Stockholmsvinter

(Bilderna klickbara)

Kulturmän även i Grönköping

Undrar vad Lena Andersson går och tänker på idag. Någon som satt lite för nära henne i tunnelbanan. Och inte svarade direkt på Sms? Bertil?
— Gabi Björnstrand (@GabiBjornstrand) December 25, 2014

Julnumret av Grönköpings Veckoblad har nått mig i Stockholm efter att ha eftersänts till Wien och därifrån till Stockholm. Organet uppmärksammar bästsäljaren "Egendomlig förförelse" av den mångsidiga hemkonsulenten frkn Ada A:son Susegård (tillika talrör för MP:s lokalavdelning). Boken skildrar en dessvärre olycklig romans mellan hjältinnan Astrid och kulturmannen Stig Berg. Den brännande frågan i Grönköping är nu: vem har stått modell för huvudpersonen Stig Berg? Vid bladets rundfråga (enkät) visar det sig att flera prominenta stadsbor anser sig vara förebild för Stig Berg. Herr kulturdoktor och lokaltevechef Stig Berglund (s.t.s.i.H.), tillika sambo med frkn Susegård, påpekar dock att personen kan vara ett rent påhitt som man rent diskursivt kan förhålla sig fritt till inte minst i ett feminint kodat språkspel. Dessutom, tillägger Dr. Berglund, att då huvudpersonen är tecknad på ett så osympatiskt sätt, ja rent av som en inbilsk och egoistisk knöl, är det svårt att förstå att så många herrar i staden velat utropa sig till Stig  Berg.

F.ö. berättas att kultureliten i staden tagit ett initiativ att göra antikverad litteratur mera tillgänglig för nutidens ungdomar. Men har t.o.m försökt sig på Fänrik Ståls sägner:

Min fader var en börskomet
den djärvaste man fann.
Han mycket för sin utkomst slet
tills pengarna försvann.
Hans hela värld var hausse & baisse
på pengarna han satte fräs.
Där stod han, när han till det ställt
vid stadsmissionens soppkökstält.
Han var min fader han!

...men med vispgrädde, tack!

T.o.m i DN har man uppmärksammat att den österrikiske sångaren och kompositören Udo Jürgens avlidit. J. slog igenom med att vinna Eurovision Song Contest 1966 med låten "Merci Chérie" - en iofs litet tjatig sång. Han var oerhört framgångsrik och har sålt album i mångmiljontal.

Hans plötsliga död kom som en chock i Österrike och Tyskland. Nu kanske det är konstigt att det känns chockartat att en 80-årig man plötsligt får en hjärtinfarkt och dör. Men bara för några månader sedan firade han sin 80-årsdag på scenen med en jätteshow och gav ut ett nytt album med titeln "Mitten im Leben" alltså "Mitt i livet". Inga tecken på ålderdomssvaghet. En stor tidigare framgång hette "Livet börjar vid 66".

Udo Jürgens musik var väl knappast min cup of tea men man måste beundra artisten som höll igång med sådan fart och intensitet - kanske inspirerad av de unga damer han alltid hade förmågan att omge sig med...Och en del sånger är mycket sångbara och attraktiva. Rubriken syftar på succélåten "Aber bitte mit Sahne" som blev något av en signaturmelodi.  I Österrike fnös man i vissa kretsar över att österrikaren Jürgens använde ordet "Sahne" -  "grädde" heter ju som alla vet här "Obers". Texten är kanske litet tveksam rent genusmässigt sett men melodin är mycket medryckande. En länk här.

Bäst var Jürgens enligt min uppfattning när han steg in på det politiska fältet. "Fünf Minuten vor  Zwölf" är ett mera symfoniskt verk och inte särskilt sångbart men har ett starkt budskap om miljöförstöringen. Den sång jag tycker bäst om har jag redan en gång använt på den här bloggen men den duger mycket väl att upprepas. Orden "Bonn och Moskva" som förekommer i texten visar ju att den har några år på nacken men budskapet och orden i övrigt är helt aktuella idag och kommer nog att förbli så, särskilt i Sverige. Alltså mina damer och herrar: "Wir haben alles im Griff auf dem sinkenden Schiff" - vi har full kontroll över det sjunkande skeppet.

Danius öppnar dörren

till salen i Akademin för att tillkännage nästa års nobelpristagare i litteratur.

Hela kultursverige verkar till sig i trasorna över utnämningen. Den av mig mycket uppskattade Therese Eriksson twittrar att hon skulle vilja se Danius styra hela världen men att det här får räcka så länge. Läsa gärna hennes kärleksporträtt i Folkus från 2013: Denna Danius!  Understreckaren Lustfyllda utflykter... från november 2014, också av Therese Eriksson, lockar onekligen till läsning av Danius.

Kvalifikationer för sitt nya jobb som "ständig" sekreterare har hon onekligen som disputerad i litteraturvetenskap och professorskap i estetik även om det är på Södertörns högskola, detta högsäte för flumvetenskap och knasfeminism. Pour la petite historie  vill jag liksom de flesta skribenter också nämna att hon dessutom är utbildad croupière och har jobat som card dealer. En uppfriskande fläkt i det akademiska dammet.

Det kan nog bli bra. Men jag måste erinra om att jag 2010 skrev en mycket kritisk artikel om Danius uppfattning av Harry Martinson och framför allt Aniara som jag menar (fortfarande) att hon grovt missuppfattat. Läs Vår tids stjärnsång.  Främst anklagade hon Martinson för "en vitalistisk kvinnosyn" som gjort verket till ett "dammigt vrak på litteraturens bilkyrkogård" som hon ungefär uttryckte det. Enlhgt min uppfattning helt utan grund. Verkets huvudtema: människans inneboende ondska som obönhörlig driver oss mot undergången missade hon totalt.

Senare i min artikel om Lotta Lotass "Varia"  kontrasterar jag Danius uppfattning mot Lotass beskrivning i Litteraturbanken:

"Med eposet Aniara (1956) ger Martinson uttryck för en vass civilisationskritik, i undergångsvisionen Aniara fästad i science fiction–genrens vidsträckta, vittomfamnande uttryck. Mänskligheten är förlorad i världsrymden ombord på det vilsekomna rymdskeppet Aniara. Längtan, förtvivlan och tröst utmynnar till slut i tystnad. Tystnaden ljuder också starkt i Martinsons sena diktning där till slut bara stenarna minns hur allt en gång talade."

Lotass såg alltså något annat än en bilkyrkogård i Aniara.

Nåja. Jag ansluter mig väl till Kultursveriges uppfattning och hoppas på en spännande och nyskapande epok i Akademis historia.

Den omänskliga faktorn

Det var en  medarbetare på Telia som hade gjort fel inställningar på en server som gjorde att Telias internet slogs ut flera gånger den gångna veckan med stora konsekvenser för kunder, både privata och samhällsviktiga institutioner. Ja men då så! Då är det ju bara att kicka personen i fråga så skall det väl fungera sedan. "vi måste titta närmare på det. Det är den mänskliga faktorn som ligger bakom"  säger den "informationsansvarige". Någon information till kunderna ansåg han inte vara nödvändig och f.ö. hur skulle man kunna göra det när man själva "hade samma problem som alla andra att komma åt hemsidan när nätet låg nere"?

Telia har två förklaringar till det som skedde: 1) Någon anställd klantade sig och det kan ju inte bolaget göra något åt  2) det är ett samhällsproblem det kan inte heller bolaget göra något åt. Någon slags kompensation för kunderna kan därför inte heller komma i fråga. Överhuvudtaget kan man inte göra något åt saken "men vi får titta på det i ett senare skede".

"Ryggradslöst" och "avgrundsdjupa brister" talar en "Tech-redaktör" i DN om. Jag kan tänka mig en rad andra epitet som passar in på Telias ledning och policy men besparar dem. De ger sig f.ö. själva om ni läser de olika artiklarna i DN (och möjligen andra tidningar).


Not: För att ännu en gång förtjäna beteckningen "arroganta utlandssvenskar" som jag ibland möter kan jag ju påpeka att jag sedan många många år är kund hos Österrikes motsvarighet till "Telia". Det finna förvisso mycket att säga om företaget och dess tjänster men det har aldrig under denna tid varit fråga om något driftavbrott eller att servicen överhuvudtaget legat nere. Men troligen är väl österrikiska hackare inte så avancerade som de svenska. De åtnjuter inte heller samma samhälleliga acceptans och uppmuntran som i Sverige.

Meta på fredag förmiddag.

Andra dagen på en vecka som Telia slås ut! Otroligt att ett så stort företag inte skall kunna skydda sig  mot en grupp slemmiga reptiler som  -enligt egen uppgift- avsett att attackera ett nätspelbolag.  Erfarenhet från hur det går till i den undre världen bör man ju ha skaffat genom de summa mutaffärer man -ostraffat - varit inblandad i i Asien.

Nu kunde man kanske skaffa sig en annan leverantör i Sverige men vilken det än gäller hör jag bara klagomål från vänner, bekanta och press.

Vi behöver mera offentlig kontroll och reglering av tillgången till Internet - det har trots allt blivit en samhällsviktig funktion och bör inte lämnas i händerna på typer som "Nyberg"  et co. Att  överhuvudtaget göra hemliga transaktioner i Schweiz med diktatorns dotter eller t.o.m. diktatorns dotters sekreterare kan ju inte betraktas ens som halvvägs seriöst.

Att ge figurer som Vattenfalls Josefsson eller Telias Nyberg full handlingsfrihet med företag där staten har eller har haft ett avgörande inflytande kan väl endast ses som en eftergift åt den onda ideologi vars främsta politiska proponenter i Sverige är Annie Lööf och Göran Hägglund. Men vem vågar opponera sig?

Hur en slipsten skall dras

Nicholas Harnoncourt  firar sin 85 födelsedag - det vill säga det gör han inte. Han tycker inte om födelsedagar och tillfrågad om han är stolt över sitt livsverk säger han att varje människa har något att vara stolt över - själv är han stolt när han lyckas slipa en kniv.

Detta har dock inte hindrat ORF (Österrikes "SVT") att ägna hela dagen i sin speciella kulturkanal åt Harnoncourt och hans verk. Alltså tillbringar man den regniga söndagen fastklistrad framför teven och tittar på dokumentärer, intervjuer, inspelningar från repetitioner och flera kompletta operaverk som Orefeo, Idomeneo och Riddar Blåskägg liksom repriser av de konsertanta succéföreställningarna på Teater an der Wien av Le nozze, Don Giovanni och Così.

Harnoncourt började sin bana som cellist i Wiener Symphoniker under Karajan. Efter många år genomskådade han mekaniken hos den store mästaren och berättar om hur upprörd han blev när Karajan flinade och publiken i konserhuset log med och vaggade takten till en långsam sats hos Beethoven. "Hur kan man missförstå något så - musiken handlar om död och undergång och dirigent och publik sitter och myser." Han lämnade symfonikerna och grundade tillsammans med sin hustru "Concentus Musicus" med vilken han i grunden utforskade Mozart och Bach och med originalinstrument skapade en helt ny -fast egentligen gammal-klang. Från början var motståndet från "traditionalister" massivt men med tiden utvecklades orkestern och Harnoncourts tolkningar till internationellt stilbildande. Som musikforskare speciellt vad gäller Bach och Mozart är han en av världens ledande och han har en märklig förmåga att översätta sina forskningsresultat i framförandet av musiken.

I ett av inslagen i teve vittnade den kinesiske pianovirtuosen Lang Lang om hur Harnoncourt hade hjälpt honom att få en helt ny förståelse för Mozarts verk som han sedan alltid  burit med sig.

Varje år anordnar landet Steiermark en festival "Styriarte" tillägnad Harnoncourt. Många tusentals människor som inte lyckats få biljetter tilll konsertsalarna följer musiken utomhus på stora bildskärmar.

Nicholas Harnoncourt har också gjort många legendariska operauppsättningar, främst av Mozarts verk. Han senaste kraftprov var höstens uppsättningar av de tre da Pontoperorna  på Teater an der Wien. Jag skrev ett par blogginlägg om detta under rubrikerna:  Nozze Giovanni Cosi    respektive  Så gör dom väl allihop?  Jag såg reprisen av Così i dag- en mycket okorrekt opera i dagens läge. Men man fick återse och återhöra tre av de absoluta favoriter jag upptäckt under året: Elisabeth Kulman, Mari Eriksmoen och Katija Dragojevic - fantastiska sångerskor men ockå fina skådespelerskor och med en massa humor, speciellt vad gäller Kuhlman och Dragojevic. (Åh Katija, varför avföljde du mig på Twitter, mitt hjärta blöder...)

Varje dag på året kan avnjuta musik i världsklass på någon av Wiens många scener. Om man nu t.ex. föredrar bildande konst kan man just nu välja mellan utställningar av Velasquez (!), Miro  eller Toulouse-Lautrec.

Så det så.