...men med vispgrädde, tack!

T.o.m i DN har man uppmärksammat att den österrikiske sångaren och kompositören Udo Jürgens avlidit. J. slog igenom med att vinna Eurovision Song Contest 1966 med låten "Merci Chérie" - en iofs litet tjatig sång. Han var oerhört framgångsrik och har sålt album i mångmiljontal.

Hans plötsliga död kom som en chock i Österrike och Tyskland. Nu kanske det är konstigt att det känns chockartat att en 80-årig man plötsligt får en hjärtinfarkt och dör. Men bara för några månader sedan firade han sin 80-årsdag på scenen med en jätteshow och gav ut ett nytt album med titeln "Mitten im Leben" alltså "Mitt i livet". Inga tecken på ålderdomssvaghet. En stor tidigare framgång hette "Livet börjar vid 66".

Udo Jürgens musik var väl knappast min cup of tea men man måste beundra artisten som höll igång med sådan fart och intensitet - kanske inspirerad av de unga damer han alltid hade förmågan att omge sig med...Och en del sånger är mycket sångbara och attraktiva. Rubriken syftar på succélåten "Aber bitte mit Sahne" som blev något av en signaturmelodi.  I Österrike fnös man i vissa kretsar över att österrikaren Jürgens använde ordet "Sahne" -  "grädde" heter ju som alla vet här "Obers". Texten är kanske litet tveksam rent genusmässigt sett men melodin är mycket medryckande. En länk här.

Bäst var Jürgens enligt min uppfattning när han steg in på det politiska fältet. "Fünf Minuten vor  Zwölf" är ett mera symfoniskt verk och inte särskilt sångbart men har ett starkt budskap om miljöförstöringen. Den sång jag tycker bäst om har jag redan en gång använt på den här bloggen men den duger mycket väl att upprepas. Orden "Bonn och Moskva" som förekommer i texten visar ju att den har några år på nacken men budskapet och orden i övrigt är helt aktuella idag och kommer nog att förbli så, särskilt i Sverige. Alltså mina damer och herrar: "Wir haben alles im Griff auf dem sinkenden Schiff" - vi har full kontroll över det sjunkande skeppet.