Inflationen äntligen besegrad?

Jag har iofs samlat ihop en del aktuellt material för ett inlägg om den ostrukturerade odling av tulipanarosor som den svenska ekonomiska "politiken" f.n.  utgör. Ett sådant inlägg kommer kanske också men har egentligen blivit onödigt när jag i dagens inkomna nummer av Grönköpings Veckoblad läser om ett nytt djärvt initiativ för att komma till rätta med det uppenbarligen största ekonomiska problemet just nu: bristen på inflation.

Behjärtade Grönköpingsbor har nämligen startat föreningen Inflationsfrämjandet som skall söka underminera det stabila penningvärdet via höga lönekrav, motarbetande av prisförbilliganden m.m. Pengar skola falla i  värde så att alla har råd med dem, framhåller man. Ett medel blir återinförd priskontroll: lokaltelevisionens Uppdrag Uthängning har redan hunnit brännmärka en handlare som sänkt mjölkpriset med flera öre.

Riksbankens mål om futtiga 2 procent nöjer sig Inflationsfrämjandet inte med. En känd riskkapitalist påpekar att en hög inflation medför att de inledningsvis väldiga lån man dragit på sig därigenom kommer att smälta ihop till en ofarlig småskuld. Med erfarenhet från förkrigstidens Tyskland påpekar en bankdrektör att om man får ordentlig fart på inflationsbrasan blir så småningom alla miljonärer vilket ju vore en glädjande sak.

Endast en äldre medborgare håller inte med. Allt blir ett elände, kaffet blir dyrare och pengarna i spargrisen räcker inte till säger hon.  Tidningen påpekar dock att saken måste ses i ett makroekonomiskt sammanhang vilket kan vara svårt att förstå för den som bara har en 6-årig folkskola i bagaget. (1)

Flarnfri har sökt Stefan Ingves, Magdalena Andersson och Per "Regeringen" Bolund för en kommentar men det tutar bara upptaget.


(1) Dock ser jag i senaste numret av Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt att även en emeriterad professor i ämnet har svårt att förstå varför inflation skall vara så bra och varför den i så fall skall vara just 2 procent. En av de vice riksbankscheferna förklarar dock att det måste vara så och att anledningen till att det är 2 procent är att man valt just detta tal.

Skattefinansierad vandalisering

(alla bilder klickbara)

Lars Epstein skriver i dagens DN (nätuppl.) om rivningen av Kolingsborg på Slussen i Stockholm. Artikeln är rikt illustrerad med bilder av den skattemedelsfinansierade nedklottringen av byggnaden som just nu har börjat rivas. Där finns också bilder av de kulturhistoriskt intressanta muralmålningarna på insidan av bygnaden som skildrar scener ur hamnarbetarnas, sjåarnas, liv. I Kolingsborg utropades varje morgon lediga hamnarbetarjobb som fördelades efter en first come first served  princip.  Dessa målningar har inte ansetts värda att bevaras till eftervärlden av den s-ledda stadsregeringen.

Här är ett exempel som jag helt fräckt stulit från Epsteins krönika. (Klickbar bild)

Jag är glad att Epstein dokumenterat den nedklottrade byggnaden. Jag har många egna bilder men tycker det är obehagligt att sprida dem. Att de "stått i tidningen" gör dem kanske mer neutrala.

Klottret har alltså finansierats av Stockholms Stad.  Stolt presenterar man alla som varit inblandade i projektet:

En av "konstnärerna" är den person som för några år sedan vandaliserade och förstörde en tunnelbanevagn som examensarbete på "Konstfack". Ostraffad så vitt jag vet och numera alltså skattefinansierad prominent konstnär. (Skällsordet "statskonstnär" har alltså fått en annan innebörd...)

Konstnärerna själva -eller kanske deras fans- har signerat konstverket:

I förbifarten har likasinnade signerat fasaderna på andra byggnader på Södermalm.  I dessa fall är det själva signaturerna,"gatukonsten", som utgör själva konstverket.

Det finns emellertid en solid politisk majoritet i Stockholms Stadshus för Slussenprojektet vilken illustreras på en banderoll från en liten men tapper protestgrupp:

Jag har i ett tidigare inlägg erinrat om det finansiella vansinne som redan brutit ut med kontrakt på löpande räkning och ingen extern revision av projektet. Sett i det perspektivet är kanske finansieringen av ett antal klottrare (och därmed legitimeringen av deras verksamhet) en bagatell. (Vi får givetvis inte veta hur mycket det hela kostat). Men det är ett vackert uttryck för den bulldozermentalitet som styr politiker, tjänstemän och byggindustri - här hjälper inga protester från medborgare och skattebetalare. Speciellt inte om man tillhör de grupper av historiskt intresserade,  esteter, kulturarbetare, folk som gillar vackra utsikter, åldringar och andra som enligt de beryktade yimbyiterna (som verkar ha tystnat nu när slaget är vunnit) inte tillhör "målgrupperna" och inte skall ha någon talan.

Update 6/10:  Rivningen påbörjad idag. Se Epsteins fotodokumentation.

En dag i Stockholm

(alla bilder klickbara)

Stockholm Waterfront

Coprinus comatus (skäggig bläcksvamp) på Bankbrinken mellan Högbergsgatan och Fatbursparken (a.k.a. Piazza Benito Mussolini). Bör ej intas tillsammans med alkohol. Egentligen inte alls.

Stockholm Waterfront igen

Provisoriskt övergångsställe på Torkel Knutsonsgatan. Enl. artikel i Metro är det ett officiellt ritat övergångsställe p.g.a. gatuarbeten. Fiffig lösning i krona-för krona tider.

Och så dagens viktigaste nyheter enligt landets största tidningar. OBS det ringade området - gratistips till den paleomarxistiska analysen - ett nytt och angenämare sätt att ta sig ur krisen.






 

(Foto: Monica Karlsson)

Skandal och missbruk passerar ostraffat rakt framför våra ögon

I dagarna har LO just publicerat sin årliga rapport om upphandling av kommunerna i Stockholms län. Resultatet är entydigt: skattebrott och ekonomisk brottslighet är ett genomgående drag i verksamheten och kommunerna gör i stort sett ingenting  för att förhindra detta.

I länet får endast en kommun, Järfälla, godkänt för sitt sätt att hantera upphandlingen. Alla öviga får mer eller mindre grava anmärkningar och ett par, framför allt Stockholms stad, får klart underkänt. "Enligt rapporten leder skattefusket till att Stockholms län varje år förlorar dryga 50 miljarder kronor. Pengar som egentligen ska gå till länets gemensamma kostnader" skriver svt.

En händelse som ser ut som en tanke är att denna rapport, som borde vara skakande men väl lär mottagas med en axelryckning från de ansvariga, kommer samtidigt som de första (säkerligen i en lång rad) avslöjandena om egendomligheter i finansieringen av de gigantiska Skussenprojektet i Stockholm. Upphandlade Skanska har redan fått två kontrakt. På bolagets begäran hålls anbudshandlingarna hemliga. Kontrakten innebär att arbetet skall ut föras på löpande räkning. Det betyder att någon bestämd kostnad inte finns utan det hela får kosta vad det kostar. Någon "broms" finns alltså inte, inte heller någon offentlig insyn. Vidare har staden avbrutit försöken att få till stånd en extern revision av projektet  och i stället genomföra en begränsad granskning utförd av staden själv.

Allt detta sker dessutom redan innan ett politiskt belut har fattats om att genomföra projektet: det lär skola ske nästkommande måndag. Sedan lång tid har omfattande förberedelsearbeten (som skapat svåra trafikhinder) företagits på Slussen. Som vanligt utan kontroll eller debatt.

Antag att det naturligtvis helt orealistiska skulle hända att ett tillräckligt stort antal ledamöter tog sitt förnuft till fånga och lät sitt samvete tala och stoppade beslutet för att kunna överväga andra lösningar än de föreslagna. Då skulle staden stå där med dyra kontrakt som man måste upphäva. Det är naturligtvis otänkbart och visar att politiken enbart blivit en lekboll för övermäktiga ekonomiska och byggnadsindustriella intressen. Men det var naturligtvis i grunden tidigare politiska beslut som möjliggjort detta. Man borde ställa sig frågan: Cui bono? dvs Vem är det som tjänar på det här? Vart tar pengarna vägen?

Normalt sett  skulle hela processen betraktas som en stor politisk skandal och ansvariga ställas till svars. Men i det här fallet finns ingen som har eller kan ta det övergripande ansvaret och så kan stadhuspolitikerna och byggnadsindustrin göra precs som man vill, dv det som lönar sig bäst.

(Gabrielle R.W. skriver i liknande anda och ger dessutom flera länkar till relevanta artiklar.)

Den hycklande vägrarfronten

4 länder, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien  röstade nej till det förslag om obligatorisk fördelning av 120 000 flyktingar som antogs av EU:s ministerråd i tisdags.Finland avstod från att rösta eftersom regeringen är i klorna på de avgrundsextrema Sannfinnländarna.

I ett inlägg på Euroflarn Att bita den födande handen diskuterar jag denna brist på solidaritet och avsteget från de europeiska värdena.Visste ni att de 4 länderna tillsammans fick mer än 10 % av EU:s utgifter som understöd år 2013? Att Polen svängde i sista minuten kanske hade något att göra med att man kom att tänka på att man faktiskt får mer än 9 % av den samlade EU-budgeten i understöd vilket möjligen kunde tänkas motivera en viss solidaritet med övriga länder.

Men Slovakiens Fico tänker inte släppa in nåra muslimer i landet så länge han är premiärminister och Ungerns Orban skickar beväpnade soldater med tårgas till gränsen för att hindra flyktingar.

Läs mer på Euroflarn.

Vägrarländernas triumf

Visserligen skriver DN just nu att EU-länderna "enats" om att ta emot ett antal "kvotflyktingar". Den som läser den kommuniketext (som just i ögonblicket bara finns som utkast) ser dock snabbt att överenskommelsen egentligen är till intet förbindande. Som vanligt har ministrarna inte vågat tackla de medlemmar som driver en politik som strider mot de europeiska värdena.

Jag skriver om detta på Euroflarn inklusive ett nedrigt personangrepp på en slapp journalist. Läs alltså. Vem pratar hon med?

Anteckningar från ett källarhål

(klickbara bilder)

Eller, ja, det är ett ganska rymligt utrymme som vi nu inrett med IKEA-hyllor och staplar kartonger med Saker som vi dragit på oss under åren och inte riktigt har hjärta eller förstånd att kasta bort. Man kan ju aldrig veta...

I kalkbrottet på Oaxen med öns vattentäkt

Dock har det varken blivit tid eller förmåga till koncentration för någon seriös bloggning. Det är mycket jag skulle skriva:exempelvis diskutera  på Copyriot varför krisen (eller "kapitalismens kris") inte är mera allvarligt än ett scenario ur "Second Life" om någon kommer ihåg det. Från en "vänsterborgerlig" debattör till en "paleomarxist" så att säga. Eller fortsätta att diskutera på Ekonomistas (se kommentarerrna) varför deflation är bra och sambandet mellan penningmängd och inflation är ett spöke som likt vanliga sådana numera kan förpassas till fablernas värld. Eller be Per "Regeringen" Bolund förklara varför det är OK att leasa sin bil men inte att leasa pengar för att köpa en bostad.

Riddarfjärden från Bastugatan

Men som saken är kan man bara resignera: hösten  står och stampar i förmaket. Om jag säger så. Jag tillgriper A:lfr-ds ord och hoppas att eventuella kvarvarande läsare tar hans uppmaning på allvar:

Nu föll det sista plommonet för året
föll tungt av dagg, som vätte mig i håret
...
Blott innan sista plommonet jag äter,
Ert hedersord, att Ni mig ej förgäter!