Föhn

I kväll stiger självmordsfrekvensen.  En föhnstorm orsakad av ett nordeuropeiskt iskallt högtryck som stöter på ett italienskt högtryck blåser en varm men kvävande vind in över alpernas nordsidor. Orkanstötar blåser undan molnen upp till en viss höjd där de bildar ett olycksbådande tak över den begagnade medelhavsluften.

Ibland går det bättre. De senaste dagarna har vinden blåst undan dimman i Wienerbäckenet och låtit solen skina och temperaturen stiga upp emot 15 grader C. Men det känns ändå inte riktigt bra:

Föhnvinden faller
jag andas begagnad luft.
Men från Ligurien.

Ovanstående skrivet igår. Nattens storm bedarrade lika snabbt som den började. Men luften är död och obehaglig att andas in. Lyckligtvis är temperaturen ganska låg, några grader varmare och det hade varit outhärdligt.

Södra Bayern dränks i snö. Vi får se hur det ser ut här i morgon.

Drömresultat för kommunister och pirater

I posten Den röda grevinnan av Monte Cristo berättade jag i förbifarten om det dimunitiva österrikiska kommunistpartiet (KPÖ) som dock har vissa förhoppningar om en betydande finansiell förstärkning. I dagens kommunalval i Österrikes andra största stad, Graz i Steiermark, lyckades KPÖ fördubbla sin röstandel på ca 10 % till dryga 20 % och därmed bli stadens andra största parti. Större än socialdemokraterna vilka liksom konservativa ÖVP förlorade ca 5 %.

Nu var det knappast någon ideologisk omsvängning som låg bakom detta resultat. Missnöjet med de etablerade politikerna -och dit måste man numera också räkna De Gröna- är enormt i Österrike. Piratpartiet gjorde också ett bra val och fick ett mandat i stadsfullmäktige. Men KPÖ:s  sympatiska ledare Elke Kahr kunde med sin till synes ärliga och vinnande profil dra till sig huvuddelen av missnöjesväljarna.

Det inrikespolitiska läget  i Österrike är ytterst instabilt. Två nya partier på högerkanten har etablerats varav det ena har kuppat sig in i parlamentet genom att "övertala" 6 ledamöter från andra partier (5 från BZÖ, 1 från SPD) att bilda ett "Team Stronach". (Med minst 5 ledamöter får man bilda en s.k. parlamentsklubb vilket är ytterst förmånligt: partistöd utfaller och man får delta i alla partiledardebatter i TV osv.)

Stronach är den kanadensisk-österrikiske multi miljardär som försökte köpa Opel på den tiden det begav sig och överhuvudtaget lanserat det ena megaprojektet efter det andra i Österrike. (Se min text De stora oligarkernas dans). Samtliga har misslyckats. Stronach är en maverick som har goda chanser att dra till sig missnöjesröster från den borgerliga kanten. Samtidigt får man räkna med att socialdemokraterna kommer att förlora stora mängder väljare till FPÖ - Haiders gamla parti. Att Haiderpartiet skulle bli största parti är inte alls orealistiskt, tvärtom. Österrike förfaller då till ett parlamentariskt kaos som så ofta tidigare visat sig vara ödesdigert för demokratin.

Vad som möjligen talar emot Stronach är att han tidigare förnekat att något av hans företag inom Magnakoncernen varit inblandat i  militärens inköp av Eurofighterplans från EADS. Det har nu visat sig att EADS  -som vanligt i flygplansaffärer-  i stor skala mutat beslutsfattare i frågan och att därigenom särskilt Stronachs företag gjort mycket lönsamma så kallade kompensationsaffärer. Därigenom slog man också ut SAAB/Gripen som hade varit ett på sikt billigare alternativ enligt försvarsexperter. SAAB satsade dock på fel häst när man anlitade den berömde och ökände mutgreven Mensdorff-Pouilly. Han räckte inte till den här gången mot EADS agenter. Han misslyckades i Tjeckien också. Dags att stryka honom från lönelistan?

Uppdatering 26/11: Nära till hands

Vi läser och hör numera i media  ständigt beteckningarna "Leningraz" eller t.o.m. "Stalingraz".  Galghumor?

Semifinal i skojarbranschen?

Som vanligt senare än alla andra har jag läst Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranschen".

Det första jag lägger märke till före läsningen är att alla renommerade kritiker i de stora tidningarna är undantagslöst entusiastiska medan anmälan på de kvalitetsbloggar jag läser oftast är mera reserverade. (Se t.ex. Ekman-smoothie hos Karin Stensdotter liksom Petra Rhodins anmälan.)

Jag slås av hur generiska de flesta av tidningsrecensionerna är - de kunde ha varit skrivna i förväg och mutatis mutandis om vad än Ekman hade skrivit. Ibland måste man fråga sig om anmälarna egentligen läst hela boken eller nöjt sig med baksidestexten eller kanske något pressmeddelande från Bonniers. Romanen "vägrar kompromissa vare sig med berättelsen eller med idéinnehållet" skriver SvD. "En njutning från första sidan till den sista" skriver Sydsvenskan. "En berättelse om...lögn och sanning, ensamhet och gemenskap" skriver Bonniers.

Jag har dock hittat två recensioner som skiljer sig från de övriga. I Sydsvenskan skriver Per Svensson att Ekman vill "sparka sönder den manliga självgodheten...En stenhård feministisk tjottablängare." Ja så kan man ju se det.

Roligare är då Kurt Mälarstedt i DN som skriver av en inspelning av en intervju som han gjort med Ekman från 2009 då hon berättar om sitt första möte med Det Stora Förlaget. Det visar sig att den roande episoden

Provisorisk lösning på "Recent Comments"-problemet

När jag läser mina favoritbloggar ser jag att det är många som har precis samma problem som jag. På Bloggers hjälpsidor har nu en hjälpsam själ länkat till sin egen sida där han visar hur man kan sätta upp en "Recent comments" med ett minimum av fixande.

Länken är

http://blogging.nitecruzr.net/2012/11/add-simple-recent-comments-recent-posts.html

Det är mycket enkelt. Resultatet för min del kan ni se i högermarginalen. Jag vill inte leka expert men om det finns frågor som jag kan svara på gör jag det gärna.

Vi får se om Blogger kommer upp med en egen ny variant. Jag är inte särskilt imponerad av deras support. Precis som "Wordpress" har man i stort sett lämnat över den funktionen till användarna.

Vi avbryter denna blogg för ett viktigt meddelande

Den viktigaste orsaken till att jag efter 10 års bloggande gick över till ett standardiserat bloggverktyg var att kommentarssystemet till min ordinarie site, www.karlsson.at, inte längre fungerade. "Recent comments" hade f.ö. inte på flera år fungerat som det gamla Haloscan.

Jag kan inte säga att jag är helt lycklig med "Blogspot." Den är svårnavigerad, viktiga funktioner fattas och formateringsmöjligheterna mycket begränsade  Att gå in och fixa med koden är tidskrävande och ganska knepigt jämför med t.ex. MS Expression som jag använt tidigare. Men det går ju om man hankar sig fram.

Nu visar det sig emellertid apparaten "Recent comments" inte heller  på Blogspot fungerar som den skall. Det har varit många klagomål på hjälpsidorna men ingen har kommit med någon lösning.

Vi får se hur det utvecklas. Men om  kommentarsfunktionen, särskilt "Recent comments" , inte fungerar finns det ju ingen anledning för mig att fortsätta med det här "verktyget."

Min förhoppning är att någon skall komma upp med ett system som liknar utmärkta "Haloscan" som jag använde i många år men som köptes och lades ner av ett företag som tycker det är roligare med "sociala media."

Uppdatering:  Hos Blogger kan man nu läsa att alla "widgets" från en viss källa är trasiga och bör tas bort! Något alternativ finns inte. Ganska snopet. Jag började använda Blogspot därför att de hade en "Recent comments" som fungerade.

En annan sak. Det finns nu såvitt jag förstår ingen backup eller kopia av texter och kommentarer. På min "statiska" site fanns alltid en kopia på min egen dator. Om nu Blogger blir uppköpt av något rovdjursföretag som t.ex. Echo kan alltså allt det skrivna försvinna för alltid. Något att tänka på.

Lång väg till Nice

Här börjar Alperna.  "Alpernas landskap betraktas ofta som naturskönt och har utgjort inspelningsplats för diverse filmer"  enligt vad Wikipedia  ("det största demokratiska experimentet i vår tid")  berättar.

Kullen heter Leopoldsberg. En mycket brant stig, kallad Nasenweg, går upp till toppen. Ett populärt konditionsprov. I gamla tider kunde man göra den på 20 -30 minuter. Numera skulle man dö.

Fast på andra sidan kan man köra bil nästan ända upp.

Den röda grevinnan av Monte Cristo

Rudolfine Steindling är död. 78 år gammal  dotter till en judisk motståndsman som överlevde förintelsen.  Sin sista tid tillbringade hon hos en dotter i Israel. Vem unnade inte den lilla judiska tanten en tid av lugn och ro omgiven av sina närstående efter ett långt och omskakande liv.

Jo, men det finns en helt annan bild av Hermine. Lyxliv i Wien och Tel Aviv, politikers och affärsmäns vän, filantrop i enorm skala. Men varifrån fick hon pengarna? Och var är de nu?

Läs berättelsen om "Die Rote Fini" här.