Så heter en bok av Crister Enander som jag skrivit ett (alldeles för) långt inlägg om. Trots en hel del intressant material blev jag ganska besviken på boken. Troligen var mina förväntningar påverkade av titeln. Här är länken till min text om Dagar vid Donau.
Lennart Erling har skrivit om boken tidigare. Thomas Nydahl har skrivit om en av de ungerska författare som Enander behandlar i boken. Den som läser dessa inlägg får troligen en mer nyanserad bild av Enanders bok än vad jag kunde åstadkomma.
Nej, det är snarare du som nyanserar, genom att du kritiskt analyserar på ett helt annat sätt än jag gjorde i min (det ser jag nu) alltför okritiska "recension". Jag refererar ju mest. Jag har läst en del av Enanders produktion och han har flera sidor. En bra introduktör av seriös litteratur, om än med ett lite väl blommigt språk, en gammaldags folkbildare, vilket jag uppskattar, men också så förtjust i personangrepp att han ibland helt spårar ur. Man får se till de goda sidorna och jag tycker de överväger.
SvaraRadera