Salig Jonssons leverne

På sina resor han förnam,
hur väl försynens nåd reglerat,
som floder över allt placerat
där stora städer stryka fram.
...
I politiken var hans tro,
vad ingen bonde plär förgäta,
att om man mjölka vill sin ko,
bör man ock ge den till att äta.
...
En hans finansplan väl förtjänar
att nämnas för sin nyhets skuld.
Den lyder så: "Ju mer man länar,
dess mer man sätter sig i skuld."

(J.H. Kellgren: Salig Dumboms leverne; 1791)

Med något som liknar stigande förvåning läser jag GunnarJonssons DN-krönika Paraplyer mot kommunismen. Jonsson som aldrig missar en västgötaklimax och aldrig hittar något som inte är så självklart att det inte för säkerhets skull måste förklaras för alla oss som ändå inte begriper berättar i stort sett följande om protesterna i Hongkong: Det är så att det inte är fullständig demokrati i Hongkong. Trots överenskommelsen med England då kolonin införlivades med Kina backar nu både Peking och det  lokala ledarskapet från löften om yttrandefrihet och allmän rösträtt i valet 2017. Det har lett till att välartade studenter och ungdomar (sic!)  protesterar och vill ha full demokrati. Det måste Peking till varje pris förhindra p.g.a. smittorisken. Det är inget bra och det vore bättre om ledarna i Peking införde demokrati också i Kina.

Ja så är det nog. En analys à la Jonsson av det politiska läget i Sverige skulle kunna se ut så här ungefär: Regeringen med (s) och (mp) är svag på grund av att valresultatet inte gav dem någon absolut majoritet. Regeringen måste därför söka samarbete över blockgränserna. Det blir nog svårt. Men det kan gå om inte nu så kanske senare. Det är då närmast (c) och (fp) regeringen måste vända sig till. Men de har sagt att de  inte vill. Fast kanske de vill ändå om de får igenom sina krav. Slutsats: det parlamentariska läget är förvirrat och regeringen är svag men kan nog klara sig om man får stöd av någon annan. Eller också får man inte det och då klarar man sig inte. Det var bättre på Reinfeldts tid, det borde Löfven ta lärdom av.

När Jonsson tar semester ställer jag gärna upp som vikarie.


Fotnot: Det slår mig vid genomläsning hur utomordentligt väl Kellgren lyckats karaktärisera den Borg/Anderssonska finanspolitiken: "Ju mer man länar, dess mer man sätter sig i skuld."