Men det finns fortfarande jultidningar faktiskt, låt vara av ett mera portmodernistiskt slag. Med anledning därav bidrog jag till Joruns adventskalender 2007 med en lucka om detta som jag tar mig friheten att återge här med Joruns tillåtelse.
Långsamt kryssar vi oss fram mellan de lattesörplande småbarnsmammorna som parkerat sina terränggående barnfordon i serveringen i nya ”Skrapan” på Götgatan och snubblar in i bokhandelns vänligt öppna famn. Det första vi ser är ett skyltställ med ”Jultidningar”. Finns det sådana fortfarande undrar vi och drar oss till minnes hur skolbarn brukade gå omkring och teckna prenumerationer på ”Julstämning”, ”Julkväll” och allt vad de hette. För varje tecknat abonnemang fick man poäng som sedan kunde inlösas mot någon lockande pryl ur tidningsförlagets premiekatalog, en ficklampa, en fickkniv eller kanske rentav någon julduk som kunde bli en julklapp till mamma.
Det ringde en flicka på vår dörr
med en jultidning i sin hand.
Vad det var roligt med sådana förr
i ett nu försvunnet land!
Vi drar ut ”Julstämning” ur skyltstället och genast faller några lösa blad ner på butiksgolvet. Det visar sig vara bilder av konstnären Billgren och föreställer någon sorts djur som bär på ljusstakar. Innehållsförteckningen omfattar artiklar om Linné, klimatförändringen, Fuglesang (!), Bellman och Gustav III m.m. Det enda julaktiga, förutom omslagets reproduktion av Jenny Nyströms gråklädda tomte, verkar vara en samling recept på lutfisk i form av lutfiskgratäng, wokad lutfisk och gyllenbruna lutfiskkakor. En eftergift åt årstiden kanske är att den annars allerstädes närvarande tzatsikin (filmjölk med gurka) saknas. Även ruccolan verkar lysa med sin frånvaro.
Hur korrekt och samhällstillvänd har inte jultidningen blivit i dessa tider när det är obligatoriskt att protestera mot kommersialiseringen, frosseriet, jäktet, köpruschen osv. Mänsklighetens djupt rotade begär efter kitsch förnekas och förträngs vilket naturligtvis skapar dolda traumata vilket förr eller senare kommer att framkalla en motreaktion. Vi förutser en ny era där vi utan skamkänslor och med en öppenhet som numera endast visas sexuella ting får ägna oss åt skinkor, syltor och grisfötter, dansa runt granen och droppa brännhett rött lack på julklappspaketen.
Vi erinrar oss när vi i strikt vetenskapligt syfte på KB gick igenom Skolbarnens jultidning Jultomten, årgång 1891 – 1934. Då var det inte tal om klimatförändringar eller ens Bellman utan där varvades julberättelser av exempelvis Elsa Beskow, Topelius, Anna Maria Roos, Jeremias i Tröstlösa och Hugo Gyllander med färgsparkande helsidesillustrationer av Carl Larsson och Louis Moe. ”Vi tillstå gärna, att vi aldrig sett någon bättre jultidning för de små till så lågt pris” skriver Ystad Allehanda 1895 och Karlstads-Tidningen fyller på med ”Jultomten häfdar äfven i år sin första-rangsställning inom den för barnen afseda jullitteraturen.”
Du land där ett halvt dussin julgransljus
spred ett sken som var rikt och stort
och vi kände var vrå i Carl Larssons hus
och var kulla som Zorn hade gjort.
Faktiskt ringde även en flicka på vår dörr i Stockholm och sålde jultidningar i höstas. I tidens anda tyckte vi dock att vi måste förmana henne och fråga om hon inte borde ha vuxensällskap när hon gick och ringde på främmande dörrar. En konstig och obehaglig känsla och kanske bara en föråldrad persons beskäftighet.
Armodets tid är dessbättre förbi
och vi fick det så bra, så bra.
Flickans jultidning inköpte vi
men den var inget att ha
(Vers av Alf Henrikson: Jultidningen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar