Vilse jag sprang bland träden dem aldrig en yxa slog,
hörde ångestens vita fågel skrika i kärrig skog.
Det var långt före Abrahams offer och långt innan Sara log.
....
Jo:Freud har jag läst och Adler. Och Biblia läste jag med.
Men ångestens vita fågel lyfter på vinge bred
och skriker som förr kring kärren där mastodonterna stred.
Du ångestens vita fågel - hvi håller du aldrig fred?
(Ur en dikt av Nils Ferlin)
Tänkte jag skulle skriva någonting ruskigt dagen till ära kanske i stil med fjolårets försök att med hjälp av fotoredigering förvandla det gulliga Sisikapellets gotiska krokan i Wienerwald till ett dystert mausoleum över Poe's Ulalume "i det griftskumma skoglandet Weir". Men jag tror inte att någon blev rädd.
En av Hitchcocks mest skrämmande filmer var "Fåglarna". Just därför att man lätt kan tänka sig att något sådant kan hända i verkligheten och ibland befinner sig i utsatta situationer. Så här års förmörkas skyn ofta av hundratusentals fåglar som formar gigantiska möbiusband i skyn och till synes helt oplanerat men i perfekt koreografi producerar ett slags dansande norrsken där färgerna varierar från ljusgrått till djupsvart. Det kan vara kajor eller ett slags ryska kråkor, någon gång starar. Eftersom ingen kan förklara hur eller varför flockarna bildas och formerar sig finns det väl ingen garanti att de inte någon gång kommer att anfalla också människor. Det var det Hitchcock kom på och verkligheten efterliknar som vi vet ofta dikten. Tänk på det.
Annars är döden mycket populär här i Wien just i dessa dagar. TV:s programtablåer är helt präglade av detta: döden är ett genomgående tema i nyheter, musikprogram, talkshows, teater och kriminalserier. Nyheterna nyss visade ett inslag om katten Jimmy som troget fast ensam regelbundet besöker sin döde ägares grav. Huvudprogrammet i en av de största kanalerna handlar ikväll om Wiens berömda Zentralfriedhof - världens kanske största samling av döda människor. Jag har sett trailern ett par gånger - det räcker för mig. Emellertid kan den som vill här lyssna till en av de ledande artisterna inom Austropop sjunga: "Es lebe der Zentralfriedhof/und alle seinen Toten." Den som är i närheten kan också mot en smärre avgift ta en guidad tur. Spårvägen har ökat turtätheten för att klara anstormningen.
Döden - denna fräckhet, denna oförskämdhet.
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess hvalv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,'
och natten mässar om allt som är dödt,
allt hö, allt kött
Man får, dock kanske förgäves, försöka trösta sig med att den dagen kommer då
Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och då fågelflockarna i skyn kanske är ett brokigt band av musikanter som styr upp mot vårt land. Allt enligt Karlfeldt.
Tro't den som vill.
Vackert skrivet med en lurande underfundighet. Lustigt nog tyckte jag också att kajor kunde vara något att orda om denna dag. Kajdagen. För det var väl den vi skulle ära?
SvaraRaderaMin mor (av alla människor) informerade mig just att Vinterorgel var Dagens Dikt i P1 idag, uppläst av Max von Sydow. Men inte fan har jag hittat nån ljudlänk. Skam på SR.
SvaraRaderaTack för att ni läst och kommenterat. Om jag fattat det rätt säger SR att "Dagens dikt" är det enda (!) program man inte kan lägga ut för efterhandslyssning eftersom man inte har "alla rättigheter."
SvaraRaderaJag är ju starkt emot allt pirateri och fildeleri men ibland undrar man ju...Vem skulle förlora på att vi får höra Max von Sydow läsa Karlfeldt?
I övrigt kan jag rapportera att Allhelgondagen blev en stor succé här i Wien med rekordpublik på kyrkogårdarna och försäljningstopp för småkransar och buketter hos försäljarna utanför portarna. Spårvagnarna till Zentralfriedhof gick fullproppade hela dagen. Jag minns inte siffran nu men det var hundratusentals människor som var ute och firade döden.
Just Zentralfriedhof har många attraktioner. Där finns bl.a. ett område med statliga "Ärogravar" där berömda personer, politiker, skådespelare men även popsångare finns arkiverade. En del har som hobby att besöka alla sina favoriter särskilt denna dag. Sedan finns det en särskild babykyrkogård där spädbarn som dött har begravts - tyvärr gav inte teveprogrammet någon åldersgräns. Och naturligtvis den största attraktionen: djurkyrkogården med gravvårdar över husdjur som många gånger överträffade sina ägares i marmorprakt. "För våra fyrbenta vänner" sade speakern för att i nästa andedrag berätta att många papegojor och kanariefåglar också förvarades här.
Själv vill jag inte ha något med kyrkogårdar att göra framför allt inte efter vad som komma skall hur nu detta skall kunna ordnas. Allhelgonadagen tillbringade vi på vandring i Wienervald som slutade på nunnornas uteservering "Schönstadt" där vi åt äggpannkaka med rostade sviskon med en Achtel Grüne Veltliner ute i solen. Måhända påskyndade detta den kommande slutpunkten något men det var det nog värt faktiskt.
Intressant (och rolig!) text. Hunnen till en viss ålder på livets stig behöver man inte fler Memento mori, snarare Memento vivere...
SvaraRaderaTack för som vanligt tänkvärt och trevligt (ja, trots ämnet) inlägg. Såna där fågelskaror i himlen minns jag från en dag i Rom för flera år sen. Vi stod en bra stund och tittade fascinerade på hur dom rörde sig - påminde om järnfilspån som flyttas med en magnet - tills vi insåg att dom inte bara flög utan även åstadkom viss bombning.
SvaraRaderaRostade sviskon låter spännande och det där Achtel var väl vin antar jag. Det var säkert bara nyttigt.