Morgonteve

Vi kan bara se tre tevekanaler i Sverige. Det är mest mat, sjuka djur och sjuka människor. Men två intressanta inslag i dag, valborgsmässoafton, på morgonen. 1) Föräldrar uppmanas att inte dricka alkohol denna dag eftersom de kan behöva använda bilen för att hämta sina berusade barn på natten. 2) SVT vill att tittarna röstar fram Sveriges nationalfågel. Min kandidat är klar: den ståtliga Alces alces.  Hoppas att ni stöder detta förslag.

Sen skall det visst bli svensk humorfestival. Kanske får vi se Schyffert eller Andersson ta av sig byxorna eller höra några nya kurdiska rasist skämt. Det blir kul.

"was gesagt werden muss..."

Normalt sett brukar jag inte peta i sådana här getingbon men någon gång måste väl något sägas. I Agenda i SVT intervjuades den kända islamkritikern Ayaan Hirsi Ali med anledning av att hennes bok "Reformera islam" kommit ut på svenska. Reportern Anna Hedenmo ställde ett antal blågult färgade frågor med klart syfte att driva in Ali i det islamofoba hörnet. Där misslyckades hon emellertid kapitalt inför intervjuobjektet klara svar och välartikulerade överväganden.

Efter intervjun hade Hedenmo inbjudit Nalin Pekgul och en "islamolog" Christer Hedin. I brinnande iver att visa hur Ayaan Hirsi Ali hade missuppfattat allting överbjöd sig de två experterna i något som jag inte kan kalla annat än ostrukturerat svammel. Så fick vi t.ex. veta att reformationen av islam började redan på 1600-talet (Hedin) och att det finns en kvinnlig imam i en moské i New York och att muslimer i Luleå fått tillstånd att använda den saudiska almanackan under Ramadan för att inte svälta ihjäl eftersom solen aldrig går ned i Luleå. Så de' så.

Nu kunde det ju ha varit intressant att i stället för dessa upprörda  emotioner  och anekdoter få höra vad experterna hade att säga om Hirsi Alis fem punkter som hon tydligen presenterar i boken. En grundläggande reformering av islam måste innefatta:

- Tillåt kritik av Muhammed och Koranen.
- Prioritera detta liv, inte livet efter döden.
- Bryt sharialagens makt över den sekulära lagen.
- Sluta uppmana enskilda att tillämpa islamisk lag genom att ”påbjuda det rätta, förbjuda det orätta”. (Det vill säga: lägg dig inte i hur andra lever sitt liv.)
- Sluta mana till heligt krig.

Jag skulle gärna vilja höra vad Pekgul, Hedenmo eller någon av islamprofessorerna (av vilka Gardell väl är den mest rabiate) har att invända mot dessa förslag och i så fall varför. Men det lär vi inte få uppleva.

( Formuleringen "Prioritera detta liv, inte livet efter döden" gjorde stort intryck på mig personligen: det är ju just det som är problemet med all organiserad religion men där islam förmodligen går allra längst.)

När Expressen för ett par år sedan publicerade en artikel av  Ayaan Hirsi Ali ryckte Björn Wiman omedelbart ut och bad om ursäkt i en "motartikel". Vi får väl se om DN och SVT gör detsamma.

Random walk i Stockholm

Egentligen är April, möjligen Maj, den bästa tiden att flanera i huvudstaden i vart fall om solen värmer och nordvindarna lugnat ner sig. Uteserveringar och caféer är öppna, antalet turister måttligt och det finns plats litet varstans. Som idag.

På Strands uteservering på Strandvägen kan man sitt i lä i solen i sköna fåtöljer och dricka sitt sofistikerade kaffe med onyttigt tilltugg och en strålande utsikt över vattnet med sin båttrafik och ett perspektiv från Nordiska Muséet till Slussen. Det vore omöjligt senare på säsongen.

På Strandvägen hittar vi minsann Långhundraledens Drottning.

Vid ett par bord på Sjökaféet sitter ett gäng glada och uppenbarligen aktiva och levnadslustiga damer i översta tonåren och glufsar glatt i sig gräddbakelser och kaffe med vispgrädde i solen. Vid grannborden sitter den förgrämda generationen, 30+ med infallna kinder och tuggar sina tråkiga ogrässallader och dricker kranvatten (gratis nämligen). Pratar man så är det huvudsakligen om hur hemskt allting är på jobbet. Vi som hunnit igenom allt det där kan liksom tonåringarna med förnöjelse och gott samvete sätta gaffeln i våra onyttiga bakverk och dricka vår cappucino - i brist på Wiener Melange. Allt går runt liksom och jag kommer att tänka på en underbar sång som jag i går hittade på YouTube men inte hört på länge.  Också med anknytning till ett Stockholmsmotiv.



Så när ni i fortsättningen läser mina diatriber ta det inte som gammalt gnäll utan mera som ungdomlig rebelllusta  ;-)

Upp till kamp!

I ett tiotal österrikiska städer hölls idag protestdemonstrationer mot TTIP, dvs. "frihandelsavtalet" mellan EU och USA. I Wien deltog ca 10000 personer och i Österrike totalt ca 20000.

Som ofta i Österrike var det trots det allvarliga uppsåtet mycket likt ett karnevalståg med vagnar, "flottar" och musik och dans. Bl.a. en gigantisk  trojansk häst, en ganska bra illustration till TTIP.

Också i andra europeiska städer demonstrerades mot avtalet. Såvitt jag kan se av dagspressen förekom dock ingenting i Stockholm - naturligt nog där bl.a. näringsministern tillsammans med Cameron och andra krävt ett fullständigt implementerande av den omstridda tvistlösningsmekanismen.

Argentina har genom liknade klausuler i NAFTA-avtalet tvingats att betala enorma belopp i skadestånd till US amerikanska firmor p.g.a  att energipolitiska beslut för att trygga försörjningen bedömts som "handelshinder".  Slovakien och Australien är andra länder som hotas av kraftiga skadestånd för politiska beslut utdömda av privata domstolar av den typ som föreslås i TTIP.

Nu är det kanske inte ett realistiskt scenario men antag att en svensk regering skulle besluta om ett förbud mot "vinster i välfärden" vilket ju faktiskt är ett politiskt krav från vissa håll.  Amerikanska företag i branschen skulle då omedelbart kunna stämma Sveriges regering inte enbart om de redan vore etablerade i Sverige utan enbart på grund av att ett sådant beslut vore ett hinder för dem att framdeles uppträda på marknaden. Den demokratiska processen har alltså fullständigt satts ur spel.

Beträffande läkemedel, livsmedel osv. gäller i Europa i huvudsak principen att företag måste kunna visa att de inte är hälsovådliga innan de får säljas på marknaden. I USA är däremot principen att man inte får förbjuda något förrän det bevisats vara hälsovådligt. Om detta säger Kommissionen i den enorma propagandavåg man släppt lös i sociala medier, främst Twitter, att "både EU och USA har stränga regler". Sant, men i ena fallet tillämpas reglerna inte förrän skadan redan är skedd.

Propagandan påstår även att avtalet skulle gynna produktion och sysselsättning i Europa. Fantasisiffror har nämnts. I realiteten finns det dock inga seriösa studier som belägger detta, tvärtom visar fler oberoende studier på att vinsten möjligen skulle kunna uppgå till någon halv procentenhet. Då är inte sociala skador inräknade. Handeln mellan USA och EU är till överväldigande del redan befriad från tullar och handelshinder. Kvarvarande hinder (t.ex. amerikanskt förbud mot oljeexport) kunde enkelt lösas genom överenskommelser ad hoc.

För den som eventuellt är intresserad har jag lagt upp ett antal sidor om avtalet och dess konsekvenser på Euroflarn. Högst upp i högermarginalen hittar ni länkar till 5  sidor som behandlar olika aspekter på avtalet. Artiklarna sammanfattas här.

Uppdatering 19/4: Jag ser att stora demonstrationer hållits i många europeiska städer, bl.a. i Helsinki, Bryssel och  -mycket stor-  München. Det verkar som om "den trojanska hästen" förekommit på många platser - en utomordentlig symbol för den systemförändring som TTIP och framför allt investeringsskyddsmekanismen ISDS skulle innebära. Min text här.

Från Sverige har jag inte ett några reaktioner. Näringsminister Damberg har ju redan stött förslaget om ISDS tillsammans med Cameron och andra frihetskämpar. DN toppar i stället med bl.a. priset på varm korv och en motorsågsmassaker.

Vad är problemet?

Jag befriar läsarna av Flarnfri (om ni är kvar) från att läsa ännu en utgjutelse över den svenska ekonomiska politiken men kan inte avstå från att ge er en länk till Euroflarn och min text What's the problem?

Synd att inte sparbankernas gamla tidskrift Lyckoslanten finns på nätet. Den var bra mycket roligare att läsa än budgeten men budskapet är detsamma.

Rapport från en loppmarknad

Richard Swartz ger i DN:s nätupplaga en underbar bild av Wiens största loppmarknad, en del av den berömda Naschmarkt. En skildring av Wien av det slag som ni kunde ha rätt att förvänta er på den här bloggen men knappast får pga av bristande förmåga. Men Swartz beskriver inte huvudsakligen en turistattraktion: han koncentrerar sig i stället på hur loppmarknaden reflekterar Wiens, Österrikes och hela Habsburgsväldets historia. Den senare tidens historia kommer bla. till uttryck i hur "De polacker, tjecker eller ungrare som för några decennier sedan var säljare har i dag avancerat till köpare av bättre varor än de förr bjöd ut här om lördagarna".  Observationerna om språkförbistringen och om hur rumäner, ungrare, polacker och turkar malt ner tyskan till "Wiens allra minsta dialekt som varken talas eller förstås i  någon annan del av staden"  och där korrekt tyska endast talas av turister från Tyskland: "högljutt och långt fram i munnen så att wienaren får ont i öronen".

Varuutbudet avspeglar historien men inte historieböckerna säger Swartz utan folkets personliga uppfattning vilken kan vara betänklig och där de utan konkurrens populäraste figurerna är kejsar Franz Josef, Adolf Hitler och Josef Stalin med kejsarinnan "Sissi" och Maria, Jesu moder, som enda kvinnliga inslag.

Men nu skall jag inte citera mer utan bara på det allvarligaste uppmana er att läsa artikeln som är en lysande ädelsten i den fattning av lump och självömkan som numera  utgör DN:s samhällsjournalistik.

Om jag säger så.