11 okt. 2014

Lille Napoleon cashar in...

Det har varit en hel del diskussion nyligen om "karenstid" för politiker  som övergår till annan verksamhet, ofta som konsulter eller styrelseuppdrag där de kan utnyttja sina kontakter -och i förekommande fall sin erfarenhet- för att tjäna litet pengar. Säkert en mycket välbetänkt åtgärd.

Något som väl måste betecknas som något av ett svårslaget rekord i sammanhanget  är väl det här: Rasmussen Global.  Klicka på "Consulting Services". Speciellt om ni vill börja nåt krig eller så.

Jmf det här inlägget.

7 kommentarer:

  1. Olof Å23:43

    Kan vara värt att påpeka att Rasmussens son Henrik är amerikansk medborgare och har åsikter i linje med republikanernas högerflygel. Jag läste en artikel av honom om USA i Magasinet Neo och det var nog bland det mest ohederliga jag läst. Men det är klart, visst måste det väl vara trevligt att ha hittat himmelriket på jorden...

    SvaraRadera
  2. Tack. Ett värdefullt och upplysande tillägg.

    SvaraRadera
  3. Ah - "filosofen" Poirier Martinsson! Vi hade mycket kul åt honom i bloggvärlden för något tiotal år sedan. Han var en i den lilla tappra skara som hejade på Bush och Irakkriget. Men sedan försvann han från horisonten och har nu alltså dykt upp i USA, i Austin, Texas t.o.m. Var det inte där Lars Gustafson var också?

    Tack för denna minnesglimt!

    SvaraRadera
  4. Karl Malghult16:30

    Jag tror inte man ska se det som att Anders Fogh tar order av Washington (f.ö. en tankebild med rätt intressant historia: Urpsrungligen var det katolikerna (irländarna i USA) som ansågs vara opålitliga då dessa i WASP-elitens medier "tog order ifrån påven i Rom", efter Berlinblockaden blev det de västerländska kommunisterna som tog order från Moskva).

    Glöm inte att Danmark självt är ett nordsjöimperium med intressen i Färöarna och Grönland att bevaka. Områden som mycket väl kan bli aktuella för mineral- och oljeutvinning samt blivande fartygsrutter om/när isarna smälter och tillåter en nordvästpassage. I Arktis finns ännu ingen överenskommelse var gränserna skall dras utifrån Nordpolen (USA, Kanada, Danmark, Norge och Ryssland är de länder vi talar om här) jämfört med Antarktis där de territoriella zonerna i praktiken är erkända de facto om än inte de jure. Förhandlingarna om arktiska gränsdragningar går långsamt så som det plägar i sådana här ärenden, med sidokonflikter även mellan "vänligt" sinnade grannländer. Ett exempel på nordsjöimperiet: Hans ø mellan Grönland/Danmark och Kanada är en stridsfråga alltjämt sedan 1950-talet utan någon lösning i sikte så att fyra av de fem arktiska länderna är NATOländer är ingen garanti för gemensam enighet. Det var först häromåret som Norge och Ryssland gjorde upp om sjöterritorialgränsen i Barents hav. USA och Kanada bråkar även de om sjögränserna i det som kan bli en lönsam nordvästpassage.


    Lägg ochså till att det i praktiken är Danmark som kontrollerar passage för ryska ishavsfartyg mot Nordsjön (Island som NATO-land utan egen armé blir per automatik indraget, mittemellan Grönland och Färöarna som det ligger) samt att huvudlandet Danmark är inloppet till Östersjön så kan danskarna ställa till med enormt mycket djävulskap för Ryssland. Någon ny Öresundstull kanske inte kommer fram men mycket annat kan man faktiskt göra utifrån de geografiska förutsättningarna, med Köpenhamn och Bälten som "lås".


    Kommer USA (ett land DK inte angränsar till öht jämfört med Kanada) då in och utlovar stöd mot Ryssland så hoppar man mer än gärna på tåget. Alla möjligheter för att trycka på Ryssland blir då välkomna. Att det sätter landet i en mycket farligare sits än exv. Sverige gör inget så länge NATO består, vilket är av nöden för att den danska strategin skall fungera.

    SvaraRadera
  5. Karl: Tack för denna överblick över dansk imperialism. Danmark som ett potentiellt hot mot Ryssland - ett intressant perspektiv! (Fast jag fattar inte riktigt hur du får in AFR i sammanhanget. Jag har mest fäst mig vid hans krigiska tonfall speciellt i början av Ukrainakrisen.)

    Om gränskonflikten mellan Danmark och Kanada skrev jag ett inlägg för länge sedan (som jag tyvärr nu inte kan återfinna). Det var bl.a. fråga om litet skurrila markeringar i form av kvarlämnade Aalborgbuteljer och annat om jag minns rätt.

    Jag tog upp det i samband med andra märkliga konflikter, t.ex. det dansk-algeriska kriget 1769, invasioner av spanskt resp. liechtensteinskt territorium av England resp. Schweiz (inte så länge sedan) och inte att förglömma hur just Liechtenstein sånär lyckades stoppa EU:s östutvidgning.

    Marockos invasion av den spanska ön Perejil 2002 var nog däremot inget misstag utan en avsiktlig provokation.

    Den f.d. danska kolonin Danska Västindien har alltid fascinerat mig men jag har aldrig fått tillfälle att komma dit. Såvitt jag vet heter huvudstaden fortfarande Charlotte Amalie och många gator har danska namn.

    Tack för en intressant och kunnig kommentar.

    SvaraRadera
  6. Karl Malghult04:26

    Vad gäller AFR tror jag att han likt Carl Bildt är en del av en skara medelålders män som ständigt umgås i varandras sällskap och bekräftar varandras världsbild för varandra (AFR besökte presidenten Bush på dennes ranch 2008 och talade efteråt om honom i hyllningstoner som t.o.m. fick partivännerna emot sig ). AFR är författaren till boken "Fra socialstat til minimalstat" från 1990, i princip en föregångare till Reinfeldts bok "Det sovande folket" som kom året därpå. I den skriver han ett långt utlägg i en parafras på "historiens slut" som var så populärt vid denna tid att USA hade "vunnit". Eftersom USA "vunnit" förutsätter han att de kommer ha evigt inflytande.

    En uppfattning som inte vore allvarligt om inte för att dessa medelålders herrar håller en så stor del av världens öde i sina händer.

    SvaraRadera
  7. AFR är 61 år och Bildt 65. Din definition av "medelålders" är alltså synnerligen generös ;-)

    SvaraRadera