18 nov. 2014

Vad är sanning? Ja inte vet jag.



När man ögnar igenom DN:s förstasida på morgonen grips man ofta av en lätt svindel och känslan av att ha hamnat i ett parallellt universum. Att döma av vikt, perspektiv och synvinkel verkar de nyheter som presenteras oftast ha klippts direkt ur Mariefreds Meddelare eller något annat lokalorgan.

Ofta måste man stanna upp och fråga sig: är det här allvarligt menat eller är det vad som nu för tiden felaktigt klassas som "satir"?  Det gäller att ha ögonen öppna och tänka efter. I ett nyligt inlägg Något tålde hen skrattas åt berättade jag om hur en hoax från Stockholm spreds i världspressen och i "sociala" media: ett taxiföretag erbjöd passagerarna att åka tillsammans med en psykolog i baksätet för att under färden försöka reda ut sina psykologiska problem. Sådan uppträder nämligen ofta i "one-person households" och då gärna på hösten skrev t.ex. Daily Mail. Nu var jag mera på min vakt och varnade mina läsare.

Bara för att för någon dag sedan hitta en krönika i Sv.D. av Karin Thunberg som testat modellen. Hon fick visserligen  ta en liten omväg med taxin för att hinna klara ut alla sina problem men hon tyckte att det var värt pengarna.

Det är inte lätt att orientera sig i den världen och bäst är det väl att inte ens försöka. Vis av någon skada har jag inte blivit varken av det jag skrev om Medborgarskolans kurs Tankekraft i praktiken   (som jag tog på allvar) eller om Bonniers nya litterära magasin  Books & Dreams  "Mer läslyx i livet." (som jag absolut inte kunde ta på det allvar det var fråga om).

För att klara mig ur denna knipa ber jag härmed att få deklarera mig som värderelativist så kom inte och påstå att något jag tycker är "fel". En annan fördel med detta är att man straffritt kan få tycka att det som t.ex. Hanna Hellquist, Hanna Fahl (nomen est omen??), Fredrik Strage eller Gunnar Jonsson skriver är pretentiöst nonsens på barnkammarnivå. Alla andra verkar tycka att de är supersmarta. Det må ju vara men jag har också rätt.

2 kommentarer:

  1. Olof Å01:50

    Jag trodde jag var ute i kylan ett tag men är glad att se att jag inte är den enda som reagerar över det jag läser på ledar- eller kulturplats i DN. Hanna Fahl/Hellqvist tänkte jag felaktigt på som en person (skam till sägandes).

    Apropå Gunnar Jonsson så är hans senaste alster om Mexiko i samma stil som det han skrivit tidigare. Mexiko måste fixa sina knarkproblem och den omfattande korruptionen. Precis som det han skrev om Kina så tror jag den mexikanske regeringen tackar för de goda råden, och kanske rentav nickar tankfullt och utbrister: att vi inte tänkte på det!

    Sedan är det lite uppseendeväckande att DN faktiskt hade en huvudledare om den japanska politiken idag. Det hade jag inte väntat mig med tanke på var deras tyngdpunkt normalt brukar ligga.

    SvaraRadera
  2. @Olof: Antar att det är vår långa frånvaro från fosterjorden som gjort att vi förlorat perspektivet...Inte undra på att du blandat ihop Hannorna - de flesta kolumnisterna verkar vara en och samma bara med olika avatarer.

    Jonsson är ju också fotbollsexpert. Han skrev om FIFAs Sepp Blatter att han inte var någe bra. Korruption lär också ha förekommit i sammanhanget. Nu har ju Blatter låtit utreda sig själv och kommit fram till att någon korruption var det inte fråga om. Så där hade Jonsson fel men ang. Mexico och Kina slår han ju huvudet på spiken.

    SvaraRadera