Som jag skriver detta bullrar klockorna i S:t Jacobs kyrka i Heiligenstadt ut sin litania över grannskapet. En gammal man drar sig tillbaks från jobbet och går in i en måhända välförtjänt pension. En enorm tillgivenhet har strömmat mot honom de senaste dagarna och de problem han lämnar efter sig verkar inte bekymra någon. Hans motstånd mot andra kyrkor och religioner, hans insisterande att präster som förgripit sig på barn skall stå till svars inför Gud men inte för de världsliga makterna, hans tolerans gentemot förintelseförnekande biskopar och annat är glömt. Ingen minns att kardinal Ratzinger var chef för den institution som var den katolska inkvisitionens direkta efterföljare.
Nåväl. Alla kan vi göra fel men om man är chef för en världsomspännande organisation med miljarder medlemmar blir det ju knepigt.
Efterträdaren blir naturligtvis en konservativ italienare. Inte vågar man välja någon från Afrika eller Latinamerika. Halvt på allvar, halvt på skämt har jag på en annan blogg föreslagit att man borde välja Angela Merkel. Dels vore det en lättnad för Europa, dels finge kyrkan en tuff person i spetsen som inte skulle tolerera något nonsens från de trogna och absolut inte från de otrogna.
Fru Merkel har dock ett svårt handicap: hon är protestant men en snabbkonvertering kan säkert ordnas. Kanske tänker hon i likhet med Henrik IV: Rom kan var värt en mässa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar