Här börjar Alperna. "Alpernas landskap betraktas ofta som naturskönt och har utgjort inspelningsplats för diverse filmer" enligt vad Wikipedia ("det största demokratiska experimentet i vår tid") berättar.
Kullen heter Leopoldsberg. En mycket brant stig, kallad Nasenweg, går upp till toppen. Ett populärt konditionsprov. I gamla tider kunde man göra den på 20 -30 minuter. Numera skulle man dö.
Fast på andra sidan kan man köra bil nästan ända upp.
Jag antar alltså att många väljer att köra upp och gå ner...?
SvaraRaderaVäntar med spänning på fortsättningen.
SvaraRaderaJag läste detta först som att Alperna skulle vara "det största demokratiska experimentet i vår tid", men så kom jag att tänka på att du har ett särskilt varmt förhållande till Wikipedia. Ja, Alperna börjar väl vid Medvednica då också. Zašto ne?
SvaraRaderaTill Bodil först: Nej varför? En utlöpare slutar väl i Slovenien, annars är det väl Donau (bei Wien) vilken skiljer Alperna från Karpaterna och därmed är den östligaste punkten.
SvaraRaderaMen för all del
jag kan ha fel
Karin: Fortsättningen är ca 200 mil genom ganska oländig terräng med 61 toppar över 4000. På en skala läser jag att den högsta av dem har beteckningen "PD" dvs. "peu difficile." Jojo, de skulle ha varit med.
SvaraRaderaDet finns faktiskt en vandringsled ner till Nice från platsen där jag tagit bilden. Det är inte alldeles ovanligt att folk går den.
Gunnar: du tolkar Catharina Grünbaum alldeles för bokstavligt...Emellertid kan man faktiskt göra som du föreslår (vad det nu skall vara bra för). Med ca 1 1/2 timme bussfärd är man tillbaks på parkeringsplatsen.
Aha, du kör men önskar att du gick och sprang? ;)
SvaraRaderaVad finns på toppen, för dem som lyckas ta sig upp? Kloster, kyrka, slott eller hotell/restaurang? Gissar att utsikten inte går av för hackor.
SvaraRaderaAtt vandra i dessa berg 200 mil till Nice: kan väl inte vara många som ger sig på.
Vad finns på toppen? En stor skandal av typiskt österrikiskt snitt. Nåja, utsikten -kanske den bästa i Wien- finns kvar. Här är en panoramabild, litet knepig att manöverera men storslagen när man får kläm på det hela.
SvaraRaderahttp://www.360cities.net/image/i-vienna-2008-6-july-hill
Kyrkan och borgen har en månghundraårig historia. Bl.a. har den erövrats och sprängts av turkarna. Bakom kyrkan fanns en mycket trevlig trädgårdsservering där man kunde sitta under träden, dricka sin Viertel och njuta av utsikten. Kyrkan har flera märkliga bilder bl.a. en s.k. "Maria Türkenhilfe" där Maria står på en liggande halvmåne vilket har tolkats som hennes seger över islam. (Visa inte detta för Jimmy Å.) Men sedan 2007 är hela detta område avspärrat för allmänheten och de som lyckats få tillträde vittnar om ett tragiskt förfall. Bakgrunden är en konflikt mellan den privatperson som av någon anledning för 100 år har ensamrätt till byggnadsarbeten och "domkapitlet" i Klosterneuburg som äger kyrkan och marken. Normal sett löser man sådana konflikter genom mutor, s.k. Schmiergeld, men det verkar inte ha funkat som det skall i det här fallet.
Men platsen är värd att besökas om inte annat så för utsiktens skull. Vad man kan göra är dessutom att ta bussen upp till parkeringsplatsen och därifrån företa kortare eller längre vandringar av olika svårighetsgrad längs bergskedjan. Serveringar eller Heuriger finns litet varstans.
Det förekommer naturligtvis inte alltför ofta men det finns faktiskt en del som går hela vägen eller delar upp vandringen i olika etapper. Men då går man naturligtvis inte över de högsta topparna utan på anlagda vandringsstigar. Men det blir nog så jobbigt i alla fall.
Intressant läsning och fin länk. Just där var jag nyligen.
SvaraRaderaNu stillar jag min längtan efter Wien via denna blog: http://www.viennaforbeginners.com/
Lite glassiga bilder kanske, men helt underbara.
I början på 90-talet då Jugoslavia-kriget var på gång och när vi bodde i Hannover, gjorde vi en resa till Kärnten, bergen nära Villach; klättrare på några toppar och beundrade ALLT. Åkte genom Karawanken-tunnel som var helt tom till Ljubljana och fortsatte sedan mot Trieste. Helt otroligt!
SvaraRaderaInnan vi bestämde att ta vägen till Trieste i stället mot Venedig, fick vi beundra Dolomiterna.
Från en klättring kommer jag ihåg mig stående på toppen vid korset och breda ut mina vingar. Det var nära att jag kunde flyga...
Nu får jag tårar i mina ögon när jag skriver om det här, så fantastiskt var det.