23 mars 2016

Krigsförbrytare, poet, bluffdoktor



I morgon, skärtorsdagen, avkunnas dom i den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) över den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic. Hans roll under Bosnienkriget är väl känd liksom den fruktlösa jakten efter honom under 13 år där han i början kunde leva helt öppet och senare i säkert beskydd av serbiska anhängare på högsta nivå. Jakten på honom antog ibland bisarra drag tills han infångades år 2008. En artikel i Guardian belyser väl både hans grova brott mot mänskligheten och de stundtals rent groteska försöken att ta fast honom.

Att mannen är skyldig råder det inga tvivel om. Om han kommer att bli fälld i domstolen är en annan fråga. En artikel i DN  belyser de juridiska problem som domstolen ställs inför.

Karadzic  hade många strängar på sin blodiga lyra. Han hade en akademisk grad i psykiatri som han bl.a. utnyttjade till att skriva falska intyg åt soldater som ville bli frikallade. Han arbetade också som biträdande ledare i ett multietniskt fotbollslag för att "install the will to win". Hans verkliga ambition var emellertid

( Klicka på "Läs mer" för fortsättningen!)
 
att bli erkänd som författare. Han skrev ett antal poesiböcker där de som var avsedda för barn fick ganska bra mottagande, andra ansågs däremot svåra och komplicerade. Tyvärr tog ju den politiska utvecklingen överhanden och i stället för en dålig poet fick alltså världen en självutnämnd
diktator med etnisk rensning som högsta mål och Srebrenica som katastrofal slutpunkt.

År 2005 ringde en man som såg ut som på bilden ovan på hos en känd fjärrskådare och healer och presenterade sig som Doktor Dragan Dabic, en kollega i branschen, just hemkommen från New York där han tyvärr tappat alla sin papper inklusive sina akademiska credentials. Nu vill han ha litet kollegialt understöd för att kunna etablera sig i Belgrad.  Det gick bra och snart hade Dr, Dabic lanserat sin Psy Energy Help som blev en stor framgång i det alternativa Belgrad med bl.a. "acupuncture, homeopathy, “quantum medicine” and necklaces  that offered health benefits and “personal protection” against “harmful radiation”" - det vanliga sortimentet alltså.

Tyvärr fick äventyret ett för för Dabic sorgligt slut genom en tillfällighet. Hans yngre bror gjorde något klantigt med ett kreditkort vilket gjorde det enkelt för polisen att spåra upp och arrestera Drabic/Karadzic.

I morgon får vi alltså se upplösningen. Men det finns ett groteskt sidospår i detta drama. Utan att själv veta om det lyckades nämligen Drabic/Karadzic också dra polis, press och myndigheter i Österrike ordentligt vid näsan. Efter hans arrestering tutade ledande massmedia i Wien ut rubriker som: "Karadzic vistades 18 månader i Wien utan att upptäckas!"  Inrikesdepartementet bekräftade.  I skepnad av en kroatisk "teurapeut" hade han med framgång behandlat patienter för bl.a. erektionsstörningar ofruktsamhet, graviditetsproblem, reumatism och depressioner. Priset var 100 € per session och behandlingen bestod av massage, "lång och varm" enligt ett patientvittne.

Mannen reste med ett kroatiskt, visafritt, pass under namnet Peter Glumac. En smart journalist kom på att "Glumac" betydde "skådespelare " på kroatiska...

Och dock var det nära att Drabic/Karadzic/Glumac hade åkt fast. Av ren otur hade han nämligen hyrt in sig i ett hus där även en efterspanad mördare bodde. En dag när han tog sin middagslur väcktes han av att polisens speciella terroriststyrka sprängde dörren och rusade in för att leta efter mördaren. Man fann honom inte och bad snällt den sovande mannen om ursäkt för att man stört honom. Pressen var naturligtvis i efterhand inte nådig mot polisen. T.o.m. svenska Aftonbladet noterade detta och skrev en artikel om hur "Österrikisk polis missade Karadzic".

När en verklig Peter Glumac trädde fram i Serbien och visade sig vara en berömd  "healer" med kvinnosjukdomar som specialitet blev det ju litet förargligt, särskilt för Inrikesdepartementet som på österrikiskt sätt höll fast vid sin ursprungliga historia och så småningom glömde ju alla bort det helt. Die Österreichische Lösung, halt.

Karadzic  har fortfarande stora skaror av beundrare i den serbiska delen av Bosnien, i Serbien och på andra håll. Ett studenthem i Republica Srbska i Bosnien har idagarna uppkallats efter honom. En slovakisk litteraturtidskrift har publicerat hans poem, bl.a. från den tid han suttit häktad. The Guardian citerar i sin översättning bl.a: "judges torture me for insignificant acts"och "I can't stand the sight of you you file of scum / You file of snails".  (Se dock slovakiska PEN-klubbens reaktion (ENG):

Tudjman i Kroatien och Alia Izetbegovic (gammal Hitlerbeundrare) i Bosnien är exempel på skurkar från Balkan som tillsamman med Karadzic borde ha kastats i fängsels djup. Beroende på vad man anser om livet efter detta är det väl  möjligt att de redan förenats med Milosevic på ett mycket varmt ställe.

3 kommentarer:

  1. Lysande sammanfattning Bengt, tack för den.
    Oförglömliga är de filmsekvenser som kom från höjderna runt Sarajevo, där en belåten Karadzic ser granaterna falla och trasa sönder människor. Hans litterära ådra hade inte minst den begränsningen att den inte kunde omfatta det lidande han åsamkade sina gamla landsmän, alldeles oavsett vad de bytt den gamla sydslaviska identiteten mot. Han är, precis som de andra herrarna du nämner, ett kusligt exempel på vad drömmen om "etnisk renhet" leder till. Slakten i Bryssel blev ett alldeles färsk sådant. "Renhet" eftersträvas, oavsett om det är i etnisk eller ideologisk mening.
    Trots mörkret önskar jag dig en god och glad påsk!

    SvaraRadera
  2. Håller med Thomas, lysande sammanfattning. Och fascinerande med den österrikiska aspekten. Tu felix Austria, utom just i det här fallet...
    Vad gäller hobbypoeten var han även verksam som romanförfattare. Expressen recenserade, hösten 2005:
    http://www.expressen.se/kultur/bocker/bokslutsar/

    SvaraRadera
  3. Tack Thomas och Jens för era (oförtjänta) vänliga ord. Läste med en viss förvåning Selimovic ord från 2005: om jag läste rätt skymtade en viss förståelse för Karadzic fram i recensionen.

    Domen i ICTY har ju nu fallit och K. förklarades skyldig i alla åtalspunkter utom en. Tydligen finns möjlighet att överklaga domen till domstolens "appelationskammare." Det lär väl också ske och då har vi förmodligen en ny mångårig process framför oss innan det slutliga avgörandet faller. Ibland undrar man om inte tjyvhållandet på rättsstatens principer inte har ett alltför högt pris.

    SvaraRadera