"Den fackförening som inte vill ha fascistiska förtroendevalda kallas ”antidemokratisk”. Den 16-åriga skolflicka som protesterar mot rasistisk agitation kallas ”antidemokratisk”. Den kristne som psalmsjungande sätter sig fredligt ner framför marscherande nazister kallas ”antidemokratisk” och åtalas av staten. Den som blir nerriden av polisen då hen ropar ut sin avsky mot judehatet kallas ”antidemokratisk”. Samtliga mordhotas intensivt dagen efter på ultranationalisternas webbplatser, samtidigt som de blir utskällda av förment liberala ledarskribenter. Till slut vet ingen vad demokrati egentligen är längre."
(Henrik Arnstad i DN idag (nät)
Och vi kan fylla på: Den som vill stoppa den kriminella nazistpropagandan på gator och torg kränker yttrandefriheten (trots att nazistpropaganda faktisk är olagligt i Sverige.) Den rektor som vill förbjuda Svenskarnas Parti i skolan måst då också förbjuda alla andra partier. Osv. osv.
Exempel från våldsvänstern och identitetspolitiker - se valfri dagspress. Främst Aftonbladet.
Den sköna slappheten kan bli kostsam.
Fast Henrik Arnstad, alltså... Hans olika mer eller mindre extrema uttalanden har gjort mig mycket tveksam. Han marknadsförde aggressivt sin bok om fascism med påståendet att den befann sig på forskningsfronten, ungefär som om det var kvantfysik han sysslade med. I själva verket är forskningen inte entydig och många är kritiska mot hans tveksamma definition av fascism. Bl.a Torbjörn Tännsjö som skrev att "Henrik Arnstads bok Älskade Fascism erbjuder spännande läsning för den historiskt fåkunnige."
SvaraRaderahttp://www.politiskfilosofi.se/fulltext/2013-1/pdf/2013-1_002-009_tannsjo.pdf
Andreas Heinö Johanssons kommenterar "forskningen":
http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/2013/04/arnstad-fascismen-och-forskningen.html
Och så finns det ju detta:
SvaraRaderahttp://www.civita.no/2013/11/18/en-obegriplig-framstallning-av-norge
Kunde inte ha sagt det bättre själv:
"Återigen är det emellertid så att Arnstads bristande känsla för proportioner skapar en konfliktbild som inte existerar."
"Arnstad gör inga försök till nyansering eller differentiering. Det kan tyda på att Arnstads spekulativa argumentation har som syfte att inskränka det offentliga samtalet."
Tack för dina eftertänksamma kommentarer. Jag är glad över att du reagerat på det jag skrivit även om jag är av, åtminstone delvis, annan mening vad gäller Arnstad.
SvaraRaderaOm du är tveksam om Arnstad så är jag mer än tveksam mot Tännsjö och skulle inte hänga en katt på hans bevisföring...
Jag är väl medveten om kontroverserna kring HA och hans forskning. Jag har också läst alla hans böcker. Givetvis blir det impopulärt att dra fram otrevliga saker om våra snälla grannländer, särskilt Finland. Och Sverige naturligtvis i Güntherboken som ändå för mig en aning mildrade den förkastande bild jag haft om Sverige under andra världskriget.
Men fakta är fakta. Och HA har en klar definition av fascismen som han utgår från. Man kan diskutera denna definition och många har gjort det.Men om man med fascism enbart menar hitlerhälsningar och bruna uniformer då är man snett ute. Jag räknar FPÖ i Österrike, FrP, Dansk Folkeparti och SD som fascistiska partier. Därmed menar jag inte att de tänker bränna judar eller avskaffa den parlamentariska demokratin. Men nationalismen, uteslutandet och drömmen om 'nationell pånyttfödelse' räcker. Då ger folkdräkten samma budskap som brunskjortan, men givetvis med i förlängningen olika metoder
Jag noterar att Timbroiten Johansson Heinö inte ens läst Arnstads bok. Hade han gjort det hade han förstått bakgrunden till de tre teser han kritiserar. Det framgår nämligen klart av boken. Nu behöver ingen, varken AJH eller du eller jag, hålla med om HA:s definitioner men skall man kritisera dem bör man åtminstone ha satt sig in i vad de betyder.
Den sista meningen som du citerar från Civita förstår jag inte alls. Varför skulle HA vilja "inskränka det offentliga samtalet" och hur skulle han ha möjlighet att göra det om det nu var så att han ville?
Men kanske är det ett argument av samma slag som man ofta hör i Sverige: "vi måste ta debatten' med SD"; "dags att börja samarbeta med SD som stöds av en så stor del av svenska folket"; "även nazister måste få uttrycka sin åsikter i yttrandefrihetens namn" osv. osv. Där är mitt svar klar och entydigt: Nej! Men det är en alltför komplicerad situation för att diskutera just här.
Men alldeles bortsett från detta: har du något att invända mot den citerade texten från DN? Är det rimligt att åtala den som fredligt sitter och sjunger psalmer för att uttrycka sin protest? Är det rimligt att polisen anklagar en bärare av en antifascistisk banderoll för "hets mot folkgrupp"?
Hoppas att jag nu inte avskräckt dig från att fortsättningsvis lämna kloka kommentarer som alltid är mycket uppskattade.
Nejdå, jag är inte avskräckt. :) Och jag håller med dig om Tännsjö, åtminstone delvis, bl.a hans märkliga påståenden om kollektiv skuld i Israel. Just denne artikel har dock åtskillig vettig kritik mot Arnstad, i så mån den beskriver hans bok korrekt (jag har själv inte läst den, men jag reagerade på den överdrivna marknadsföringen och recensionerna i flera av de stora tidningarna).
SvaraRaderaMitt problem med Arnstad är egentligen samma som jag sett i andra om diskussioner om rasism och nationalism - det är våldsamt överdrivet. Som en beskrivning av 1930-talet skulle åtminstone tonfallet passa men nu är det trots allt 2014 vi talar om. En viss likhet med depressionen som indirekt orsakade nazismens uppkomst finns väl i så mån att de nationalistiska partierna fick ett rejält uppsving efter 2008, men det är ju överhuvudtaget inte samma sociala spänningar nu som det var då. Sedan får han det att framstå som att man, om man är emot SD, befinner sig i något slags utsatt situation. Nu befinner jag mig i och för sig inte i Sverige så jag kan ju ha fel men media är väl i princip kompakt emot SD vad jag har sett, och historien med Björn Söders talmanspost visar väl att ingen i riksdagen verkar ha någon direkt rädsla för att bli kallad anti-demokrat.
Jag håller med om att situationen med SD är ytterligt komplex, och jag tror en stor del av problematiken är att Sverige inte riktigt har någon kulturkonservativ grupp längre. Tittar man exempelvis på USA skulle många SD:are passa in i Republikanerna (om än med annan retorik) men i Sverige går det inte alls. Bra eller dåligt? Det är en annan fråga. Jag tycker i alla fall ansvaret för SD:s framgångar också måste ligga på de båda blocken som verkar ha gått ned sig i en trist diskussion om vem som lägger en miljard mer på försvaret eller fångvården.
När vi ändå är inne på SD så tycker jag, som en kommentar på marginalen, att det här är extremt komiskt:
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=6JlrxHxguk4
Ganska kul. De vet nog inte vad de sjöng. Min enda invändning är att uppladdaren avfärdat Boney M. som "tysk pop". Jag gillar faktisk Boney M. även om det är litet fake. Det är mest texterna som tilltalar mig. Den här är bäst: http://youtu.be/zdgMo7BjA0Y
SvaraRaderaLustigt, jag lyssnade på den sången häromdagen och drog mig till minnes att jag inte förstod vad texten handlade om förrän häromåret, när jag läste igenom psalm 137. Det låter rätt stiligt på svenska, åtminstone i 1917 års översättning:
SvaraRadera"Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor. Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.» Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?"
Jag har alltid undrat hur många av dem som hör sången som vet varifrån texten kommer. Du gjorde rätt också som valde en stilfull översättning.
SvaraRadera"Om du är tveksam om Arnstad så är jag mer än tveksam mot Tännsjö och skulle inte hänga en katt på hans bevisföring.. "
SvaraRaderaExakt min helt cementerade uppfattning. Hinner inte gå in på varför. Men du gör det så bra själv. Tack för alla dina motståndskraftiga texter..
Tack Gabrielle. " Wir sind wohl alle für das geschaffen, was wir tun. om jag säger så.
SvaraRaderaI det gamla seklet adlades (eller degraderades) By the Rivers of Babylon till en läktarhymn som särskilt brukade sjungas på FC Bayerns hemmamatcher. Fotbollsfansen sjöng melodin på ett stillsamt, eftertänksamt och nästan elegiskt vis. Det var vackert men lite udda; för varje mål ekade sången allt ödsligare.
SvaraRaderaSen kom en rockgrupp från Bad Tölz och köpte rättigheterna och snickrade ihop en extremt torftig tysk text till melodin. "Wir holen die Meisterschaft" var sen, under åtminstone en säsong, Bayerns officiella Vereinshymne. Jag distanserar mig från alltsammans, men här är länken:
https://www.youtube.com/watch?v=sBGrujXaWlU