17 apr. 2016

Den förolämpade sultanen

En hel del har skrivits om president Erdogans avsikt att dra en tysk "satiriker" inför rätta och hur han fått förbundskansler Merkels erforderliga tillstånd att genomföra detta. Yttrandefrihetsfundamentalister (till vilka jag avgjort räknar mig) har närmast ryckt på axlarna. Alla snälla människor som menar att man måste "ta hänsyn", "lämna i fred" eller i värsta fall "avstämma" (Rosenberg...)  med offren har också hållit sig märkvärdigt tysta. Det ger väl inte så många kulturhipsterpoäng att ömka Erdogan som att bekymra sig för den lilla minoritet på en fjärdedel av världens befolkning som oftast kommer i skottgluggen. Eller bakom den, as the case may be.

Men missförstånden om den tyska affären har varit många. För den intresserade tänkte jag bidra med några länkar, något som tyvärr nästan alltid utelämnas i tryckt press.

Det hela började med en visa i satirprogrammet "extra 3" i NDR (Nordwestdeutsche Rundfunk). med refrängen "Erdowie, Eerdowo, Erdogan". Här är en länk som i skrivande stund fungerar:

https://youtu.be/R2e2yHjc_mc

Visan är en travesti på en känd schlager från 1984 med omkvädet "Irgendwie Irgendwo Irgendwann" framförd av artisten Nena.  (Nena är f,ö tillsammans med Nina Hagen en av de få artister som i någon mån kan få en att försonas med tysk populärmusik. Här är en länk till Nina Hagens framförande av "The Lady is A Tramp" - litet orepresentativ men kul och som hon sjunger: The Lady Is A Punk".)

Nåväl. Även med fragmentariska kunskaper in tyska kan man nog få ut en del av travestin, t.ex. om hur Erdogan bidragit till ökad jämlikhet för kvinnor eftersom de numera också misshandlas på samma sätt som männen.  Det satt naturligtvis inte så bra hos sultanen av det nyottomanska riket i sin 1000-rums villa. Den tyske ambassadören blev uppkallad till regeringen och man krävde officiellt att Tyskland skulle ta bort inslaget från videoarkiv och Internet.  Den gången reagerade ambassadören och officiella tyska talespersoner föredömligt och försvarade det fria ordet och att speciellt ledare och statsmän var tvungna att tåla kritik och satir. Även från Bryssel kom  liknande tongångar.

"Extra 3" var naturligtvis överlycklig över all uppmärksamhet och utnämnde Erdogan till "Månadens medarbetare". Men det var bara början på historien. Den rikstäckande kedjan ZDF förde saken vidare i sitt eget satirprogram, på ett sätt som blivit grundligt  missförstått både i Tyskland och andra länder, även Sverige. Programledaren Jan Böhmermann  tog upp  och lovordade NDR-inslaget men berättade sedan att det även enligt gällande tysk lag fanns saker som absolut inte får sägas,s.k. Schmähkritik. Som exempel läste han sedan upp en självskriven vers om  Erdogan där denne förolämpades på det värsta. Här gällde det inte bara politiken som i NDR:s program utan Erdogan tillvitades allehanda perversa vanor och åsikter t.ex. som utövare av tidelag. Naturligtvis var avsikten att förolämpa presidenten men den huvudsakliga tanken var naturligtvis att belysa den groteska lagstiftningen vilket Böhmermann hela tiden återkom till i sin uppläsning: "Så här får man alltså inte säga."

Men nu tog det verkligen hus i h-e. Genom att versen var så vulgär och tarvlig försvann alla andra perspektiv och det var svårt att försvara texten med yttrandefrihetsargument. Den tyska strafflagen innehåller ganska stränga paragrafer om  "Förolämpning av institutioner och företrädare för utländska stater". (Paragrafen i sin helhet här.)  Genom juridiska spetsfundigheter som blir alltför krångliga att redovisa här kan den förolämpade anmäla saken till åtal vilket Erdogan gjort. Emellertid lrävs godkännande av den tyska regeringen för att anmälan skall beaktas vilket Merkel redan medgivit. (Om någon verkligen är detaljintresserad finns  en utförligare förklaring i den här artikeln. /(Tyskvarning). Böhmermann har också fått åtminstone tillfälligt yrkesförbud och allt tagits bort från nätet och från kanalens s.k. Mediatek.

När jag skriver detta hittar jag en artikel i Sydsvenskan med rubriken "En satirisk fullträff. Förolämpningen mot Erdogan träffar hela EU". Artikeln beskriver det mesta av vad jag försökt säga men på ett betydligt klarare och mera lättläst sätt. "Detta underfundiga metaperspektiv är finessen med hela situationen. Poängen är inte i första hand att reta Erdogan. Poängen är att trampa på lagen " skriver tidningen helt riktigt.

Men nu finns lagen och åtal lär det väl bli.  Även om han fälls anser många att Europadomstolen för människorättsfrågor kommer att upphäva en eventuell bestraffning vilket man tydligen gjort tidigare i samband med politisk satir.

Lagen i fråga tillkom 1851. Man skulle kanske kunna förklara lagen som "totes Recht" , dvs.låta den vara kvar tills ett eventuell avskaffande men underlåta att tillämpa den. Prejudikat finns i viss utsträckning. I sammanhang med utvidgningen av EU uppstod en skarp konflikt mellan Tjeckien och Tyskland . Tjeckien vägrade absolut att avskaffa de s.k. Benesdekreten vilket var ett oavvisligt krav från tysk sida, Båda parter enades till slut att förklara dekreten som "totes Recht" och så gick det som det gick.  Situationen nu är emellertid betydligt svårare: genom flyktingavtalet har Turkiet hela EU i sin hand och lär knappast visa sig medgörligt. Kanske får vi alltså snart se en tysk journalist skaka galler för något han  sagt och skrivit. Sitt syfte att uppmärksamma den antediluvianska lagen och bidra till dess avskaffande skulle han ju dock ha uppnått.

Videon med Böhmermann finns på nätet men tas bort i snabb takt. När jag skriver detta kan man dock se den under denna länk.  Bäst att snabba på in sultanens digitala janitsjarer slår till.



Not: Även i Sverige finns exempel på vad som förmodligen räknas som "död rätt". Byggningabalkens kapitel 12 från 1736 är fortfarande gällande lag med rubriken "Hur svin må i ollonskog släppas."  Dock kanske mindre kontroversiell än kapitel 11 "Om mulbete, hjordavård, och vallgång"  där det stackars vallhjonet hotas med skadestånd i tredje paragrafen: "Tappar vallhjon bort fä, eller gör vilddjur skada, där vallhjonet prövas det hindra kunnat; umgälle det med sin lön, eller arbete."

3 kommentarer:

  1. Tyskland har en lång tradition av fällande domar på det här området. Alldeles särskilt under den siste kejsarens sista decennium vid makten. Frank Wedekind, kring sekelskiftet även internationellt en av de mest uppburna dramatikerna, var en av många som hamnade i fängelse. Hans brott bestod i att 1898, i samband med att tyske kejsaren besökte dåvarande Palestina, i en dikt hävda att syftet med den kejserliga resan snarare var geopolitiskt (inklusive uppnosande av billiga råvaror) än religiöst. Det blev sex månader på den medeltida fästningen Königstein (i Sachsen).
    Tillbaka till det aktuella ämnet. Vad vi just nu bevittnar är väl en av Putin inspirerad offensiv mot det fria ordet. Det är inte bara journalistiken som hotas, utan även fiktionen. I förra veckan protesterade ryska ambassaden (i Stockholm) mot en helt vanlig dramaserie på tv:

    http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/rysk-ilska-mot-svt-serie/

    Om det för några år sen "provokatörerna" som testade var gränsen går, vad som kan sägas och vad som stoppas, är det som om den andra sidan - "sultanerna" - nu ryckt åt sig initiativet. Och också undersöker - vilka eftergifter demokratin är beredd att acceptera. Vinner "sultanerna" denna kraftmätning kan vi se fram emot ett sekel där det enda som går att publicera är kokböcker. Förutsatt givetvis att recept på kötträtter inte kränker vegetarianerna och vice versa...

    SvaraRadera

  2. Läste om Wedekind i "Der Standard" och även om andra fall då man försökt använda lagen dock utan framgång, Det rörde sig en gång om shahen av Iran, en gång om hans fru och en gång om påve Ratzinger. En tysk utrikesminister, von Brentano, försökte tydligen också få fram en lag som skulle förbjuda upplysningar om utländska statschefers och deras familjers privatliv. Han lyckades inte. Ur yttrandefrihetssynpunkt var det väl bra men nog hade det varit skönt på sätt och vis...

    Jag tror du har rätt i din analys och tror också att "sultanerna" är på frammarsch. "Förståelsen" från många snälla människor är stor, det visar sig varje gång ämnet kommer upp. Den nu så aktuelle Mehmet Kaplan menade t.ex. att "Då kan man inte komma dragande med yttrandefrihet" när det gällde religiösa grupper. Strängt taget tror jag nog att "imamerna" (från alla religioner) är farligare än "sultanerna".

    SvaraRadera
  3. Fast i går (tisdag) fastslog, som du säkert redan sett, en domstol i Düsseldorf att det faktiskt är tillåtet att etikettera landet Qatar som en "cancersvulst" (Krebsgeschwür). Alltid en liten delseger - för yttrandefriheten.

    http://www.spiegel.de/sport/fussball/theo-zwanziger-darf-katar-krebsgeschwuer-des-fussballs-nennen-a-1087923.html

    SvaraRadera