Håll er till Gunilla Läckberg

DN som inte är särskilt noga med fakta åtminstone inte i nätupplagan skriver om serietecknaren Jakob Nilsson som jobbar på ett seriealbum utifrån Stieg Trenters "Sturemordet". Hur Stockholm såg ut på Ivar Trenters tid vet jag inte eftersom jag aldrig hört talas om honom. Hur det såg ut på 1950-talet kan man dock få en ganska fin uppfattning om genom att läsa Nilssons tidigare album Roparen respektive Färjkarlen. De är ritade i den finaste fransk/belgiska stil - Jacques Tardi och kanske framför allt Adèle Blanc-Sec kommer i tankarna.

Tyvärr hör både Färjkarlen och framför allt Sturemordet till Trenters svagare böcker (medan Roparen är en av de bättre). Skall bli intressant att se vad Nilsson kan göra av den. Miljön är ju lovande.

DN:s reporter menar att "Stieg Trenter ger sannerligen inga höga hipsterpoäng i dag". Det är utan tvivel sant men är ju inte heller meningen. Intressant är att Nilsson påpekar att Trenters jargong är vad han kallar "tidstypisk" och att han försöker att tona ner detta. Men faktum är att Trenter kritiserades för att han ofta använde uttryck i dialogen som var föråldrade redan på den tid böckerna skrevs. Det finns alltså dubbel anledning att tona ner detta.  Konstigt är också att Trenter som ju var en erfaren journalist och tidningsman skrev oerhört töntiga  texter när han skulle återge pressmeddelanden eller nyhetsartiklar i sina böcker speciellt märkbart t.ex. i "Dockan till Samarkand".

Men annars var det bra. Och en nutida publik kan antagligen få se hur Sturebadet såg ut innan det blev ett wellness spa eller vad det heter.

Så avslutar vi med en annan DN-klassiker som handlade om Bostonbombaren:

Thomas Nydahl påpekade att detta tydde på att en större organisation låg bakom eftersom en ensam terrorist väl hade högst 20 naglar och därför knappast kunde ställa till särskilt stor skada.

DN kanske bör hålla sig till Gunilla Läckbläck eller Biertil Larsson. Fler hipsterpoäng att hämta där.

"Det mångkulturella samhällets utmaningar"

"Så länge det finns vuxna som förmedlar att det är okej att säga att profeten Muhammed snusar kommer mångkulturalismen bli ett problem. Då kommer politiska strömningar som anspelar på rädsla för det okända vinna stöd."

Jenny Madestam i Expressen efter att en fritidsledare klagat på hennes 8-årige son som på,ovanstående sätt kränkt en kamrat.

Personligen är jag glad att det äntligen är någon som reagerar. Snusningen är ohygienisk och ohälsosam, vanställer ansiktsdragen och är en stor miljöförstörare genom snusarnas snuskiga spottande. Att folk äntligen känner sig kränkta över att beskyllas för att snusa är ett steg i rätt riktning - man vill inte förknippas med detta beteende.

(Länk till Expressen via Merit Wager).

Språkpolis, språkpolis, språkpotatisgris

Språkzeloterna fick ordentligt med vatten på sina kvarnar för några dagar sedan när DN:s nätupplaga klämmer i med rubriken "Anmäler myndighet för obegripligt språk" kompletterat med en test på Kanslisvenska där läsaren själv kan testa sin förmåga att förstå Patent- och Registreringsverkets rappakalja (OBS ironi OBS).

Det märkliga med artikeln var att den i stort sett utgjorde oförblommerad reklam för ett privat företag kallat "Språkonsulterna" som velat varumärkesskydda nament på sitt arrangemang "Grammatikdagen". När svaret från PRV inkom tog man chansen och gjorde en JO-anmälan eftersom man, enligt egen uppgift, inte kunde förstå svaret.

DN-artikeln av en Katarina Lagerwall gav inga exempel på de föregivna obegripligheterna och naturligtvis inga länkar vare sig till PRV eller "Språkkonsulterna".  Efter att jag påtalat detta lade man dock till, inledningsvis, ett utdrag ur den obegripliga texten - dock utan slutklämmen som väl närmast var vad det privata företagets  VD sade sig inte kunna förstå. Den som har lust kan ju läsa texten och se vad ni tycker. Själv menar jag nog tillsammans med åtskilliga kommentatorer att den som inte förstår vad PRV skrev nog bör syssla med något annat än att vara "språkkonsult."

Testet, som ni också kan göra, innehåller att par lustiga språkfel (!). Man ger exempel på "krångliga" ord och skall sedan avgöra vilket av tre alternativ "som är mest synonymt"  med exemplet. Nu kan ju inte två ord vara mer eller mindre synonyma utan antingen är de det eller också inte (om ni förstår vad jag menar). DN:s uttryckssätt är alltså inte så optimalt (OBS ironi OBS). I en av testfrågorna skriver man som exempel på krångligheter: "Ett förhållande som inte ländat till förfång för käranden."  Enligt SAOL heter det inte "ländat" - temat är "lända, lände, länt". Om DN och "Språkkonsulterna" kan vi alltså citera Olaus Petri via SAOB: att de "wamdradhe...i mörkret och wiste ocke hwart thet ländahde."

Ni kan ju göra testet om ni vill. Själv klarade jag det med alla rätt på ett par minutrar (sic!). Det gör säkert ni också.

Vill i all vänlighet påpeka att det är ingen idé att anmärka eller peka på språkfel i min egen text - jag gör inte anspråk på att vara språkexpert och försörjer mig inte heller som "språkkonsult" vilket vissa tydligen gör med fullt stöd av DN:s nyhetsredaktion. Inte heller är jag skyldig enligt lag att skriva begripligt. Hydo compo? som Tage Danielsson sade.

Jag kan dock inte låta bli att än en gång länka till min text Språkexperternas dolda värderingar. Den har några år på nacken men är tyvärr fortfarande aktuell.

Veckans metmask

Man får ju läsa vad som finns till hands och DN har tydligen städslat en ny kolumnist, Elsa Kugelberg, vars senaste budskap f.ö. var att om man blev arg för att apoteken säljer onödiga bluffprodukter har man inte fattat att det skall vara så nu. Det är som på ICA: man måste själv veta om man behöver spenat eller lösgodis. (Kugelberg skriver "sega råttor" - finns det verkligen fortfarande?)

Tidigare i veckan kunde vi läsa krönikan "Civil olydnad: Onödigt att svära i kyrkan". Tydligen har två kvinnorättsaktivister åtalats för "förargelseväckande beteende" för att de genomfört en barbröstad aktion i moskén på Södermalm under parollerna "Free women" och "No Sharia."  Kugelberg visar nu ett vackert exempel på metkrokat maskbeteende. Hon går igenom all de föreskrivna ritualerna: "Offentlig nakenhet" kan "absolut vara ett bra sätt att illustrera den skeva syn på kvinnokroppen som råder i det svenska samhället." Och muslimskt kvinnoförtryck och misogyn sharialagstiftning är inte heller bra. Men när de protesterar i en moské reducerar hon kvinnorna till "nakna gaphalsar" som stör de som försöker  "få kontakt med Gud".

Kugelberg tycker att demonstrationen borde genomförts i näraliggande Björns Trädgård i stället.  De hade nog blivit både uppmärksamhet och åtal tror hon men utan att störa de gudssökande.

Nu skall vi se: var skulle en barbröstad aktion mot muslimskt kvinnoförtryck  få störst effekt? I Björns Trädgård ett känt tillhåll dels för A-laget och narkomaner, dels för unga skateboardare eller i en lokal fylld med religonsutövande muslimer? Jag har en känsla av att publiken i parken skulle vara betydligt mera positivt inställd och troligen jubla över de avklädda damerna och knappast kräva något åtal eftersom man inte direkt blivit förargad.

Nu tycker jag att just den här formen av protest är litet barnslig och tänker att kanske nakenheten tar uppmärksamheten från budskapet. Men jag accepterar att syftet var gott  och menar definitivt att man med den utgångspunkten var på rätt ställe. Det är ju så civil olydnad måste fungera.Kanske hade de religiösa blivit "kränkta" men syftet var ju just att attackera en primitiv och reaktionär religion. Det måste väl också vara Kugelbergs uppfattning eftersom hon talar om kvinnoförtryck i muslimska sammanhang och misogyn sharialagstiftning.

En viss parallell finns ju till den berömda aktionen av "Pussy Riot" i en katedral i Moskva. Här ingrep regimen hårt men även allmänna opinionen tyckte i stor utsträckning att det var fel att störa en gudstjänst. Jag kan till stor del sympatisera med den synpunkten men inte som Kugelberg först mena att det var rätt och riktigt men sedan att det inte skulle ha genomförts just där.

Jag undrar också vem som väckt åtal. En liknande aktion i en kyrka eller ett tempel eller på kristdemokraternas partimöte skulle säkert också, med rätta, ha väckt förargelse och ilska men jag tvivlar på att någon skulle velat ha en rättegång.

Unsere Mütter, Unsere Väter

(I början av juni visades i svensk teve  en tysk miniserie om andra världskriget under 
den fullkomligt  meningslösa titeln "Krigets unga hjärtan".  Jag samlade då en del material
som jag tänkt skriva om men det blev av olika anledningar inte av. Trots att det nu är
väldigt sent och serien troligtvis fallit ur tevetittarnas minne försöker jag ändå
att sammanfatta mina intryck här eftersom diskussionen kom att omfatta viktiga och
komplicerade sammanhang.

Även den tyska titeln, som jag använt i rubriken, är väl missvisande? Rimligtvis borde
det väl ha rört sig om far- och morföräldragenerationen? )

OBS: Fotnoterna är viktiga och finns nedanför inlägget. Eftersom Blogger tyvärr inte har någon funktion för länkar till och från fotnoter har jag dessutom lagt upp dem på en särskild sida här och länkat dit från varje nothänvisning. Den som vill kan alltså klicka på siffran för nothänvisningen och komma till den sidan och sedan använda en "tillbaka"-funktion för att komma tillbaks hit.



Den tyska tredelaren fick i Sverige odelat positiv kritik (i den mån den överhuvudtaget diskuterades). I andra länder var debatten desto hetare.

Endast en avvikare har jag hittat men det är å andra sidan en person som verkligen vet vad han talar om. I Aftonbladet skrev Jens Christian Brandt. Han ironiserar över det kritiklösa mottagandet i Sverige speciellt över uppfattningen att "en sjuttioårig tystnad bryts" med filmen och att vi för första gången får se hur "vanliga" tyskar upplevde kriget och nazitiden. Men det är ju inte alls sant. Huvudmotivet i filmen är hur 5 kamrater dras in i kriget och förråas och delvis förvandlas till monster. En enda nazistisk skurk förekommer i filmen, en SS-officer som ensam får spela rollen av det onda. De fem kamraterna verkar inte ha haft en aning om hur det stod till i Tyskland och vart man var på väg förrän krigslyckan i Sovjet började vända sig. Brandt påpekar: "När tv-serien tar sin början, sommaren 1941, har de levt åtta och ett halvt år under vajande hakkorsfanor. De måste, rimligen, ha haft nazistiska lärare i skolan och på fritiden suttit kring Hitler-Jugends lägereldar.

Men nej, i serien är de inte det minsta indoktrinerade utan umgås glatt med judiska vänner och dansar till förbjuden amerikansk swingmusik." (1)

För SS-officeren går det bra. Civilklädd jobbar han efter kriget i ett fint kontor hos en fet, osympatisk, cigarrökande amerikansk besättningsofficer. "Dom behöver min sakkunskap" förklarar han glatt. Filmens budskap är klart: krigets segrare tar hand om skurkarna men låter de "vanliga" hederliga tyskarna lida ute i kylan.

I en annan artikel i DN skriver en Gunnar Jonsson under rubriken "Tyskar offrar inte historien" där han

Miljöfällan

Innan jag publicerar den långa och tråkiga text som jag sitter och filar på kan jag inte låta blir att länka till en  teckning i söndagens DN på nätet:

Det är märkligt hur karikatyrister i lyckade fall kan ställa saker på sin spets med ett par serierutor. I Sverige är Berglin mästaren men någon gång när Marin Kellerman lyckas frigöra sig från sin existentiella ångestnoja slår han också huvudet på spiken som i den här teckningen.

Här på Flarnfri har jag berört samma ämne i texterna La grande illusion resp. Svälja mygg och sila kameler.

(Jag hoppas att länken till teckningen håller: annars får jag göra något fult och kopiera den.)