Ågustpriset -"han var fullkomligt normal och skarp i tankegången"

I ett inlägg 21/10 med rubriken Ågustpriset förutspådde jag att Athena Farrokhzad  samt. Schibbye och Persson skulle få prisen för skönlitteratur resp. fackbok. Nu blev det inte alls så vilket förundrar mig mycket. Inte pga den litterära kvaliteten som jag inte vet något om men pga det allmänna kulturklimatet just nu. Jag har inte läst Lena Anderssons bok och kommer inte att göra det men jag läser vad hon skriver i DN och tycker att det  för det mesta är mycket bra. Att Bea Uusmas bok skulle vinna fackboksklassen i den överväldigande konkurrensen där nästan alla andra nominerade så väl passar in i tidsandan  hade jag heller aldrig trott.

Mina intryck av hennes bok skrev jag om den 17/9. I slutet av inlägget har jag drabbats av ett minnesfel. Den bok jag tänkte på var inte alls någon fiktiv dagbok utan en mycket bra faktabok (sic!) om just Nils Strindberg av Tyrone Martinsson. Vid sitt Parisbesök 1896 uppsökte Nils sin faders kusin, själve August S. Nils skriver i ett brev hem:

På måndagen sökte jag upp August Strindberg och fann honom efter något kringflackande i staden på 60 Rue d'Assis. Han kände ej igen mig först, men var mycket intresserad av expeditionen. Han var fullkomligt normal och skarp i tankegången.

August själv skriver i Inferno:

Den 13 maj. Fick brev från min hustru, som av tidningarna inhämtat att en herr S. skall fara till Nordpolen i ballong, och höjer ett ångestskri, tillstår att hon oföränderligen älskar mig, ber mig på sina knän att avstå från ett företag, som är liktydigt med självmord.

Jag upplyser henne om misstaget, och att det är en son till min kusin som ämnar våga livet för en stor vetenskaplig upptäckts skull.

Även Gauguin trodde tydligen, enligt Martinsson, att det var August som flugit mot Polen och skrev att han hoppades att författaren skulle komma hem utan att ha brutit armar eller ben av sig.