17 okt. 2013

À propos årets "Nobelpris" i ekonomi.

Senaste numret av Grönköpings Veckoblad (högaktuellt till mitten av November) berättar om hur Sparbanken nyligen anställt en pensionär som "makroekonom" alltså "kunnig i att förutse de mest spektakulära ekonomiska fenomen:"

Pensionären i fråga har i en tidigare karriär uppträtt som spåkärring på Brylunda marknad. "Och då är steget inte långt till att sitta här i banken och förutsäga räntor och...BNP-tillväxt." Med hjälp av spelkort, kaffesump och kristallkula förutsäger frkn Liljedotter därefter att "inköpsindex för fjärde kvartalet ökar till 51.8, det blir fint för tillväxten det."

Tråkigt att Veckobladet inte var litet tidigare ute med denna nyhet. I så fall hade herrar Fama, Hansen och Shiller fått en värdig medpristagerska, minst lika meriterad vad gäller den praktiska nyttan av forskningen. Och antalet kvinnliga pristagare hade dessutom ökat med 100 %. Men kanske nästa år om Nobelstiftelsen fortsätter på det inslagna spåret i stället för att växla in på forskning som har  med den verkliga ekonomin att göra.

8 kommentarer:

  1. Karl Malghult13:30

    Jag trodde dig först inte, men Ellinor Ostrom är visst den ende. Dessutom var nog den utnämningen något av en panikåtgärd, priskommittén kände väl på sig då under den finanskrisens början att man inte kunde fortsätta på gamla spår. Vilket visade sig att man visst kunde åren som följt därefter.


    Uppkomsten av riksbankspriset "till Alfred Nobels minne" som delas ut samtidigt med de andra och som de flesta tror är "ekonomipriset" är ju i sig en historia. "Gör som vi vill, annars..blir det ingen förändring av testamentsvillkoren". Hela den historien är egentligen en utpressningshistoria av magnitud (får se om jag kan ta fram den litteraturen men släktingarna har skrivit en del igenom åren)

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar - jag anar en viss gemensamhet. Men trots att jag följt ekonomiprisets utveckling under alla år och bemödat mig om att försöka bemöta och undanröja missuppfattningar, medvetna och omedvetna, som förts till torgs har jag aldrig hört talas om den "utpressningshistoria" du antyder. Det är ju verkligen hot stuff och jag hoppas att du återkommer. Mina spalter står till ditt förfogande för ev. gästinlägg.

    SvaraRadera
  3. Karl Malghult19:35

    Av det familjen och inte minst Peter Nobel har skrivit tror jag man kan finna kärnan i det han skriver i min första länk:

    "Förslaget om ett Riksbankspris ”till Alfred Nobels minne” togs upp i Nobelstiftelsens styrelse den 26 april 1968. Karolinska institutets rektor prof. Sten Friberg tog avstånd från idén. Norska stortingets Nobelkomitté uttalade starka betänkligheter. Men man hade bråttom och förefaller ha varit under press. Varför? Riksbankschefen Per Åsbrink hade goda kontakter i regeringen och för Nobelstiftelsen var det livsviktigt att behålla ställningen som skattefri stiftelse."

    Nu kan jag inte stiftelselagstiftning alls eller vet hur den såg ut på den tiden, men med ett sådant hot (över att bli av med skattefriheten) över sig och en Riksbank på andra sidan som kan diktera villkoren är det svårt att stå emot..

    Kort artikel om vad nuvarande släktingar tycker om "nobelpriset", Peter Nobels artikel från 2010:
    http://debatt.svt.se/2010/10/11/vi-i-nobelfamiljen-tar-avstand-fran-ekonomipriset/

    Samt Veckans Affärer skrev en längre artikel 2010:
    http://www.va.se/special/den-stora-nobelkuppen-81137

    Oavsett vad som än hände är det en så skum historia att det är svårt att inte gå befläckad därifrån. Inte minst för att priset i sig smygvägen blivit till ett "riktigt" Nobelpris mot testatorns vilja.

    SvaraRadera
  4. Tack för intressanta länkar. Men sanningen att säga är jag inte speciellt imponerad av argumentationen, särskilt inte av Emmanuel Sideas artikel i VA. Att familjen Nobel kan känns sig "kränkt" och tala om "varumärkesintrång" kan jag förstå men den diskussionen ligger på ett annat,mera personligt plan.

    Att prisen huvudsakligen skulle delats ut till "nyliberala" ekonomer stämmer inte och att det bara är "västerländska" ekonomer som belönats är helt naturligt liksom anknytningen till amerikanska universitet - det är i USA toppforskningen bedrivits och i viss mån fortfarande bedrivs.

    I listan över pristagare dominerar fram till ca 1987 nationalekonomins "klassiker" vars teorier än i dag utgör grundvalen för ekonomivetenskapen (jag använder det ordet helt medvetet). Därefter går det brant nedåt med Becker (1992) och Merton och Scholes (1997) som absolut bottenkänning (möjligen i konkurrens med årets trio). Även under denna period belönades dock framstående ekonomer som Amartya Sen (indier!). Akerlof, Stiglitz och Krugman.

    Det senaste decenniets betoning av "nyliberaler" och modellbyggare med verklighetsfrämmande uppfattningar om verkligheten är naturligtvis en följd av att Reagan/Thatcherideologin fått den politiska överhanden och numera dominerar såväl vänster- som högerinriktat politiskt tänkande. Att den nationalekonomiska forskningens relevans därmed förfallit står också utom tvivel och man kan naturligtvis diskutera om man gör ekonomin en tjänst genom att ställa finansmarknadens woodooekonomer eller skojare som Scholes på samma nivå som le Clézio eller Kertész eller någon av de framstående naturvetenskaparna. Men nog håller de jämna steg med Pearl Buck eller Kissinger och Arafat.

    Kanske man kan förvandla Polarpriset till ett Nobelpris också? Det skulle väk sätta färg på banketten.

    SvaraRadera
  5. Du har säkert rätt i det mesta, som du så riktigt antyder; det är du som kan det här. Men då vet du också varför J.K. Galbraith aldrig fick ekonomipriset?

    Jag menar - man kunde ju ändå gett till en som både skrev och tänkte bra.

    Ekonomiska stilpriset?

    SvaraRadera
  6. Vet inte varför Galbraith blev utan. Troligen var han för rolig. Förutom sina ekonomiska standarverk skrev han ju också noveller och romaner. En av dem (som jag tyvärr inte minns namnet på) handlar om hur sonen till en latinamerikansk diktator studerar på ett fint universitet i USA, övertar presidentposten i sitt land och steg för steg genomför ett socialistiskt samhälle under konsekvent åberopande av principer och lärdomar från USAs grundare och fäder. Den amerikanska regeringen fattar inte vad som är på gång utan stöder entusiastiskt den unge presidenten. När man förstår vad man gjort är det för sent. Mycket rolig bok.

    En annan bok som hette "Report from Iron Mountain" ansågs vara skriven av G. men det var inte så. Han skrev emellertid en tungt vägande anmälan av boken under pseudonym i Washington Post. Boken kom att spela en stor roll i den säkerhetspolitiska diskussionen och när en man vid namn Leonard Lewin framträdde som författare blev han inte trodd. Galbraith var medlem av konspirationen eller kände åtminstone till den.

    Boken -fast ingen kommer väl ihåg den nu- fick senare en skrämmande aktualitet genom Irakkriget och senare "kriget mot terror."

    SvaraRadera
  7. @Gabi. F.ö. överskattar du nog mina kunskaper rätt så rejält. Det fanns väl en tid när jag visste en del men när man inte längre dagligen är med i arbete och debatt tappar man snabbt greppet.

    Emellertid har jag just i dagarna fått en låt vara otrevlig bekräftelse på hur rätt jag hade när jag kritiserade nobelpristagaren Gary S. Becker. En av hans huvudteser var att man skulle släppa narkotikamarknaden helt fri. Priset på knark skulle då falla till sådana nivåer att det inte lönade sig att tillverka och sälja längre. Som vi vet har Uruguay just berett sig att införa en sådan politik, dock begränsat till haschisch. Liksom Milton Friedmans lärjungar beredde marken för Pinochet kanske Beckers lärjungar får framgångar i Uruguay genom att droghandlare i större utsträckning kommer att satsa på kokain eftersom det är där pengarna finns.

    Becker hade roliga åsikter om familjepolitik också. Så här sammanfattar en annan ekonom hans teori om varför kvinnor gifter sig:

    Women will offer themselves as wives, provided they have an "income" within the marriage (an income broadly conceived as including nonpecuniary benefits, but not specified further) of at least Z, which is the income they would enjoy as single females. The supply curve becomes completely inelastic where the quantity supplied equals the number of marriageable females, Nf.

    Sedan följer en serie diagram som illustrera det hela.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, du vet naturligtvis mindre och mindre om vissa saker. Jag med. Det är skönt. Men du har din erfarenhet, vilket det långa svaret om Galbraith bevisar. Jag hade ingen aning om att han skrivit skönlitterärt. Men han var en go stöttepelare i den lilla bildning jag en gång fick inom samhällsekonomi. Dessutom var han charmig, och, ja - tydligen lite förutseende. Intuitiv, som de gillar att säga i Snillen spekulerar.

      Radera