18 okt. 2012

Den politiska oppositionens långa näsa ?


Nej, nu får vi tagga ner oss ett tag. Efter all diskussion om toleransen resp. om huruvida EU är bra eller inte får vi fokusera litet på lokala förhållanden och kanske  komma in på det så kontroversiella, och ibland ganska tråkiga, kulturområdet. Och hur kulturella överväganden kan krångla till viktiga politiska beslut.

I en ny stadsdel i Stockholm skall gator och torg namnges efter påhittade figurer ur sagoböcker och barnlitteratur. Nu visar det sig att moderaterna i stadsfullmäktige inte vill ha med den berömda seriefiguren Bamse i sammanhanget. Officiellt motiverar man detta med att Bamse inte har tillräcklig  verkshöjd  jämfört med t.ex. Pelle Svanslös. (Med verkshöjd menas t.ex. att Mozart är bättre än rapparen Ken.) En mera näraliggande förklaring som t.ex. Jonas Thente varit inne på  är naturligtvis att m inte gillar Bamses ganska tydliga vänstervridning som främst kommer till uttryck i hans skoningslösa drift med ärkekapitalisten  Krösus Sork. Om denne heter det på Bamses hemsida:

"Krösus Sork skyr inga medel för att öka sin redan stora förmögenhet... Sork är en affärsman och har en hel stab av arbetande sorkar i olika positioner. Han utför aldrig själv de kriminella handlingarna utan alla skumraskaffärer överlåter han till sina Fixare-sorkar. Misslyckas de får de genast sparken."

Det sitter naturligtvis inte så bra nu när Sverige t.o.m. fått beröm av The Economist för att man lyckats öka ojämlikheten i inkomster.

Så långt är ju allt som det bör vara. Men vad som är mer förvånande är att oppositionen tydligen utan problem godkänt namnet "Pomperipossatorget", ett namn väl så politiskt laddat som Bamse.

”Pomperipossa”  var ursprugligen en saga från 1895 skriven av Axel Wallengren, mera känd under namnet Falstaff, fakir. Det var en mycket elak häxa som lyckligtvis förvandlades till en stor sten.  Men i nutiden är väl namnet helt förknippat med Astrid Lindgrens Expressenartikel ”Pomperipossa i Monismanien” från 1976 där hon berättade om hur hon fick betala 102 % i marginalskatt. Lindgrens artikel bidrog verksamt till socialdemokraternas förlust av makten senare samma år, för första gången på decennier. Det finns också en mycket berömd tjyvtagen bild på Sträng där han sitter i riksdagsstolen och läser artikeln i fråga just innan han skall gå in i debatten.

Så antingen är socialdemokraterna i Stockholm mera storsinta än moderaterna eller också är de – kanske mera troligt- helt okunniga om bakgrunden till namnet.





8 kommentarer:

  1. När den minsta gemensamma nämnaren i svensk kultur inte längre är barnboksreferenser kan jag tänka mig att flytta tillbaka till Sverige.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Karin. Mig veterligen är det bara japansk och svensk kultur som så till den milda grad håller fast vid det infantila alldeles för långt upp åldrarna... Det är något lätt störande över det, något lite kusligt, något inte helt hälsosamt.

    SvaraRadera
  3. Tackar för era kommentarer. Jag hoppas dock att det framgår att min text är sarkastiskt menad, jag var faktiskt litet tveksam när jag lade ut det. Det var ju dock tur att DN hittade något att skriva om en dag då ingenting hände ute i världen.

    SvaraRadera
  4. Sorry, min irritation var inte över din text, den var kul.

    Ibland tycker man ju att de svenska tidningarna faktiskt får vad de förtjänar i dessa tider...

    SvaraRadera
  5. Ja, kul skrivet.
    Och vad kan man vänta sig av en nation som till 88 procent består av folk som måste se Kalle Anka på julafton...

    Apanssons allé?

    SvaraRadera
  6. Karl Malghult17:14

    Den ryske marxisten Plechanov som verkade vid förra sekelskiftet under tsardömets sista årtionden menade att dekadens var det frätmedel som behövdes för att det gamla samhället skulle kunna dö ut och ge plats åt ett nytt. Det här var vid en tid då moderiktiga ryska rika familjer höll sig med hus-Rasputins, studenterna organiserade paralelluniversitet (likheterna mellan Rysslands 1860-1870tal och (väst)tyska hundra år senare är ganska slående - narodnikier istf röda arméfraktioner bedriver terrorverksamhet, undervisningsstrejker, "kritiska universitet" m.m.) Som ett ryskt ordspråk säger, "fisken ruttnar från huvudet och neråt" det vill säga ett samhälles förfall utgår från toppen och nedåt.

    Nog ligger det en del i det resonemanget för kan man inte lösa frågor som bostadsbrist, miljöproblem, arbetslöshet, enklavsamhällen m.m. så kan man alltid göra det mysigare för folk med lite mer fredagsmys för de som tillhör "innanförskapet" och namnge gator efter barnboksfigurer. Det verkar inte helt otroligt att mänskligheten om några årtionden kommer blicka tillbaka till den här tiden som att leva i ett sorts figurativt "Roms sista dagar".

    SvaraRadera
  7. @Karl. Ett dystert framtidsperspektiv men tyvärr ganska troligt. Men det finns alltid grupper som både tjänar och driver på utvecklingen. En aspekt är att vi utvecklas mot " ett apartheidssamhälle där social och kulturell mognad, snarare än hudfärg, blir åtskillnadskriteriet."

    Citatet är från en text som jag skrev 2004 och reviderade 2007. Den har knappast blivit mindre relevant med åren. En länk: Apartheid här och nu.

    SvaraRadera
  8. Inifrån (en finska i Sverige) sett livet här i Sverige är unket. Vill egentligen till Berlin men kan inte bestämma mig för jag är fast i min sköna lilla värld på Orust.

    Tur i oturen har jag möjligheten komma härifrån och vädra mitt huvud som just nu sprängs av längtan till min kära Tammerfors via den kalla Helsinki i Finland. Berlin tar jag efter julen när jag har vilat mig i mörkret och livet i B. har kommit igång efter Weichnachtsspektaklet.

    SvaraRadera