Ballongsamhället

I DN hittar jag en artikel med rubriken ”Vi lever i ballongsamhället – och det riskerar spricka” . Den är skriven av en Mats Alvesson - någon som jag inte känner till och inte har någon aning om vad han går för. Om han skulle vara företrädare för någonting obehagligt eller ha uttalat sig inkorrekt om någon skyddsvärd företeelse får ni ha överseende med mig. Faktum är att jag tycker att han i artikeln slår huvudet på en hel mängd heliga spikar. Om jag säger så.

Visserligen kan jag inte riktigt visualisera hans bild av det nuvarande "ballongsamhället" som han vill kontrastera mot det tidigare "pyramidsamhället."
Men han tycks mena att i pyramidsamhället fanns det några som hade det riktigt bra, en hel del som hade det skapligt och sedan ganska många som hade det mer eller mindre dåligt. En bild man vant sig vid. Men nu, menar Alvesson, finns det "en mycket stor medelklass som bildar en tjock samhällsmidja" och eftersom allt flera med samhällets hjälp försöker att komma dit sväller den ut som en ballong som hotar att spricka.

Nja, bildspråket är nog mindre lyckat. Men vad som är bra och viktigt är att artikeln i klara ord pekar på den mängd yrkesgrupper som "lyckas undgå göra någon konkret produktion utan är sysselsatt med mer eller mindre viktig symbolverksamhet".  Som exempel nämner han alla som jobbar med planer och prat, med ettor och nollor, med att skapa efterfråga och entertainment, med människoförbättring och management. Terapi, coaching, kommunikation och media räknar han dit. Jag blir nog tvungen att komma med ett länge citat för att sammanfatta innehållet:

"En mängd yrken och befattningar som är befriade från produktiv aktivitet har inrättats och tillsätts. I organisationer sysslar man med varumärkande, mångfaldigande, jämställdhetsarbete, informerande, visionerande, planerande och strategiserande. Myndigheter i inspektions- och förbättringsbranschen byggs ut. Ekonomer, jurister, terapeuter, kommunikationsexperter och konsulter erbjuds eller skaffar sig jobb och uppdrag i stor skala. En stor mängd tomt arbete – folk är på jobbet men gör inget alls eller inget meningsfullt – fyller arbetsdagen för många."

Detta ackompanjeras av överutbildning och titelinflation och betoning av status och position. (Jmf "vi måste höja läraryrkets [resp sjuksköterskornas] status.")  Det kunde man ju åtgärda genom att kalla lärarna för "professorer" (och "riktiga" professorer t.ex. "förste professorer" eller "certifierade professorer") och sjuksköterskorna exempelvis "läkarassistenter." (Att råda bot på exempelvis sjuksköterskebristen genom att höja lönerna förbjuder ju den Borg/Anderssonska krona-för-kronafarsen.)

För en utomstående är det skrämmande att se hur mycket icke-produktiv verksamhet som pågår i samhället och som gynnas av politik och yrkesutbildning och negligeras av media som ju själva sitter mitt i ballongen. Inga väljer att bli lärare i matematik eller moderna språk vilket skapat en allvarlig brist där medan en stor mängd gymnasieelever vill komma till "mediabranschen" för att om möjligt bli "programledare." De mest dynamiska branscherna i Sverige förefaller vara utveckling av dataspel och framför allt "musik". (Jag sätter medvetet citationstecken runt ordet för att markera att det musikaliska värdet av nästan allt som produceras -och även säljer och exporteras bra- saknar musikaliska kvaliteter vilket lätt märks genom produkternas enormt korta halveringstid).

Eftersom den faktiska produktionen av varor och tjänster som människan behöver till största delen utlokaliserats till mindre välbetalda länder får alltså de flesta av oss syssla med att försöka stimulera och underlätta konsumtionen oftast av ting som vi inte visste att vi behövde. Det blir i längden otillfredsställande och vi känner att vår status måste höjas. Kanske kan vi bli relationsexperter eller självkännedomscoacher? (Jmf valfri morgonsoffa i TV.) Kan vi sedan bli "certifierade" eller "legitimerade" har vi kommit en bra bit på väg.

Nu är artikelförfattaren "lednings- och organisationsforskare vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet"  vilket av åtskilliga kommentatorer påpekats vara ett praktexempel på hur man gräver en grop åt andra. Näraliggande men jag vet inte om jag håller med. Emellertid har han väl då en skattefinansierad inkomst som han kan -om han vill- använda till att spela "Mindcraft" eller lyssna på "Veronica di Maggio." Så det jämnar ju ut sig.

Så några varv till på bönekvarnen kan vi ju dra. Men  Where's the beef?