Den här bilden ur Grönköpings Veckoblad föreställer varken
konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27) eller frkn talröret Ada A:son Susegård
(mp) vilket bladet ibland vill få oss att tro. Vi publicerar den
här som en
uppdatering av vår långa text från 2010 om den märkliga och
beundransvärda sångerskan, skådespelerskan, teaterdirektören och
filmregissören Anna Hoffman - Uddgren (obs stavning). 1903 drev Anna ett
nöjesetablisemang på Djurgården där bl.a. den världsberömda franska
dansösen Cléo de Mérode (t.v.) gjorde ett gästuppträdande. Den som
inte läst vår text om Anna uppmanas enträget att göra så: hon vore en
värdig förebild för dagens gnällfior (1) som breder ut sig i spalter och
böcker om hur hemskt dom har det. (2)
När jag googlar på Cléo ser jag till min förvåning att jag missat ett
inlägg av Rävjägarn från början av året där han bl.a. återger en
bild av den berömda danösen vid besök på Söndags-Nisses redaktion år
1903. (Det kan möjligen förklara att bilden mer än 100 år senare dyker
upp i GV.)
Cléo var
som Rävjägarn skriver "en tjusig dam" och omsurrades som
sådan givetvis av av
en mängd rykten. I en
fransk beskrivning av en biografi heter det emellertid: "Cléo de
Mérode fut surtout connue pour sa beauté. Une race, un charme, une
élégance que même le suffrage public éleva au premier rang. Elle
traînait les coeurs, mais sans jamais choir dans les moeurs faciles
qu'on attribuait à toutes femmes qui sortaient des fonctions domestiques
auxquelles elles étaient condamnées à l'époque, et aux mondanités, quand
elles étaient bien nées. Cléo de Mérode s'imposa par son talent." I
korthet: hon erövrade hjärtan men hon gjorde det genom sin talang och
inte genom det lättsinne som man på den tiden alltid tillskrev kvinnor
som lyckats frigöra sig från den traditionella kvinnorollen.
Vi säger att det var så.
Här har
ni en fantastisk site om denna tjusiga dam som ser så glad ut på
bilden.
(1) Vi
syftar naturligtvis på Maria Sveland och kompani. När jag tidigare
använde detta epitet påpekade en väl uppdaterad kommentatris att det
nu för tiden fanns andra och mera uttrycksfulla ord för den typen av damer.
Av hänsyn till det decorum som alltid präglar denna krönika
avstår vi dock från den moderna terminologin.
(2) Länken till Ricardo Mutis framförande av
Cachucha-Galopp, opus 97 av Johan Strauß
d.ä. ('Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder?' ) har tyvärr ruttnat men ni kan lyssna till
en version med Franz
Welser-Möst här.
Här har jag provat en mera angenäm fontstorlek men troligtvis är den för liten för läsaren.
SvaraRaderaJa, alltså, varje text med för litet typsnitt blir alltmer tröttande (innan den måhända nödvändiga ögonlasern gjort sitt) - så har det varit med din, och ännu värre, med vit text på svart botten, som hos HR Gustafsson; det är inte befrämjande för annars läsvärda texter. Så, där har du mig. Blunt as always;)
RaderaEnkel, ren och snygg layout, tycker jag. Och eftersom jag sitter med en MacBook i knät är jag van att blixtsnabbt zooma upp eller ner textstorleken, efter behov. Det är mer en fråga om vilket typsnitt man gillar. Lycka till!
SvaraRaderaFör mig som sitter vid en gammal pc och inte brukar zooma var textstorleken på detta inlägg väl litet, till och med avskräckande litet.
SvaraRaderaDet där med "avskräckande" är viktigt. Är den andra storleken OK för dig? Det är ju helt avgörande att läsaren inte får ett negativt intryck bara genom att titta på sidan. (Det får komma när man läser texten...) Liksom Gabrielle B. läser jag knappt bloggar med vit text mot svart bakgrund t.ex.
Radera