Glöm inte att klicka på nya Euroflarn - Flarnfris perspektiv på Europa just nu.
29 aug. 2013
Håll er till Gunilla Läckberg
DN som inte är särskilt noga med fakta åtminstone inte i nätupplagan skriver om serietecknaren Jakob Nilsson som jobbar på ett seriealbum utifrån Stieg Trenters "Sturemordet". Hur Stockholm såg ut på Ivar Trenters tid vet jag inte eftersom jag aldrig hört talas om honom. Hur det såg ut på 1950-talet kan man dock få en ganska fin uppfattning om genom att läsa Nilssons tidigare album Roparen respektive Färjkarlen. De är ritade i den finaste fransk/belgiska stil - Jacques Tardi och kanske framför allt Adèle Blanc-Sec kommer i tankarna.
Tyvärr hör både Färjkarlen och framför allt Sturemordet till Trenters svagare böcker (medan Roparen är en av de bättre). Skall bli intressant att se vad Nilsson kan göra av den. Miljön är ju lovande.
DN:s reporter menar att "Stieg Trenter ger sannerligen inga höga hipsterpoäng i dag". Det är utan tvivel sant men är ju inte heller meningen. Intressant är att Nilsson påpekar att Trenters jargong är vad han kallar "tidstypisk" och att han försöker att tona ner detta. Men faktum är att Trenter kritiserades för att han ofta använde uttryck i dialogen som var föråldrade redan på den tid böckerna skrevs. Det finns alltså dubbel anledning att tona ner detta. Konstigt är också att Trenter som ju var en erfaren journalist och tidningsman skrev oerhört töntiga texter när han skulle återge pressmeddelanden eller nyhetsartiklar i sina böcker speciellt märkbart t.ex. i "Dockan till Samarkand".
Men annars var det bra. Och en nutida publik kan antagligen få se hur Sturebadet såg ut innan det blev ett wellness spa eller vad det heter.
Så avslutar vi med en annan DN-klassiker som handlade om Bostonbombaren:
Thomas Nydahl påpekade att detta tydde på att en större organisation låg bakom eftersom en ensam terrorist väl hade högst 20 naglar och därför knappast kunde ställa till särskilt stor skada.
DN kanske bör hålla sig till Gunilla Läckbläck eller Biertil Larsson. Fler hipsterpoäng att hämta där.
Etiketter:
Litteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stieg Trenter läser jag då och då när jag är trött på den här världen och vill förflytta mig till en annan värld. Lite för senfödd och icke-stockholmare dessutom, men jag fängslas av miljöerna, språket - tidsresan - och naturligtvis deckargåtorna. Om jag ska nämna en favorit blir det nog den med den mest invecklade deckargåta,, "Aldrig näcken". Har du förresten läst Johan Asplunds essä "Stieg Trenters gåtor" i "Ett ostämt piano är hemskt" (1984)?
SvaraRadera@Lennart. Ja, det är ju precis så man skall läsa Trenter idag, inte för att samla "hipsterpoäng". För mig som varje år vistas ett par månader på Söder känns en hel del av mljön välbekant. Så t.ex. sitter ju den berömda Stomatolskylten inte på Urvädersgränd som Trenter skriver utan på en gata med det mindre fascinerande namnet Klevgränd. Och Farsta Gård är ett alldeles utmärkt trevligt fikaställe men alldeles för litet för att kunna ha varit den herrskapsbostad som Trenter berättar om i "Tiga är silver." (Jag har också sett och fotat de miljöer i Firenze som förekommer i den boken.)
SvaraRaderaHåller med dig om "Aldrig näcken". Tack för tipset om essän - skall försöka få tag i den.
Det är några ögonblicks verk att skanna essän till pdf... Vill du få den serverad via e-post?
SvaraRaderaOm det inte är alltför mycket besvär, gärna. Ser f.ö. idag att DN börjar att lägga ut "Sturemordet" som tecknad serie!
SvaraRaderaDwen ivrige serieläsaren har kanske noterat att DN:s nätupplaga börjat publicera "Sturemordet." Jag återkommer om detta.
SvaraRaderaSom sagt: DN tänker tydligen publicera den tecknade versionen av "Sturemordet". Första avsnittet finns här:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/sturemordet-del-1/
I de första rutorna kan vi redan se Stureplan från början av 1950-talet. Tyvärr har tecknaren gjort de flesta texterna oskarpa - vet inte riktigt varför. Restaurangen bredvid Hedengrens är Sturehov som på den tiden inte var något trendigt inneställe för brats och solsidare utan ett ganska murrigt ställe dit man gick för att äta de berömda sotarna. Sista bilden är ingången från Sturegatan, innanför porten till höger fanns Sturebadets tvättinrättning.
Vet inte om det är en bra idé att publicera serien bara på söndagar. Det är ju en löpande historia och kanske tappar läsaren både tråd och intresse om det blir en hel vecka mellan avsnitten. Vi får se.