Du ångestens svarta fågel

Vilse jag sprang bland träden dem aldrig en yxa slog,
hörde ångestens vita fågel skrika i kärrig skog.
Det var långt före Abrahams offer och långt innan Sara log.
....
Jo:Freud har jag läst och Adler. Och Biblia läste jag med.
Men ångestens vita fågel lyfter på vinge bred
och skriker som förr kring kärren där mastodonterna stred.

Du ångestens vita fågel - hvi håller du aldrig fred?

(Ur en dikt av Nils Ferlin)

Tänkte jag skulle skriva någonting ruskigt dagen till ära kanske i stil med fjolårets försök att med hjälp av fotoredigering förvandla det gulliga Sisikapellets gotiska krokan i Wienerwald till ett dystert mausoleum över Poe's Ulalume "i det griftskumma skoglandet Weir". Men jag tror inte att någon blev rädd.

En av Hitchcocks mest skrämmande filmer var "Fåglarna". Just därför att man lätt kan tänka sig att något sådant kan hända i verkligheten och ibland befinner sig i utsatta situationer. Så här års förmörkas skyn ofta av hundratusentals fåglar som formar gigantiska möbiusband i skyn och till synes helt oplanerat men i perfekt koreografi producerar ett  slags dansande norrsken där färgerna varierar från ljusgrått till djupsvart. Det kan vara kajor eller ett slags ryska kråkor, någon gång starar. Eftersom ingen kan förklara hur eller varför flockarna bildas och formerar sig finns det väl ingen garanti att de inte någon gång kommer att anfalla också människor. Det var det Hitchcock kom på och verkligheten efterliknar som vi vet ofta dikten. Tänk på det.

Annars är döden mycket populär här i Wien just i dessa dagar. TV:s programtablåer är helt präglade av detta: döden är ett genomgående tema i nyheter, musikprogram, talkshows, teater och kriminalserier. Nyheterna nyss visade ett inslag om katten Jimmy som troget fast ensam regelbundet besöker sin döde ägares grav. Huvudprogrammet i en av de största kanalerna handlar  ikväll om Wiens berömda Zentralfriedhof - världens kanske största samling av döda människor. Jag har sett trailern ett par gånger - det räcker för mig. Emellertid kan den som vill här lyssna till en av de ledande artisterna inom Austropop sjunga: "Es lebe der Zentralfriedhof/und  alle seinen Toten." Den som är i närheten kan också mot en smärre avgift ta en guidad tur. Spårvägen har ökat turtätheten för att klara anstormningen.

Döden - denna fräckhet, denna oförskämdhet.

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess hvalv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,'
och natten mässar om allt som är dödt,
allt hö, allt kött

Man får, dock kanske förgäves, försöka trösta sig med att den dagen kommer då

Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans

och då fågelflockarna i skyn kanske är ett brokigt band av musikanter som styr upp mot vårt land. Allt enligt Karlfeldt.

Tro't den som vill.

Flarnfri gäver där hen står

Några korta osammanhängande nyheter eller vad man skall kalla det från (går)dagens Wien:

1 I Österrike och Wien breder främlingsfientligheten ut sig. Det postfascistiska FPÖ utmanar SPÖ som största parti. Samtidigt pågår många olika integrations- och samarbetsprojekt på olika plan vilka också får stort utrymme i media, speciellt TV.  Varje vecka visas dessutom ett timslångt program kallat "Heimat, fremde Heimat" som belyser positiva och negativa sidor av minoriteternas liv i Österrike. Och på djupet, inga sound bytes.

Just nu håller ett teveprojekt att avslutas där tevetittare skall rösta på det bästa projektet i ett antal "kategorier," Mycket intressant och tänkvärt och just idag visades resultatet för kategorin "Kulinarik". Vann gjorde en nyöppnad restaurang som drivs av två damer, den ena från Korea, den andra från Iran. Dit måste vi gå. Vi får se vad som bjuds, schnitzel, knödel och stelze blir det troligen inte. Bra så.

2  I morgon är det nationaldag. För att fira dagen har armén dragit ihop sig med helikoptrar och allt på Heldenplatz, alltså den  plats där Hitler hade publikrekordet tills han avlöstes av Jean Paul II.  Den stora attraktionen är dock en 200 meter (!) hög kran från vilken en soldat skall göra  en bungy jump. På söndag får vem som helst hoppa mot en smärre avgift. Jag hade gärna ställt upp men är tyvärr förhindrad just då.

3  Ni kanske tycker att politiken i Sverige är konstig men det är ingenting mot hur det är här. I parlamentsvalet nyligen förlorade socialdemokrater och konservativa stort och skall följaktligen bilda regering tillsammans. "Ny stil" skall det bli och båda partierna har därför mobiliserat de äldsta veteranerna i förhandlingsgrupperna - de vet hur det skall vara. Haiders gamla utbrytargrupp BZÖ åkte ur parlamentet - ingenting att glädja sig åt eftersom det parti han förde till regeringsställning, FPÖ, var valets stora vinnare. De Gröna vann också men bara marginellt och besvikelsen är stor.

Den verkliga cirkusen gäller emellertid två helt nya partier kallade NEO resp. Team Stronach. Ingen vet riktigt vad NEO med 9 ledamöter vill men det verkar vara en näringslivsliberal inriktning - alltså den sorts gruppering som hittills saknats i Österrike. Team Stronach är en sak för sig: här vet man ännu mindre vad gruppen vill. Den sitter redan i riksdagen eftersom miljardären Frank Stronach helt fräckt köpte 5 eller 6 ledamöter från BZÖ.  Nu blir det några till. Efter valet har Stronach avskedat alla regionala partichefer och...ja ingen vet egentligen vad som pågår. Den stora snackisen är att före detta teve- och radiochefen ställde upp på Franks lista, blev vald och hoppade därefter omedelbart av gruppen för att få bli "vild" ledamot.

Allt det här kanske inte intresserar Flarnfris läsare men det kan få stor betydelse. Stödet för FPÖ ökar kraftigt i takt med politikerföraktet. Om inget oförutsett inträffar är det svårt att se att FPÖ inte skall bli största parti i nästa val. Efter Norge får vi då troligen ytterligare ett postfascistiskt part i en EU-regering. Mycket stor framgångar lär väl också komma för le Pen och Sverigedemokraterna liksom för "Sannfinländarna".. Europaparlamentet som hittills lyckats spela en välgörande roll som broms på rådets nationalistiska huggsexor kommer väl troligen efter nästa års val att stå under starkt inflytande eller kanske behärskas av högernationalister, fascister och eurofober.

Sanna mina ord. Sanna dom.


Not: Det där med "hen" i rubriken satt jag dit bara för att retas. Det är ju bara slöhet eller någon sorts barnslig politisk markering att inte orka skriva "han eller hon", "den" eller "det" eller på annat sätt visa att en viss befattning e.dyl inte  är exklusivt förbehållen endera män eller kvinnor. Men det är enklare att vara jämlik i käften än i verkligheten.

Unsere Mütter - anmärkning i förbifarten

I kväll har vi tittat på en dokumentärfilm i Tagesschau 24 om partisankrig i Vitryssland och Ukraina under andra världskriget.  Vitryska och ukrainska partisaner, oskyldiga bybefolkningar, medlöpare, tyska armé- och SS-förband var inblandade.  Den som såg dokumentären kunde inte låta bli att observera hur otroligt verklighetstrogen den tyska tevefilmen Unsere Mütter, unsere Väter verkar vara. Många scener kunde vara direkt hämtade ur filmen - eller rättare sagt: tevefilmen kunde ha kopierat dokumentärmaterial rakt av.

Det är det som gör tevefilmen tvivelaktig. Den skildrar verkligheten men urskuldar, åtminstone antydningsvis, de skyldiga. Alla är lika goda kålsupare.

Min långa text om Unsere Mütter...osv. och en hel del annat finns här.

Förlorad i skogen eller den bristfälliga autopiloten

För någon vecka sedan publicerades i DN en krönika av Richard Swartz med rubriken Förlorad i språkets skog. Det är en text som jag djupt vill rekommendera till läsare av denna blogg: skaran av utlandssvenskar lär känna igen sig i mycket, kanske reagera mot annat.  Läsare av våra bloggar kan kanske få litet mera insikt i hur vi -om jag nu får drista mig till att för ett ögonblick tala även för några odefinierade andra- känner oss när det gäller att uttrycka sig i tal och framför allt skrift.

Swartz skriver att han förfogar över det svenska språket med handen och ögat, medan tyska språket behärskar öra och mun, delvis också ögat. Men en språklig "autopilot" anser han sig bara ha i svenskan -även om tyskan även där ibland leder till navigationsfel. Han oroar sig också över att kanske tala en föråldrad svenska och över att vara oförmögen att uppskatta och acceptera förändringar. I kommentarerna, som för en gångs skull även utanför Flarnfri är intelligenta och välskrivna, påpekar en läsare att knappast någon numera skulle skriva som Swartz gör i ingressen: "svenskan har gjort sig rar i min vardag."

(Det där med navigationsfelen känner jag igen. Jag har gjort mig skyldig till åtminstone två tysk/svenska uttryck nyligen. Den ena, "förfilmning", tycker jag är bra och faktiskt bättre än "filma", "filmatisera" osv. Den behåller jag. Däremot "marknadslucka" kanske kan vara litet förvillande.)

Men läs texten själva. Det är en fin berättelse om hur det är att stå mellan ett språk som man visserligen behärskar men där "autopiloten" inte alltid fungerar och ett annat där man inte kan hänga med i förändringar och nyskapande.

Swartz skriver också att "språk är en effektivare strategi för överlevnad än köttbullar, midsommarstänger eller ombudsmän."  En annan språkkonstnär, Alf Henrikson, var av motsatt uppfattning:

Lätt glömmer en man sitt modersmål, om hans öde faller sig så.
Han överger ock sina fäders tro och får annat att tänka på.
Men sin mammas rotmos och ärter med fläsk, dem glömmer han inte ändå.

(För bloggande och läsande expatrierade damer påpekar jag att jag citerar ordet "man" som syftande på sådana av ömse kön - dock ej socialt konstruerade dylika.)

Men man bör naturligtvis inte förfalla i språknationalism. Man får komma ihåg t.ex. att:

I Paris sjangtila salar
värsta buse franska talar

 Men litet stolthet får väl tolereras, som t.ex. hos Sveriges ende egentlige nationalskald A:lfr-d V:stl-nd:

Sätt fram all världens skatter å ett bräde,
håll upp var dyrgrip som beundran tål,
och spörj, vad jag av allt ger företräde,
- jag pekar avgjort å vårt modersmål.

Och A:lfr-ed , "en trogen målvakt och ett språkets rör"  drar sig inte för att säga att han långt ifrån att dricka duskål med någon som "gör våld å ärans tungomål" skulle slå glaset ur hans hand "så vinet spröte."

Och då  är vi redan vid gamle  Tegnér som jämförde "ärans och hjältarnas språk" med t.ex. italienskan, "nöjets och trånadens språk" i landet där som bekant "sjunga kastraterna bäst", franskan som jollrande hoppar fram och "ljuger och komplimenterar" samt givetvis engelskan "språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryon hos dig/ En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner." Godkänt får, förutom de klassiska språken, endast tyskan: "frisk, starklemmad och grov, en jungfru (!) fostrad i skogen/smidig därjämte och skön". Helt riktigt påpekar emellertid Tegnér att det är stor risk att "Meningens början är glömd, innan man hinner dess slut."

För svenskan gäller det att tvätta bort det främmande sminket från de manliga (sic!) dragen. Kanske det snart är för sent reflekterar Tegnér.

(Med särskild hälsning till Lotten).

À propos årets "Nobelpris" i ekonomi.

Senaste numret av Grönköpings Veckoblad (högaktuellt till mitten av November) berättar om hur Sparbanken nyligen anställt en pensionär som "makroekonom" alltså "kunnig i att förutse de mest spektakulära ekonomiska fenomen:"

Pensionären i fråga har i en tidigare karriär uppträtt som spåkärring på Brylunda marknad. "Och då är steget inte långt till att sitta här i banken och förutsäga räntor och...BNP-tillväxt." Med hjälp av spelkort, kaffesump och kristallkula förutsäger frkn Liljedotter därefter att "inköpsindex för fjärde kvartalet ökar till 51.8, det blir fint för tillväxten det."

Tråkigt att Veckobladet inte var litet tidigare ute med denna nyhet. I så fall hade herrar Fama, Hansen och Shiller fått en värdig medpristagerska, minst lika meriterad vad gäller den praktiska nyttan av forskningen. Och antalet kvinnliga pristagare hade dessutom ökat med 100 %. Men kanske nästa år om Nobelstiftelsen fortsätter på det inslagna spåret i stället för att växla in på forskning som har  med den verkliga ekonomin att göra.

Skabb

Älskande ha ofta gnabb
andra stackare ha skabb. 

(Ur ett av fakiren Falstaffs alfabeten, under bokstaven "Ä". En annan gång under "J" : "Jag kan inte äta den framsatta biffsteken/ ety den företer tydliga livstecken"

Den säregna sjukdomen skabb verkar göra stora framsteg i Sverige främst via surfplattor och andra touch screens.  Det förvånar inte mig som länge har förundrats över den synnerligen bristfälliga hygienen på paddor och smartphones - ingen verkar ha reagerat. Men jag!

I skabbfallet verkar det dock vara så att smittan överförs av kvalster via intensiv hudkontakt. Men sitter ofta tätt tillsammans när man spelar Ipad och liknande tror DN och Metro och då är det lätt hänt. "Prylarna fungerar som utmärkta trampoliner för kvalster som gärna landar under huden på människan" skriver DN i briljanta metaforer.  Råd ur min kommande bestseller Livsstilcoachen berättar (1) : se till att du är ensam när du använder din padda. Eftersom det är liksom meningen med det hela bör det ju vara lätt att följa detta råd.

Varning: följ inte länken till Metro om ni är känsliga typer.

(1)  Coachar även neurolingvistisk programmering, atlantean healing samt kärlek och acceptans. Kvalsteravstötande jordningslakan och protection spray för endast 1390 Kr / månad. (Jmf  Catia Hultquist i DN.)

DN resensserar

DN publicerar b*mbr*c*pt :

DN hittar ny deckarförfattare och Stockholmsskildrare:

Bara under några höstveckor. Det är bara en observation i förbifarten. Det är så här det kommer att bli. Men so what?