Fragen über Fragen...

Han sprang in på Försvarets Forskningsanstalt
den stolte och modige Rapp
men vid hemliga skåpet där gjorde han halt
att trycka dess hemliga knapp.

Den s.k. Kina-affären upprör efter gårdagens Uppdrag Granskning en stor mängd sinnen. Med rätta kan man tycka. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har sålt hemligt krigsmateriel till Kina i strid mot svensk och internationell lagstiftning och därvid använt sig av Kungliga Tekniska Högskolan som bulvan för att inte bli upptäckt. Och generaldirektören är ju en person som redan tidigare varit inblandad i liknande affärer tänk bara på Saudiaffären!

Vilken skandal! Men nog har man en känsla av att media och politiker huvudsakligen gottar sig i det hela och nog innerst inne tycker att det är rätt kul och spännande. Hur skall man annars förklara att man helt försummar att ställa vissa väsentliga frågor. Framför allt KTH verkar komma lindrigt undan.

Man hävdar att det inte alls är fråga om export av krigsmaterial utan om internationellt forskningssamarbete. Samarbete kräver både prestation och motprestation.

• Vilka fördelar förväntade sig KTH av detta samarbete?
• Förekom någon ekonomisk transaktion? Betalade Kina något för att få tillgång till systemet?
• I så fall: vem fick pengarna? Skulle något gå till FOI? I så fall hur bokfördes den transaktionen?
• Varför var det viktigt för FOI att licensiera systemet till Kina? Vad förväntade man sig i motprestation? Pengar?
  
  

Att cheferna för FOI och KTH uppträtt synnerligen märkligt och inkompetent står ju fullt klart efter UG. I allra bästa fall kanske de kan försvara sig med att  hela affären genomförts av underordnade och att de inte visste. Men då inkompetensförklarar man sig själv som manager och verkschef. (Precis som Reinfeldt och Borg gjorde vad gällde NUON-affären.  Kände man till den  borde man dragit de politiska konsekvenserna, kände man inte till den borde man avgått pga inkompetens. Men jag tror att de bara ljög.)

Både FOI:s generaldirektör och LTH.s rektor har en ohållbar ställning. Men några konsekvenser behöver de säkert inte räkna med - speciellt inte i förvalstider.

Att hela affären sedan fått en comic relief  när försvarministern gjorde en perfekt Maud Olofsson, nästan i klass med Bosse Ringholm gör ju inte saken bättre men ett gott skratt förlänger käften som det ju heter.

Men utav hans brådska kom mattan på glid.
Han föll och han stukade tummen därvid.

Anm:Torsten Rapp var Sveriges ÖB 1961 - 1970. Den citerade texten är ur  Svenska Ords revy "Gula Hund" 1964. Hasse  Alfredson och Gösta Ekman framförde en pastisch på Fänrik Stål sägner, där Runebergs text anpassats till nutida (alltså dåtida) förhållanden. Det gjorde stor succé eftersom publiken på Chinateatern var väl förtrogen med  Fänrik Ståls sägner liksom nutida (alltså dåtida) politiska och sociala förhållanden. Jag får erkänna att jag inte vet om Sverige idag har någon ÖB, ännu mindre vad hen i så fall heter.