Högt värderade läsare. Du vet väl vad en "range accrual swap" är? Siten superderivatives förklarar:
"A range accrual swap is similar to an interest rate swap, where the interest rate paid by the first leg to the other party is either a fixed or floating interest rate. The main difference is in how the coupon of the second leg is determined. Unlike a regular swap where the floating rate is compared to the defined strike on a single fixing date in every payment period, in a range accrual swap the coupon (which can be either a fixed coupon or a floating coupon) is conditional on some event happening."
Fortfarande inte? Men om jag säger så här då:
"The interest rate paid by the second leg on each payment date is calculated as follows:
n/N * interest rate * notional
Where: n is the number of fixings in the payment period that the observation rate (e.g., 3-month USD LIBOR) lies within a specified range."
Ja, om du fortfarande inte hänger med då får du nog försöka bli förmögen på annat sätt, genom att sätta in pengarna på banken eller så. Det behövde dock inte den biträdande avdelningschefen för lokalregeringen i Salzburg göra. Alldeles på egen hand lyckades hon spekulera bort (DE) 340 miljoner (€ förstås) av skattebetalarnas pengar under en tioårsperiod. Hur hon lyckades med detta utan att bli upptäckt av högre chefer, internrevision och slutligen "Riksrevisionsverket" framgår t.v. inte av historien.
De i sista hand ansvariga politikerna slår naturligtvis ifrån sig. "Hur skulle vi kunna veta att det var något misstänkt med hennes affärer när vi inte visste om dem" frågar sig den ansvarige lokalpolitikern. Så kan man naturligtvis också se det.
Regeringschefen i Salzburg heter Gabi Burgstaller och har allmänt setts som en potentiell efterträdare till partichefen och förbundskanslern. Österrikiska politiker är oftast försedda med en skyddshinna av teflon varför man knappast behöver frukta att hon får några repor på sig.
Nu visar det sig att spekulationsaffärer av detta slag är allmän praxis på alla politiska nivåer från regeringsnivån ner till kommunerna. Ett bra sätt att finansiera verksamheten i dessa tider.
Många gånger under åren har jag påpekat att handel med derivativ och naturligtvis ännu mera "superderivativ" överhuvudtaget borde förbjudas. Den har inget syfte annat än att fungera som ytterligare ett spel i finansmarknadens ädelkasino. Chefen i Salzburg förlorade pengar på isländska statsobligationer för många år sedan. För att täcka förlusten spelade hon vidare och gjorde nya förluster osv. osv. Ingen skillnad mot enarmade banditer eller roulette egentligen.
Uppdatering: Kvällens tevenyheter berättaratt staden Linz förlorat ca 400 miljoner (€) på liknande affärer,statens "Riksgäldskontor" ca 300 miljoner och en liten kommun i Tyrolen också ca 300 miljoner. I dessa fall är det dock inte någon tjänsteman som handlat på eget bevåg utan "legala" transaktioner sanktionerade av respektive styrelser och fullmäktige.
Men det här är väl precis samma spit som Lehmann Brothers och andra kokade soppa på? Bland annat.
SvaraRaderaNär tror du de växer upp, pånkarna och töserna?
Har de tappat all moral i de ansvarigas led? Som någon gammal stockkonservativ kanske skulle sport för 100 år sen. Nu spörjer jag, och kan inte annat.
Den personliga girigheten är ju numera ledstjärna både i affärer och politik. Inom finansväsendet när något sådant händer räknas det ju bara som otur om någon åker dit och h/h får skylla sig själv. Men inom det offentliga finns ju dock en rad kontrollinstanser som skall övervaka och kontrollera på medborgarnas och skattebetalarnas vägnar. När de inte klarar sin uppgift eller är lättlurade har ruttenheten i samhället gått över i kallbrand. (Tjusigt va'?)
SvaraRaderaNja. Det gör ont, det gör ont, det gör ont. Man kan bara upprepa, precis som Lena Ph.
SvaraRaderaFast det kanske borde heta "De gör ont".