Ballongsamhället

I DN hittar jag en artikel med rubriken ”Vi lever i ballongsamhället – och det riskerar spricka” . Den är skriven av en Mats Alvesson - någon som jag inte känner till och inte har någon aning om vad han går för. Om han skulle vara företrädare för någonting obehagligt eller ha uttalat sig inkorrekt om någon skyddsvärd företeelse får ni ha överseende med mig. Faktum är att jag tycker att han i artikeln slår huvudet på en hel mängd heliga spikar. Om jag säger så.

Visserligen kan jag inte riktigt visualisera hans bild av det nuvarande "ballongsamhället" som han vill kontrastera mot det tidigare "pyramidsamhället."

Den politiske kannstöparen (3)

1   Skottland. En missad chans. Intressant att EU-frågan inte verkar ha varit mera framträdande i valkampanjen. Sannolikheten att UK träder ut ur EU är väl överväldigande stor - då åker de EU-vänligare skottarna också ut. Synd för EU, synd för Skottland. Synd också för England som får dras med en bråkig minoritet som inte går på den tokliberala linjen och som tittar mot Norge och Sverige snarare än mot USA.

SVT:s nöjespanel denna morgon med Wolodarski, Anders Björck och en socialdemokratisk redaktör var eniga i sina välsignelser av resultatet. De tänkte alltså inte särskilt långt.

Intressant också att antifederala och supernationalistiska politiker av alla kulörer så enträget varnar för "balkanisering" av UK. The pot calling the kettle black som jag tror man säger i Storbritannien...

Den svenska anglofila opinionen är ungefär av samma slag som den tyska (och österrikiska) uppfattningen av Sverige, färgat av det s.k. Bullerbysyndromet.  Drömmen om ett land som inte längre finns och som i själva verket försvann för nu ganska länge sedan. Kanske man kunde säga Gentlemannasyndromet eller stiff-upper-lipsyndromet i det fallet. Plus missuppfattningen att vi kan tala deras språk.


2  Regeringsförhandlingarna i Sverige. Också en missad chans. 4 år av stiltje väntar. De som valde vänster gjorde väl det för att få ett slut eller åtminstone en broms på privatiseringar, liberaliseringar och riskkapitalets inflytande. Det blir nu inget av med det vilket naturligtvis kommer att skapa besvikelse och förtroendeförlust, främst hos(s)-väljare.  På sin höjd kanske man kan hoppas på att processen inte accelererar men t.ex. något förstatligande av järnvägsunderhållet blir det säkert inte.


3  En ljuspunkt finns: med Margot Wallström och förhoppningsvis Åsa Westlund i regeringen kanske man kan hoppas på en vettigare och mera aktiv EU-politik. (1) Liksom EU-bloggen skulle jag också gärna se en come-back av Göran Färm på någon EU-relaterad post. Och Birgitta Olsson som ny FP-ledare.

Men Magdalena Andersson sitter väl fast i den numera rätt isolerade följa-Davidpolitiken och krona-för-kronafarsen.


(1) Aktuellt exempel: I går signerade Europas idrottsministrar Europarådets konvention mot fixade och uppgjorda idrottstävlingar. Sverige skrev dock inte på . (Det gällde alltså Europarådet,inte EU, men den svenska attityden är densamma.)

Den politiske kannstöparen (2)

Någon eftervalsanalys blir det inte på Flarnfri - det har redan sagts och tyckts så mycket att det troligen räcker och blir över. Bara så,mycket: förvånansvärt att så många blir förvånade över att Löfven uteslöt (v) från regeringssamarbete. Dels har han hela tiden betonat att (mp) är hans "naturliga samarbetspartner" - det kan bara tolkas på ett sätt. Dels är det självklart att han måste söka mittenstöd - inte som koalitionspartner men som delar av "hoppande" minoriteter. Att (c) eller (fp) med nuvarande ledarskap skulle stödja en regering där (v) ingår är naturligtvis helt otänkbart.

Men det är också ett renlighetskrav. Analysen visar att yngre väljare varit mer benägna att välja (v) än äldre.  Yngre väljare är väl mindre benägna att se (v) i ljuset av partiets historia och vad det betyder att vara kommunisternas direkta efterföljarparti.

Sjöstedt spelar den persilrene demokraten. Men på valdagen var hans första besök hos C.H. Hermansson. Hans föregångare som partichef kallade sig officiellt "kommunist" långt in i sin ledartid tills det av taktiska skäl blev omöjligt. En av hans närmaste medarbetare som med säkerhet hade ingått i en regering med (v) kallade Stalins folkmord för "en enstaka händelse" som inte behövde studeras i skolan.. (Se mitt inlägg Ränderna går aldrig ur med länkar i kommentarerna.) Under sin elvaåriga tid som EU-parlamentariker gjorde sig Sjöstedt mest känd för att förhindra östutvidgningen. Hade han och hans kompisar i GUE/NGL lyckats hade de östeuropeiska länderna lätt dragits in i den ryska intressesfären med konsekvenser som vi just nu kan se dagligen i Ukraina, Moldavien och andra gränsländer. Han var dessutom en aggressiv motståndare till Lissabonfördraget som ju skulle medföra och senare har medfört ett stort steg mot demokratisering av Unionen.

Sedan tror jag att Björklund sitter löst medan märkligt nog Annie Lööf seglat upp som ledarfigur inom Alliansen. Hennes Ayn Rand och Thatcherinfluerade liberalism medger nog knappast något vänstersamarbete. I det moderata vakuumet efter Reinfeldt och Borg lär väl hennes ledarställning komma att ytterligare stärkas.

(Alla slags kommentarer är välkomna men anonyma dylika kommer inte att publiceras.)

Les extrêmes se touchent

Den politiske kannstöparen

1   Igår förlorade Stefan Löfven valet. Förre s-ledaren hade en lovande ideologi som kunde ha attraherat många väljare och framför allt stoppat exkommunisternas frammarsch. Men han brast vad gäller personlig etik och moral. Sedan fick s en bufflig fackboss, utan varje form av ideologi, och uppenbar omdömesbrist i en trängd situation.

2  Om jag varit Löfven skulle jag ha tagit emot Lööfs papper och sagt: "Tack så mycket lilla gumman". Då ni!

3  Uppdrag granskning om den "naturliga arbetslösheten" som man envisas med att kalla "jämviktsarbetslöshet" var en katastrof. Man hade hittat ett viktig problem, den höga arbetslösheten, som dessutom borde ha varit besvärande för alla inblandade men trasslade till det som resultatet av någon sorts konspirationsteori från 1960-talet. Så går det när man släpper in amatörer.

4  Behållningen av UG var en teveintervju med Milton Friedman.  Reportern frågade varför det var nödvändigt att ha arbetslöshet. Friedman svarade att det är samma sak som t.ex. en affär som säljer skjortor. Finns inga skjortor på hyllorna i butiken har man ingenting att sälja. Det måste finns ett visst lager av skjortor för kunderna att välja från.

Nyliberalismens fader betraktar alltså människor som skjortor till salu i en butik. Här avslöjas den fundamentala ondskan i en politik grundad på en sådan människosyn.

5  Sverige är ur balans säger Löfven och Andersson. Det är bara vi som kan återupprätta balansen säger Reinfeldt och Borg (och kammar hem poäng i opinionsundersökningarna som bäst på "att sköta Sveriges ekonomi"). Men vad man menar är en bokföringsmässig kameral balans i statens budget vilket har föga realekonomisk relevans. Under tiden dras Sverige med en groteskt hög arbetslöshet, deflation, sjunkande exportintäkter och svag ekonomisk tillväxt med klart underutnyttjande av resurserna. (Se mitt inlägg Mjölkflickorna Anders och Magdalena från 27/2. Borde uppdateras men det skulle inte bli bättre då, tvärtom. Se också Allting som du kan kan jag göra bättre.. från 3/6 om nivån på den ekonomisk-politiska debatten och de blå dunster man slår i medborgarna.) Det är vad man kallar balans.

Samtidigt vräker båda blocken ur sig mångmiljardlöften i debatten. Då är  krona-.för-kronasnacket helt försvunnet ur diskussionen.

"Wir haben Alles im Griff auf dem sinkenden Schiff..."  Som avslutning skall ni få en politisk schlager från Österrike. "Allt under kontroll på det sjunkande skeppet. Full fart framåt mot nästa grund." I slutet heter det "Ob Rot oder Schwarz regieren. Egal!" Dvs ungefär. "Om de röda eller de svarta regerar spelar ingen roll."

Och så är det väl även på den lilla planet strax bortom Pluto som kallas Sverige.

Helmerson, Barth-Kron men Gunnar Jonsson

Ja så skulle jag vilja beskriva den ledande krönikörtrion i DN. I sitt senast opus skulle Jonsson försöka bena ut varför unionen vore väl värd att bevara. Han arbetar sig fram till en västgötaklimax: det är dags för Nej-sidan att vakna upp.

Se "Två älgar satt i en bastu. Säger den ene:..." på Euroflarn.

Fragen über Fragen...

Han sprang in på Försvarets Forskningsanstalt
den stolte och modige Rapp
men vid hemliga skåpet där gjorde han halt
att trycka dess hemliga knapp.

Den s.k. Kina-affären upprör efter gårdagens Uppdrag Granskning en stor mängd sinnen. Med rätta kan man tycka. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har sålt hemligt krigsmateriel till Kina i strid mot svensk och internationell lagstiftning och därvid använt sig av Kungliga Tekniska Högskolan som bulvan för att inte bli upptäckt. Och generaldirektören är ju en person som redan tidigare varit inblandad i liknande affärer tänk bara på Saudiaffären!

Vilken skandal! Men nog har man en känsla av att media och politiker huvudsakligen gottar sig i det hela och nog innerst inne tycker att det är rätt kul och spännande. Hur skall man annars förklara att man helt försummar att ställa vissa väsentliga frågor. Framför allt KTH verkar komma lindrigt undan.

Man hävdar att det inte alls är fråga om export av krigsmaterial utan om internationellt forskningssamarbete. Samarbete kräver både prestation och motprestation.

• Vilka fördelar förväntade sig KTH av detta samarbete?
• Förekom någon ekonomisk transaktion? Betalade Kina något för att få tillgång till systemet?
• I så fall: vem fick pengarna? Skulle något gå till FOI? I så fall hur bokfördes den transaktionen?
• Varför var det viktigt för FOI att licensiera systemet till Kina? Vad förväntade man sig i motprestation? Pengar?
  
  

Att cheferna för FOI och KTH uppträtt synnerligen märkligt och inkompetent står ju fullt klart efter UG. I allra bästa fall kanske de kan försvara sig med att  hela affären genomförts av underordnade och att de inte visste. Men då inkompetensförklarar man sig själv som manager och verkschef. (Precis som Reinfeldt och Borg gjorde vad gällde NUON-affären.  Kände man till den  borde man dragit de politiska konsekvenserna, kände man inte till den borde man avgått pga inkompetens. Men jag tror att de bara ljög.)

Både FOI:s generaldirektör och LTH.s rektor har en ohållbar ställning. Men några konsekvenser behöver de säkert inte räkna med - speciellt inte i förvalstider.

Att hela affären sedan fått en comic relief  när försvarministern gjorde en perfekt Maud Olofsson, nästan i klass med Bosse Ringholm gör ju inte saken bättre men ett gott skratt förlänger käften som det ju heter.

Men utav hans brådska kom mattan på glid.
Han föll och han stukade tummen därvid.

Anm:Torsten Rapp var Sveriges ÖB 1961 - 1970. Den citerade texten är ur  Svenska Ords revy "Gula Hund" 1964. Hasse  Alfredson och Gösta Ekman framförde en pastisch på Fänrik Stål sägner, där Runebergs text anpassats till nutida (alltså dåtida) förhållanden. Det gjorde stor succé eftersom publiken på Chinateatern var väl förtrogen med  Fänrik Ståls sägner liksom nutida (alltså dåtida) politiska och sociala förhållanden. Jag får erkänna att jag inte vet om Sverige idag har någon ÖB, ännu mindre vad hen i så fall heter.

Ränderna går aldrig ur...

I kväll, tisdag, utfrågas vänsterpartiets Jonas Sjöstedt i SVT. Här är två frågor som definitivt inte kommer att ställas till honom:

1 Varför samarbetar  (v) i Europaparlamentet med en grupp (GUE/NGL) som bl.a. innehåller 6 uttalat kommunistiska partier med hammaren och skäran som emblem? Exempelvis grekiska kommunistpartiet som sände en "valbservatör" till Putins "folkomröstning" på Krim.

2  Varför röstade  (v)-s ledamot av Europaparlamentet mot den resolution som krävde större ansträngningar för att öka antalet kvinnor i styrelsen för börsnoterade företag och t.o.m. angav kvotering som en möjlighet? I den svenska gruppen (välj "Sweden") röstade även konservativa och liberaler mot denna resolution som f.ö. antogs med 473 röster mot 148.

3  Hur ställer sig Sjöstedt till att en ledande företrädare för hans parti och riksdagsledamot menat att  Stalins massmord var "en enstaka händelse" och inte borde läras ut i skolan?

(Sjöstedt tillhörde under 11 år den exklusiva grupp som levde gott i Bryssel på att förakta Europa. Typiska insatser var hans motstånd mot östutvidgningen och hans förhoppningar om att Irland skulle stjälpa Lissabonfördraget. Om (v)-s slingriga Europapolitik se även denna text från SR. Om hur Europa och EU är helt frånvarande från (v)-s valmanifest, läs här. (v) befäster därmed sin ställning som det mest nationalistiska partiet. )

(Texten läggs även ut på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv. (Många av länkarna går till artiklar på EUbloggen som fingranskat alla partiers valmanifest och skeletten i deras respektive garderober.)