarenheter från tidigare  (Syrien, Egypten, Boston, Mali etc etc) kollar jag snabbt på Twitter. En handfull tweets som helt kort upprepar vad som stått i DN är allt. Söker man på begreppet "Amorella", dvs. fartygets namn, får man en lång lista med sånt som tydligen kallas "kärlek" i dagens läge.

DN avslutar sin notis med  "Är du ombord på M/S Amorella? Kontakta nyhetstips@dn.se!"

Det enda positiva är att man åtminstone slipper tweets av typen "jag innesluter er i mina böner; "mina tankar går till offren" osv. som var vad som huvudsakligen meddelades efter Boston bombningarna.

Kanske vi borde bilda en Facebookgrupp med namnet: "Täta läckorna på Amorella" ?

Uppdatering 16:15. En person twittrar: "Yikes! A ferry I took across the Baltic a couple of years ago has run aground in the Ålands and is taking on water" Räddad i sista minuten alltså.

Uppdatering 21:50. Ett antal nya tweets har komit in under "Amorella". Samtliga helt intresselösa och många bara meddelar att grundstötningen skett trots att detta varit känt sedan 12:00. Fjantkommetarer à la USA börjar strömma in. Ett popband pluggar en sång: "A heartfelt dedication to all those who've spent most of the day stranded". En känd finlandssvensk komiker:   "All värme till er ombord, hoppas ni snart är i land".  En otroligt rolig humorist: "Did they hire an italian captain on the Amortella?". Samme man litet tidigare: "too much drinking can cause blackout to intoxicated people."

En del twittrare verkar ha konstant blackout, med eller utan "drinking".


6 dec. 2013

En strimma ljus...?

Mark- och miljödomstolen stoppade (oväntat) den planerade bussterminalen i Katarinaberget. Vad det betyder för ombyggnaden av Slussen är svårt att säga. Den detaljplanen är ju redan godkänd av mark- och miljöverdomstolen som är identisk (tror jag) med Svea Hovrätt och huvudsakligen ombyggnadsvänlig eftersom man utan att skämmas godkände stadens fräcka "köp" av överklagandet i lägre instans. Bussterminalen lär väl hamna där också och eftersom dagens utslag huvudsakligen är grundat på formella skäl är det väl troligt att den högre instansen struntar i det. Och det blir väl gratis den här gången.

Staden lär väl fortsätta att riva och gräva och göra helt området svårtillgängligt och otrevligt så att det blir omöjligt att genomföra någon alternativ plan.

Dock: hoppet är det sista som dör och i vart fall kan vi räkna med en ordentlig försening av hela ombyggnadsfrågan. Under tiden kanske några tar sitt förnuft till fånga. Nej, kanske inte det...

Helt orelaterat: Det här är också bra, särskilt slutet. Och via Tidens tecken hittar jag den här artikeln från die Zeit. Den är på tyska men jag kan tala om att den inte är särskilt smickrande för Sverige. Ni får försöka blanda bort korten med flera avsnitt av Bullerbü och framför allt Inga Lindström. Men tänk om man inte går på det längre?

3 dec. 2013

Abba Haidschi bumbaidschi bum bum

Bortsett från videon är denna text det bidrag jag skrev 2006 till Joruns adventskalender, en fin tradition från perioden 2005 till 2010. Men den är aktuell än idag. 2005 fanns inte så mycket på YouTube, nu finns hur mycket som helst och vill ni höra Placido Domingo, Hans Hinterseer eller en kinesisk barnkör är det bara att leta på YouTube med visans namn.




I Österrike sjunger man. Män sjunger, kvinnor sjunger, barn sjunger. Ibland var för sig, ibland tillsammans. Och det är ofta fruktansvärt vackert. Särskilt till advent och jul. En av de traditionella sånger som oupphörligt spelas i radio, teve, shoppingcenters, tunnelbana, julmarknader – som gosskör eller blandad kör eller smäktande insjungningar av Engelbert Humperdinck, Nana Mouskouri, Peter Alexander, Mireille Mathieu, Heintje och många andra:
Abba Haidschi bumbaidschi schlaf lange,
Es ist ja dei Muetter ausgange,
Sie ist ja ausgangend kummt lang net hoam,
und läßt dös kloa Büabel alloa net dahoam.
Refrain:
Abba Haidschi bumbaidschi,
Bum, bum, bum, bum,
Abba Haidschi bumbaidschi, bum bum.
 (Abba Haidschi bumbaidschi sov länge; din mor har gått ut och kommer inte hem på länge; hon har lämnat den lille pojken ensam hemma;)

Men vad i allsindar betyder det?  Det  märkliga är att ingen verkar veta varifrån orden kommer. Själva visan är uråldrig: den anges vara bajersk, tyrolisk, steyrisk allteftersom. En vardaglig och populär förklaring är att det bara är nonsensord, ibland utsmyckat till att vara ljudhärmning  av en sång som en grekisk barnflicka skulle ha sjungit för något tyskt furstebarn.  Men seriösa forskare verkar se en anknytning till turkiska. En vacker tolkning är att sången handlar om Maria och Jesusbarnet;  eftersom de kom från mellanöstern har man i sången vävt in turkiska ord man hört från ockupanterna. Därför har det också övergått till att bli en julsång.

En annan, och mera sinister, tolkning, härleds från sista versen:
Und da Heidschi-Bumbeidschi is kumma
Und hat ma mei Büabal mitgnumma.
Er hat ma's mitgnumma und hat's nimma bracht,
drum wünsch i mein Büabal a recht guate Nacht
(Och Heidschi-Bumbeidschi har kommit och tagit min lille pojke med sig. Han har tagit honom med sig och inte lämnat tillbaks honom; därför önskar jag min lille pojke en god natt).

På gränsen mellan det osmaniska och habsburgska riket förekom ofta ömsesidiga kidnappningar, terroraktioner och plundringar. Känt är att turkarna kidnappade gossebarn som uppfostrades till ”janitscharer” vid sultanens hov. Möjligt, ja troligt, är väl att sången syftar på detta.

Dock: i nuvarande politiska läge vill vi inte ytterligare hetsa upp sinnena utan lutar oss tillbaks och njuter av den smäktande kören.  Att inte begripa vad man hör är ju en omistlig del av nutida musikkultur. Men litet spännande är det med denna direktkanal ner i historiens djup och till en tid när gränsen mellan orient och occident  gick just utanför dörren mot den fredliga gatstump vi numera bebor.
Abba Haidschi bumbaidschi,
Bum, bum, bum, bum,
Abba Haidschi bumbaidschi, bum bum.

(Wien 2006 12 02)


1 dec. 2013

Den stora kometen

Jag vånne jag vore som Andersson,
eller Pettersson,
och hade nån
synpunkt på härligheten.
Nu vakar jag bara som Lundström  kring
i ingenting - -
och väntar den stora kometen
(Ferlin 1930)



Hallå! Är ni kvar? I så fall är det ju bra men hur blir det om en vecka eller så? All världens astrologer har försäkrat oss att den stora kometen Ison har slukats upp av solen och att bara fragment finns kvar. Men hur vet man det när kometen just nu finns bakom solen? Och hur vet man att den s.k. gravitationen  inte slungar bitarna rakt emot oss? I och för sig har jag alltid varit skeptisk mot gravitationen: jag menar vart skulle ett äpple falla om det trillar av grenen? Uppåt? Skulle inte tro det. Men kanske bäst att vänta litet för säkerhets skull.

Förr i världen var människor rädda för kometer. Man tänkte sig bl.a. att kometsvansen kunde bestå av giftiga gaser som skulle utrota allt liv om jorden passerade genom den. När Halleys komet gjorde sitt besök 1910 gjorde försäljare av hemmagjorda gasmasker goda affärer. (Sant). Numera har vi i stället klimatfrågan att bekymra oss över. Men läser vi Ferlins dikt "Den stora kometen" från 1930 ser vi att det är ungefär samma sak. Dikten är för lång att återges i sin helhet och tyvärr har jag inte hittat någon fullständig nätversion. Men ett utdrag antyder rätt så bra hur man resonerar i båda fallen:

Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
bevisade sin plats i skyn
för hela menigheten!

Järtecken, sade man till slut
-en rackare att blänka!-
Nu blåstes nådatiden ut,
nu är det dags att tänka!

Nu är det tid att handla rätt
mot mor- och faderlösa
och garda sig på alla sätt
och varda religiösa
.....
De bugade för fattighjon
som förr för tjocka magar
och vägde rätt i handelsbon
i nästan fjorton dagar.
.....
[Sen] blev det åter fart och ras
och buller och affärer
och fattigskjuts och kräftkalas
kring alla landamärer
.....
Vi sitter där vi sitter nu
och har det ej så galet.
Den där kometen kommer ju
tre gånger i kvartalet.

Än är han här, än är han där
och krumelurar värre.
- Vi skålar för den dag som är
och litar på Vår herre!

Men det är trots allt möjligt att den bästa strategin faktiskt är att skåla för den dag som är. Men det får bli en annan gång, det här skulle handla om kometen. "Och viftar han till med svansen / då tar det slut på dansen."