We are the folk song army
everyone of us cares
we hate poverty, war and injustice
unlike the rest of you squares.
Tom Lehrer The Folk Song Army
Pete Seeger har dött. Kanske någon av eventuella läsare var med på den tiden det begav sig och vi satt och förändrade världen med Fäng Väng Dalgerie , våra gitarrer och Pete Seegers och Woody Guthries sånger. Då mådde vi bra och kände att vi verkligen gjorde något. Men många av sångerna var bra och lever än idag, inte minst Pete Seegers repertoir. Where have all the flowers gone, insjungen av så många artister och grupper av de mest varierande slag. (Själv tycker jag bäst om Marlene Dietrichs version).
Låt oss lyssna till Little Boxes i Pete Seegers version. Det är inte han som skrivit sången men hans version är den bästa.
En ordentlig ironisk känga till det välorganiserade, slätstrukna och utjämnade samhället där en tråkig medelklass går i sina förutbestämda banor mot en förutbestämd framtid. En kul sång av Malvina Reynolds, om någon vill höra originalet finns det här.
Men så läser jag en krönika i DN av en man kallad Erik Helmerson. Jag vill förutskicka att jag inte vet vem han är, vad han skriver eller var han står i samhällsdebatten. Men hans artikel Ticky-tacky kan du vara själv är ett välöverlagt försvarstal för medelklassfolket i lådorna. ..." de älskar sina barn och de har uppriktigt sagt lite svårt att fatta vad som är så förgripligt med att gå på universitetet. Seeger, och tusen andra som han, är syrsorna som i fabeln sjunger glatt medan myrorna stretar till stacken." Det sista syftar naturligtvis på La Fontaines fabel om syrsan och myran med den skillnaden att i fabeln låter den strävsamma myran den stackars syrsan som dansat bort hela sommaren frysa i hjäl. "Vous chantiez! Eh bien, dansez maintenant!" Men, skriver Helmerson, "så grymma är inte de där medelklassmänniskorna i husen, de köper syrsans låtar, sjunger dem och tar hand om syrsan under dess ålderdom."
Så låt oss knäcka en pava Fäng Väng för Marta (och Martin) i trots av vad t.o.m den Heliga skrift säger. (1)
Nån skall göra jobbet också. Men vi kan väl sätta oss på golvet och lyssna på Pete Seeger medan vi dricker.
(1) Ur Lukas 10:..."en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord. Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.» Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda, men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
Värst vad du har blivit bibelsprängd på sistone Bengt ; )
SvaraRaderaDen konstlade motsats som Helmerson skjuter in sig på ligger väl inte så väldigt långt från den där "verklighetens-folk"-manövern som KD ägnade sig åt. Och vad ska man säga? Likgiltighet är mitt bästa försvar. Man kan ju ana att Seeger och andra jobbat en hel del för den musik som nu ligger gratis på You-Tube. Välkommen till fri kultur - Herr Helmerson.
Oh, baby now, youre such a drag! (Zappa)
Jag tycker nog som Bengt ( "...vi satt och förändrade världen med Fing Väng Dalgerie , våra gitarrer och Pete Seegers och Woody Guthries sånger. Då mådde vi bra och kände att vi verkligen gjorde något.") att Helmerson tar upp en reell motsats. Och det är lätt att förföras av sångerna, men de förändrar inte världen, om man säger så.
SvaraRaderaTack för era kommentarer. Trots att jag varken är döpt eller konfirmerad och inte ledamot av något kyrkosamfund har jag i alla fall åtnjutit Kristendomsundervisning minst två timmar i veckan under 4 år så en del har ju satt sig.
SvaraRaderaVisst är det en motsättning här men man behöver ju inte ta den så allvarligt. Jag fäste mig mest vid att den fina sången "Little boxes" ju faktiskt gör narr av dem som köper och betalar för skivor och konserter och gärna gör det.
"Verklighetens folk"-debatten tror jag var rätt så förvirrad: Hägglund blandade ihop kulturell "elit" och normelitens tankepolis. Vi behöver inte gå in på det här.
Nå, hur blev det nu? Blev det fred, frid och äggpannkakor? Och var är protestsångerna om Egypten, Syrien, Afghanistan, Ukraina?
"Remember the war against Franco
that's the kind where each one of us belongs.
Though he may have won all the battles,
we had all the good songs."
När detta är sagt hoppas jag ni tar er tid ock lyssnar på Marlene Dietrich under länken ovan. Där finns ett självuplevt allvar som man annars sällan möter.
Frid vare med eder.
Little boxes har vi ju alla blivit vad tiden lider. Men att sånger, texter, romantiska uppror och musikalisk sammanhållning inte förändrar världen, tror jag inte alls på. Den rubbades kapitalt på 60-70-talet; kvinnofrigörelse, antiapartheid, antirasism, politisk revolt, allt hade betydelse och hölls ihop, både av texter och demonstrationer och musik.
SvaraRaderaAtt påstå något annat är cyniskt. Men nu har vi ju en alla tiders back-lash sen minst 30 år tillbaka. Så vi får väl se. Hur trång boxen blir, menar jag.
För tydlighetens skull: Själv har jag aldrig tillhört någon rödvinsvänster, eftersom grupper aldrig varit min grej.
SvaraRaderaMen det är så sant som det är sagt: We had all the good songs. Och det är väl var man får ta med sig i graven ; )
Frid tillbaks.
Här en fortsättning på fenomenet från uppror till little boxes:
SvaraRadera"The triumph of [this] retro-futurism is a result of the failure of renewal in the USA during the late 1960s and early 1970s. Following the confrontation at People’s Park, the struggle between the American establishment and the counter culture entered into a spiral of violent confrontation. While the Vietnamese at the cost of enormous human suffering were able to expel the American invaders from their country, the hippies and their allies in the black civil rights movement were eventually crushed by a combination of state repression and cultural co-option.
Citatet hämtat ur en gedigen artikel "Californian Ideology", från naturalistiska hippies till Cyborg-entreprenörer, och sen?
Länk till Barbruck och Cameron : http://www.imaginaryfutures.net/2007/04/17/the-californian-ideology-2/
Och tack till Håkan Lindgren för tipset.
Jag tror det intresserar dig också Bengt, och dig Lennart!
Jag ska läsa, Gabrielle. Jag kanske bara hade/har en släng av pessimism.
SvaraRaderaExcuse me, I´m being so notorious on this matter ; )
SvaraRaderaJag tror fortfarande på det uppror jag knappt deltar i. P gr av optimism om ungdomen?
Bra kommentarer - bra diskussion. Men mig rubbar ni inte.;-)
SvaraRaderaJag har naturligtvis all respekt och i många fall beundran, för dem som på ett seriöst sätt omfattar en rörelse eller bedriver aktivism för en sak som jag (!!) tycker är bra. Men dess påverkan på sakskeendet är en annan historia. Därför får ni aldrig se mig marschera nerför Götgatan och slaviskt upprepa de slagord som en megafonförsedd anförare ropar ut - hur mycket jag än kan sympatisera med själva sakfrågan.
En annan sak:Jag har läst, fast slarvigt, den långa artikel GB länkade till. Som så ofta på Internet fanns ingen datumangivelse men längst ner hittar jag årtalet 2007 dock utan angivelse av vad årtalet syftar på. Utvecklingen har ju gått rasande snabbt sedan dess och stora delar av resonemangen verkar daterade på mig. Behållningen för min del var att författarna beskriver hur mycket av det vi en gång kallad "Internet 2.0" är utväxter av en libertariansk ideologi: PayPal, Bitcoin, Facebook och framför allt Wikipedia och mycket annat. "it is a social experiment, an expression of a particular kind of neoconservative libertarianism" skrev någon i Guardian 2008. Vi vaggas in i en känsla av obegränsad frihet och möjlighet att uttrycka oss utan censur - i själva verket är det "opium för folket" - verkligheten styrs av andra krafter, ekonomiska och politiska, sen kan vi protestera så mycket vi vill. Det är väl i hägn av denna självdefinierade "frihet" som Reagan/Thatcherideologin har lyckats ta över så kapitalt.
Eftersom det här är min blogg kan jag väl länka till det jag skrev 2008. Daterat det också men en del finns väl kvar.
Krossa experternas diktatur!
Ja det blev litet hafsigt det här men jag hoppas ni förstår vad jag menar. För alla bra saker och mot all dåliga har alltid varit min paroll ;-
Vem rubbar en norrlänning ;)
SvaraRaderaJag har också haft och har oerhört svårt för demonstrationer och slagdängor. Den sista riktigt stora jag gick i var mot invasionen av Irak. Men jag hade känt mig värre om jag inte gjort det. Och själv har du ju kämpat med/mot Slussen betydligt mer engagerat, vad jag fattar.
Tiden har ju utvisat att det där j-a kriget aldrig tar slut. Och hur det går med Slussen är väl också expert-diktatur. För att nu inte nämna plutokraternas diktatur.
Ska kolla din 2008 artikel efter Britten-konserten. First things first.
Dricka "fäng väng".. Om du är tillbaka i Stockholm kan du besöka "New Brooklyn" (antar att SoFo är ute nu?) och dricka Brooklyn Lager. BBC har i varje fall letat upp bryggare med tal som låter precis som om de just fått lämna Ellis Island:
SvaraRaderahttp://www.bbc.co.uk/news/magazine-25636850
(Förlåt mig som ev. missade folkomröstningen, men när blev New York den enda betydande staden för stockholmarna?)
Tittade på BBC.klippet och hade redan tidigare läst om det i stadens gratistidningar. Sant är att Hornstull ibland spelas upp som den hippaste stadsdelen - som du skriver är Sofo ute. Tror personligen att Broolyngrejen bara är ett PR-trick av någon eller några barägare - har aldrig hört talas om det i något annat sammanhang.
SvaraRaderaAtt gilla N.Y. är dock mera sympatiskt än den fäbeundran inför London som de flesta svenskar visar ("They spik Inglish you now"). Kultureliten drar sig allt mera mot Berlin dock.
Bengt, det sista du skriver är nog sant. Men många svenskar talar vad jag förstår engelska med amerikanskt prestigeuttal även när de umgås med tyskar "därnere".
SvaraRaderaPrestige har liksom inte det minsta med nyttan att göra och än är det Amerika't som dominerar. Läste, fast jag minns inte var, att det skotska hovet gick över till engelska runt år 1050. Detta alltså strax innan engelska hovet besattes av fransktalande kungar och adel för århundranden framöver, så det finns föregångsfall av uruselt timade "language shifts"