Hela kultursverige verkar till sig i trasorna över utnämningen. Den av mig mycket uppskattade Therese Eriksson twittrar att hon skulle vilja se Danius styra hela världen men att det här får räcka så länge. Läsa gärna hennes kärleksporträtt i Folkus från 2013: Denna Danius! Understreckaren Lustfyllda utflykter... från november 2014, också av Therese Eriksson, lockar onekligen till läsning av Danius.
Kvalifikationer för sitt nya jobb som "ständig" sekreterare har hon onekligen som disputerad i litteraturvetenskap och professorskap i estetik även om det är på Södertörns högskola, detta högsäte för flumvetenskap och knasfeminism. Pour la petite historie vill jag liksom de flesta skribenter också nämna att hon dessutom är utbildad croupière och har jobat som card dealer. En uppfriskande fläkt i det akademiska dammet.
Det kan nog bli bra. Men jag måste erinra om att jag 2010 skrev en mycket kritisk artikel om Danius uppfattning av Harry Martinson och framför allt Aniara som jag menar (fortfarande) att hon grovt missuppfattat. Läs Vår tids stjärnsång. Främst anklagade hon Martinson för "en vitalistisk kvinnosyn" som gjort verket till ett "dammigt vrak på litteraturens bilkyrkogård" som hon ungefär uttryckte det. Enlhgt min uppfattning helt utan grund. Verkets huvudtema: människans inneboende ondska som obönhörlig driver oss mot undergången missade hon totalt.
Senare i min artikel om Lotta Lotass "Varia" kontrasterar jag Danius uppfattning mot Lotass beskrivning i Litteraturbanken:
"Med eposet Aniara (1956) ger Martinson uttryck för en vass civilisationskritik, i undergångsvisionen Aniara fästad i science fiction–genrens vidsträckta, vittomfamnande uttryck. Mänskligheten är förlorad i världsrymden ombord på det vilsekomna rymdskeppet Aniara. Längtan, förtvivlan och tröst utmynnar till slut i tystnad. Tystnaden ljuder också starkt i Martinsons sena diktning där till slut bara stenarna minns hur allt en gång talade."
Nåja. Jag ansluter mig väl till Kultursveriges uppfattning och hoppas på en spännande och nyskapande epok i Akademis historia.
Danius har jag inte läst mer några DN-artiklar av, så där har jag inte någon grund för något omdöme.
SvaraRaderaMen när du nu - återigen - skriver om Harry Martinsons ”Aniara” så bestämmer jag mig för att ägna lästid i helgerna åt denna lucka i min beläsenhet. Då kan jag kanske avgöra vem som har rätt, du och Lotass, eller Danius. Det du anger som verkets huvudtema, ”människans inneboende ondska som obönhörligt driver oss mot undergången”, ligger ju onekligen mycket nära min syn på världen.
Dessutom blir det ett prov för mig. Jag laddade ner ”Aniara” som e-bok, och det blir nu den första e-bok jag läser. Sist i Sverige?
Jag passar också på att önska dig en riktigt god jul och ser fram emot nästa års välskurna schalottenlökringar!
Apropå Akademien, briljant tal här av direktör Espmark:
SvaraRaderahttp://www.svenskaakademien.se/akademien/sammankomster/hogtidssammankomsten/hogtidssammankomst_2014/tal-av-akademiens-direktor-herr-Espmark
Frohes Fest!
Hej Bengt, tänkte genast på dig när jag såg/hörde detta om Danius. Tänkte att jag måste kolla vad du säger nu. Har för övrigt själv (haft?) ett horn i sidan till vissa saker Danius sagt eller skrivit, men minns inte längre exakt vad, tror det hade något med Klara Johanson att göra, men var det något annat… Sei's drum! Nya vindar! Landet är öppet!
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Trevligt att ni läst min text, tack. Ja Bodil, vi får väl hoppas det bästa om och för Danius. Läste f.ö. hennes text om Selma Lagerlöf - litet småtrevligt tyckte jag. Till jcb: Espmarks tal var strålande! Jag minns f.ö. den där "klassikervarningen" väl.
SvaraRaderaJag har ju ofta förundrats över litteraturkritiken i Sverige vilket jag skrivit om bland annat i samband med Ernst Brunner, Kerstin Ekman och Lotta Lotass (ständigt denna Lotta...)
Så får jag önska er en riktigt trevlig jul var och en i sin stad.
Martinsson - håller inte heller nu att gå på.
SvaraRaderaJag tar genast fram Aniara ur bokhyllan. Som min far dedicerat till Lillie Libidel, en kanske underlig dedikation, Men såna var de ; )
Har f.ö ständigt lika svårt för den antefaktiska historieskrivning som en del femen ägnar sig åt. Jag recenserade tex en essäsamling om konst, där varje författarinna ondgjorde sig över 1500-1600-talets objektifiering av kvinnan. Tydligen utan tanke på dito mans-objektifiering i mansporträtt. Nåväl. Det var det.
Men lite ondsint vill jag påminna om den ngt mindre entusiastiske recensent som skrev om Danius essäbok, att hon så förtjust och lite a la mode, lät sin intelligenta iakttagelse dröja bland småting och lappri. En tendens som varit stark i postmodernismen och bl.a odlats av Zizek, om jag nu minns rätt. Vilket det inte finns några garantier för att jag gör. Så - jag tar Martinsson.
Det är väldigt stimulerande -men känns alltid nervöst- att få diskutera med verkliga experter på områden där jag bara är intresserad amatör.Som nu. "Småting och lappri" - orden fick mig att inse att det jag tyckte var roligast i Lagerlöfartikeln kanske var just det. Erik Axel Karlfeldt ger Selma Lagerlöf råd om hur hon skall vara klädd. Selma är tacksam och svarar: ”Jag hade nästan tänkt på helt vitt för inträdesdagen, svart naturligtvis för kommande högtidsdagar, men jag rättar mig alldeles efter akademiens önskan." Och resultatet blev, skriver Danius, "en aftonklänning som sytts upp av Stockholms främsta modehus, Augusta Lundin. Hon beskrev plagget som ”engageanter, flor och fransar”".
SvaraRaderaLappri? Säkert, men litet roande också.
Tack för ditt inlägg Gabi.
Bengt - det är inte småting och lappri jag har ngt emot, snarare trenden, trender, alla. Man är ju en hemsk människa så klart ! ;)
SvaraRaderaTill handlingarna bör läggas att min guddotter MIra haft Danius som handläggare p väg mot FilDr - och hon har bara gott att säga om sekreteraren. Så - rätt ska vara åtminstone hälften rätt.