The Truth is out there!

(Insänt till DN av en uppmärksam läsare)

Så vad händer egentligen när man passerat tullarna? Vart tar bilarna vägen? Ett svart hål? Bortförda av aliens? Och myndigheterna tiger som vanligt.

Kålrotsräknarnas triumf

Det känns svårt och futtigt att blogga mot bakgrunden av den apokalyptiska stämning som med tsunamins kraft brutit in över Europa de senaste månaderna och i en blink ödelagt så mycket av vad vi under decennier byggt upp och visat på ihåligheten i de värden som vi optimistiskt etiketterat som "europeiska" och trott vara en stabil grund för framtida utveckling. När detta skrivs är inte ens väpnade konflikter mellan "väst" och "öst" otänkbara -jag tänker på "incidenten" med Turkiets nedskjutning av ett ryskt stridsflygplan.

Mitt i den existensiella ovissheten finns det fortfarande personer som lägger ner mycket tid och digitalt bläck på att diskutera oväsentligheter. (1)  Rubriken till inlägget syftar på Gunnar Strängs föraktfulla beteckning på ekonomer som han inte tyckte om.(2) Nog lyssnade han på sina rådgivare i departementet och även på utomstående experter men när det kom till kritan gjorde han konjunkturbedömnigen själv genom att ringa upp en gammal fackkompis på SJ och höra sig för om utvecklingen på fraktmarknaden.

Men hela diskussionen om budgetunderskott, överskottsmål och utgiftstak är i egentligen bara ett gräl mellan kålrotsräknare.

It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

(Macbeth, Act V, Scene v)

Kostnaderna för flyktingmottagandet diskuteras hejvilt mellan politiker och journalister. Jag har redan tidigare skrivit om att merkostnaden för flyktinginströmningen är en nullitet som på intet sätt kan skada varken Sveriges ekonomi eller statens finanser. Ekonomistyrningsverket beräknar att den offentliga sektorns underskott kommer att öka från 1 % av BNP till 1.3 %  2017. EU:s budgetregler tillåter 3 %. Man har dessutom beslutat att tillåta överskridande av målet för extra kostnader betingade av flyktingkrisen. Eftersom Sverige skulle kunna låna upp vad som behövs till en obetydlig kostnad (eller egentligen gratis om man vågade sig på att låna i Riksbanken - enda hindret för detta är grovpopulistisk propaganda mot att "trycka pengar".)

Sveriges statskuld är f.ö. den lägsta inom EU-15 (dvs. exkl.östeuropa) med undantag för Luxemburg. Den uppgår till ca 45 %. Tillåtet enligt EU:s regler är 60 %. (Här är en intressant jämförelsetabell för det makroekonomiska läget mellan EU:s medlemslämder. Klicka på bilden för läsbar version.)

Från alla vettiga ekonomiska utgångspunkter kan alltså Sverige lugnt acceptera de ekonomiska konsekvenserna av flyktinginströmningen. En progressiv politik skulle t.o.m. kunna öka utgifterna för att snabbt producera bostäder och kraftiga åtgärder för utbildning och integration av flyktingarna.

Men så blir det naturligtvis inte. Kommunerna vill inte ha flera utlänningar än man absolut måste och det är lätt att hänvisa till bristande resurser. Eldunderstöd får man då från de "experter" och politiker som vägrar att acceptera den makroekonomiska verkligheten. Eller som kanske inte förstår vad det är frågan om.

Men skam den som ger sig. En skara debattörer med DN:s Johan Schück i spetsen tillsammans med professor  Lars "Än slank han hit och än slank han dit" Calmfors med KD-ledaren Ebba Bush Thor som comic relief  har kommit på att det finns något som heter "utgiftstaket" som definitivt hotas av merkostnaderna för flyktingmottagandet. Nu är "utgiftstaket" en självpålagd restriktion, konstruerad i ett helt annat konjunkturläge som kan ändras genom ett enkelt riksdagsbeslut om den politiska viljan finns. Det är en ren formalitet utan några som helst realekonomiska konsekvenser. Dessa bestäms ju till större delen av de storheter jag redovisat ovan ang.budgetunderskott och statsskuld.  Ebba och Lars tror att det skulle kunna påverka "marknadens förtroende" för Sverige negativt. Oklart vad detta i så fall skulle betyda och personligen är jag rätt övertygad om att "marknaden" har andra bekymmer just nu.

Liksom den allmäneuropeiska politiken nu är helt i händerna på  på osolidariska nationalister är alltså den svenska flyktingpolitiken i händerna på kålrotsräknare. Eller de fungerar kanske snarare som nyttiga idioter för en invandringsfientlig allmänhet och dess politiska representanter.


 1) Mera roande än allvarligt är kanske Folkpartiets självmordsförsök att döpa om sig till "Liberalerna". Bortsett från att det väl retar upp en del allianskamrater inom (c) och (kd) som nog anser sig ännu mer liberala så kommer naturligtvis många väljare att medvetet eller omedvetet associera namnet med den så grundligt diskrediterade "nyliberalismen" - en politisk rörelse som givit oss tokprivatiseringar, nedskärningar i vård, skola och omsorg, ett groteskt järnvägskaos, reducerat strandskydd och i stort sett eliminerat begrepp som ansvar och solidaritet ur samhällslivet. Men var så god: en upprensning i det svenska partilandskapet vore väl enbart välkommet.

2) Det finns många anekdoter om uppkomsten av detta uttryck. Följande är belagt. Under Strängs tid fanns en institution som hette "Ekonomiska planeringsrådet" i vilket han var ordförande. Medlemmarna var Sveriges ledande ekonomer och cheferna för näringslivets och fackföreningsrörelsens organisationer. Jag var själv några gånger föredragande  i rådet. Palme var inte formellt medlem men satt ofta med i samanträdena. Under en särkilt hetsig och förvirrad denbatt skickade Palme en lapp till Sträng med texten "Hur har du stått ut med det här i 18 år?" Sträng skickade tillbaks lappen med texten. "Förstår du nu varför jag kallar dem kålrotsräknare.". Ett annat bevingat uttryck från Sträng var "andens lättmatroser" varmed han avsåg dagspressens journalister. Huvudet på spiken kanske...

En statsmans död

En "Elbsegler" som blev Helmut Schmidts kännemärke

Helmut Schmidt har avlidit 95 år gammal. Kedjerökande in i det sista, alltid med en ny cigarett tänd på den gamla.

Med Helmut Schmidt försvinner kanske den siste av de stora europeiska statsmännen som var med och skapade det nya Europa ur världskrigets ruiner. Schmidt, Kohl, de Gaulle, Delors, Adenauer, Monnet, Spaak - de må alla ha haft sina svagheter och mörka sidor men de var statsmän och ledare med visioner som sträckte sig långt bortom dagspolitikens futtiga fejder.

Om Schmidts politiska gärning se Die Zeit: Wie geht das - ohne ihn ?  (eller senare: http://www.zeit.de/politik/2015-11/helmut-schmidt-nachruf-politiker, även i engelsk version). Schmidts senaste bok, naturligtvis utan spökskrivare,"Was ich noch sagen wollte" anmäldes nyligen på Dixikon. Om ni klickar på länken får ni också se Schmidt i den typiska mössa varav jag avbildat min egen ovan.

Det europeiska skymningslandet

Det har inte blivit många uppdateringar här och speciellt inte på Euroflarn på senaste tiden. Det känns snarast motbjudande att skriva även om  det europeiska samarbetet väl aldrig har stått i centrum till den milda grad som nu är fallet, även i Sverige. Men tyvärr är det alltså bristen  på och sabotaget av detta samarbete som står i centrum där medlemsländerna gör allt vad de kan för att undandra sig sitt gemensamma ansvar och den nationalism som i slutändan leder till fascism har blivit den allt överskuggande ideologin, praktiskt taget utan undantag. Schengensamarbetet som tillsammans med den gemensamma valutan hör till de absolut största framgångarna för EU har kollapsat. Överallt reses nya gränser och taggtrådsstängsel.

Högerextrema och fascismanstuckna partier går framåt över hela linjen. I många länder, nu också i Sverige, försöker de gamla partierna att förhindra väljarflykt genom att antingen "samarbeta" med de extrema eller genom att  delvis överta deras politik i ett försök att ge den ett mera demokratiskt ansikte. Allt genom historien välkända förlorarstrategier.

Flyktingkrisen har ju dessutom dolt andra allvarliga problem som finns kvar även om ingen verkar ha tid eller ork att tänka på dem.  Situationen med Grekland är på intet sätt löst och kommer troligen att bli akut igen. Utvecklingen går mot ett nej till fortsatt medlemsskap i UK och någon förnuftig strategi för att underlätta en "Brexit" finns inte trots att en sådan borde ligga högt på EU:s agenda. Den vanvettiga åtstramningspolitiken fortsätter att vara det yttersta goda även om ett allt större antal förnuftiga bedömare, ekonomer och politiker ifrågasätter det vettiga i denna inriktning.

Ett Frankrike med le Pen som president och ett USA under republikanskt styre ter sig allt sannolikare. (Enda sättet att undvika det senare vore väl om man verkligen nominerade Trump eller Carson som kandidat. I grunden desillusionerad vad  gäller den politiska mognaden i USA har jag ändå svårt att tro att någon av dem skulle kunna bli vald. En kandidat som t.ex. Rubio, i grunden lika extrem som de nämnda men mera polerad, skulle däremot ha goda chanser att "krossa socialismen" i landet.)

Trots allt vill jag passa på att hänvisa till en ledare i dagens Industri med titeln Camerons sak är inte Sveriges där  Sverige uppmanas att inte i alltför hög grad gå Cameron till mötes utan koncentrera sig på samarbete med exempelvis Frankrike och Tyskland. Ihåligheten i Camerons just redovisade "krav" reduceras också till sitt rätta värde. Att dessa åsikter inte kommer att sitta väl hos UK-groupies som Gunnar Jonsson, Katrine Marçal (Kielos), Carl Bildt och Mikael Damberg kan man ta för givet.

Off topic (lyckligtvis): I senaste laget (man stänger på fredag) vill jag rekommendera fotoutställningen "Vårt 80-tal" på S:t Paulsgatan 2. Någon ev. läsare kanske t.o.m. var med på 80-talet och minns husockupationerna t.ex. på Skaraborgsgatan och kvarteret Mullvaden. Mycket intressanta tidsdokument i form av bilder och videos. Avslutningsfest på fredag "med musik och dans" som det står på webbsidan. Intressant också för att man kan träffa tidigare ockupanter och demonstranter numera i tamare form som akademiker, mediafolk och artister men med samma brinnande ande.

En annan utställning som är värd att ses är öppen ända till den 17 januari, nämligen Olafur Eliassons "Verklighetsmaskiner" på Moderna Muséet. Det är en fantastisk rolig utställning av vad man vid mitten av förra århundradet brukade kalla "modern konst". Man ser den inte ofta utställd nu för tiden, senast minns jag utställningen "The World is Yours" på Louisiana 2009 (Min text: Fallfrukt) . På Centre Pompidou som brukade vara ett centrum för detta slags konst finns den numera såvitt jag kunnat finna endast representerad av en maskin av Tinguely som man kunde knäppa igång var 20:e minut.

Analysen av konstverken lämnar jag med varm hand åt andra (Gabrielle B.?) och nöjer mig med att rekommendera en trevlig upplevelse. Tag gärna med barnbarnen om sådana är för handen.

En byggherres vedermödor

(klickbar bild. Full dikttext här)

Om du vill  bygga hus
betänk dig först rätt väl.
Det blir ej något glädjeerus
men pina för din själ.
Allt kapital förgår
det kan du kanske bära
och byggnadskonsten svår
har du rätt väl fått lära
...
Att bygga detta hus

ett år tillfullo räckte
men det gick ej burdus
därtill få lov ty sträckte
därför sig tiden ut
i nära trenne år
...
om hus du bygga vill
att ej du må bli slagen
tänk dig då noga för

glöm ej stadsplanelagen
....
och myndigheters flock
den lär ej för dig ömma
och dina grannar sen
ha även dem i minne
du slätt ej anar än
hvad de ha uti sinne

Innanför porten till Götgatan 14 finner man denna bild av den "Klemmingska gården" med den inskription som en frustrerad byggherre lät rista in på fasaden. Nedanför dikten fanns ett antal paragraftecken formade till en drake som slök den stackars byggherren.

I versen beklagar arkitekten och byggaren sig över att det tog tre år att få alla nödvändiga tillstånd men bara ett år att bygga själva huset. Redan då fanns tydligen något slags "samråd" med grannarna vilket, precis som idag, kan ge stora problem för den som vill bygga. Och ingen dåtida YIMBY hade han i ryggen!

Klemming var arktitekt och ritade bl.a. Centralbadet. Hans specialitet verkade vara takträdgårdar. Någon sådan fanns dock inte på Götgatan 14 men väl på nummer 7 i hörnet av Klevgränd (Tidigare:Ormsaltargränd !) som jag tror än idag kallas Klemmingska huset. Hos Stockholmskällan hittar jag en text där en hyresgäst i huset bl.a. berättar om att författaren Stieg Trenter besökte huset, blev förtjust och använde miljön i "I dag röd"  (där f.ö. Slussens innanmäte också är en viktig del av miljön). Texten berättar dock inte att Trenter för en gångs skull fuskade: han tyckte att namnet "Urvädersgränd" som är gatan strax söder om Klevgränd lät bättre så han använde den adressen och flyttade t.o.m. den berömda Stomatolskylten dit!

Klemming lät bygga om den gamla 1600-talsfastigheten ca år 1911 och det var då inskriptionen sattes upp. I samband med modernisering på 1930-talet försvann den.

Facklitteratur

Under förhöstens nödtvungna utrensning av böcker från mitt bibliotek var huvudprincipen att i första hand rensa ut skönlitteratur med baktanken att den vore ganska lätt att få tag på på bibliotek. Facklitteraturen behöll jag i stort sett. Definitionerna var ibland flytande.

Vid ett nyligt besök på Akademibokhandeln i Stockholm ser jag att man öppnat en specialavdelning för Kvalfack. Det låter inte trevligt. För min del vore det verkliga kval att behöva läsa  t.ex. böcker om hjälp till självhjälp, "hur kan jag komma i kontakt med mitt inre jag", mindfulness, alternativmedicin, walmartpedagogik, "rädda klimatet genom rätt lufttyck i däcken",  eller på det ekonomiska området "ansvarsfull  budgetpolitik",  krona-för-krona, guldmyntfot, bitcoin, "eurokrisen"  etc. Eller studier som visar att kunskap i skolan kväver kreativitet och sjävständighet.

Men nu behöver jag ju inte det .Även den ytligaste skumning av dagspress och teve gör det dock omöjligt att slippa ifrån det hela.