Random walk i Stockholm

Egentligen är April, möjligen Maj, den bästa tiden att flanera i huvudstaden i vart fall om solen värmer och nordvindarna lugnat ner sig. Uteserveringar och caféer är öppna, antalet turister måttligt och det finns plats litet varstans. Som idag.

På Strands uteservering på Strandvägen kan man sitt i lä i solen i sköna fåtöljer och dricka sitt sofistikerade kaffe med onyttigt tilltugg och en strålande utsikt över vattnet med sin båttrafik och ett perspektiv från Nordiska Muséet till Slussen. Det vore omöjligt senare på säsongen.

På Strandvägen hittar vi minsann Långhundraledens Drottning.

Vid ett par bord på Sjökaféet sitter ett gäng glada och uppenbarligen aktiva och levnadslustiga damer i översta tonåren och glufsar glatt i sig gräddbakelser och kaffe med vispgrädde i solen. Vid grannborden sitter den förgrämda generationen, 30+ med infallna kinder och tuggar sina tråkiga ogrässallader och dricker kranvatten (gratis nämligen). Pratar man så är det huvudsakligen om hur hemskt allting är på jobbet. Vi som hunnit igenom allt det där kan liksom tonåringarna med förnöjelse och gott samvete sätta gaffeln i våra onyttiga bakverk och dricka vår cappucino - i brist på Wiener Melange. Allt går runt liksom och jag kommer att tänka på en underbar sång som jag i går hittade på YouTube men inte hört på länge.  Också med anknytning till ett Stockholmsmotiv.



Så när ni i fortsättningen läser mina diatriber ta det inte som gammalt gnäll utan mera som ungdomlig rebelllusta  ;-)