Euro för euro ger dyrare öl i Österrike

Tröst för ett tigerhjärta: att den ekonomiska politiken kan vara ännu virrigare på andra håll än i Sverige skriver jag om på Euroflarn. Se Kreativ finanspolitik.

Apologi för ärelöshet

Heder, ära, respekt. En gång hedersord i ett civiliserat mänskligt umgänge, nu täckord för våld, extremism och förtryck av den svagare.

Släng dessa begrepp på historiens skräphög. Brännmärk dem som gör anspråk på dem.

Underkastelse

Den franske författaren Michel Houellebecqs roman "Soumission" har kommit ut. En svensk översättning väntas till hösten.

Märkligt nog har romanen ägnats ganska stort intresse i svensk press trots det egendomliga språk den skrivits på. En rimlig sammanfattning av det svenska mottagandet finns här. Den bästa svenska recensionen tycker jag att Kristoffer Leandoers är.

Nu vill jag på sätt och vis varna för att läsa dessa anmälningar. "Soumission" är nämligen helt enkelt en väldigt bra bok, spännande att läsa, men också anspråksfull eftersom man bör veta en del om fransk litteratur för att till fullo kunna uppskatta den. (Men man kan ju alltid googla - detta ej sarkastiskt menat.) Den utmynnar i en överraskande upplösning som man helst inte bör känna till när man börjar läsandet. Det är som en deckare fast på en oändligt högre nivå.

Det gör det litet svårt också för mig att skriva om boken - jag vill inte beröva er en läsupplevelse. Men ni har troligen inte kunnat undvika att läsa om förutsättningarna: inom en snar framtid ingår socialisterna en koalition med ett muslimskt parti för att förhindra att Front National tar makten. Vi får följa huvudpersonen, en intellektuell i tidig medelålder, och hans kollegor och hans kvinnor i den politiska process som följer.

Nu får man säga att det politiska ramverket verkar tämligen "orealistiskt." Övergången till ett islamistiskt samhälle verkar ske helt snabbt och odramatiskt. Protester från kvinnor, sekularister, akademiker och vanliga socialister verkar helt utebli. Arvet från revolutionen verkar helt ha kommit bort. Genom sin betoning av traditionella värden som familjelivets helgd, frånvaron av brottslighet osv. ter sig den nya regimen ganska sympatisk för de flesta. För män som ställer sig i det muslimska samhällets tjänst tillkommer fina löneförmåner finansierade av arabiska oljepengar och dessutom polygami som lockelser. Kvinnorna lever en skyddad och ombonad tillvaro och har inget att bekymra

Ett nådemedel

Som möjligen någon trogen läsare kan erinra sig är jag definitivt ingen vän av "alternativ" medicin eller "naturläkemedel" och annat hokus pokus. Men man måste ju kunna göra undantag. Känner man sig hängig och halvförkyld köper man lämpligen i närmaste snabbköp en liten flaska Klosterfrau Melissengeist och njuter av den  mångfald "naturliga" ingredienser som finns i denna religiösa produkt. Det är:
Rent vatten
Angelikarot
Enzianrot
Galganwurzelrot
Ingefärsrot
Nejlikerot
Pepparfrukt
Kanelblomma
Muskatnöt
Alantrot
Pommeransskal
Kardemummafrukt


Jag bryr mig inte om att slå upp vad de tyska benämningarna kan tänkas heta på svenska men ni fattar nog idén bakom det hela. Tar man sedan snabbt ett par huttar av detta känner man sig strax mycket piggare.

Jag glömde en ingrediens i listan: 80 % alkohol.

50 nyanser av Ingves

Läs mitt okontrollerade vredesutbrott "Bocken som trädgårdsmästare" på Euroflarn.

Och hör sen!

Ett hörn av paradiset

Journalisten, radio- och teveprofilen Knut Ståhlberg har dött, 95 år gammal. Ståhlberg arbetade huvudsakligen från Paris  där han med vissa avbrott bott sedan 1945. Hans karaktäristiska röst och hans gestikulerande i rutan gjorde honom folkkär. Han var länge mannen som var Frankrike för en stor del av den svenska publiken.

Med Ståhlberg dör inte bara en unik journalist, författare och meddelare utan också en av de ytterst få svenska europeerna. Hans djupa erfarenhet och förståelse för de historiska förloppen uttryckte en visdom som ligger ljusår från dagens ytliga journalistik och meningsbildning. Men Ståhlberg förutsåg dagens utveckling. Själv menade han att "vi" hade lika rätt att känna oss hemma på Champs Elysées som på Götaplatsen i Göteborg - ett angrepp på den ena vore ett angrepp på den andra. Men om den svenska reaktionen var han uppgiven: "Avstånden har ökat. Vi har stått utanför. Vi har hört till men vi har inte velat vara med. Att inte vilja. Att inte förstå. Att stå utanför. Kommer det alltid att vara så?"

Ståhlberg var med. Han hörde till. Han skrev: "Jag kunde inte säga att jag kände något för de människor som jag levde tillsammans med om jag inte var beredd att vara som en av dem."

Jag måste erkänna att jag känner en stor affinitet med Ståhlbergs syn på världen och Europa. Redan 2011 skrev jag ett längre blogg inlägg om honom där jag också nämnde de böcker han givit ut, både personliga och en lysande biografi över de Gaulle. Jag återger texten nedan. Där hittar ni, om ni orkar så långt, också den sång av George Brassens som använts som titel hör och till en av Ståhlbergs böcker.

Inte många kvar nu.

Klicka nedan för att läsa vidare:

Ein Sportstück

Jag följer inte svenska referat från sportföranstaltningar och idrottsmästerskap så jag har dålig kläm på hur svenska reportrar och experter sköter sig. Kanske har den supernationalistiska ansatsen dämpats om det sent omsider gått upp även för fackfolket att Sverige inte längre är en världsmakt i någon sport och att prestationer på världsnivå är sällsynta. (Jag undantar handikappsport liksom de egendomliga former av skidakrobatik som nu och då dyker upp - jag vet inte hur det ligger till där.) Men när en yrkeskår  (?) i en omröstning om Sveriges genom tidernas främste idrottsutövare placerar Zlatan före Stenmark kan man ju frukta det värsta.

Man får hoppas att det går mera sansat till än i Österrike. I kväll råder i stort sett landssorg efter det sämsta resultatet genom tiderna i världsmästerskapet i störtlopp i Colorado. Bäste österrikare hamnade på 12 plats trots att laget haussats före tävlingen och trots att både expertkommentatorn och tevereportern skrek i kapp under åkningen när var och en kunde se, inte minst genom de infällda mellantiderna, att det inte alls gick så bra. Man skyllde sedan på "väder och vind" som speciellt missgynnade österrikarna.

Man kan göra tankeexperimentet att exempelvis politiska experter skulle uppföra sig likadant under valnatten när resultaten börjar droppa in.

Nu finns det en särskild dimension till detta: Guld och brons gick till Schweiz - välförtjänta framgångar till två veteraner som länge dragits med otur och svåra skador och som ingen egentligen räknat med. (Även norrmannen Svindal gjorde comeback efter en ytterst svår skada och tog sjätte plats, alltså långt före de helfriska österrikarna.)  Schweiz är "ärkefienden" i alpin skidåkning och speciellt i störtloppsgrenen. Ett  bittert piller att svälja...Reportern tröstar sig med att det gick ännu sämre för Italien, en annan rival. Intervjun med med den sympatiske bronsmedaljören, Beat Feuz gick i stort sett ut på att fastställa hur stor andel i framgången hans österrikiska flickvän haft. Feuz försäkrade till reporterns tydliga tillfredsställelse att det var en mycket stor del.

Annars är det ju på damsidan som Österrike fortfarande är en första rangens skidnation. En guld och ett silver har det blivit hittills och flera kommer nog de närmaste dagarna. Som jag berättat tidigare var det denna dominans som gjorde att nationalsången ändrades, till mångas förtret. Till ursprungstexten "Heimat bis Du großer Söhne" lade man till "und Töchter".  Litet svårare att sjunga men med god vilja är det inga problem.


(Not: Rubriken är knyckt från Elfriede Jelinek. en annan "stor dotter" även om hon med säkerhet inte skulle vilja bli kallad så. Hon gillar inte sport men har en viss humor: vid sista föreställningen av stycket på Burgtheater fick alla som kom i träningsoverall gå in gratis.)