Vid infarten till Sverige från Öresundsbron finns numera bara en fast tullkur uppställd och en till synes övergiven polisbil som lurade bakom ett skynke. Vi blev alltså inte misstänkta den här gången så det var ju en bra början.
Någon kilometer efter motorvägen norrut finns en helt underbar gammal "Skånegård" ägd av Malmö kommun. Det är en gammal bondgård med bl.a. en fin innergård inramad av byggnadens halmtakstäckta längor. Blomprakten är överväldigande.
I huvudbyggnaden fanns turistinformation, rikligt material om Malmö, Skåne och Sverige. Det fanns små utställningar av hantverksföremål och man kunde få hjälp med att hitta och beställa övernattning, åtminstone i Skåne, av den alltid trevliga och angenämt skorrande personalen. Nog hördes det att man kommit till Skåne alltid. Men nu är allt förstört och borta.
Men nu är all servering borta och till innergården kommer man inte.
(Klicka nedan för att läsa vidare)
Det finns en del bänkar kvar att vila sig på och ofta välbehövliga toaletter. Troligen är det väl bara en tidsfråga när även dessa tas bort. Vägvisare och skyltar efter motorvägen finns dock kvar och webbplatsen med väg- och innehållsbeskrivning finns kvar. Kontinentaleuropeiska bilturister som letat sig dit ser ganska förundrade ut.
Turistinformation för Malmö och Lund kan man dock få och det ser ut så här: (Klicka på bilden för mer information än ni vill ha)
Bara skräp alltså. Säger förmodligen mer om det svenska välkomnandet än vad som var avsett. Malmö Turism förklarar situationen. Det hela lönar sig inte (!) eftersom vi numera skaffar oss den information vi behöver på "sociala medier på sin padda"-. Eller på "malmotown.com" !
Nåja. Sverige kan också se ut så här, låt vara i Småland:
Ett annat unikum med Skånegården är mullbärsträdet som vårdträd; de är av ett väldigt krävande släkte, och växer inte fritt på så många platser i Sverige.
SvaraRaderaDet var t.o.m. idéer om att ha ett växlingskontor där (kommer man från Danmark kan man tänkas ha danska kronor att vilja växla till svenska diton, och vid denna tid innan euron fanns hade varje gräns sina egna växlingskontor på ömse sidor av gränsbommarna. Det hör så att säga till när man byter valutaområde). Men med kortbetalningsmanin som brett ut sig skulle det säkert stoppas av hänsyn till personalens arbetsmiljö (de kan ju bli utsatta för rån, gubevars, eller räkna diffar i kassaavslutet, eller bli fallna människor som nallar ur kassaapparaten). Så lite förtroende kan man visa mot dessa de anställda, där bankerna kan stå för infrastrukturen och inkomstindrivning utan mellanhänder.
Nästa steg för att öka känslan av svensk sörrviss bör rimligen bli att sätta dit betaltoaletter som kräver ett registrerat svenskt mobilnummer för SMS-betalning (likt hur butiker och uthyrare kräver svenska personnummer istället för att ta depositioner).
För att komma till ett trevligt avslut: Var i Småland stannade ni till någonstans? Bilderna fick mig att tänka på Vimmerby där jag var häromveckan.
Tack för din dystopiska kommentar...Locka inte in mig till att diskutera sms-betalningar och mobilabonnemang...
SvaraRaderaVi stannade över natten på Ringsjö Värdshus, en liten pärla vid Ringsjöns strand med fint lokalt kök. Bilderna kommer dock från en rast vid "Linnés Råshult", ett projekt där man försöker återskapa 1700-talets kulturlandskap. Där kan man vandra genom hagar, lundar och betesmarker och fika (gott) i en trädgårdsservering.
http://lansstyrelsen.se/kronoberg/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/kulturreservat/Pages/linnes-rashult.aspx
Allt detta gör en ju litet vänligare stämd. Få se hur länge det håller i sig.
Linnés Stenbrohult har jag bara sett från (järn- och)vägen. Själv håller jag mig mest till det högkyrkliga H-län när jag är i Småland (F, Jönköping, är frikyrkligt, G, Kronoberg, gammelkyrkligt, H, Kalmar, högkyrkligt). En liten kul kommentar kring detta med skillnaderna mellan de olika kyrkligheterna från en av de högkyrkliga:
SvaraRaderahttp://bloggardag.blogspot.se/2014/02/stilla-tankar.html