De stora vattnen

då utbrusto alla stora djupets källor och himmelens fönster öppnade sig.
Och ett regn kom på jorden i fyratio dagar och fyratio nätter.

(Genesis 7:11-12)

Flodvågens maximum har nu rullat genom Wien och är på väg in i Bratislava, Sedan Ungern, Rumänien, Bulgarien. Åt andra hållet via Elbe mot Hamburg.

I de länder som hittills berörts har ca 12 dödsoffer krävts, i Österrike 3. En stor tragedi för de berörda men när man betraktar de enorma materiella skador som orsakats i Tyskland resp. väster om Donau måste man ändå konstatera att det skyddsarbete och den planering man genomfört sedan vad som kallats "århundradets flöde" 2002 varit förhållandevis effektivt.

Vi har alltså haft två århundradeflöden på 10 år.

Sammanhållning och solidaritet mellan människor och orimliga (och obetalda) arbetsinsatser av frivilliga medarbetare inom brandkår, ambulans, dammskydd och sjukvård har varit -och är- av enorma proportioner och på något sätt hoppfullt. Ändå är det tragiskt att se hur många människor fått allt de äger förstört. En kvinna berättar att de just färdigreparerat sitt hus med  hjälp av lån och besparingar -nu är allt borta. En immigrant berättar hur han sparat i 15 år för att kunna starta en egen rörelse som blev framgångsrik men som sopades bort på ett par timmar.

Politiker av alla kulörer skär pipor i vassen. Man får hoppas att de kommer att infria sina löften om snabb obyråkratisk hjälp till de behövande. Regeringschefen i Österrike gjorde en särskild poäng av att kommuner, "länder" och den federala regeringen skulle samarbeta och samordna på ett sådant sätt att de behövande inte ens skulle märka det. Något ovanligt i så fall i Österrike men det låter åtminstone bra. (Normalt sett är det omöjligt att exempelvis samordna åtgärder mellan en konservativt styrd kommun, ett socialdemokratiskt "land" och koalitionsregeringen i Wien.). Man kan jämföra detta med fru Merkel som helt torrt lovade att för varje euro som ett förbundsland använde för hjälpinsatser skulle den federala regeringen också bidra med en euro. Alltså inget resonemang om behov eller prioriteringar, bara bokföring. Det är väl ideologi bakom också: var och en får klara sig själv. Ungefär som Renfeldt resonerat om Husby.

För djurlivet längs Donau utspelas stora tragedier. Längs floden finns s.k. "aue", dvs gamla flodfåror som nu fungerar som naturliga översvämningsytor. Djur och växtliv är där oerhört rikt, speciellt vad gäller rådjur och hjortar. Eftersom vägarna går parallelt med Donau finns överallt staket för att förhindra viltolyckor. Men vid det onormalt höga vattenståndet fungerar dessa områden nu som fängelser för djuren som i panik står intill staketet utan att kunna fly vidare. År 2002 förgick 80 % av rådjursstammen i området.

Till sist en bild från en servering vid Donau där vi ofta dricker kaffe eller har lunch. Det lär väl dröja innan det blir torrt kanske.