6 juli 2014

The evil that men do...(och kvinnor också om de får en chans)


I kvällens Rapport rapporterades att "Miljardstöd till unga arbetslösa brinner inne." Vi bortser från att kommentera det egendomliga språket men konstaterar att ett utlovat EU-stöd till tre regioner i Sverige endast delvis kommer att betalas ut. EU-pengarna var en del av ett program för att bekämpa ungdomsarbetslöshet i europeiska regioner där den överstiger 25 %. I Sverige är Skåne och Blekinge, norra mellansverige med Gävleborg, Värmland och Dalarna och mellersta Norrland med Jämtland och Västernorrland bidragsberättigade och skulle få dela på 1.1 miljarder kronor.

Men nu blir det inte så och det av "budgettekniska skäl". Som regelverket är betalar EU-kommissionen i efterskott och om Sveriges regering först måste lägga ut pengarna skulle man "överskrida utgiftstaket."

Läs det där en gång till. "Överskrida utgiftstaket". Av rent bokföringsmässiga skäl blir det alltså inget stöd till de unga arbetslösa.  Det är inte fråga om att öka statsutgifterna - bara att omfördela dem över ett par år.  När EU betalar går debet och kredit ihop igen.

Arbetslösa och utbildade 21-åriga Mexhide Sejdiu från Karlskrona som intervjuades i programmet lär inte ha någon större förståelse för de bokföringsmässiga finesserna.

Men det är klart: utgiftstak och överskottsmål är heliga storheter och bryter man mot dem får man mjölkflickan Magdalena Andersson på sig. Jag läste tidigare idag en intervju med henne (som jag, förmodligen av Freudianska skäl, tappat bort i cyberrymden) och det är samma krona-för-kronasvammel som tidigare. En massa reformer skall till och de skall finansieras genom nedskärningar på andra ställen. Bl.a. skall man lägga ner ett antal myndigheter som sysslar med "analys" och sådant tjafs.

Det borde man förstå även om man varit arbetslös i två år.

Nu kan man förståeligt nog ha olika uppfattningar om den konservativ/liberala ekonomiska politiken. Om den gynnar Sveriges ekonomi, om vissa grupper drabbas speciellt eller om utvecklingen i det långa loppet är den bästa för alla. (Min utvärdering av den ekonomiska politiken och alternativförslag här.)
Men när man offrar en utsatt grupp av rent bokföringstekniska skäl för att undvika anklagelser för att ha spräckt  budgettaket då blir det en etisk/moralisk fråga. Åtgärderna får en anstrykning av nyliberal ondska och man får bara hoppas att de ansvariga inte visste vad de gjorde.

Fast man börjar ju undra. På SVTs hemsida (heter det så fortfarande?) kan vi läsa om lilla Nora 7 år som skrev till statsministern  och föreslog en köttfri dag i skolan. Hon fick faktiskt ett svar där det bl.a. stod: "Miljön hjälper vi bäst genom att satsa på modern miljövänlig teknik, ökad forskning och begränsa utsläppen från koldioxid och andra gaser som utgör ett långsiktigt hot mot vår miljö." Nora blev litet förvirrad hon förstod inte riktigt vad det hade med skolmaten att göra. Men statsministerns pressekreterare tycker att det var bra att hon fick ett läsarvänligt svar. Dessutom påpekar han att det är en lokal fråga och ingenting för regeringen. Han medger dock att han inte läst svarsbrevet och påpekar att Reinfeldt inte skulle kunna göra något annat om han själv skulle svara på alla brev han får.

Naturligtvis kan inte statsministern skriva svarsbrev själv. Däremot kan man ju begära att jobbet skulle skötas av någon person som förstod vad det var fråga om och som visste hur man talar med barn. Både Erlander och Palme lät skriva sådana brev och de gavs t.o.m. ut i bokform vilket ju då dessutom blev till PR-vinster för statsministrarna. Amerikanska presidenter gör det regelmässigt.

Det är något läskigt här. Man börjar fundera över vilken människosyn man har i regeringskansliet. När alliansen tog över för 8 år sedan (herregud vad tiden går) firade en del riksdagsledamöter och politiskt sakkunniga orgier i nyliberalism: allemansrätten var ett socialistiskt ingrepp "utan like" i äganderätten. Att plocka blåbär på annans mark var detsamma som att stjäla hans pengar. Att tvingas att handikappanpassa lokaler var en hänsynslös attack mot näringsfriheten. Osv. osv. I efterhand kan man ju bara skratta åt dessa euforiutbrott. Men fanns det någon grundläggande tanke bakom som fortfarande lever kvar fast nu i uppsnyggade och mera svårbegripliga formuleringar? "Rationalisera planeringsprocessen" = i realiteten ett upphävande av strandskyddet. "Omsorg om utgiftstaket" - inte slänga ut pengar på på arbetslösa ungdomar som dessutom heter Mexhide eller något sådant.

Jag bara undrar.

3 kommentarer:

  1. Karl Malghult14:43

    Nu är "förfallet" av ganska gammalt datum och har som du nämner stöd även från politiska "motståndarsidan":

    http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/

    SvaraRadera
  2. Älskar när du skriver på det här viset.

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer.Snällt sagt Gabrielle.

    Karl: visst, den ekonomiska politikens förfall började redan innan alliansen kom till makten.Det otrevliga är ju att den politiska oppositionen accepterar processen och nöjer sig med att försöka dölja vissa av symptomen. Det finns alltså inte mycket att hoppas på.

    Men vad jag ville framhålla i mitt inlägg var den ovärdiga människosyn som gör att man kastar bort miljarder som kunde användas mot ungdomsarbetslösheten av rent byråkratiska, bokföringstekniska skäl. Att man inte tar ett sjuårigt barn på allvar utan avspisar henne med ett cirkulärbrev är också en reflektion av detta: "medborgarna" är numera "kunder" och kunder som inte kan betala vill man inte ha något att göra med. Dit hör bl.a. barn och arbetslösa.

    SvaraRadera