25 juli 2013

Hansans drottning







Marienkirche. Dit Bach gick till fots
från Thüringen för att höra Buxtehude.










Lübeck, den centrala punkten för det mäktiga Hansaförbundet som i flera århundraden behärskade handel och sjöfart på Östersjön och stora delar av Nordsjön, ger än i dag ett yttre intryck av solid trygghet grundad på Luther och borgerliga dygder. Saltmagasinen vid Obertrave där salt från Harz lastades om för transport till det sillfiskande Sverige står kvar. De väldiga timmerupplagen på kajerna  vittnar ännu om livliga förbindelser norrut liksom gaveln till vad som en gång var svenska kyrkan men numera är ett profant bostadshus. En mängd båtar och skepp trängs i hamnen och faktiskt också en och annan kogge, Hansans typiska lastfartyg, låt vara byggd i nutid och huvudsakligen använd för turist-och feständamål.  Den gamla staden som bombarderades sönder under andra världskriget har pietetsfullt byggts upp och de enhetliga (mer eller mindre) fasaderna som speglar sig i vattnet längs Untertrave drar betraktaren direkt in i Medeltiden.

Speciellt gäller detta en morgon när Mariakyrkans klockor bullrar ut sin sång. Men det skulle krävas en Strindberg för att beskriva ackompanjemanget från S:t Petri, S:t Jacobi, Domen och S:t Ägiden. Jag vet inte om Thomas Mann eller Heinrich Böll  skrivit om klockorna i Lübeck eller om Herbert Frahm tänkte på dem när han som Willy Brandt besökte Mosebacke eller kanske läste Röda Rummet. Men de är endast ett par av de kulturella och politiska personligheter som präglat staden och vars intryck än i dag är ytterst påtagliga.

Men trots detta är musiken kanske det mäktigaste med Lübeck. I sjuttonhundratalets början vandrade den unge Bach till fots från Thüringen till Lübeck för att lyssna till, och möjligen ta lektioner av Buxtehude (född i Helsingborg!). Buxtehude var jämte Jan Pieterzoon Sweelinck ("Fantasia op de manier van een echo") den främste företrädaren för den nordtyska orgelskolan  Vackrare, enklare, klarare musik finns inte och -för att säga som Sergel i ett annat sammanhang- "ta mej tusan jävlar en stråle av det himmelska ljuset".

Men ingen orgel i kväll. Vi vandrar vidare. Från S:t Petri (som f.ö. inte har några klockor) hörs sång. På affischen utanför ser vi att dagen efter bjuder på en konsert med Verdi och Wagner. Kyrkan är, säger en skylt, "geschlossen". Dock är glasdörrarna öppna, vi smyger oss in och från bänken längst bak kan vi njuta av hur två körer från Lübecks universitet repeterar.

Allt nog. Vi avslutar kvällspromenaden med att hälsa på en gammal kompis, just vid Marienkirche. Kanske en del av er känner igen honom, andra kanske inte. Här sitter han för att erinra om hur han blev arg när man började bygga Marienkirche och försökte rasera bygget. En klok byggmästare sade då till honom "Herr Teufel, låt det som är byggt stå kvar" och föreslog att man i stället tillsammans skulle bygga en vinstuga mitt emot kyrkan. T. nappade på anbudet eftersom han visste att han fått många själar genom sådana inrättningar, hjälpte till att bygga kyrkan färdig och deltog sedan i bygget av en vinstuga mitt emot. Den står där än idag (liksom kyrkan).

(Se också "Totentanz" från 2010.)

Där slog vi oss ner och avnjöt en (liten) Holsten Bier. Gott, men inte lika gott som det "Lücksche Bier" som fanns att få för mycket länge sedan när Lübeck fick representera det fascinerande utlandet för en liftande gymnasist från det icke sönderbombade Sverige.

(Lübeck 2013 06 30)

5 kommentarer:

  1. Vilken fin text, och vilken söt djävul; önskar att de alla vore så lekande.

    På min musikfolkhögskola predikade den gode Ingvar Sahlin om att Bach var den femte evangelisten. Ingen nyhet för dig förstås. Men jag tror honom fortfarande.

    SvaraRadera
  2. Tack, Gabrielle, för din kommentar. Herr D. är dock en notoriskt opålitlig personlighet när det gäller kyrkbyggen. När byggmästaren av Stephansdomen i Wien i början av 1200-talet halkade efter i tidsplanen fick han hjälp av D. mot löfte att under byggnadstiden aldrig yttra Guds namn eller namnet på någon helig. Sagt och gjort och bygget gick framåt i god fart. När man byggt det andra tornet nästan färdigt fick den stolte byggmästaren se sin trolovade passera förbi på torget nedanför bygget. Fylld av glädje ropade han till henne: "Maria, Maria!" D. tog naturligtvis chansen och kyrktornet rasde sönder och störtade ner. Det har till denna dag inte blivit uppbyggt och därför har domen fortfarande bara ett torn.

    Detta har jag från en vanligtvis välunderrättad källa.

    SvaraRadera
  3. Karl Malghult20:22

    Kanske är jag luttrad och har pretentioner eller så men jämfört med förr står sig inte Lübeck lika väl bland de tyska städerna. Numer när DDR är en del av BRD och även dessas hansastäder har rustats upp märks skillnaderna. I UNESCO-arvsstäderna Wismar och Stralsund är större delen av stadskärnorna bilfria, i Lübeck snurrar bilarna runt Holstentor, kanske på väg till eller från det "sunkiga" (för att använda ett modernt inneord) parkeringshuset vid Petrikirche som om 1950-talet fortfarande levde i högönsklig välmåga. Schleswig-Holsteins turistförbund har haft många anledningar att klaga över Mecklenburg-Vorpommern blivit ett Bundesland.

    Om musiken får jag tacka för upplysningarna. Bach är ingen som intresserat mig, själv associerar jag honom till Leipzigkören.

    SvaraRadera
  4. Tack Karl,du kan säkert ha rätt. Nu har jag inte sett de städer du nämner men det du skriver är säker rätt. Men min uppfattning av Lübeck är färgad av många många års upplevelser och staden har en särskild betydelse för mig. Du får försöka ursäkta detta.

    (Får man hänga kläder på tork längs floden i Stralsund och Wismar?)

    SvaraRadera
  5. Karl Malghult14:23

    Nu är jag inte precis i din ålder men jag förstår ju betydelsen staden haft för skandinaver i allmänhet, den enda tillgängliga hansastaden som inte låg i östblocket och första staden på kontinenten. För mina föräldrar var det ett äventyr att ta sig till Hamburg.


    För tyskarna själva är allt norr om Hamburg Norrland, jag tror man skulle kunna jämföra Schleswig-Holsteins belägenhet med om Norge blev en del av Sverige (alltså inte som unionen 1814-1905 utan en riktig del så att säga). Vilket skulle fört till att svenska turister börjat resa inrikes till de vackrare norska fjällen framför de tråkigare svenska d:o.

    (Kanske skulle man lägga in nästa semesterresa till Ostholstein, alltså området mellan Lübeck och ön Fehmarn med småstäder som Eutin och Plön? Alla svenskar jag känner och för den delen de få tyskar som kört där betraktar delen som en transitsträcka eller shoppingcenter för billig sprit. Kanske skulle man vara förste svensk att ta in på hotell eller så. Nåt vackert måste det väl finnas där, så nära men ändå så fjärran för de flesta)


    Apropos Wismar och Stralsunds klädesräcken, med den befolkningsutveckling som gamla DDR har tror jag inte det är något problem att göra som man vill där: http://www.youtube.com/watch?v=OShnJGJzCm8

    SvaraRadera