då förvissningen fräter och tär
och himlen ett askhölje bär.
Det var natt i den kulna oktober
av det år, som mitt mörkaste är.
Det var tätt vid det dimmiga Auber
i den töckniga nejden av Weir
ner vid stranden av tjärnet vid Auber
i det griftskumma skoglandet Weir.
..vi stodo helt tvärt vid en dyster
portal till ett tillmurat rum
likt de avdödas helgade rum.
Och jag sade:Vad står det min syster
över dörren där dagern är skum?
Hon skrek till: Ulalume, Ulalume
Det är graven du byggt Ulalume!
Ur den mest skräckinjagande dikt jag vet. Poe's Ulalume i Frödings svenska version. Som vanligt sönderanalyserad av all världens experter vilka inte minst letat efter förebilder bakom de geografiska namnen i dikten. Men många av oss har väl var och en på sin ort erfarit skräcken i det dimmiga Auber i den töckniga nejden av det griftskumma Weir och behöver inga ytterligare förklaringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar