(Tid och inspiration till mera seriösa inlägg fattas så eventuella läsare får nöja sig med några personliga reflektioner utan större eftertanke. Glöm inte att klicka på bilderna!)
"Bibliotek borde brännas då och då eljes blir bagaget för stort att släpa på."
Strindbergcitat på Drottninggatan, Stockholm. Tröst för ett tigerhjärta hos en EU-migrant med reducerat bokhylleutrymme.
Men att vandra längst "Världens längsta bokbord" på Drottninggatan i Stockholm måste väl vara ungefär som en nykter alkoholist på, Systemet. Men jag har det helt under kontroll och kan sluta när jag vill.
Dagens skörd begränsade sig till ett medlemskap i Frank Hellersällskapet, en bok om Heller/Serners äventyr i Monte Carlo samt en essä av Örjan Lindberger om Eyvind Johnsons "Hans Nådes Tid" (10 SEK). (Den bloggarkollega som fick låna mitt förra ex kan alltså med gott samvete behålla det...) Dessutom "Spårvägsspelet 1921" - ett tärningsspel där varje spelare satsar 5 öre och därefter förflyttar sig efter diverse spårvägslinjer för att komma fram till Roslagstull. Men det finns hinder på vägen tex.:"Att komma till Slakthuset farligt det är/ du blir inte slaktad men dör ändå där." Men mot att betala dubbel insats (10 öre) kan man återupplivas och hamnar kanske nästa gång på Odengatan 30:
"I Pappershandeln köper du/något trevligt till din fru."
Spelet är uppenbarligen avsett enbart för män men att dessa också bör tänka på sina fruar framgår av den annons från Gasverket som sponsrat spelet. En Husmor som inte har någon gasspis "förstör sig helt" på den dyra vedspisens sot och rök. Så: "Använd Gas! Det är enda sättet/att undvika veden den dyra/Vad du sparar det ser med lätthet/ du på Utställningen Kungsg. 54."
Så när vi beger oss ut på stan som präglas av Kulturfestival (mest trummor), Zombiewalk och Midnattsloppet och runt hörnet ser vi det här:
En imponerande syn. Ett jättelikt kryssningsskepp förankrat praktiskt taget mitt i Stockholms City. Men när de ko-rumpade småpåvarna i stadshuset och det byggnadsindustriella komplexet får genomföra sin planer blir det till att stirra in i ett smutsigt glashus i stället.
Samma personer har låtit åtala och bötfälla tre 80-åriga damer som "klottrat" ett Rädda Slussenbudskap nere vid trafikkarusellen. Inget att säga om det iofs, klotter är klotter, men troligen är detta det enda fallet där klottrare åtalats och dömts i Stockholm. Samtidigt har dessa personer lagt ner tiotusentals (eller kanske hundratusentals) skattekronor på att först låta måla Kolingsborg vit, sedan engagera kända klottrare att "pryda" byggnaden med sina konstverk. Allt naturligtvis för att göra det omöjligt att bevara byggnaden.
(Ko-rumpade är ett ord jag hittat på för att beskriva något sävligt och klumpigt och som man skall undvika att komma i vägen för eftersom man aldrig vet vad som kan komma ut. Om ni skulle associera till något annat får det stå för er själva, åtminstone tills jag hunnit skaffa utgivningsbevis.)
Jag kan sluta när jag vill… jo, jo så säger vi bokberoende, men vet att det inte är så. Och Strindberg har fel. OK, det finns böcker som jag lagt i vedpannan, men alternativen är bättre, att skänka (i Varberg finns det unikt nog två hotell med miltals med bokhyllor som accepterar det mesta som skänks) eller, som jag har börjat göra, sälja billigt på Bokbörsen. Man blir förvånad över den efterfrågan som finns.
SvaraRaderaTack för din kommentar. Jag rensade ut den mesta skönlitteraturen (relativt lätt att hitta på bibliotek) men behöll fackböckerna. 12 sprängfyllda papperskassar med engelsk- fransk- tysk- och holländskspråkiga böcker gavs till en välgörehetsbazaar i FN:s regi. En lika stor mängd svenskspråkiga böcker fick gå direkt till återvinning eftersom varken kyrka, ambassad eller skola ville ha dem.
SvaraRaderaJag har aldrig eldat med någon bok - associationerna vore alltför förödande. Däremot har jag för hanomsorgsfulltslitot sönder en bok innan den gick i papperskorgen. Det var Bret Easton Ellis "American Psycho". Jag ville vara säker på att ingen skulle komma åt att läsa denna vidriga och helt onödiga bok genom mitt förvållande.
"för hand omsorgsfullt slitit sönder" skulle det stå!
RaderaI närheten av mitt hem har jag en bokskog så man kan kalla det ett litet bibliotek utomhus. Lent material är boken ock (det används till att göra bl.a. glasspinnar) men jag har faktiskt aldrig eldat med det, å andra sidan ska en bokbrasa räcka längre än mycket annat då värmevärdet/energidensiteten är högre i en bok än i exv. björk.
SvaraRaderaTack Karl - nu tror jag emellertid inte att det var eneergiintensiteten Strindberg hade i tankarna. Fast vem vet, han var ju en mångsidig man.
SvaraRaderaSå rätt gjort av dig mot Psychot. Jag har inte ens sett Lammen tystnar. Och ändå - mina böcker börjar bli för många, liksom kläderna i garderoben. Det är nog bara tänderna som är lagom många.
SvaraRadera