Dagens text. Och morgondagens.

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

När det behövs ser ändå ingen klart.
Nej, bara när det gäller att slå ner
och arma ut vad hjärtat sammanspart
av dröm att leva på i onda kalla år.

(Aniara, sång 26)

För bra för att vara sant?

Ett steg mot en förnuftig ekonomisk politik eller bara en endagsfluga?

Jag blir så trött...

Det accelerande inflödet av flyktingar och asylsökande till Sverige medför en oförutsedd ökning av det offentligas utgifter. Såvitt jag förstått av dagens nyheter beräknar man nu en merkostnad av 30 miljarder kronor utöver vad som redan budgeterats.

Omedelbart svartnar tidningar av rubriker i typsnitt som normalt sett är avsedda för katastrofer. I TV uttalar sig experter i dystra tonfall. Finansministern varnar för nedskärningar och ökat budgetunderskott. Det kommer att bli ännu svårare att uppnå balans och underskott (skall vara:"överskott"! Mr. Freud var framme) säger hon.

Man talar om nedskärningar i vård och kostnader för personliga assistenter. Flyktingmottagandet finansieras ur biståndsbudgeten. Kostnaderna för katastrofen får alltså bäras av de svagaste och fattigaste, inklusive de fattigare länderna där befolkningen inte haft möjlighet att fly ur eländet.

Så ställs grupp mot grupp, ändamål mot ändamål. De främlingsfientliga och nationalistiska kretsarna gnuggar händerna.

Om jag nu räknat rätt i hastigheten uppgår den beräknade merkostnaden till ca 1 % av Sveriges statsskuld. Denna "skuld" uppgår i sin tur till mindre än 40 % av BNP. Endast Luxemburg har en lägre statsskuld av de s.k. "EU-15" (dvs östländerna oräknade). EU:s regler tillåter 60 %.

Sanningen är alltså att merkostnaden för det oförutedda inflödet av flyktingar är en spottstyver i sammanhanget  som dessutom vore mycket lätt att finansiera utan att skära ner antalet personliga assistenter. Ev nästan gratis om man skulle våga sig på att låna i Riksbanken. Sverige har gott och väl råd att ta på sig denna kostnad.

Att för rubrikernas skull framställa kostnaderna som en stor belastning för samhällsekonomin tjänar bara till att gynna de främlingsfientliga krafterna - jag såg redan ett ytterst otrevligt uttalande av en SD-man i "Rapport" och till att skrämma upp en allmän opinion som tvångsmatats med det i nuläget grundfalska mantrat att "den som är satt i skuld är icke fri".

Svårigheterna att ta emot och ta hand om flyktingarna ligger på ett helt annat plan. Låt inte positivt inställda personer börja tveka och avskräckas genom en falsk matematik!

På fredag kväll

Jonas Söderström på Blind Höna funderar över begreppet "process" (läsvärt) men länkar i förbifarten också till ett gammalt inlägg om "Vi ska se över våra rutiner".  I sammanhanget hittar jag en rutin av "DJ Beppo" om samma ämne: jag råder er allvarligt att lyssna på den.

Jag finner det fullständigt oacceptabelt att använda detta uttryck för att nu tillgripa en annan klyscha som används för att uttrycka ogillande av allting från drunknade flyktingar på medelhavet till cyklister som kör mot rött på Götgatan.

Val i Wien (2)

Den första något så när tillförlitliga prognosen över valutgången har just kommit, baserad på 48 % av rösterna. Även om tendensen är den förutsedda måste siffrorna ses som en mindre sensation och har också uppfattas så. SPÖ förlorade visserligen men förlusten begränsar sig till strax under 5 % (istf väntade 7 - 10 %). FPÖ vann med en vinst som begränsades till ca 5 %- iofs en hög siffra men mycket lägre än väntat. De gröna förlorade något men inte mer än att en fortsättning av koalitionen röd/grön ter sig som det enda möjliga regeringsalternativet.  De konservativa (ÖVP) förlorade stort och är nu endast det fjärde största partiet i Wien. Delvis kan detta förklaras med att det relativt nya marknadsliberala partiet NEOS nådde ett aktningsvärt reultat om strax över 6 %.

Valdeltagandet låg ca 5 % högre än föregående val. Kanske något att fundera på för SD:s motståndare i Sverige också.

(Litet lustigt att se den jublande segerstämningen hos SPÖ när första prognosen kom, trots att man alltså förlorat 5 % av sina väljare. Men farhågorna var mycket värre.)

I förbifarten: Pact sunt servanda!

Jag har alltid haft en känsla, kanske felaktig, att Sverige är ett avtalstrohetens land. När två eller flera parter kommit överens kunde man praktiskt taget alltid lita på att ett ingånget avtal också skulle hålla. Det skapade en sorts trygghet eller snarare visshet om var man befann sig. Vad gäller politik kunde man tycka vad man ville om innehållet i avtalet. Att det överenskomna skulle gälla kunde man däremot  som regel lita på. Därmed visste man alltid var man var även om man inte gillade läget.

Den s.k. decemberöverenskommelsen, DÖ, var impopulär i  vida kretsar. I en grotesk överdrift ansåg man bl.a. att det betydde att det inte fanns någon opposition i Sverige, bortsett från SD. Man kan tycka vad man vill men det var dock ett överenskommet och undertecknat avrtal mellan 7 riksdagspartier som skulle gälla en längre period. När ett litet parti som kämpar, förgäves hoppas jag, för sin politiska överlevnad bryter avtalet efter några månader kan det kanske tas med jämnmod. Men att det ledande oppositionspartiet omedelbart förklarar att det betyder att hela överenskommelsen är ogiltig är egentligen en oerhörd händelse.

Moderaternas agerande är ett allvarligt grundskott mot den grundkonsens som trots allt alltid legat i botten av svensk riksdagspolitiken. Att hålla avgivna löften och avtal var en viktig del av detta. Uppenbarligen kan man inte längre lita på att överenskommelser hålls.

Avtalsbrottet är ett stort steg mot den "normalisering" av relationerna till SD som så många på den högra delen av värdeskalan förordar. Troligt är väl att nästa regering kommer att innefatta eller åtminstone stödja sig på ett parti med djupa rötteri rasistisk och fascistisk ideologi. Som Danmark, Norge och Finland.

Val i Wien

Breaking: Kl 17:00 stängdes vallokalerna i Wien, det viktigste och största Bundesland i Österrike. Wien är sedan gammal en "röd" högborg och en viktig stötta för SPÖ i den federala regeringen. Första högräkningarna har ännu inte kommit men allt tyder på kraftiga förluster för SPÖ (-5 à -7 procentpunkter) och motsvarande eller högre vinster för FPÖ. Alla andra förlorar, särskilt de konservativa ÖVP. Det är i skrivande stund oklart vilket parti som blir störst: det är inte omöjligt att FPÖ lyckas erövra den positionen.

Återkommer snarast när resultaten börjar droppa in.