23 aug. 2014

Med anledning av vad som hände i Malmö

Bilder och rapporter från upploppet i Malmö är till ytterlighet skrämmande. Nu vet vi ännu inte (får vi någonsin veta?) vad som utlöste polisens övervåld: tyvärr är det ju på senare tid en tydlig trend att våldsverkare och terrorister, uppmuntrade av vissa journalister och mediaprofiler, kidnappat fredliga protester under antirasistisk täckmantel. Vi vet naturligtvis inte om sådant förekommit i Malmö denna gång.

Men vad som upprör mig är alla dessa naiva kommentarer på sociala media i stil med "ja men vi måste ju garantera yttrandefrihet också för otrevliga rörelser". Mitt enkla svar är: Nej, det måste vi  inte alls. Inte när det gäller explicit nazistiska rörelser som själva definierar sig som sådana.

Nazismen är den form av fascism som utvecklades och styrde i "Tredje riket" under Adolf Hitler. Nazismen innebär bl.a. folkmord, lynchjustis, politiskt rättsväsen, herrefolksidologi, förföljelse av judar, romer, homosexuella och oliktänkande i syfte att utrota dem. Dessutom krigföring och massmord mot andra länder. Allt detta är definitionsmässigt brottslig verksamhet. Den som uppmuntrar och uppmanar till detta uppmanar definitionsmässigt till brott (naturligtvis till något av de vidrigaste av alla). Detta är i sin tur kriminell verksamhet. Det finns ingen anledning att acceptera eller tillåta t.ex. organisationer eller "partier" som har detta som direkt syfte. Det har ingen anknytning till "yttrandefrihet" eller "demonstrationsrätt." På den allra enklaste nivån innebär nazism "hets mot folkgrupp" vilket som bekant är straffbart även i det oockuperade Sverige.

Att tillåta sådana organisationer att anordna offentliga möten och demonstrationer är alltså helt i strid mot fundamentala rättsstatliga principer.

Man måste sätta ett allvarligt frågetecken för de svenska Gutmenschen som försvarar nazisternas rättigheter i "yttrandefrihetens" namn. Man får hoppas att det beror på naiv okunskap från en historielös generation.

Jag får medge att jag är påverkad av ca 30 års vistelse i Österrike där all sådan verksamhet, t.o.m.  i form av bärande av någon enkel nazistsymbol som t.ex. ett hakkors runt halsen eller på ärmen, räknas som s.k. "Widerbetätigung" och straffas hårt och konsekvent. Varför skulle man i Sverige vara mer tolerant än i länder som har mycket konkret och bitter erfarenhet av vart sådant leder?

"Wehret die Anfänge" säger man här. Uppenbarligen har man ingen känsla för vikten av att stämma i bäcken i Sverige.

7 kommentarer:

  1. fredrik svedäng19:05

    Håller helt med!

    SvaraRadera
  2. Du är bra, Bengt.

    Varm hälsning till er båda.

    SvaraRadera
  3. Sven13:31

    Bra reflektion. Sverige kommer att få sätta gränser också, det är inte en fråga OM utan NÄR man börjar förbjuda politiska rörelser av ren självbevarelsedrift.

    En spekulation från min sida är att man tvekar inför nazistförbud in i det längsta eftersom det leder till krav på fler självklara förbud, nämligen islamismen som karakteriseras av liknande totalitära dag. Och vad händer då?

    Vi har också vänsterextremism som till numerären och demokratiförakt är mångdubbelt större än nazismen. Hur göra med den? Och vad händer vid förbud?

    Så det är lätt att prata om att sätta ner foten för de 2000+ nazister som inte har något stöd hos övriga 99.9% i Sverige, men det är det som händer sedan som är det som skrämmer Ask et al. I alla fall är det min tes just nu. Och jag ser den tvekan som förståelig.

    Helt klart är i alla fall att allt-är-tillåtet-liberalismens tid närmar sig slutet för denna gång, även i extremlandet Sverige. Det är polariseringens tid när dom flesta av oss kommer att tvingas till hårda ställningstaganden för eller emot i allehanda ämnen. Svart eller vitt.

    Ha det gott.

    SvaraRadera
  4. stettiner14:00

    Linnégatan vid församlingshemmet är en gudsförgäten plats i Malmö dit ingen går om man inte har ett ärende. Tänk om det tiotalet nazister som höll till där möttes endast av församlingens kör, sjungande psalmer och inte av den obligatoriska ansamlingen av svartklädda och maskerade "extrema demokrater"?

    Men det är bara en parentes. Huvudfrågan är om nazistmöten ska förbjudas. Med min östeuropeiska bakgrund är svaret självklart: inga nazister på våra gator. Nazistsymboler är ju redan förbjudna och omfattas av hetslagsstiftningen. Men samma bakgrund gör att jag ifrågasätter lagligheten i Kommunistiska Partiet eller andra organisationer vänster om V. Dessa har t ex kidnappad åminnelsedagen för Novemberpogromerna för att sprida antisemitism. Och vad gör man med alla de människorna, som marscherar på våra gator under Hamas- och Hizbollahflaggor (som Gudrun S. gjorde under sin tid som partiordförande i V och många andra politiker ur alla partier fortfarande gör)? Var ska man sätta gränsen? Att hakkorset är förbjudet, men hammaren och skäran är en cool t-shirtsymbol, vad säger det om vårt samhälle?

    "Konstnären" Dan Park och hans gallerist dömdes för hets mot folkgrupp. Domen applåderas i Sydsvenskan, som med gillande citerar Expressens kulturbloggare Nils Forsberg. Denna propagerar för en ändrad definition på vad konst är, bara för att hålla sådana som Park utanför. Jag påminns om Ahmed Ramis antisemitiska böcker, illustrerade av Lars Hillersberg. Medan Rami dömdes för hets mot folkgrupp, fick konstnären Hillersberg livstidslön från staten.

    Var och en kan dra sina egna slutsatser.

    SvaraRadera
  5. Tack fredrik och Gabrielle - jag uppskattar er uppmuntran.

    Tack också Sven och stettiner. Jag skall försöka vidareutveckla mina tankar i ljuset av det ni skriver men måste be om anstånd tills i morgon.

    SvaraRadera
  6. Sven och stettiner. Det är mycket komplicerade frågor ni reser och svåra att analysera och diskutera i en bloggkommentar. Men en för mig myckt viktig princip är att man inte kan eller får relativera ondskan. Nazismens illdåd blir inte mindre på grund av fasorna under Stalin, Mao eller Pol Pot . Eftersom det i dagens läge finns lagstiftning som kan användas mot nazistiska organisationer och demonstrationer (se inlägg och länk ovan) menar jag att den omedelbart och tveklöst skall användas, oavsett vad som i övrigt pågår i samhället.

    Det vore säkert värt att i grunden pröva om rasisitiska eller förhetsande yttringar från andra rörelser till höger och vänster bryter mot den lagstiftning som redan finns. ) Om, som stettiner, skriver det faktiskt finns organisationer som propagerar antisemitism bör naturligtvis rättsväsendet ingripa. Men egentligen värre är den våg av antisemitism som väller fram genom media och politik maskerad som berättigad kritik av Israels orimliga krigsföring. Även hyllningar av terroristorganisationer som Hamas och Hizbollah ligger väl inom åsiktskorridoren. Här är yttrandefrihetsargumentet mycket mera giltigt och motmedlet borde väl vara upplysning och redovisning av fakta men intresset och utrymmet för sådant verkar vara synnerligen begränsat. En ledande representant för kommunisternas efterföljarparti, det s.k V, tyckte nyligen i Expressen att det var helt fel att undervisa om Stalins illdåd i skolorna eftersom det bara var "en enstaka händelse" och att undervisning härom bara syftar till att "misstänkliggöra vänstern". Denna person (ung, kvinna, invandrare) kommer med all säkerhet att få en ministerpost om Löfven har det dåliga omdömet att ta med v i en eventuell regering. Inga protester har hörts.

    Hillersberg var naturligtvis antisemit och borde ha behandlats som sådan.

    SvaraRadera
  7. Sven12:20

    Tack Bengt för tankarna. Är i stort sett på samma spår.

    SvaraRadera