I DN idag (nätupplagan) skriver Peter Wolodarski om hur fyra personer, icke folkvalda, plötsligt har beslutat att öka Sveriges statsskuld med 10 % eller 100 miljarder kronor. Nu är jag personligen inte särskilt bekymrad över statsskulden, den kunde gott vara litet större om pengarna användes till tillväxtfrämjande investeringar, till att rätta till strukturella brister inom infrastruktur, vård, skola och omsorg. T.o.m kortsiktigt verkande sysselsättningsfrämjande åtgärder kunde vi med gott samvete låna upp till.
Speciellt vore detta ofarligt om upplåningen vore inhemsk. I det här fallet är det dock till 100 % fråga om att låna från utlandet. Som ni förstår är det Riksbankens direktion som tagit detta beslut av skäl som är både märkliga och krångliga men som redogörs för i W:s artikel.
Skribenten påpekar att beslutet saknar demokratisk legitimitet. "Är det befogat att låna mer? Vem ska fatta beslutet? Och vad ska pengarna användas till?" Det får vi inte veta och någon offentlig debatt förekommer inte, troligen pga frågans tekniska karaktär.
Läs gärna W:s artikel. Den är klart och koncist skriven. Nu tar jag inte upp detta för att diskutera det vettiga i Riksbankens politik (jag har starka tvivel) utan för att W. så tydligt visar på den obefintliga demokratiska kontrollen över penningpolitiken. Den diskuteras annars aldrig utan man använder förskönade omskrivningar som en "oberoende Riksbank" osv. På den tiden när man fortfarande kunde diskutera EMU-frågan hördes det unisont från yttersta högern och yttersta vänstern understödda av mittens doadoakör: Vi kan inte lämna ifrån oss de Folkvaldas kontroll över penningpolitiken till bankdirektörerna i Frankfurt. Att den kontrollen sedan länge legat hos anställda tjänstemän, kalla dem gärna bankdirektörer, nämndes inte. Troligen för att de satt på Brunkebergstorg och inte i Frankfurt.
Det är en farlig utveckling. Blir nästa steg att även finanspolitiken (grovt taget: det offentligas inkomster och utgifter) skall kontrolleras av "oberoende experter" istf av bångstyriga politiker? Trevare i den riktningen har redan förekommit.
Bra artikel, och omkring Ingves agerande har du ju sedan gammalt satt "varningsskylt".
SvaraRaderaWolodarski är en tillgång:
"Det scenario Riksbanken skisserar är extremt osannolikt och inbegriper dessutom ett läge där staten – inte bankerna – är i störst behov av lån. Om någon bör bygga upp en krigskassa är det regeringen, inte Riksbanken".
Bara att hålla med!