God jul till trogna och otrogna läsare.

"Även denna lök är något anfrätt av flarn. Giv mig en flarnfri schalottenlök du drummel!"

Axel Wallengren a.k.a. Falstaff, fakir.









Som sagt en fridfull jul eller motsvarande önskar jag alla er som mer eller mindre regelbundet uppsöker denna site. Ett särskilt tack för alla intelligenta, uppsluppna eller bara allmänt trevliga kommentarer.

Också ett undergångsscenario

"Guatemala, the heart of Mayan culture, has started their festivities for the 13 Baktun - the last cycle of the Mayan calendar, due to end on Friday, December 21, 2012. But sadly the celebrations were dominated by staged government shows which were neither lead nor shared by indigenous communities or spiritual leaders.

On stage, non-indigenous peoples were wearing indigenous clothes in a folklore show while non-indigenous attendees from the Guatemalan elites were in the most important ceremonial Mayan center, Tikal, waiting for the new era to arrive. Indigenous peoples were left outside, were they were demonstrating, playing the traditional instrument Marimba.

The Guatemalan Federations of Mayan Radios reported early in the morning of December 20th. that authorities from the Mam - Mayan council were not allowed to enter the central plaza of the National Park Tikal, one of the places where the celebrations of 13 Baktun. Authorities from the Guatemalan Institute of Tourism denied them access, arguing that the area of ceremonies was cut off for the stage show."

Från Global Voices

Ja herre gud...

Ja  herre gud. Inte får vi jaga vargar och inte tugga snus med lakritssmak.Vilken tur att vi inte är med i eurozonen. Nu får vi åtminstone kröka gurkor enligt den svenska modellen.

Eftersom omständigheterna tvingat mig att bo i Euroland under många år kan jag berätta för er att ansamlingen av småmynt i fickorna är ett rent h-lv-te! Att stå i snabbköpskön bakom äldre damer som envisas med ett betala med "jämna pengar" är oerhört påfrestande. Med en riksbank styrd av självständiga bankdirektörer kan vi åtminstone avskaffa småmynten som vi vill - det är bra för seignioraget också!

Och sen kan vi ju bestämma vår växelkurs på Brunkebergstorg och inte i Frankfurt.

Uppdatering: "The ease of transporting banknotes makes the euro very attractive to Latin American drug cartels"  (Wikipedia).  Bara en sån sak!

Flarnfri gör partipolitisk propaganda!

Vi frångår för ett ögonblick vår oförytterliga princip om partipolitisk neutralitet eller åtminstone likgiltighet på Flarnfri och ber er klicka på den här länken från Folkpartiet i Stockholms stad. Länken har vi hittat hos Per Gudmundson som kommenterar. "Folkpartister med humor! Vad skall dom hitta på härnäst."

De "folkvalda" har ingenting att säga till om

I DN idag (nätupplagan) skriver Peter Wolodarski om hur fyra personer, icke folkvalda, plötsligt har beslutat att öka Sveriges statsskuld med 10 % eller 100 miljarder kronor. Nu är jag personligen inte särskilt bekymrad över statsskulden, den kunde gott vara litet större om pengarna användes till tillväxtfrämjande investeringar, till att rätta till strukturella brister inom infrastruktur, vård, skola och omsorg. T.o.m kortsiktigt verkande sysselsättningsfrämjande åtgärder kunde vi med gott samvete låna upp till.

Speciellt  vore detta ofarligt om upplåningen vore inhemsk. I det här fallet är det dock till 100 % fråga om att låna från utlandet. Som ni förstår är det Riksbankens direktion som tagit detta beslut av skäl som är både märkliga och krångliga men som redogörs för i W:s artikel.

Skribenten påpekar att beslutet saknar demokratisk legitimitet. "Är det befogat att låna mer? Vem ska fatta beslutet? Och vad ska pengarna användas till?"  Det får vi inte veta och någon offentlig debatt förekommer inte, troligen pga frågans tekniska karaktär.

Läs gärna W:s artikel. Den är klart och koncist skriven. Nu tar jag inte upp detta för att diskutera det vettiga i Riksbankens politik (jag har starka tvivel) utan för att W. så tydligt visar på den obefintliga demokratiska kontrollen över penningpolitiken. Den diskuteras annars aldrig utan man använder förskönade omskrivningar som en "oberoende Riksbank" osv. På den tiden när man fortfarande kunde diskutera EMU-frågan hördes det unisont från yttersta högern och yttersta vänstern understödda av mittens doadoakör: Vi kan inte lämna ifrån oss de Folkvaldas kontroll över penningpolitiken till bankdirektörerna i Frankfurt. Att den kontrollen sedan länge legat hos anställda tjänstemän, kalla dem gärna bankdirektörer, nämndes inte. Troligen för att de satt på Brunkebergstorg och inte i Frankfurt.

Det är en farlig utveckling. Blir nästa steg att även finanspolitiken (grovt taget: det offentligas inkomster och utgifter) skall kontrolleras av "oberoende experter" istf av bångstyriga politiker? Trevare i den riktningen har redan förekommit.

Lösning till pristävlingen

Kristina Nilsson sjöng från Grands balkong
där mormorsmor slogs ner av en batong













Några kilometer söder om Växjö, på väg 23 från Malmö, fins en liten vägskylt med namnet "Snugge" samt tecknet för "sevärdhet".   I det lilla torpet  föddes 1843  Kristina Jonasdotter, sedermera den internationellt berömda sångerska Kristina eller Christina Nilsson, så småningom gift da Casa Miranda. Hon gjorde en bemärkansvärd karriär på världens främsta operascener och - meddelar den krassa wikipedia - efterlämnade vid sin död  1921 en förmögenhet på 3 miljoner kronor, en stor summa pengar på den tiden...

En litet roligare och väl troligen romantiserad biografi skriven av operasångerskan Yvonne Tuvesson Rosenqvist finns på nätet. Se non è vere è ben trovato... (Yvonne har tydligen enligt sitt cv själv en imponerande karriär  från Figaros bröllop till Maja Gräddnos.)

1885 sjöng Kristina en kväll från Grand Hotels balkong inför en stor åskådarskara där inemot 30 000 människor församlats. När uppträdandet var slut uppstod panik i folkmängden och ett tjugotal människor trampades till döds. Det tog naturligtvis sångerskan mycket hårt och gjorde vad hon kunde för att stödja de efterlevande med insamlade och egna medel.

Jenny Lind, Kristina Nilsson och Birgit Nilsson är väl de svenska sångerskor som dominerat världens konsert- och operascener.

Det är intressant att jämföra Povel Ramels porträtt av de småborgerliga gästerna i brunnsmiljön med Tage Danielssons mera brutala skildring i sången "på farfars tid." Båda sångerna avspeglar väl olika avsnitt av verkligheten.  Här är texten till "På farfars tid":

Det fanns på farfars tid en romantik
då magra hästar drog vår stads trafik.
Vid Munkbron farmor gick och samla lump.
Vid Slussen farfar stod och runka sump.

Det var en tjusig tid på Berns Café
där allas Calle P fick TBC
Kristina Nilsson sjöng från Grands balkong
där mormorsmor slogs ner av en batong.

Det fanns på farfars tid en romantik
en doft av Reimersholmens spritfabrik
det var en högtidsdag då kungen kom
och gjorde mor med barn och vände om.

Tre kronor för supé på Rydbergs bar
det tjäna’ farfar lätt på 90 dar.
Hör barnens arbetsglada skratt och skrik
från Liljeholmens stearinfabrik.

Det fanns på farfars tid en romantik.
På bakgår´n blev det fest när nån stod lik.
Bland Djurgårn’s ekar sjöng en invalid
– det var ett jävla liv, på farfars tid

Tyvärr kan jag inte hitta sången på nätet. Den går på en känd dansk melodi som låter ungefär så här: Det var på nånting nått; det var i nått. Den kan ni väl.

Så var det priset. Jag tackar alla som kommenterat så intensivt. Gärna hade jag belönat t.ex. Gabrielle B. som tydligen ansträngt sig ordentligt och Bodil Z som förlänat tävlingen en viss imperial grandeur. Men priset måste gå till Agneta som uppenbarligen löste gåtan på direkten och sedan fyllt på med knepiga ledtrådar varav jag komplett missade den om Vilhelmina. Om Agneta meddelar mig en lämplig postadress så kommer priset som ett brev på posten, dvs. förhoppningsvis.

Vad priset består av?  Det är ett klassiskt nobelprisat verk, på originalspråket och i ett särskilt fint utförande. Men jag tror nog att det skall passa.

Liten tävling på Flarnfri

Se grevinnan Casa de Miranda
bakom flor och vita plymer döljer sig

Det var länge sedan vi hade någon tävling här på Flarnfri. Med anledning av en liten diskussion hos David Nessle kom jag att tänka på en av Povels Ramels bästa nostalgiska och genomkomponerade sånger som jag bjuder er på här ovan.

I texten är det tal om grevinnan Casa de Miranda. I motsats till Mamsell Hybriette och kommerserådet Nibbing är grevinnan en verklig person.Tävlingen går ut på att identifiera denna högadliga dam som förnämt döljer sig för övriga brunnsgäster. Som ytterligare en ledtråd får ni här en bild av grevinnans födelsehem:

Självfallet får man inte googla. Honor Code! Den som svarar kan gärna vara litet finurlig i kommentaren så att andra får en chans att gissa också. Den här gången blir det ett smakfullt pris med litterär anknytning till den som jag i egenskap av en- men dock icke oväldig domare avgör efter kriterier som jag för säkerhets skull inte här vill avslöja. Der Rechtsweg is ausgeschlossen som man säger här i Lotto.

Nyheter från ädelkasinot

Högt värderade läsare. Du vet väl vad en "range accrual swap" är? Siten superderivatives förklarar:

"A range accrual swap is similar to an interest rate swap, where the interest rate paid by the first leg to the other party is either a fixed or floating interest rate. The main difference is in how the coupon of the second leg is determined. Unlike a regular swap where the floating rate is compared to the defined strike on a single fixing date in every payment period, in a range accrual swap the coupon (which can be either a fixed coupon or a floating coupon) is conditional on some event happening."

Fortfarande inte? Men om jag säger så här då:

"The interest rate paid by the second leg on each payment date is calculated as follows:
n/N * interest rate * notional
Where: n is the number of fixings in the payment period that the observation rate (e.g., 3-month USD LIBOR) lies within a specified range."

Ja, om du fortfarande inte hänger med då får du nog försöka bli förmögen på annat sätt, genom att sätta in pengarna på banken eller så. Det behövde dock inte den biträdande avdelningschefen för lokalregeringen i Salzburg göra. Alldeles på egen hand lyckades hon spekulera bort (DE) 340 miljoner (€ förstås) av skattebetalarnas pengar under en tioårsperiod. Hur hon lyckades med detta utan att bli upptäckt av högre chefer, internrevision och slutligen "Riksrevisionsverket" framgår t.v. inte av historien.

De i sista hand ansvariga politikerna slår naturligtvis ifrån sig. "Hur skulle vi kunna veta att det var något misstänkt med hennes affärer när vi inte visste om dem" frågar sig den ansvarige lokalpolitikern. Så kan man naturligtvis också se det.

Regeringschefen i Salzburg heter Gabi Burgstaller och har allmänt setts som en potentiell efterträdare till partichefen och förbundskanslern. Österrikiska politiker är oftast försedda med en skyddshinna av teflon varför man knappast behöver frukta att hon får några repor på sig.

Nu visar det sig att spekulationsaffärer av detta slag är allmän praxis på alla politiska nivåer från regeringsnivån ner till kommunerna. Ett bra sätt att finansiera verksamheten i dessa tider.

Många gånger under åren har jag påpekat att handel med derivativ och naturligtvis ännu mera "superderivativ" överhuvudtaget borde förbjudas. Den har inget syfte annat än att fungera som ytterligare ett spel i finansmarknadens ädelkasino. Chefen i Salzburg förlorade pengar på isländska statsobligationer för många år sedan. För att täcka förlusten spelade hon vidare och gjorde nya förluster osv. osv. Ingen skillnad mot enarmade banditer eller roulette egentligen.

Uppdatering: Kvällens tevenyheter berättaratt staden Linz förlorat ca 400 miljoner (€) på liknande affärer,statens "Riksgäldskontor" ca 300 miljoner och en liten kommun i Tyrolen också ca 300 miljoner. I dessa fall är det dock inte någon tjänsteman som handlat på eget bevåg utan "legala" transaktioner sanktionerade av respektive styrelser och fullmäktige.