Normalt sett brukar jag inte peta i sådana här getingbon men någon gång måste väl något sägas. I Agenda i SVT intervjuades den kända islamkritikern Ayaan Hirsi Ali med anledning av att hennes bok "Reformera islam" kommit ut på svenska. Reportern Anna Hedenmo ställde ett antal blågult färgade frågor med klart syfte att driva in Ali i det islamofoba hörnet. Där misslyckades hon emellertid kapitalt inför intervjuobjektet klara svar och välartikulerade överväganden.
Efter intervjun hade Hedenmo inbjudit Nalin Pekgul och en "islamolog" Christer Hedin. I brinnande iver att visa hur Ayaan Hirsi Ali hade missuppfattat allting överbjöd sig de två experterna i något som jag inte kan kalla annat än ostrukturerat svammel. Så fick vi t.ex. veta att reformationen av islam började redan på 1600-talet (Hedin) och att det finns en kvinnlig imam i en moské i New York och att muslimer i Luleå fått tillstånd att använda den saudiska almanackan under Ramadan för att inte svälta ihjäl eftersom solen aldrig går ned i Luleå. Så de' så.
Nu kunde det ju ha varit intressant att i stället för dessa upprörda emotioner och anekdoter få höra vad experterna hade att säga om Hirsi Alis fem punkter som hon tydligen presenterar i boken. En grundläggande reformering av islam måste innefatta:
- Tillåt kritik av Muhammed och Koranen.
- Prioritera detta liv, inte livet efter döden.
- Bryt sharialagens makt över den sekulära lagen.
- Sluta uppmana enskilda att tillämpa islamisk lag genom att ”påbjuda det rätta, förbjuda det orätta”. (Det vill säga: lägg dig inte i hur andra lever sitt liv.)
- Sluta mana till heligt krig.
Jag skulle gärna vilja höra vad Pekgul, Hedenmo eller någon av islamprofessorerna (av vilka Gardell väl är den mest rabiate) har att invända mot dessa förslag och i så fall varför. Men det lär vi inte få uppleva.
( Formuleringen "Prioritera detta liv, inte livet efter döden" gjorde stort intryck på mig personligen: det är ju just det som är problemet med all organiserad religion men där islam förmodligen går allra längst.)
När Expressen för ett par år sedan publicerade en artikel av Ayaan Hirsi Ali ryckte Björn Wiman omedelbart ut och bad om ursäkt i en "motartikel". Vi får väl se om DN och SVT gör detsamma.
Jag såg också inslaget. Och kände mig förflyttad tillbaka till hösten 1989, då SVT i studion brukade samla inhemska "debattörer" som alla var överens om att okunniga polacker, tjecker och östtyskar inte fattat att kommunismens väsen var just den stora reformviljan - varför det var onödigt att välta murar eller fly till väst.
SvaraRaderaDet är så klart en bekväm position; eftersom förment aggressiva ideologier alltid anses havande med sin egen förvandling till det bättre behöver omvärlden inte ingripa - eller ens uttala sin sympati för ideologins offer (vars lidande ju, enligt detta synsätt, redan tillhör det förflutna).
Apropå religion: om Martin Luther återuppstod och i dag började spika upp sina teser på Wittenbergs kyrkportar skulle Agenda omgående rubricera honom som en fanatisk dårfink.
Tack för din kommentar. Jag har ofta undrat varför det är så. Konflikträdsla eller rädsla att stöta sig med "den allmänna opinionen" kanske. Men jag vägrar att tro att denna opinion såg på kommunismen som en reformrörelse på den tid det begav sig. Det var nog snarare ett "klerkernas förräderi", dvs en liten grupp med tillgång till media tog tillfället i akt att profilera sig.(Det mest groteska exemplet var kanske Enqvist-Kambodja). Men nu är det nog något annat. Rädslan att bli stämplad som "rasist" eller SD-sympatisör lägger en våt filt över vad som kunde vara en debatt om islam i det moderna samhället. Men ofta är det troligen en alldeles vanlig skräck för att bli offer för islamistisk terrorism.
SvaraRaderaDen Rosenbergska tesen om "avstämning" anammas alltmer av media och debattörer. Där har man hittat en intellektuell motivering för vad som egentligen bara är vanlig feghet.