Islams svärd och maffian i Kärnten

En "domstol" i Libyen har dömt förre diktatorns näst äldste son, Saif-al-Islam ("Islams svärd") Khadaffi till döden. Det finns egentligen ingen anledning att känna medlidande med denne man men dödsstraff hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, speciellt inte om det är utfärdat av någon självutnämnd  instans i bakvattnet till den arabiska "våren" som givetvis genast övergick i  kallaste höst och vinter utan någon som helst ljusning i sikte.

Dagens Nyheter har en kort notis om domen, Manchester Guardian en längre artikel.

Under Khadaffis tid ansågs Saif av många som ett framtidshopp. Han pratade mycket om demokrati och likaberättigande och tycktes på ytan omfatta många västerländska värden, åtminstone sådana som uttrycktes i snabba bilar, vackra flickor och lyxigt boende. På 1990-talet studerade Saif vid en internationell skola i Wien, lärde sig tyska och blev mycket god vän med Jörg Haider.

Lägg märke till dryckesvalet. Otypiskt för Haider. Men mycket halal.

Österrikiska Die Presse har en intressant bildserie med Haider och Saif  (se särskilt bild 9 -  15 - texten är på tyska men bilderna till stor del självförklarande). Där förekommer också pappa Muammar med vilken Haider hade täta kontakter. Enligt ett vittne som stått Haider nära skulle denne ha mottagit mångmiljonbelopp som stöd för sitt politiska arbete - hållfasta bevis för detta finns dock

(Klicka nedan för att läsa vidare)

Att vara ogiltig

Århundradets lågtryck eller hur det var gjorde inte någon större succé i Stockholmsområdet. Fram på eftermiddagen tittade t.o.m. solen fram mellan molnstackarna. Bäst att passa på och utnyttja situationen till en liten eftermiddagsutflykt. Med en trevlig fika på kafeet vid China Slott på Drottningholm kunde vi sitta ute en bra stund i en trots allt ganska värmande sol.

Hemvägen tänkte vi göra via den trevliga färjeleden Ekerö - Slagsta. Vi har ofta åkt där genom åren. Vid färjeläget ser vi att det numera blivit obligatoriskt att köpa biljett innan ombordstigningen istf på båten som förut. Nåja, man får stå i kö en stund framför automaterna men det är inte så farligt. Men sedan. En ganska komplicerad och svåröverskådlig procedur tar sin början. (Jag lägger f.ö. märke till att alla ganska krångliga anvisningar bara finns på svenska.) En bra bit in i kedjan kommer jag till uppmaningen:"Knappa in bilens registreringsnummer".  En kall hand griper mitt hjärta - jag förstår att det är kört. Det går faktiskt att skriva in mitt fortfarande österrikiska nummer men sedan slår det tvärstopp. Men dessutom blir mitt betalkort (svenskt) fastlåst i automaten Bara av en slump upptäcker jag att  efter ca 5 minuter (färjan hinner lägga ut) en liten lampa tänds och kortet lossnar.

Det blir till att vända och köra tillbaka över Ekerö, förbi Drottningholm och Bergslagsvägen till Västerbron.

Jag borde ha vetat bättre efter att ha vägrats boka tid på Volvos serviceverkstad, köpa biljett i SL:s kortautomater, betala en prenumeration på DN eller köpa tågbiljetter på nätet (icke nordiska (!) betalkort gäller inte).

Till  en början känns det litet förargligt att nu och då bli betraktad som ogiltig. Men så småningom förstår man ju att så måste det vara när det finns så många terrorister runtomkring. "Da könnte ja ein jeder kommen" som man säger i Euroland i liknande situationer.

Uppdatering 28/7: Som svar på ett mail från mig med länk till detta inlägg skriver Trafikverket: "Det finns massa möjligheter att göra fel med automaten".  Vidare att de inte kan "göra mer än att beklaga att det gick fel".

Inte för att jag hade väntat att de "skulle se över sina rutiner" eller förklara att det var "oacceptabelt" vilket ju annars numera är ansvariga personers och myndigheters standardreaktion på allting från tågförseningar till massdrunkningar i Medelhavet.

Welcome to Sweden

(OBS: All bilder klickbara. Det lönar sig)

Vid infarten till Sverige från Öresundsbron finns numera bara en fast tullkur uppställd och en till synes övergiven polisbil som lurade bakom ett skynke. Vi blev alltså inte misstänkta den här gången så det var ju en  bra början.

Någon kilometer efter motorvägen norrut finns en helt underbar gammal "Skånegård" ägd av Malmö kommun. Det är en gammal bondgård  med bl.a. en fin innergård inramad av byggnadens halmtakstäckta längor. Blomprakten är överväldigande.

Det är den första rastplatsen i Sverige på denna sträcka och det har alltid varit skönt att få ta en lång rast i den underbara miljön, sträcka på benen efter en lång körning och få något till livs, kaffe och en helsvensk mazarin kanske.

I huvudbyggnaden fanns turistinformation, rikligt  material om Malmö, Skåne och Sverige. Det fanns små utställningar av hantverksföremål och man kunde få hjälp med att hitta och beställa övernattning, åtminstone i Skåne, av den alltid trevliga och angenämt skorrande personalen. Nog hördes det att man kommit till Skåne alltid. Men nu är allt förstört och borta.

Sedan flera år är huvudbyggnaden stängd, turistinformationen borta. Men man har i alla fall kunnat få kaffe och bullar på serveringen och sitta i solen på innergården. Från början var det fråga om "hembakat" bröd, tilltugg och rejäla smörgåsar, ofta på "franska" dvs typiskt svenskt bröd. Men  så småningom ersattes detta av maskingjorda "dammsugare" och plastinpackade mackor från någon storindustri.  Men utmattade efter en lång bilkörning på Danmarks tråkiga motorvägar fick man ta vad som bjöds och kunde i vart fall koppla av en stund i solen och njuta av blommorna.

Men nu är all servering borta och till innergården kommer man inte.

(Klicka nedan för att läsa vidare)

Stenåldersfantasi?

OK - försök till nystart. Vi går ut litet löst.

DN berättar att man på Själland hittat en hel massa guldspiraler från bronsåldern och arkeologerna står som vanligt alldeles handfallna och fattar ingenting."Spiralerna har kanske fästs på en tråd och tjänat som fransar till en hatt eller ett parasoll. Kanske har de vävts in i håret eller broderats på kläderna. Faktum är att vi inte vet, men jag tenderar att tro att de var en del av en religiös ledares dräkt eller huvudbonad" säger en expert. En annan menar att "Hövdingen kanske bar...guldspiraler på sin dräkt eller i hatten, så att de lyste som solen under de rituella solceremonierna" säger en annan. Man har med andra ord inte en aning utan får hitta på någonting.

Det enda som förvånar  mig är att arkeologerna inte menat att det är "ett kultföremål" eller "en fruktbarhetssymbol" vilket annars är standardförklaringen för allt som man inte har en aning om.

Det leder tankarna osökt till en av Österrikes mest kända damer, den något korpulenta Venus från Willendorf, kanske 25000 år gammal men bara någon decimeter hög.

Här har ju arkeologer och prehistoriker firat orgier men konsensus är naturligtvis att det är en "fruktsamhetssymbol." Det tror jag inte ett dyft på. Mycket sannolikare är väl att det är någon förhistorisk lerknådare som tyckte det var kul att göra en bild av en tjock tjej, Eller kanske t.o.m. någon dåtida föregångare till dagens grafittiklottrare som knådade till något halvpornografiskt i protest mot stenålderns förstenade kulturklimat.

Vad vet jag. Men jag tilltror de forntida människorna bra mycket mera fantasi och öppenhet än den som experterna vill tvinga in dem i. Jag lanserar härmed teorin att de själländska guldspiralerna är forntida preventivmedel - alltså så långt bort från fruktsamhetssymboler som man rimligtvis kan komma.

Hiatus

Som någon kanske gissat sig till i det dunkla budskapet nedan blir det nu ett uppehåll på Flarnfri och troligen även på Euroflarn. Om tillfälligt efter ej får framtiden utvisa.

Skrivlusten sitter nog i men hur kommer den till uttryck i ett klimat där den lägre medelmåttigheten blivit norm och där påtvingad "tolerans" sedan länge överskridit gränserna till intoleransens och feghetens mörker? Hur länge kan man upprätthålla sin självständighet och kritiska blick i dunklet utan att helt halka över i tjatigt gnäll över allt och alla?

Jag har flyttat mellan olika länder tidigare och aldrig upplevt annat än nya perspektiv och upptäckarglädje. Men som "utlänning" har jag alltid kunnat åtnjuta en viss "Narrenfreiheit". Det dubbla främlingskapet har skapat en tillflyktsort. Att vara "främling i ett främmande land"  är inte så tokigt. Att vara främling i ett välbekant land är svårare.

Fast man kan ju alltid blogga om den fantastiska blodpuddingen på "Tradition" eller Wallenbergarna på "Nordens ljus."

Uppdatering 8/7:  Ett extrainkallat toppmöte mellan EU:s regeringschefer skall hållas på söndag för att diskutera den grekiska krisen och eventuellt ta beslut som kan påverka hela EU:s framtid. Den svenska EU-nämnden måste därför inkallas för att förbereda Sveriges ställningstaganden. Sveriges statsminister vill inte avbryta sin semester för en sådan småsak  och åker inte till Stockholm. Om han åker till Bryssel är oklart. Kanske han skickar Åsa Romson som Sveriges representant....

Och den här verkligheten skall man kliva in i?!

Do I dare / Disturb the universe?

(klicka gärna)

Let us go then, you and I,
When the evening is spread out against the sky
Like a patient etherized upon a table;
Let us go, through certain half-deserted streets,
The muttering retreats
Of restless nights in one-night cheap hotels
And sawdust restaurants with oyster-shells:
Streets that follow like a tedious argument
Of insidious intent
To lead you to an overwhelming question ...

När vi varit på IKEA och skall köra hem gäller det att ta motorvägen mot Prag och inte mot Budapest. Annars kommer man fel.

I den trappuppgång där vi bor finns det en enda familj med ett tyskklingande efternamn. Alla övriga har svårstavade tjeckiska eller ungerska namn men det är inga invandrare utan familjer väl rotade sedan imperiets dagar.

Sedan Schengen åker man enkelt genom 4 länder på en eftermiddag om man har rätt klistermärken på rutan eller håller sig till småvägar. Tjeckerna försöker tjäna litet pengar på att bötfälla förare äldre än 70 år. Men då har man Automobilklubbens tryckta informationsblad som på eftertrycklig tjeckiska påpekar att detta är olagligt enligt EU:s regler. I Slovakien hjälper en eurosedel i körkortet om man råkar ut för något - ger en alltid samvetskval men man får välja mellan att åka vidare eller att  försöka ändra på en djupt rotad "kultur" vilket tar sin tid.

Enrico Panigls manufaktur med filialer i Trieste,Wien och Marienbad

Balkan börjar vid tunnelbanestationen Landstrasse/Hauptstrasse. Wiens flygfält ligger på den ungerska pustan som omärkligt övergår i de ryska stäpperna. Vid klart väder ser man Karpaternas utlöpare och Bratislavas miljonprogram från serveringen på Cobenzl där man kanske avnjuter ett par palatschinken till kaffet, något som väcker häpnad och förundran hos tillresta gäster från Piefkelandet.

Men nu är det slut. Do I dare to eat de svenska restaurangernas ogräsbeströdda rätter? Måste jag gå omkring på stan i kortbyxor? Måste jag tycka att det är demokratiskt och bra när ministrar fjantar sig med journalister till dålig popmusik? Måste jag titta på Mello?

Hall Of Shame - en överlägsen segrare

Med ett par dagars försening presenterar jag nu listettan i EU:s Hall Of Shame. Det fanns egentligen bara en person som ohotad kunde göra anspråk på denna plats.

Om  ni har synpunkter på listan eller skulle vilja lägga till eller ta bort några namn är ni  hjärtligt välkomna i kommentarerna.