22 sep. 2014

Ballongsamhället


I DN hittar jag en artikel med rubriken ”Vi lever i ballongsamhället – och det riskerar spricka” . Den är skriven av en Mats Alvesson - någon som jag inte känner till och inte har någon aning om vad han går för. Om han skulle vara företrädare för någonting obehagligt eller ha uttalat sig inkorrekt om någon skyddsvärd företeelse får ni ha överseende med mig. Faktum är att jag tycker att han i artikeln slår huvudet på en hel mängd heliga spikar. Om jag säger så.

Visserligen kan jag inte riktigt visualisera hans bild av det nuvarande "ballongsamhället" som han vill kontrastera mot det tidigare "pyramidsamhället."
Men han tycks mena att i pyramidsamhället fanns det några som hade det riktigt bra, en hel del som hade det skapligt och sedan ganska många som hade det mer eller mindre dåligt. En bild man vant sig vid. Men nu, menar Alvesson, finns det "en mycket stor medelklass som bildar en tjock samhällsmidja" och eftersom allt flera med samhällets hjälp försöker att komma dit sväller den ut som en ballong som hotar att spricka.

Nja, bildspråket är nog mindre lyckat. Men vad som är bra och viktigt är att artikeln i klara ord pekar på den mängd yrkesgrupper som "lyckas undgå göra någon konkret produktion utan är sysselsatt med mer eller mindre viktig symbolverksamhet".  Som exempel nämner han alla som jobbar med planer och prat, med ettor och nollor, med att skapa efterfråga och entertainment, med människoförbättring och management. Terapi, coaching, kommunikation och media räknar han dit. Jag blir nog tvungen att komma med ett länge citat för att sammanfatta innehållet:

"En mängd yrken och befattningar som är befriade från produktiv aktivitet har inrättats och tillsätts. I organisationer sysslar man med varumärkande, mångfaldigande, jämställdhetsarbete, informerande, visionerande, planerande och strategiserande. Myndigheter i inspektions- och förbättringsbranschen byggs ut. Ekonomer, jurister, terapeuter, kommunikationsexperter och konsulter erbjuds eller skaffar sig jobb och uppdrag i stor skala. En stor mängd tomt arbete – folk är på jobbet men gör inget alls eller inget meningsfullt – fyller arbetsdagen för många."

Detta ackompanjeras av överutbildning och titelinflation och betoning av status och position. (Jmf "vi måste höja läraryrkets [resp sjuksköterskornas] status.")  Det kunde man ju åtgärda genom att kalla lärarna för "professorer" (och "riktiga" professorer t.ex. "förste professorer" eller "certifierade professorer") och sjuksköterskorna exempelvis "läkarassistenter." (Att råda bot på exempelvis sjuksköterskebristen genom att höja lönerna förbjuder ju den Borg/Anderssonska krona-för-kronafarsen.)

För en utomstående är det skrämmande att se hur mycket icke-produktiv verksamhet som pågår i samhället och som gynnas av politik och yrkesutbildning och negligeras av media som ju själva sitter mitt i ballongen. Inga väljer att bli lärare i matematik eller moderna språk vilket skapat en allvarlig brist där medan en stor mängd gymnasieelever vill komma till "mediabranschen" för att om möjligt bli "programledare." De mest dynamiska branscherna i Sverige förefaller vara utveckling av dataspel och framför allt "musik". (Jag sätter medvetet citationstecken runt ordet för att markera att det musikaliska värdet av nästan allt som produceras -och även säljer och exporteras bra- saknar musikaliska kvaliteter vilket lätt märks genom produkternas enormt korta halveringstid).

Eftersom den faktiska produktionen av varor och tjänster som människan behöver till största delen utlokaliserats till mindre välbetalda länder får alltså de flesta av oss syssla med att försöka stimulera och underlätta konsumtionen oftast av ting som vi inte visste att vi behövde. Det blir i längden otillfredsställande och vi känner att vår status måste höjas. Kanske kan vi bli relationsexperter eller självkännedomscoacher? (Jmf valfri morgonsoffa i TV.) Kan vi sedan bli "certifierade" eller "legitimerade" har vi kommit en bra bit på väg.

Nu är artikelförfattaren "lednings- och organisationsforskare vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet"  vilket av åtskilliga kommentatorer påpekats vara ett praktexempel på hur man gräver en grop åt andra. Näraliggande men jag vet inte om jag håller med. Emellertid har han väl då en skattefinansierad inkomst som han kan -om han vill- använda till att spela "Mindcraft" eller lyssna på "Veronica di Maggio." Så det jämnar ju ut sig.

Så några varv till på bönekvarnen kan vi ju dra. Men  Where's the beef?

16 kommentarer:

  1. Lutar nog åt att han helt ekonomi-konservativt sätter sina potatisar på lagom inflation/lagom arbetslöshet. Inte imponerad.

    SvaraRadera
  2. PS: Alltså jag är inte heller nån fan av coachsamhället. Brukar inte gå och se Kay Pollack prata om livspusslet för 18.000 per föreläsning. Och känner ett visst förakt för allt detta misch-masch. Men blir det bättre av sänkt restaurangmoms. Blir det bättre av Riskkapitalets orgier?
    Att folk satsar på dataspel är ju inte konstigare än att all kraft kan gå åt till ett leksaksland som Disney, eller en industri för genmanipulerad oxsvanssoppa.

    SvaraRadera
  3. Tack för dina kommentarer. Men jag har nog inte tolkat hans syn på ekonomin på riktigt samma sätt. Och inte tror jag att riskkapitalismen förbättrar läget, tvärtom. Men jag menar -som jag trodde att artikelförfattaren också menade- att det finns för mycket folk som gör onödiga saker och som borde ägna sig åt konkret produktion i stället, exempelvis inom vård eller skola där resurser fattas. men det kräver ju då ett politiskt ramverk.

    Nöjesindustrin har naturligtvis sitt berättigande men inte den dominerande ställning och allt överskuggande lockelse som den har idag. Och jag värderar definitivt en skomakares arbete högre än den som snor ihop en poplåt som gör succé i kanske en vecka.

    Tack för uttrycket "coachsamhället". Det knycker jag!

    SvaraRadera
  4. Jag läste också artikeln med många instämmande, skrockande skratt. Fast egentligen är det väl inte så roligt att de flesta av oss får "syssla med att försöka stimulera och underlätta konsumtionen oftast av ting som vi inte visste att vi behövde". Men det är ju så vårt moderna konsumtionssamhälle är inrättat. Vad kan man göra åt det?

    SvaraRadera
  5. Jo Bengt, nu hamnar vi visst i medhåll igen. Jag föredrar också skomakare, snickare, essäister och barnavårdare, framför dataspel. Men j anade en hermelin i den där artikeln.

    Att socialdemokratin, här, och internationell värnar högre utbildning för alla intresserade, har ju tydligen blivit en lyx a la USA i högerns beräkningar. Tror både och-kursen måste hållas klar.

    SvaraRadera
  6. Lennart: på sin höjd något på det personliga planet

    Gabrielle: En hermelin bland katterna, menar du ? ;-) Kanske jag gjorde för mycket av den där artikeln men jag tyckte det var roligt att läsa och skriva om någon som tyckte tvärtemot. Och satte fingret på ett par obehagliga sanningar. Men man behöver ju inte acceptera allt.

    SvaraRadera
  7. Har man gott om tid så kan man se och lyssna till Mats Alvessons föreläsning om sin bok "Tomhetens triumf" från 2006. Se här: http://vimeo.com/17439151

    SvaraRadera
  8. Tack - hann med den första kvarten men fortsätter sedan. Roligast när han inte lyckades få ordning på overheadprojektorn...

    SvaraRadera
  9. Tog faktiskt ytterligare 45 min och tittade på resten. Måste tyvärr säga att Alvesson inte var någon fascinerande föreläsare vilket var synd eftersom ämnet var både kontroversiellt och potentiellt mycket roande ( man tänker på Parkinson, "Peter's Principle" osv.) Publiken var också ganska likgiltig som det verkade.

    Emellertid var de första två tredjedelarna av föreläsningen där han talade om gapet mellan vad han kallad "grandiositet" eller "hyperverklighet" å ena sidan och den verkliga verkligheten å den andra mycket intressant och spännande. Det är väl också denna spänning som reflekteras i DN-artikeln. Resten ägnade han åt att dissekera och dekonstruera begreppet "ledarskap" och ledarnas roll. Ganska självklara saker: allt snack om visioner, "strategier" och "målinriktning" har naturligtvis inget eller litet inflytande på den konkreta verksamheten. Det nya var väl att A. menar att det var bra så: det behövs en grupp personer t.ex. inom ett företag som utåt står för de storslagna och för ögonblicket populära samhällsidéerna och en annan grupp -skild från de första- som gör jobbet .

    Om ni ursäktar så får jag påpeka att jag personligen har rätt så mycket erfarenhet av dessa och liknande frågor och därför i stort sett tenderar att hålla med Alvesson. Vi hade t.ex. mycket kul med att skriva parodiska "mission statements" men det som senare antogs av högsta ledningen var ganska likartat. Men det hade å andra sidan 0 effekt på jobbet som skulle göras.

    Trots detta tror jag inte att ni behöver ägna en timme på att lyssna på föreläsningen: möjligen är hans bok "Tomhetens triumf" roligare. Men stor tack till Lennart för länken.

    SvaraRadera
  10. Med "hermelin" menade jag faktiskt, lite heretiskt, en person som säger en sak och har ett dolt budskap. Det dolda budskapet är att gå emot kravet på "utbildning för alla" och börja prata om praktiker/som ju Björklund gjort i sju svåra år. Det andra var att i smeten av skojig coach-och-strunt-kritik lägga in en linje som eg. handlar om gamla vanliga *hederliga* ekonomier, gruvdrift och science whatever, som BEHÖVER sin dos av arbetslöshet.
    Jag menar helt enkelt att karln ljuger lite fint, och att hans halvt dolda agenda är samma som Björklunds; vi ska uppvärdera praktiska yrken (som om inte snickare redan var Sveriges stoltaste yrkeskår) och folk ska inte behöva gå så länge i skolan. Okej. Men samma hållning kan över en natt förvandlas till: Mindre pengar till universiteten och inga kuliga konstvetare eller utomeuropeiska studenter. Det senare har delvis redan sket på gr av ekonomiska inskränkningar och ogenerös hållning mot utlandsstudenter. Slutmålet kan i värsta fall vara en amerikanisering av svenskt studieliv, med få stipendiater och mängder av bättre bemedlade viktigpettrar.

    Nu hör du inte till den senare sorten och jag gillar skarpt din ch kollegans distans till svamlet, men här har du min enkla mening. Godnatt.

    SvaraRadera
  11. Tack Gabi. Återkommer.

    SvaraRadera
  12. @Gabrielle B: Jag vill inte utesluta att din läsart är "rikitigare" än min vad gäller författarens avsikter. Jag koncentrerade mig mest på uppblåsandet av "hyperverkligheten" för att använda A:s ord i videon, betygsinflation, titelinflation och till intet förpliktigande "statushöjningar."

    Nervärdering av universiteten och speciellt utbildningar som inte är omedelbart lönsamma har ju pågått länge och kräver alldeles uppenbart ingen "amerikanisering". Det kan man göra alldeles själv under åberopande av allehanda nyliberala auktoriteter och framför allt en ekonomisk politik som inte medger att man satsar på något utan att samtidigt skära ner något annat.

    Arbetslösheten är ett speciellt kapitel som kräver mycket mera utrymme att diskutera. Bara så mycket: Uppdrag Gansknings program för några veckor sedan var en katastrof som gjorde mycket mer skada än nytta. Vi har en kraftig balansbrist i Sveriges ekonomi med en arbetslöshet som vida överstiger vad som skulle kunna vara möjlig. Men den härrör inte från någon konspirationsteori från 60-talet.

    Tack än en gång för dina insiktsfulla kommentarer som har fått mig att fundera en smula mer på ämnet.

    SvaraRadera
  13. Litet vid sidan om men i alla fall. Såg en del av Uppdrag Granskning häromkvällen En "vårdutvecklare", tillika bitr chef, för rättspsykiatrin i Växjö fick upprepade gånger frågan om han tyckte det var rimligt att en 16-årig flicka som inte begått något brott men som led av svårartat "självskadebeteende" vårdades tillsammans med t.ex. Mihailo Mihailovic, styckmördare, dömda våldtäktsmän och andra omhändertagna. Med en Maud Olofssonsk envishet upprepade "vårdutecklaren" gång på gång att "två medicinska experter" sagt att det var OK och att han litade på dem och fattat beslut utifrån det.

    Ett onödigt jobb och en onödig person. Men vilken social status! "Vårdutvecklare" - det låter något det i dessa dagar när vården verkar vara så bristfällig.

    SvaraRadera
  14. Hej Bengt, nej jag menar ju inte heller att svenska universitet har pådyvlats en "amerikanisering". Jag vet bara att universitetsfolk i USA sedan länge varit kritiska och eller upprörda över statistiken i elevkårerna: Utomordentligt överskott av rikemansbarn, så klart. Och det är väl det jag och andra är oroade över ska ske i Sverige. Ber att få hänvisa till Sveriges ende i vår tid vettige kulturminister Bengt Göransson. Tror han är bättre på det här ämnet än jag.
    Och - i övrigt; vi förstår nog varandra. Om det också är så att det är du som är den ekonomiskt bevandrade.

    SvaraRadera
  15. Tack Gabrielle. Som en eftertanke till denna diskussion citerar jag dikten "Latmasken" av Alf Henrikson som jag tror passar in i sammanhanget:

    "Latmasken sammanträder.
    Han pratar vind och väder.
    Han hyvlar inga bräder.
    Han garvar inget läder.
    Han sömmar inga kläder.
    Han bygger inga städer.
    Han hedrar inga fäder.
    Han sammanträder".

    SvaraRadera
  16. Yes. Jag har suttit i sammanträden. Några exklusivt handlingsberedda (Ottar), andra - ej att nämna vid namn - synnerligen besatta av en styrelseordförande som gjorde sitt bästa för att mörka egentliga förhållanden. Till exempel en förlust på 120.000 rätt ut i intet, mm. Där kan man snacka om att snacka, alltså. Min ringa insyn i styrelser och sammanträden är att de som pratar mest gör minst. 1 - 0 till dig.

    SvaraRadera